What do you think?
Rate this book
Knut Toring #2
Sömnlös
handlingen kretsar kring tidskriftsredaktören Knut Toring som sedan nio år är boende i Stockholm. Där bevakar han viktiga sociala tillställningar och har en respekterad ställning i samhället. Hans inre liv är däremot i total oordning och han känner sig alltmer obekväm med sitt liv. Detta kulminerar med att börjar få allt svårare att sova på nätterna (ordet utbrändhet var inte uppfunnet på 30-talet). Plötsligt inser han att han måste tillbaka till sin barndoms Småland för att inte förlora sig själv. Uppbrottet blir svårt och smärtsamt, men nödvändigt
355 pages, Hardcover
First published January 1, 1937
5 people are currently reading
45 people want to read
About the author
Vilhelm Moberg
179 books210 followersVilhelm Moberg was a Swedish journalist, author, playwright, historian, and debater best known for his Emigrant series of novels about Swedish emigrants to America. He also wrote other novels and plays and also participated in public debates about the Swedish monarchy, bureaucracy, and corruption. Among other works are Raskens (1927) and Ride This Night (1941), a historical novel of a 17th-century rebellion in Småland acknowledged for its subliminal but widely recognised criticism against the Hitler regime.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
September 12, 2017
Min första Moberg. Slås av det utpräglat poetiska språket och krocken mellan de moderna tankegångarna och det äldre tankegodset. Helt klart läsvärd, om inte annat för dess bifigurer, vars öden ofta är mer intressanta än Torings eget. Och spoiler, nog fan sover han då och då.
March 31, 2026
Moberg skriver djupt existentiella verk som överträffar pretentiösa franska författarna, utan att ens ha det som utalat syfte. Den här boken är fantastisk på alla sätt och vis. Jag vågar inte ta på mig ansvaret att recensera eller sammanfatta den, men citat kan jag definitivt dela med mig av!
"De var inte de vita, lösa, oökta kroppkakorna, som i staden utgavs för att vara en hembygdsrätt. Dessa var mörka som mullen, ur vilken sädden vuxit, och de var fasta och fyllda med kornets tunga kräna. Kroppkakorna gav jordens oförfalskade must i hans mun, jordens egna safter på hans tunga"
”Knut Toring läste ett stort verk om det mänskliga tänkandet genom tiderna, filosofiens historia i flera tjocka band. Han följde människoanden pa dess irrande väg genom artusendena, han följde dess oavbrutna strävan att öppna jordetillvarons skumma klyfta för det förklarande ljuset. Och efter den sista sidan drog han ett djupt andetag. En läng stund låg han där i sin soffa alldeles stilla. Tillvarons innersta väsen var gåtan och Hemlighet. Människans tänkande löste aldrig gåtan, människans hjärta uppenbarade aldrig hemligheten, och just det var meningen med det hela. Livets namn var och förblev detta: Ovisshet. Och oron och otillfredsställelsen var hemmahörande i människobröst sedan skapelsens dag och skulle alltid vara hemma där.”
”Men för de döda tingens skull ätskiljes människor, som avlats av samma fader och framgått ur samma moders sköte; syskon kan inte längre träffas under samma tak och sitta vid samma bord. För de döda tingens skull stryper barnen sina föräldrar: Varför ligger mormor sä kall i sängen? Stackars gammelmor, som är så kall om händerna! För de döda tingens skull förvandlas människornas ljusa händer till dödens svarta klor. För de döda tingens skull samlas människorna i millioner och griper i mörkret efter varandras strupar för att pressa den levande anden ur varandras bröst. Alla krig är oundvikliga, och alla krig är inbördeskrig — inom mänskligheten. Åt de döda tingen offras det levande. Den levande människan maste dö för mullens skull. Anden förintas för stoftets skull. Ännu är människan endast träl under det jorderike, som skall vara hennes.”
”Knut kan inte somna, han tänder sin lampa, tar fatt pả en gammal illustrerad veckotidning, bläddrar och läser litet här och var: En av Europas mest bekanta statsmän har ett helsidesporträtt; han förklarar i en intervju, att ett nytt världskrig är oundvikligt... På det sättet: Det finns alltså återigen åtskilliga millioner människor, som längtar så hett efter att få dö, som längtar efter att få ben och armar avtagna, som ingenting högre önskar än att fa bajonettens härliga stäl genom bröstet, som blott önskar att fä hänga som en korsfäst och plågas några dygn på skyttegravens tagg-träd, som bara går i otålig väntan pa att bli lama och lytta och blinda. Det kan förefalla litet osannolikt, men det är naturligtvis så bara för den som inte är fack-man; om den store statsmannen har sagt att kriget är nödvändigt, så är det naturligtvis riktigt...”
