Näkymätön tytär

by Felicia Feldt, Jaana Iso-Markku (Translator)

Kasvatusasiantuntijan perheessä ei eletty kasvatusoppaiden mukaan. Felicia Feldt kertoo jatkuvista muutoista ja vaihtuvista isäpuolista, äidin alkoholismista, yksinäisyydestään ja syntipukin asemastaan, henkisestä ja fyysisestä väkivallasta ja äidin miestuttavien ahdisteluista.Kirja ei ole ensisijaisesti tirkistelykirja - se antaa myös lohtua vastaavia vaikeuksia kokeneelle. Lapsuuden turvattomuus ja kaltoinkohtelu heijastuvat pitkälle, mutta aina on toivoa. Feldtille aika ja pitkät terapiat ovat antaneet tapahtumiin etäisyyttä.

Genres: Nonfiction, Biography, Swedish Literature, Memoir, Biography Memoir, Addiction, Psychology

189 pages, Hardcover

First published January 1, 2011

Reviews

[Mintti]

Suomeksi Näkymätön tytär. Lastenkasvatusoppaan kirjoittanut Anna Wahlgrenin tytär kertoo millaista oli oikeasti olla lastenkasvatusgurun tytär. Kiinnostava tarina, mutta kirjoitettu niin taiteellisen sirpaleisesti että lähinnä vain ärsytti. Olisin kovasti paljon mieluumin lukenut yhtenäisen ja vaikka ihan kronologisen tarinan ja elänänkaaren kuin tämän sekavan hyppelehtivän sillisalaatin. Höh.

[Annaklara]

Läste denna i vilorummet på jobbet under en långlunch. Det är en snabbläst bok med ett tufft innehåll. En biografi om en vuxen kvinna som inte får relationer till män och sina barn att fungera som hon vill. En vuxen kvinna som mår så dåligt. Boken berättar på ett självutlämnande sätt om Felicias uppväxt, hennes syskon, pappa och i centrum, mamman.

Det är ingen märkvärdig bok, den är inte konstnärlig eller särskilt nyanserad. Men det är Felicias version, en version som inte berättats tidigare.

Funderingar: Naturligtvis är boken hypad, marknadsförd, diskuterad, ifrågasatt för att mamman är Anna Wahlgren. Annars hade nog inte många läst den. Jag pratade med en kollega om detta, är det verkligen schysst att lämna ut sina föräldrar offentligt, är det nödvändigt, onödigt. Och vi hade nog nya bra svar på det. Men jag tycker att det är en poäng just med den här boken eftersom Anna Wahlgren blivit expert på barnuppfostran. Hade hon varit idrottskvinna, politiker eller nån annan ändes hade det kanske inte varit lika berättigat att ge ut boken så att förälderns identitet avslöjats. Tycker jag.

Sen är detta återigen en utsaga, en upplevelse, om Felicia de andra syskonen upplever det säkert på andra sätt. Väninnor till Anna Wahlgren har också uttalat sig om att boken är felaktig, men jag tror absolut att man kan vara en god väninna och en urusel mamma.

Om Felicia varit min väninna hade jag nog skrikit åt henne att lämna sin mamma och inte ha kontakt med henne, men samtidigt vet jag att set är lättare sagt än gjort.

Boken väcker starka känslor om man nånsin varit i kontakt med en person liknande Felicias beskrivning av sin mamma. Det behöver inte just vara en mamma, det kan vara ett syskon, kollega, make, barn. Vad som helst. Men om man utsatts för det då tror jag man reagerar. Bokens sanningshalt har ifrågasatts. Ok, det kan vi inte veta något om. Men jag läste en recension av boken som menade att även om den ÄR sann så är Felicias reaktion överdriven och hysterisk. Om det säger jag, då har nog net recensenten levt nära en personlighet som mamman. Den recensionen gjorde mig förbannad.

Så, gillar jag boken. Ja. Det behövs berättas. Men jag hade gärna hoppat en del av Hysén i medierna. Och jag vill fortfarande skrika till Felicia, dra så långt bort ifrån din mamma som möjligt. NU!

[Julia Björling]

Kanske en inte så märkvärdig bok egentligen, okej språk, Felicias historia. Men den känsla Felicia Feldt förmedlar är otrolig. Som en av många med en ansträngd relation till en förälder är det beskrivningen av omvärldens oförmåga att förstå valet och rätten att vägra förlåta en föräldrer som jag knyter an till och som får mig att överse bokens brister.

[Matrosens Stjärna]

Hur har jag sovit på den här? Herregud. Läs den om du inte läst.

