What do you think?
Rate this book
De sista tanterna: Från husmor till modeikon
Den svenska tanten - utrotningshotad eller på frammarsch?
Lär känna tanten! Hon som lägger upp håret på papiljotter, som bakar sina egna kakor, som aldrig skulle sätta på sig ett par jeans men gärna en rockklänning med knäppning i ryggen.
Tanterna har länge varit osynliga. De har slitit i det tysta. De stod hemma i fläckiga förkläden och rullade köttbullar till de män och kvinnor som nu styr Sverige. De sydde deras kläder, badade dem och talade om vad som är rätt och fel. Hittade knepen för att få pengarna att räcka till under en tid när det inte var självklart att få vara mätt.
De svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Deras storhetstid infaller strax efter andra världskriget. På bio visas då filmer som Maj på Malö och Kyssen på kryssen. På gatorna rullar Volkswagens Bubblor och Volvos PV. Mäns och kvinnors världar är tydligt uppdelade. Om det finns plats för en hobby är den oftast praktiskt inriktad och har en nyttotanke.
I De sista tanterna har Fatima Bremmer och fotograf Magnus Wennman klivit in i tanternas värld. Följt med Ebba, 85, på syjunta, Maj-Britt, 82 till Salong Fleur, ställt frågor och lyssnat. Boken tar upp ämnen som husmorsideal och familjepolitik, ger bakgrund till tanternas karakteristiska inredning, frisyr, klädstil och fritidsintressen och blickar framåt till dagens hemmafrutrend och tantinspirerade mode.
Lär känna tanten! Hon som lägger upp håret på papiljotter, som bakar sina egna kakor, som aldrig skulle sätta på sig ett par jeans men gärna en rockklänning med knäppning i ryggen.
Tanterna har länge varit osynliga. De har slitit i det tysta. De stod hemma i fläckiga förkläden och rullade köttbullar till de män och kvinnor som nu styr Sverige. De sydde deras kläder, badade dem och talade om vad som är rätt och fel. Hittade knepen för att få pengarna att räcka till under en tid när det inte var självklart att få vara mätt.
De svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Deras storhetstid infaller strax efter andra världskriget. På bio visas då filmer som Maj på Malö och Kyssen på kryssen. På gatorna rullar Volkswagens Bubblor och Volvos PV. Mäns och kvinnors världar är tydligt uppdelade. Om det finns plats för en hobby är den oftast praktiskt inriktad och har en nyttotanke.
I De sista tanterna har Fatima Bremmer och fotograf Magnus Wennman klivit in i tanternas värld. Följt med Ebba, 85, på syjunta, Maj-Britt, 82 till Salong Fleur, ställt frågor och lyssnat. Boken tar upp ämnen som husmorsideal och familjepolitik, ger bakgrund till tanternas karakteristiska inredning, frisyr, klädstil och fritidsintressen och blickar framåt till dagens hemmafrutrend och tantinspirerade mode.
238 pages, Hardcover
First published October 19, 2011
2 people are currently reading
161 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 17 of 17 reviews
July 8, 2023
MMNM (mysig men något medioker). Mest mysig dock. Den här boken handlar om TANTER. Tanten som fenomen liksom. Lite om varför dagens tanter är som de är. Varför ett gott handarbete tilltalar mer än att glo på en film på TV, till exempel. Mycket av det som beskrivs som viktigt för tanterna™ kan jag själv känna igen från min egen uppväxt, från hur morsan sagt att det ska vara. Inte för att min mamma, rent åldersmässigt, varit en tant under min barndoms glada dagar, men hon har såklart tagit efter och fört vidare premisserna hon själv vuxit upp under. Jaså har filmjölken gått ut? Ja men då bakar vi kringlor av den vet du. Hål i byxorna? Fram med symaskinen. Är det redan december? Herregud då måste jag ju börja baka de femton olika sorters kakorna som ska frysas in inför jul och nyår. Alltid husmanskost på tallriken (vad är ens en måltid utan potatis?). Vitrinskåpen fyllda till bristningsgränsen med diverse serviser som aldrig används. Och så vidare. Shoutout morsan och shoutout tanter. Fina porträtt och intervjuer. 3/5!