"De var inte de vita, lösa, oökta kroppkakorna, som i staden utgavs för att vara en hembygdsrätt. Dessa var mörka som mullen, ur vilken sädden vuxit, och de var fasta och fyllda med kornets tunga kräna. Kroppkakorna gav jordens oförfalskade must i hans mun, jordens egna safter på hans tunga"
”Knut Toring läste ett stort verk om det mänskliga tänkandet genom tiderna, filosofiens historia i flera tjocka band. Han följde människoanden pa dess irrande väg genom artusendena, han följde dess oavbrutna strävan att öppna jordetillvarons skumma klyfta för det förklarande ljuset. Och efter den sista sidan drog han ett djupt andetag. En läng stund låg han där i sin soffa alldeles stilla. Tillvarons innersta väsen var gåtan och Hemlighet. Människans tänkande löste aldrig gåtan, människans hjärta uppenbarade aldrig hemligheten, och just det var meningen med det hela. Livets namn var och förblev detta: Ovisshet. Och oron och otillfredsställelsen var hemmahörande i människobröst sedan skapelsens dag och skulle alltid vara hemma där.”
”Men för de döda tingens skull ätskiljes människor, som avlats av samma fader och framgått ur samma moders sköte; syskon kan inte längre träffas under samma tak och sitta vid samma bord. För de döda tingens skull stryper barnen sina föräldrar: Varför ligger mormor sä kall i sängen? Stackars gammelmor, som är så kall om händerna! För de döda tingens skull förvandlas människornas ljusa händer till dödens svarta klor. För de döda tingens skull samlas människorna i millioner och griper i mörkret efter varandras strupar för att pressa den levande anden ur varandras bröst. Alla krig är oundvikliga, och alla krig är inbördeskrig — inom mänskligheten. Åt de döda tingen offras det levande. Den levande människan maste dö för mullens skull. Anden förintas för stoftets skull. Ännu är människan endast träl under det jorderike, som skall vara hennes.”
”Knut kan inte somna, han tänder sin lampa, tar fatt pả en gammal illustrerad veckotidning, bläddrar och läser litet här och var: En av Europas mest bekanta statsmän har ett helsidesporträtt; han förklarar i en intervju, att ett nytt världskrig är oundvikligt... På det sättet: Det finns alltså återigen åtskilliga millioner människor, som längtar så hett efter att få dö, som längtar efter att få ben och armar avtagna, som ingenting högre önskar än att fa bajonettens härliga stäl genom bröstet, som blott önskar att fä hänga som en korsfäst och plågas några dygn på skyttegravens tagg-träd, som bara går i otålig väntan pa att bli lama och lytta och blinda. Det kan förefalla litet osannolikt, men det är naturligtvis så bara för den som inte är fack-man; om den store statsmannen har sagt att kriget är nödvändigt, så är det naturligtvis riktigt...”
March 26, 2025
Otrolig, jag tror starkt på denna Moberg - han kan bli något
August 10, 2021
Vilhelm Moberg beskriver med enkelhet både de miljöer och personer som huvudpersonen, i detta fall Knut Toring, stöter på. Det är så lätt att följa med Knut Torings tankar, möten, promenader.
Likt många andra av Mobergs böcker handlar denna också om ”Tänk om”, en undran om det som lämnats bakom, en undran om de val som gjorts under tidens gång och en längtan till det som en gång var – även om det i flesta fall inte finns kvar.
Handlingen är enkel, Knut Toring tröttnar på livet i Stockholm, att sitta på en kontor dagarna i ända, ett äktenskap som blivit mer av en vänskap och ett socialt liv han inte känner sig hemma i. Han lämnar storstaden för hemmabyn Lidalycke i Småland, där han inser konsekvenserna av sina tidigare val, möter de äldre, de jämngamla och de yngre som försöker hålla liv i en avfolkad by.
Bikaraktärerna får också mycket utrymme och mitt hjärta klappar lite extra för grannbonden, Betty. Henne skulle jag gärna läsa mer om!
Likt många andra av Mobergs böcker handlar denna också om ”Tänk om”, en undran om det som lämnats bakom, en undran om de val som gjorts under tidens gång och en längtan till det som en gång var – även om det i flesta fall inte finns kvar.
Handlingen är enkel, Knut Toring tröttnar på livet i Stockholm, att sitta på en kontor dagarna i ända, ett äktenskap som blivit mer av en vänskap och ett socialt liv han inte känner sig hemma i. Han lämnar storstaden för hemmabyn Lidalycke i Småland, där han inser konsekvenserna av sina tidigare val, möter de äldre, de jämngamla och de yngre som försöker hålla liv i en avfolkad by.
Bikaraktärerna får också mycket utrymme och mitt hjärta klappar lite extra för grannbonden, Betty. Henne skulle jag gärna läsa mer om!
Displaying 1 - 4 of 4 reviews