[Heidi]

I remember more than 10 years ago when I was watching the talk show "Skavlan" and the author Felicia Feldt was a guest and talked about her new book. Felicia's mother was known to the public as the foremost in parenting. Suddenly, the pieces fell into place and I remembered the big book in my childhood home's bookshelf titled "The Children's Book" ("Lapsikirja"). This book was incredibly thick and had cool black and white photographs from the 1970s. So it was Felicia's mum who was the brains behind The Children's Book.

So it took me eventually a decade to finally read Felicia's account of her childhood. Her childhood was marked by countless moves, different fathers and stepfathers, and her mother's other husbands. Parties, alcoholism and bullying. It's nicely written with little snippets that show how certain themes repeat in Felicia's adult life: the absent father, the mother's condescending talk about men, the problems of making relationships last. This was an incredibly strong story where nothing is censored. I still think it wouldn't have hurt if the paragraphs had been a bit longer and more in-depth for a better overall feel.

[Floodinho]

Trots att jag hört så mycket om boken hade jag inte läst den. Mycket lättläst med korta kapitel/episoder. Skriven i typ staccato vilket är lite tröttsamt, trots bokens få sidor. Flera skildringar etsar sig fast i minnet men största frågetecken är egentligen hur sant allt är. Har inte följt debatten som var efter boksläppet men eftersom inget annat syskon ställer sig på Felicias sida ter sig allt lite märkligt. Har inte varit ett fan av Anna Wahlberg sen innan men skulle stora delar av boken vara sanna lider jag med den stackars syskonskaran. Grymt är förnamnet.

[Anna Björklund]

Bra gjort Felicia!! Att växa upp med en narcissistisk mamma (hobbypsykologens diagnos) var uppenbarligen inte lätt och det är starkt att våga stå upp och berätta sin historia. Mycket intressant, förfärligt, ledsamt och något man inte önskar något barn. <3

[Fanny Söderberg]

Aj

[Minttu]

Tästä ei lopuks jääny paljoo käteen. Niin paljon eri ihmisiä, että ois ollu kiva olla joku sukupuu tai vastaava

[Hanna Katariina Bengtsson]

Ångestfyllt berättande om en trasig barndom, med en trasig mamma i centrum. Om syskonskap, blodsband och mörka minnen som nästan förträngts. Om död i Egypten och om fylla utan dess like.

[Annica]

En väldigt gripande historia om en kvinnas uppväxt med 8 syskon och en mamma som är hela Sveriges barnuppfostran -expert.

Jag lyssnade på ljudboken fyra timmar i sträck. Jag fick så ont i magen av boken, men på ett bra sätt. Alkoholism, sexuella övergrepp, uteslutning och mobbning av familjemedlemmar samt försummande och övergivande. Samtidigt som barnen ska le när journalisterna tar bilder.

Det finns de som säger att det mesta är överdrivna lögner. Men det spelar ingen roll för mig. För boken är viktig. Fler barn än vi tror far så illa , gömda bakom glada leenden.

[Jenny Kangasvuo]

Repivä terapiakirja ahdistavasta lapsuudesta ilmeisen narsistisen äidin lapsena. Jonkinlainen yhteenveto tapahtumista ja henkilöistä olisi ollut paikallaan tarkoituksenmukaisesta fragmentaarisuudesta huolimatta. Ehkä ruotsalaiskontekstissa niitä ei tarvita, jos kyse on julkkisäidistä ja kasvatusgurusta, mutta suomalaiskontekstissa lapsuuskokemukset jäävät vähän irrallisiksi.

[Lotte]

rystende at en der giver sig af med at vejlede andre i børneopdragelse har været sådan overfor sine egne børn.

[Birgit Alsinger]

Detroniseringen af Anna W er hermed endelig. En sørgelig beretning om svigt på svigt i mange forklædninger. Absolut læseværdig. En skrøbelig kvindes opgør.

[Fred Göransson]

Svår att betygsätta. Boken var nog en livsnödvändighet för författaren att skriva. Lättläst men också rörig.

[Alexander Carlson]

”Han. Vänd dig om och ångra dig. Bryt igenom din egen svaghet och gå emot mig. Säg att du vill ha mig, pappa. Att du går emot din egen sårade själ och räddar min istället… etc”

Såhär låter ganska stora delar av boken och jag tycker inte det är särskilt bra eller givande. Halvkass poesikänsla där budskapet hela tiden är att hon vill ha Vincent och/eller pappa, alltså att någon man ska komma och rädda henne från sin mamma.

Att växa upp med Anna Wahlgren som mamma verkar ha varit helt vidrigt och traumatiserande. Det är också dessa anekdoter som är bokens schtick. Frågan är väl om det vore lika intressant om det inte vore just fullblodsnarcissisten och uppfostranskändisen A.W som det handlar om.

Hoppen fram och tillbaka i kronologin är egentligen ett ganska schyst grepp, det är mest det som står i de olika avsnitten som är tjatigt och inte så snyggt skrivet.

