I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början

I kroppen min #1

by Kristian Gidlund

I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot den nyligen upptäckta magcancern. Han började skriva en blogg, "I kroppen min". Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. De starkt berörande texterna i Kristians blogg blir nu bok.

"Jag fick beskedet på en torsdag, strax innan jag skulle äta pannkakor. Men det började långt innan dess. Så klart. Jag ska försöka berätta. Jag ska försöka.

Och redan där misslyckas jag. Har skrivit och raderat alldeles för länge nu. Det här är nog en självisk bok. Skapad av mig själv. För mig själv. Och om du vill läsa får du gärna göra det. Men det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Som jag måste leva med. Jag hade tänkt berätta hur allt började, hur jag har tänkt sedan den där torsdagen. Jag hade tänkt berätta om vilka känslor som har osat, fräst och dundrat inom mig. Men jag orkar inte vara saklig. Inte vara föredömligt dramaturgisk i berättandet. Inte nu. Kanske senare.

Men det finns något som jag måste berätta. Och om det upprör någon att det var på det här viset som ni fick reda på det, så är jag ledsen för det. Förlåt. Men ingen är mer upprörd över det här än jag. Jag lovar. Det finns något som jag måste berätta. Jag har cancer.

Allting har förändrats. I morgon börjar min cellgiftsbehandling. Och den där torsdagen åt jag mina pannkakor kalla."

Genres: Nonfiction, Biography, Swedish Literature, Sweden, Death, Autobiography, Memoir

329 pages, Hardcover

First published April 18, 2013

About the author

Kristian Gidlund was a Swedish writer, journalist and musician.

In 2011 he was diagnosed with stomach cancer. After being diagnosed he started a blog, I kroppen min/Inside my body, which has since had at least eight million visitors.

He went through several chemotherapy sessions, but the cancer continued to advance. In June 2013 his book I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början / Inside my body - the journey towards life's end and the beginning of everything was released, featuring large excerpts from his blog. Both the blog and the book received wide attention in the media.

In September 2013, a few days before what would have been his thirtieth birthday, he finally succumbed to the disease and passed away.

Reviews

[zandrama · Rating 5 out of 5]

Hur skriver man en recension på någons livsberättelse? Hur betygsätter man någons sista ord?

Visst finns det saker, detaljer, som kunde ha gjort boken bättre. Ibland är det många korta meningar staplade på varandra så det blir stolpigt. Ibland är kapitlen (blogginläggen, krönikorna) osammanhängande, förvirrande och luddiga, ibland är de uppenbart svar på kommentarer som inte finns att läsa. Men i slutänden är det en berättelse om livets slut, om att ha obotlig cancer, att veta att en ska dö och hata sjukdomen men acceptera döden.

Det kändes som att jag läste den i flera månader men det är knappt en vecka sen jag läste första raden. Den har fått mig att drömma om cancer, att det var min mamma som var sjuk. Jag har tänkt mer på mormor, svärfar, syskonbarn, vänner och andra drabbade än på länge. Jag har gråtit, svurit, skrattat och fnissat tillsammans med dig.

Fyra dagar innan du fyllde 30 år somnade du för evigt och du kommer antagligen inte se den här recensionen eller någon annan men du har gjort avtryck. Vila i frid Kristian Gidlund, jag hoppas att du fick ditt äventyr.

[Mina01 · Rating 5 out of 5]

«در تن من» نوشته های دو سال آخر زندگی کسی هست که از سرطان مرده. دقیقا هم سن من بوده کریستیان وقتی تشخیص روش گذاشتن.
بهم آرامش میده
Solace به معنای کلمه
صداقتش در بیان این حقیقت که همه انسانها زمان محدودی دارند ، اینکه در کنار هم و «برای» هم بودن مهم ترین کاریه که باید انجام بدیم

[Tilda · Rating 5 out of 5]

Både en tuff läsning, en fin läsning och viktig läsning. Tycker texterna är fantastiskt skrivna och Gidlund var så öppen i sitt berättande vilket jag uppskattat. Förstår att de som följde bloggen drabbades av texterna då för de drabbade även mig nu. Tror jag kommer tänka på mycket jag läst i boken under lång tid🌹

[Sara Sheikhi · Rating 5 out of 5]

5/5 för att någon i Sverige talar om skörhet, att vara fysiskt sjuk, livsglädje och strävan utifrån olika förutsättningar.