July 26, 2021
Det här är en jättefin genomgång av tanters olika sidor och perspektiv. Roligt att Bremmer tagit sig bort från Stockholm ut i landet till olika intervjuobjekt. Jag tycker författaren hittat en balans mellan att berätta om tanterna som individer och som del i ett politiskt samhälle. Med varm hand ger hon tanterna den upprättelse de så väl förtjänar.
Efter att i första kapitlet gått igenom vad en tant är för något – det vill säga en äldre kvinna i 40-årsåldern (!) och uppåt – återstår sju kapitel som avhandlar tantens förhållningssätt till kläderna, köket, håret, familjen, fritiden, jävlaranammat och tingen. Dessutom får vi en beskrivning av kvinnornas historia, folkhemmet, hemmafruideal och familjepolitik. Vi får möta några tanter som berättar om sina liv och se vackra foton på tanter tagna av fotograf Magnus Wennman.
På flera sätt kan jag känna större samhörighet med dessa tanter på 80+ än jag gör när jag läser om kvinnor (tanter?) i min egen ålder. De föredrar sparsamhet, artighet, rättvisa, långsiktighet, trygghet, enkelhet, tacksamhet, familjeliv och frikostigt med fikabröd.
Tanten är associerad med lågmäldhet och blygsamhet, att det är fult att framhäva sig själv. Bremmer menar att så är det lyckligtvis inte längre. Synd, tycker jag. Visst förtjänar tanterna att synliggöras och ska absolut inte tvingas slita i det tysta. Men inte är det något eftersträvansvärt med självhävdelse. Jag saknar tidigare generationers moral i vår samtid när det plötsligt har blivit okej att armbåga sig fram och skryta.
”När man blivit uppskattad för sin duktighet bryr man sig inte om att man blir rynkig”, säger en av tanterna. Feminister har rasat mot normen duktiga flickor, med goda intentioner förstås men vad gav det? Att kvinnor ska vara mer ”som män” men samtidigt mycket ”feminina” och snygga (dvs inte rynkiga). Jag tror dock mer på att hetsa efter prestationer än operationer om man måste välja, och det måste man tydligen.
Kul var det att läsa om frufridagen som inföll den 24 januari 1954, initierad av Lennart Hyland. Tanken var att alla hemmafruar skulle få ledigt en hel dag och att deras män skulle sköta barn och hushåll. Ett recept på köttfärslimpa lästes upp i radio som hjälp till männen, och det sägs att köttfärsen tog slut i affärerna. Kvinnorna fick köpa tågbiljetter för halva priset. Initiativet föranledde naturligtvis debatt och protester. Tyvärr blev det ingen tradition.
Jag blev enormt upplyft och inspirerad av att läsa om de här kloka och kunniga tanterna med båda fötterna på jorden. Jag vill också bli tant.
Efter att i första kapitlet gått igenom vad en tant är för något – det vill säga en äldre kvinna i 40-årsåldern (!) och uppåt – återstår sju kapitel som avhandlar tantens förhållningssätt till kläderna, köket, håret, familjen, fritiden, jävlaranammat och tingen. Dessutom får vi en beskrivning av kvinnornas historia, folkhemmet, hemmafruideal och familjepolitik. Vi får möta några tanter som berättar om sina liv och se vackra foton på tanter tagna av fotograf Magnus Wennman.
På flera sätt kan jag känna större samhörighet med dessa tanter på 80+ än jag gör när jag läser om kvinnor (tanter?) i min egen ålder. De föredrar sparsamhet, artighet, rättvisa, långsiktighet, trygghet, enkelhet, tacksamhet, familjeliv och frikostigt med fikabröd.