[Fanny ✨ · Rating 5 out of 5]

jag har väntat så länge med att läsa den här boken, ja, flera år. väntat på att jag ska känna mig stark nog. glömt bort den. tänkt på den igen. glömt bort den. hittat den i min familjs bokhylla, frågade om de läst den. nej, de vill men har inte orkat på grund av ämnet.

men, frågar jag mig nu, är man någonsin redo att läsa om döden? jag tycker att man ska vara försiktig och välja sina böcker med omsorg när man är skör, men fortfarande - finns det någonsin en tid då man är hundra procent redo för en bok som i kroppen min? nej, det tror jag inte. och här är den nu i mina händer. så bedövande vacker, hjärtskärande, glödande av både igenkänning och total alienation. jag kan aldrig förstå kristian gidlunds känslor fullt ut. jag är inte han, och jag har aldrig varit sjuk i obotlig cancer. men som han förmedlar allting. det är så nära, så hudlöst och avskalat. vemodigt och rasande. en smekning och ett knytnävsslag. den är vad jag trodde att den skulle vara och samtidigt inte alls, utan galaxer ifrån.

det är en bok om att dö, men lika mycket en bok om att leva, om att ta vara på livet utan att någonsin bli sentimental eller carpe diem:ig.

en av mina favorittexter av kristian är denna, den sista texten han skrev på sin blogg (och som inte är med i den här boken, utan i I kroppen min: Vägsjäl som innehåller bloggens avslutande texter):

8 september 2013

Närmare nu

Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä.

[Simon Granqvist · Rating 4 out of 5]

Tänkvärd och sorglig bok om hur fragilt och värdefullt vårt liv faktiskt är. Väldigt tragisk men ändå fint skriven med en känsla av hopp.

[Katie · Rating 5 out of 5]

"In My Body: The journey toward life's end and every things' beginning"

This wasn't an easy read. I could only swallow ten pages at a time, slowly moving through words that evoked mountains of emotion.

Kristian Gidlund is a 27 year old Swede who is diagnosed with cancer. He doesn't survive.

Maybe you'll like it, maybe you won't but Gidlund has a way with words and he helped me come a few steps closer to understanding - even if from the very far distance of observer - what it is like to have the note handed to you that says you will die from cancer. The thoughts, if even only a few were shared by family who had cancer, both break and humble my heart.

A powerful, moving book, which I hope is translated into English soon.

[Simon Sjöquist · Rating 5 out of 5]

Vissa böcker kämpar man sig genom, man läser meningarna om och om igen, man svär åt sig själv för att tankarna fortsätter att sväva i väg.

Andra böcker behöver man bara öppna. Andra böcker läser sig själva. De flyter som en å genom kroppen och man märker inte ens att fingrarna har hunnit vända blad en endaste gång innan den sista sidan är klar.

Den här boken var en sån bok. En bok som flöt, rann, smattrade, en bok som aldrig stod still.

Jag ska återvända till den här boken när jag märker att jag tar livet för givet. Då ska jag påminna mig själv om vilket otroligt mirakel det är att få leva. Jag ska låta färgerna vibrera, musiken eka. Jag ska minnas vad det innebär att få vara vid liv igen. Hur vackert det är.

Tack.

[Josefine · Rating 5 out of 5]

4.5

[Lovisa · Rating 5 out of 5]

Underbar formulering av kärleken till livet

[Marta · Rating 3 out of 5]

Lite långrandig men fin❤️

”Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.
Paradiset kan vara en plats på jorden.”

[Robert Jonsson · Rating 5 out of 5]

Vissa stunder. Perioder då världen står i solskugga, när det känns som hela världen konstant pissar på en. Då kan det vara bra att stanna och ställa in fokus. Försöka blicka närmare för att kunna se vidare. Något som Christian Gidlund verkligen tvingats göra. I kroppen min följer som de flesta vet hans resa genom helvetet. Både den fysiska, men naturligtvis även hans själsliga krig. Det är extremt starkt och på något sätt också orealistiskt. Precis såsom livet är, när man skalar bort dokusåpor, webergrillar, värmeljus, beck, pensionsförsäkringar och alla andra saker som ska få oss att glömma döden. Men kanske är det inte det vi ska göra. Kanske lever vi rikare genom att bjuda in det som ligger höjt i dunkel. När vi vågar låtsas om det där svarta. Det som är livets villkor, rätt och slätt. Ändå, jag läser och det känns nästan bisarrt vad livet avkräver människor. Vad vi ska tvingas till att utstå. Och jag slås av hans mod, hur han orkar hålla uppe sin blick. Över hur han verkligen ser döden. Inte bara i vitögat, utan hur han spräcker blodkärlen han tittar in i. Käftsmäll efter käftsmäll, på en död som aldrig släpper han ur sikte. Hur han trots insikten om att det är förlorande kamp. Ändå så vidöppet antar sitt öde. Trots det fysiska nedbrytandet, trots sorgen och trots kaoset som måste rusa runt i hans skalle. Den får mig också att tänka på kraften i skrivandet, det läkande och det terapeutiska. Sättet hur man genom att sätta ord på saker ofta kan tråda upp mentala nystan och få saker att te sig lite mindre skrämmande. Hanterbara på något sätt. I kroppen min är en bok som får en att tänka på vad som egentligen är viktigt. Tyvärr kommer ju den tanken försvinna över tid. Jag vet hur det är, en tungt skramlande börs med rabattkuponger. En glömd blinkers, en segsvängare och jag är där igen. Men jag hoppas jag kan få med mig en liten, liten del av hans insikter. Jag tror jag kan det. Jag ska försöka i alla fall. Det vore värdefullt att få med sig något från helvetet som människor likt Christian går igenom. Någon som vågade se döden som den kom, till en ung människa. Cancern, denna vidriga sjukdom som slår helt blint.

Slumpstycket: Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.

[Hanna · Rating 5 out of 5]

Oerhört vackert om en persons väg mot att dö. Med värme och överraskande nog, humor. Inget ältande eller klagande, jag känner mig fascinerad över författarens styrka. Jag läste denna bok i två etapper, större delen av boken på tre dagar för länge sen och resten de senaste två dagarna. Mycket har hänt mellan dessa dagar. Reaktionen på döden kan ta sig vitt skilda uttryck. Läs denna bok om ni okar, den är vacker om livet, döden och den gör dessutom svenskan vacker, av någon anledning påminns jag om Gösta Berlings Saga. Det är en av de finaste komplimanger jag kan ge en bok på detta språk.

Favoritcitat:

”Bli inte arga på mig, mina älskade syskon. Känn ingen besvikelse. Le.
För mitt liv är mitt eget.
Döden likaså. ” (sid 249)

[Sandra · Rating 5 out of 5]

Fortfarande de mest berörande texterna jag har läst. Så hjärtskärande och hemska, men ändå så vackra och kloka!

[Louise · Rating 4 out of 5]

Jag tycker boken är fint skriven och med ett bra spr��k. Den är väldigt naken men jag blir också orimligt frustrerad efter att ha läst boken.

[Mathilda Stenbäck · Rating 5 out of 5]

I’ve been in a constant state of “I can feel the tears coming but they get stuck on the way” while reading this book. Read it and appreciate life!

[Helena R · Rating 5 out of 5]

Ett namn står på boken, men två olika personer har skrivit den. Den första delen är skriven av en ung man som är fast besluten att vinna över den cancer som har upptäckts i hans magsäck. Den andra delen är skriven av en ung man som vet att han inte kommer att vinna. Det ger de två delarna olika fokus, men de är båda vackra, båda en hyllning till livet.