Tanten är associerad med lågmäldhet och blygsamhet, att det är fult att framhäva sig själv. Bremmer menar att så är det lyckligtvis inte längre. Synd, tycker jag. Visst förtjänar tanterna att synliggöras och ska absolut inte tvingas slita i det tysta. Men inte är det något eftersträvansvärt med självhävdelse. Jag saknar tidigare generationers moral i vår samtid när det plötsligt har blivit okej att armbåga sig fram och skryta.
”När man blivit uppskattad för sin duktighet bryr man sig inte om att man blir rynkig”, säger en av tanterna. Feminister har rasat mot normen duktiga flickor, med goda intentioner förstås men vad gav det? Att kvinnor ska vara mer ”som män” men samtidigt mycket ”feminina” och snygga (dvs inte rynkiga). Jag tror dock mer på att hetsa efter prestationer än operationer om man måste välja, och det måste man tydligen.
Kul var det att läsa om frufridagen som inföll den 24 januari 1954, initierad av Lennart Hyland. Tanken var att alla hemmafruar skulle få ledigt en hel dag och att deras män skulle sköta barn och hushåll. Ett recept på köttfärslimpa lästes upp i radio som hjälp till männen, och det sägs att köttfärsen tog slut i affärerna. Kvinnorna fick köpa tågbiljetter för halva priset. Initiativet föranledde naturligtvis debatt och protester. Tyvärr blev det ingen tradition.
Jag blev enormt upplyft och inspirerad av att läsa om de här kloka och kunniga tanterna med båda fötterna på jorden. Jag vill också bli tant.
August 5, 2019
Min mormor var en motvillig tant. Hon skulle inte kallat sig tant själv, men hon hade kläderna, håret, bakgrunden, sättet... Hon var hemmafru i många år, fostrade tre barn i först lägenhet och sedan villa medan min morfar jobbade, hon gjorde husmorsgymnastik varje morgon och var en fena på äppelmos och sticka strumpor och gjorde mig en stor, röd tröja. När jag växte upp, på 80-90-talen bodde vi tillsammans, tre generationer kvinnor i ett hushåll och jag såg mycket av det dagligdags - papiljotterna och småkaksbaken och inga armbågar på bordet när man åt middag. Och samtidigt var hon en av de mindre välanpassade tanterna - hon var glad när hon fick möjlighet att jobba, hon stod inte ut med handarbete (utöver stickningen), krusa örngottsband var något som hon direkt fördömde, hon slukade nyheter och dokumentärer, böcker och TV-serier. Och hon älskade att ta genvägar i köket (även om hon var riktigt bra på att laga mat). Jag är uppvuxen på pulverpotatismos...!
Så när jag började läsa den här boken var det fascinerande att se både kontraster och likheter med den tant som jag själv hade så nära (hon gick bort 2001). Men också till alla andra tanter som fanns i min barndom. Som i grannhuset där det var fyra lägenheter som alla beboddes av äldre tanter och som inte hade någonting emot besök av en nyfiken 8-åring.
Det är en intressant studie, med bakgrund och analys och allt sådant där, men framför allt är den finstämd och det är det som fastnar hos mig mest.
Själv har jag en tant kvar i mitt liv, den 92-åriga damen som är vår granne på landet (vi var där för ett par dagar sedan för att fira hennes födelsedag). Jag hoppas att hon har många år kvar, och att hon får tillbringa även dem i det hus där hon alltid har bott. Men fjärrkontrollen är hon inte rädd för - den är så välanvänd att det fick skaffas en ny!
Så när jag började läsa den här boken var det fascinerande att se både kontraster och likheter med den tant som jag själv hade så nära (hon gick bort 2001). Men också till alla andra tanter som fanns i min barndom. Som i grannhuset där det var fyra lägenheter som alla beboddes av äldre tanter och som inte hade någonting emot besök av en nyfiken 8-åring.
Det är en intressant studie, med bakgrund och analys och allt sådant där, men framför allt är den finstämd och det är det som fastnar hos mig mest.