Det är hjärtskärande att läsa dessa personliga texter om hans innersta tankar när döden knackar på. Vilka tankar som håller honom vaken om natten, breven till barnen han aldrig kommer att få, kärleksyttringarna till föräldrarna som han inte kan ta hand om på deras ålders höst, rädslan att bli bortglömd. Det är naket, ofiltrerat och det är vackert.

Samtidigt som det känns konstigt att betygsätta någons innersta tankar, känns det likaväl självklart att ge dessa vackra texter högsta betyg.

[Carolina · Rating 3 out of 5]

Gripande bok men den grep inte tag i mig. För mycket poesi, för min smak. Seg och jag blev alltid trött när jag skulle läsa. Hade jag inte gett mig sjutton på att läsa ut den så hade jag antagligen slängt iväg den redan innan halva. Tråkigt att den inte var mer i min smak då jag sett fram emot att läsa denna. Det var inte fel på det han berättade utan sättet som boken var skriven på.

[Malin Gabrielsson · Rating 5 out of 5]

Vacker men tung.

[Ida Forssblad · Rating 4 out of 5]

4,5 stjärnor. Kristian Gidlund besitter en sällsynt träffsäkerhet i sitt språk. Orden rör vid något inuti... Mycket vackert och hjärtskärande tragiskt.

[Linda · Rating 5 out of 5]

“ Du stirrar på mig som ett hån vid en bardisk. Du är en förolämpning under ett sommarhus. Du är en omotiverad lavett från ingenstans. Jäg är så trött på dig. Egentligen är jag inte upprörd. Egentligen är jag frustrerad. Livet, ja, jag snackar med dig.
Go fuck yourself. ”[38]

“ I går gjorde jag allt för att skjuta morgondagen framför mig. Skrotade runt i lägenheten och sysselsatte mig med meningslösa saker, bara för att hålla morgonen så långt ifrån mig som möjligt. ”[40]

“ Jag märker att jag längtar efter mig. Han som oftast gjorde det som han sa att han skulle göra. Han som var nyfiken. Som tyckte mycket om mycket. Som jagade efter de ögonblick då nuet var det närmaste som fanns. Då livet verkligen användes på riktigt. ”[88]

“ Nästa gång, en annan gång, ska jag hålla om dig så att du känner hur älskad du är. Som jag längtar efter de gånger vi ska ses. Hur tacksam jag är över att just du finns med i våra liv. ”[115]

“ Varje dag är en kyss och en smekning. ”[152]

“ Det är lustigt. När man har spelat upp ett scenario i huvudet en miljard gånger - hur man längtat och sett fram emot, hur man varit övertygad om hur något skulle bli - och så står man plötsligt där en dag, och reaktionen visar sig bli en helt annan. ”[161]

“ Men med den rädslan kan jag inte leva. Det vägrar jag. Livet är här. Livet är tillbaka. Livet är det som händer just i detta ögonblick.
Och det är ett vackert liv. ”[162]

“ Jag behöver inspiration, och det är den jag söker. Jag behöver glädjen över att leva - även om den i sig har blivit en börda. Det skulle vara så mycket enklare om jag var trött på allt. Men det är jag inte. Det är mitt största problem.
För i stället är jag mer sugen på livet än någonsin. ”[194]

“ Tänkta tankar tynger tungt. ”[227]

“ För ibland förtjänar man att ge sig själv en klapp på axeln.
Ibland förtjänar man att säga: “Det där gjorde jag bra.” till sig själv. Och ibland förtjänar man att få sånger sjungna viskande till sig, i ett mörker där rösten lockar och kallar. ”[243]

“ Det ligger en skämd ironi i att jag, som älskar livet mer än de flest i de flesta rum som jag kliver in i, kan tvingas ta min död i egna händer. ”[297]

“ Tiden går fort när den är på väg att ta slut. ”[319]

“ Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja.
Paradiset kan vara en plats på jorden. ”[330]

[I_love_books · Rating 5 out of 5]

Das E-Book „Nach mir das Leben – Was ich am meisten vermissen werde, wenn ich nicht mehr bin“ stand bei mir ganz oben auf meiner Leseliste, aber ich habe mir ganz bewusst Zeit gelassen und den richtigen Moment abgewartet, um mit dem Lesern zu beginnen. Denn ich wusste, dieses Buch ist etwas ganz besonderes. Es hat mich vom ersten Moment angesprochen und mir klar gemacht, dass es gelesen werden will…

Zum Inhalt

Kristian Gidlund ist ein junger Mann, der das Leben aus den Vollen schöpft. Seine Passion ist die Musik – egal ob er sich nun als Schlagzeuger der schwedischen Indie-Band Sugarplum Fairy auspowert oder auf Musik-Festivals die Songs anderer Musiker genießt. Er ist ein Weltenbummler, der noch immer nicht genug von der weiten Ferne in sich aufsaugt hat. Er ist viel gereist – nach Indien, Israel, Japan oder Westjordanland – und dennoch findet er immer wieder zu seinen Wurzeln zurück. Zurück zu seiner geliebten Heimat Borlänge in Schweden, zu seiner Familie, den Freunden und seinen Pferden. Die Literatur und das Schreiben liegt ihm am Herzen, letzteres hat er zum Beruf gemacht – er ist ein erfolgreicher Journalist.

Kristian ist ein Workaholic. Er lebt grenzenlos und unerschrocken. Er liebt das wilde Leben und die Frauen.

»Ich wollte in die Welt hinaus. Sehen. Erleben. Mir eine Meinung bilden. In etwas Spannendem verschwinden.
Und das habe ich getan.«
Zitat von Kristian Gidlund aus “Nach mir das Leben”.

Mitten im Leben, im Alter von 23 Jahren, wird Kristian auf den Boden der Tatsachen geholt. Diagnose: Magenkrebs

Sein Buch „Nach mir das Leben“ basiert auf seinem Blog “I kroppen min”, welchen er kurz nach seiner Magenoperation im Alter von 27 Jahren eher für sich selbst zu schreiben begann. Es sollte seine Art von Tagebuch sein - nur für sich selbst, um mit alldem fertig zu werden, was ihn bedrückt. Der Blog sollte außerdem Freunde und Familie auf dem Laufenden halten, so dass er nicht jedem einzelnen immer und immer wieder erzählen muss, wie es ihm gerade geht und wie die Behandlung anschlägt. Zu dem Zeitpunkt hatte er keine Ahnung, ob außer ihm, seiner Familie und Freunde diesen Blog überhaupt noch jemand verfolgt - und es war ihm auch völlig egal. Kristian sah sich immer so: „Ich bin der Kerl, der Krebs bekam - nicht mehr und nicht weniger“

Doch seine Worte, seine Gefühle und Träume zogen so Viele in ihren Bann – der Blog “I kroppen min” wurde von über 8 Millionen Menschen gelesen.

Mein Fazit

Kristian Olof Erik Gidlund wurde im September 1983 in Borlänge, Schweden geboren und ist somit nur ein Jahr jünger als ich. Neben dem Faible für Musik und Literatur entdeckte ich während des Lesens immer mehr Gemeinsamkeiten – wenn man das so sagen darf – zwischen ihm und mir.
Mir gefällt absolut seine Art zu schreiben: direkt, kurz und knapp – jedoch voller Emotionen und eben verdammt ehrlich:

»Ich habe beschlossen, nicht zu versuchen, in die Metaphern Gefühle einzuweben, sondern ausschließlich Klartext zu reden: Es ist ein Luxus, einen Körper zu haben, der funktioniert.«
Zitat von Kristian Gidlund aus “Nach mir das Leben”.