Själv har jag en tant kvar i mitt liv, den 92-åriga damen som är vår granne på landet (vi var där för ett par dagar sedan för att fira hennes födelsedag). Jag hoppas att hon har många år kvar, och att hon får tillbringa även dem i det hus där hon alltid har bott. Men fjärrkontrollen är hon inte rädd för - den är så välanvänd att det fick skaffas en ny!
February 18, 2020
En oväntat intressant bok om de tanter som det fanns så många av i min barndom men som nu blir allt färre. Deras liv sätts in i ett samhällsperspektiv, men här finns också samtal och intervjuer och en inblick i var tanten hittar sina kläder och lägger sitt hår. Jag tycker om både boken och tanterna!
May 22, 2019
Efter att ha läst Bremmers Ett jävla solsken var förväntningarna väldigt höga men jag hade lite svårt att gripas av tant-boken av samma författare. Problemet är inte tant-temat (för det är verkligen jätteintressant!), utan den otydlighet och bristen på fokus själva boken faktiskt har. Istället för att faktiskt undersöka "tantens idé" fladdrar vi omkring bland papiljotter, hattar och småkakor - med en rejäl dos onyanserad nostalgi. Allra mest underligt är kapitlet där ett antal kända 1900-talskvinnor lyfts fram som några slags ärketanter -bland dessa återfinns både Alva Myrdal (inte ett ord om rasbiologi eller tvångssteriliseringar här inte!) och Ingrid Segerstedt som har mycket lite gemensamt med de kvinnor som porträtteras i boken.
Betyget landar ändå på en trea eftersom boken är snygg och bläddervänlig och i alla fall uppmuntrar till vidare efterforskning.
Betyget landar ändå på en trea eftersom boken är snygg och bläddervänlig och i alla fall uppmuntrar till vidare efterforskning.
September 23, 2025
Trevlig bok med kvinnohistoria.Vilka var de, ”tanterna” på 50-talet? Kvinnor som inte var ute i yrkeslivet utan skötte hemmet, barnen, kokade, syltade, bakade, sydde, stickade, sparade och tyckte om det. (Gjorde alla det?) Mannens inkomst räckte. Samhället gjorde inte något annat lönsamt. Kvinnorna briljerade på den enda scen de hade. Rörande hur dessa kvinnor senare sörjde att samhället ändrats, tekniken är jobbig, alla har bråttom och många känner sig ensamma som åldringar. Kul att Maria Soxbo varit intervjuad, om dagens trender. Tänkvärd lyssning eftersom jag passande nog virkar samtidigt!
January 20, 2024
Jag köpte den för att den verkade intressant, inte minst från ett arkivvetenskapligt perspektiv som är typ mitt ständiga perspektiv den senaste tiden som yrkesarkivarie, men jag måste erkänna att jag blev lite förvånad hur mycket jag älskade denna. Det kändes som en viktig del av vår historia, både samhällsmässigt och kulturellt. Den fick mig att sakna min gammelmormor en hel del dock... fast för det mesta på ett bra sätt.
January 11, 2019
Jag läste den här eftersom Ett jävla solsken var så bra och jag ville läsa något mer av henne. Jag hade inga förväntningar på den men tyckte verkligen om den. Den var härlig och engagerande att läsa och gav mycket att tänka på. En underbar och inspirerande bok om människor som borde synas och respekteras mycket mer än de gör.
May 24, 2021
Det här är en bok som kunde handlat om min mormor. En kvinna född i början av det förra seklet som levde ett enkelt liv utan större åthävor och ägnade större delen av sitt liv åt att ta hand om andra. Jag tror mormor var ganska nöjd med det. I boken kallas de tanter och det är inget som de intervjuade tycker är nedsättande. Det enda jag tycker är synd att de som är med i boken inte får tillräckligt mycket plats. Istället tillåts forskare, experter och tyckare få ta över istället men det är kanske symptomatiskt för tanten? De får inte ta upp för mycket utrymme ens i en bok som handlar om dem.