Tja, das ist genau so etwas, wo ich mich in seinen Worten wieder finde. Wenn Kristian über sich, seine Krebserkrankung sowie die Auswirkung dessen auf seinen Körper schrieb, habe ich beim Lesen das Gefühl, dass er an so mancher Stelle ausspricht, wie ich mich manchmal fühle bzw. wie es mir geht. Denn wie es sich anfühlt einen Körper zu haben, der einem nicht mehr gehorcht, damit kenne ich mich bestens aus…

Wie der Titel schon erahnen lässt, gibt es kein Happyend. Kristian ist ein Krieger – gewesen. Er hat sich seinem Gegner gestellt und mit allen legalen und illegalen Mitteln zur Wehr gesetzt. Er glaubte den Krieg schon gewonnen zu haben – der Krebs war besiegt. Doch wie es nun einmal in guten Horror-Filmen ist - das tot geglaubte Monster rappelt sich zum finalen Schlag noch einmal auf. Und so war es auch leider auch bei Kristian. Der Krebs kam zurück: gefräßiger denn je zuvor und unbesiegbar. Von jetzt an kämpft Kristian gegen die Zeit… Er lässt sich bewusst auf das Gedankenspiel ein, was er alles nicht mehr erleben und was er vermissen wird, wenn er denn einmal nicht mehr ist. So ist es der Trip nach Los Angeles, den er wohl nie mehr machen wird. Und es sind die Gedanken an sein ungeborenes Kind, die ihn so traurig stimmen. Ich kann das nachvollziehen – auch wenn mir vielleicht mehr Zeit als Kristian bleibt, so bin ich mir der Lebensträume bewusst, die nie in Erfüllung gehen werden.

Es gibt so viele Momente, über die ich nachdenken musste und die mich jetzt immer noch nachhaltig berühren. So habe ich mich zum Beispiel während des Lesens immer wieder bei dem Gedanken ertappt, dass das geschriebene jetzt, gerade eben erst passiert und Kristian immer noch kämpft. Im selben Augenblick wird einem dann bewusst, dass Kristian bereits vor über einem Jahr von uns gegangen ist. Das will man nicht wahrhaben…

Seine Geschichte ist etwas zutiefst trauriges und so manches Mal muss man das Buch beiseite legen, um die Tränen zu trocknen. Aber das wunderbare an diesem Buch ist einfach der Mensch Kristian, der so viel Ironie und Humor hat, der so wunderschön schreibt und Herzenswünsche, Ängste und Sorgen in verständliche Worte packt und der trotz allem eine wahnsinnig inspirierende Lebensfreude ausstrahlt. So ein Gefühl hat mir noch nie ein Buch gegeben und deswegen bin ich so dankbar, dass Kristian all dies mit uns geteilt hat.

Ich freue mich so sehr darüber, dass Kristians Wunsch in Erfüllung gegangen ist und er es noch erleben durfte, sein eigenes Buch in den Händen halten zu dürfen.

Bei diesem Buch gibt es eigentlich (doch leider geht es nicht ohne Rating auf dieser Seite...) von mir keine Sternebewertung. Wie könnte ich es wagen, ein Leben und die Gefühle eines Menschens auf ein Bewertungssystem zu reduzieren? Ich kann nur sagen „Nach mir das Leben“ ist eines der bewegendsten Bücher, die ich je in meinem Leben gelesen habe und ich wünsche mir, dass Kristians Worte noch ganz viele Leser erreicht.

Zum Schluss möchte ich noch ein Zitat von Kristian nennen, was ich mir sehr zu Herzen nehmen werde – dank ihm:

»Arbeitet nicht zu viel. Lasst die Gefühle nicht in der Brust stecken. Redet. Streitet niemals über Geld. Wagt, Nein zu sagen. Wagt, Ja zu sagen.«
Zitat von Kristian Gidlund aus “Nach mir das Leben”.

Rezension - Copyright by: ~Ilb (Nicole Schauerte / Leseleidenschaft.de)

[julia 🫧 · Rating 5 out of 5]

Kristian Gidlund was a Swedish musician and author, a man with extraordinary views of life and death and an amazing way with words. In 2011, at 27 years old, he was diagnosed with stomach cancer and started a blog(turned book)about his journey with the illness, a journey that sadly would end in 2013 when he died just 4 days shy of his 30th birthday.

You go through every emotion reading this book, and the way Kristian describes his journey, his views of life, death and everything in between is nothing short of amazing. You will sob, be angry, smile, feel pain, cry your eyes out and feel every word so deeply.
Kristian was taken way too soon, he had so much more to give the world and to experience, but his words, love for life and legacy will live on forever.