October 29, 2019
A lovely book about old ladies, "tanter", and what created the attribute "tant". So many things in it that reminds me of my grandmother in my childhood. After reading it I find myself looking differently at greyhaired, curled, polyester dresses wearing "tanter". Sadly these old ladies are going extinct 😥 There is so much they could teach younger generations.
February 13, 2013
En underbar bok om feminism innan feminismen fanns.
March 28, 2021
*2,5?*
I'm very divided on this, because it had some good moments and the topic as a whole was interesting, but it felt so disjointed.
I also didn't appreciate the way the author took every chance possible to dump on younger generations. We "start crafting blogs for attention"... maybe we just like crocheting and want to talk to other people about it. It's such a consistent theme throughout the book and while it does at times attempt to discuss the resurgence of 'traditional' hobbies it fails to be consistent or clear in it's analysis.
Really, the only thing consistent about this is that it doesn't know what it wants to do, it brings up relevant discussions and then drops them just as quickly and overall reads like a first draft before you've sorted out what ideas are worth keeping and what will make a compelling and tight narrative, or a group project group project where everyone has different ideas and no one is focusing on what the actual end result will be. It's messy and unfocused.
It also doesn't really sit well with me that the book is pitched as 'giving a voice to the old women who've been in the background all their lives' when only 20% (I feel like I'm being generous with that) is actually focused on the women. The rest is more of a historical look at societal shifts and 'experts' talking about the trends and habits of the women. Why not just... let the women tell their stories when that is what the book is claiming it wants to do.
This isthe second swedish book I've read this month where the pitch doesn't match the actual content of the book and like... publishers/marketing teams, hit me up, I will write better ones for you (not that I'm good at writing synopses but better than that at least).
The graphic layout was also a bit of a mess because the pictures were never actually placed next to the relevant text and it made me mad because someone obviously *tried* to make it pretty, and it is, so not doing it correctly is so annoying. It's such a petty thing to be mad about but on top of everything else it
I'm very divided on this, because it had some good moments and the topic as a whole was interesting, but it felt so disjointed.
I also didn't appreciate the way the author took every chance possible to dump on younger generations. We "start crafting blogs for attention"... maybe we just like crocheting and want to talk to other people about it. It's such a consistent theme throughout the book and while it does at times attempt to discuss the resurgence of 'traditional' hobbies it fails to be consistent or clear in it's analysis.
Really, the only thing consistent about this is that it doesn't know what it wants to do, it brings up relevant discussions and then drops them just as quickly and overall reads like a first draft before you've sorted out what ideas are worth keeping and what will make a compelling and tight narrative, or a group project group project where everyone has different ideas and no one is focusing on what the actual end result will be. It's messy and unfocused.
It also doesn't really sit well with me that the book is pitched as 'giving a voice to the old women who've been in the background all their lives' when only 20% (I feel like I'm being generous with that) is actually focused on the women. The rest is more of a historical look at societal shifts and 'experts' talking about the trends and habits of the women. Why not just... let the women tell their stories when that is what the book is claiming it wants to do.
This isthe second swedish book I've read this month where the pitch doesn't match the actual content of the book and like... publishers/marketing teams, hit me up, I will write better ones for you (not that I'm good at writing synopses but better than that at least).
The graphic layout was also a bit of a mess because the pictures were never actually placed next to the relevant text and it made me mad because someone obviously *tried* to make it pretty, and it is, so not doing it correctly is so annoying. It's such a petty thing to be mad about but on top of everything else it
October 1, 2020
Mycket bra!!!
February 18, 2021
humoristisk och härlig! extra roligt att den snuddar städer i närområdet och är igenkännande på många sätt med återberättelser, designhistoria och typiska drag hos våra "tanter"
June 10, 2021
mysig bok!! gav många skratt
July 12, 2019
Det finns så mycket av min farmor i den här boken. Ett fantastiskt dokument om en utdöende ras, verkligen. Så fint skrivet som vanligt av Bremmer.
Displaying 1 - 17 of 17 reviews