This was a re-read for me and now i’m on to his 2 other books.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

3,5 kanske. Alltså, man kan ju inte egentligen sätta betyg på någons sista monument. Som akt och handling får den högsta betyg såklart. Mitt betyg är högst personligt och baseras på dels hur lockad jag är att läsa vidare och dels på vad jag uppfattar som litterära kvalitéer.
Jag tycker om bloggformatet, även om det inte alltid går att översätta så bra i bokform. En bloggs egenskap är ju det omedelbara, det kontinuerliga, det direkta, som är något en bok aldrig kan vara. För mig är det fortfarande en distans i den här texten, en kontext som jag saknar och som formen inte tillåter, och det är nog där det brister helt enkelt. Men den ger en bild av hur det är att få cancer och veta att man ska dö, som väcker tankar och som jag tar med mig.

[Ninjamalin · Rating 5 out of 5]

Det är en fruktansvärd bok som ger läsaren ångest mer än något annat, men den är fin och viktig på samma gång. Och den ger en perspektiv.

Jag läste Kristian Gidlunds blogg när han fortfarande levde, och kände så starkt med honom då. Det var där min stora rädsla för cancer först tog fart. Jag minns kvällar när jag grät framför datorn för att jag tyckte att allt var så hemskt. Det här är bloggen i bokform och det är fortfarande hemskt, och jag får fortfarande ångest och tårar i ögonen.

Han skriver så vackert mitt i allt det hemska, och jag förstår inte hur. Han har all min respekt och jag hoppas att han svävar i rymden nu som han drömde om.

[Elin Sturesson · Rating 5 out of 5]

Den bästa boken skriven av en person om sig själv!

Jag mins att min moster hade denna fått låna boken av någon av sina bekanta och jag råkade hitta den när jag och min mamma var på besök hos henne. Jag kan ha varit runt 14 eller 15 år, och råkade hitta den i hennes datarum. Jag läste i boken under hela vårt besök och blev klar innan vi skulle åka hem. Det tog lång tid innan min mamma kunde få mig lugn och sluta gråta. Det han skrev i boken och hans upplevelse om cancer har hängt med mig sedan dess.

[Lisa Odemyr · Rating 4 out of 5]

En sådan vacker bok! Berörande, ögonöppnande och insiktsfullt. Kristian delar med sig av de där sakerna i livet man tar för givet, och som man inte riktigt förstår förrän man är nära att mista det. Och det är jag otroligt tacksam för.

//Such a beautiful book! Touching, eye-opening and insightful. Kristian shares the things in life you take for granted until you're close to losing it. For that, I am ever grateful.//

[Ifiyenia]

Det är svårt att sätta betyg på en bok som denna... Kanske längre fram. Berör, det gör den verkligen, på många nivåer. Svår lyssning (ljudbok) som nog varit svårare att läsa själv, svårt att ta till sig en död mans ord om livslust och längtan efter en framtid han visste att han inte skulle få. Samtidigt en fin och stark berättelse, en inspirerande själ som gick ett så orättvist öde till mötes.

[Anneli · Rating 5 out of 5]

Jag minns när dödsbeskedet nådde mig, sorgen jag kände då. Ändå tog det mig 10 år att läsa boken. Jag kanske visste, redan då. Visste hur djupt hans ord skulle nå, väntade tills jag var redo att möta dem. När livet oundvikligen ger oss sjukdom igen, då kommer jag återvända hit. Till orden som ändrar fysikens lagar. Till orden som skär rakt igenom och fyller till bredden. Till orden.

[Readwithamila]

Jag njöt inte så mycket av den här boken och undrade ofta varför jag utsatte mig för den smärta som skildrades i den. Den gjorde för ont och den tog tid att läsa då jag var tvungen att pausa, bearbeta det lästa och läka. Jag antar att det är därför den har väntat så länge på att bli läst.

Läs hela recensionen på https://www.readwithamila.com/i-kropp...