Vill ge 2 plus ändå: dels på sida 9-11 där Felicia ger en pricksäker beskrivning av depression, samt sida 168-169 där hon skriver om olika strategier hon och hennes syskon skapat för att förhålla sig till sin galna mor.

[Mina Widding]

Undersökande, redogörande livsberättelse. Minnen blandas från olika åldrar, det mesta rörande en dotters relation till sin mor, de spår uppväxten och mammans beteende satt i henne, fortsätter att vara komplicerat även i vuxen ålder, sätter spår i hennes egna relationer och föräldraskap. En uppgörelse med en uppväxt, ett försök att förstå och bryta, mönster och själva relationen, inse att det inte går att laga. Bitvis hoppig, alla inlägg förstår jag inte, en del händelseförlopp oklara. Terapeutisk.

[Mia Gutkovas]

En berättelse om en barndom och dess konsekvenser, skriven i fragmentarisk dagboksform som hoppar fram och tillbaka mellan barndomens plågsamma minnen och nutidens brustna relationer. Det är en stil som passar den här historien, för vem kan säga vad som är den rättmätiga sanningen i en upplevelse, en uppväxt, en livssituation bland flera människor? Det är som att läsa om två brokiga liv, för en mamma, sen en dotter. Och jag påminns om vikten av att vara snäll mot andra, och sig själv.

[Riia]

"Kasvatusguru" Anna Wahlgrenin tytär kirjoittaa omista kokemuksistaan "täydellisen äidin" hoivissa. Älytöntä, miten joku voi luoda itsestään kuvan "täydellisenä", ja kaikki uskovat sen, mutta todellisuus on täysin päinvastainen. Ymmärrän kyllä, että on persoonallisuuksia, jotka tähän pystyvät leikiten, mutta silti se on joka kerta yhtä käsittämätöntä. Simputuspäivä? For real? Kuinka sairas pitää olla, että nauttii omien läheistensä simputtamisesta? Oksettavaa luettavaa.

[Jenna]

Jännä muoto, ensivaikutelma lyhyitä epäkronologisia pätkiä. Pidemmälle lukiessa pätkäkohtaukset osaa muodostaa muutamaksi pää-muistojuoneksi joiden välillä sitten hypitään lyhyinä tuokioina. Ihan hauskaa ja yksi kunnon tekemällä tehty twistikin jota en itse tajunnut etukäteen. Todenperäinen ja vakava (?) tarina kerrottu pienten kirjallisten jippojen maustamana.

[Viktor Eliasen]

Intressant bok i någon sorts fragmentarisk dagboksform som hoppar i tid och rum. Anna Wahlgrens avkommor får väl i relativ mening betraktas som lyckade. Frågan är om de är det tack vare eller trots sin mors uppfostran? Felicia Feldt är i alla fall tydlig på den fronten; kritiken mot modern är stark.

[Sarah Samantha]

Väldigt spretig, all over the place. Vilket iofs kan vara ett typ av uttryck man kan använda, men jag har svårt att hänga med ordentligt. Sedan förstår jag inte riktigt, ska det vara vad hon har upplevt? Jag misstror inte henne, men varför är namnen inte rätt och varför (spoiler) slutar det med manmans begravning? Hon är ju inte död ännu. Jag känner mig förvirrad.

[Anneli Waara]

En skildring av en uppväxt i en dysfunktionell familj. Kanske var Felicia den av syskonen som klarade allt det oförutsägbara sämst, men det är hjärtskärande att se hennes utsatthet och ensamhet.
I små korta episoder berättar hon minnen från olika åldrar i familjen Anna Wahlgren och alla män, varvat med kampen mot psykisk ohälsa och ilska i vuxen ålder.
Boken hade vunnit på en bättre disposition, det blir rörigt att ständigt hoppa mellan årtiondena. Men kanske är det menat så.

[Jenna]

Mielenkiintoinen aihe, mutta toteutus oli huono. Kirja olisi varmasti toiminut paremmin jos siinä olisi edetty kronologisesti, eikä kerrottu eri elämänvaiheista lyhyissä pätkissä. Kokonaisuudesta jäi hajanainen kuva.

[Britta Johansson]

Jag gillar den enkla, udda stilen med korta stycken och upplevelser som hoppar fram och tillbaka i tiden. Eftersom det är autobiografiskt blir det trovärdigt och (extra) tragiskt. Man läser en massa mellan raderna. Men det är ju bara EN sida av historien...

[Mind the Book]

Mörk. Men bra.

[Sara]

OMG.

[Cecilia]

Intressant, hemsk, annorlunda skriven. Hennes historia. Känns verklig och själv upplevd.

[SandraPanda]

Intressant men sorglig bok och väldigt lättläst. Ganska hoppig dock.

[Maria]

Blir så beklämd över författarens barndom, minns väl när hennes mammas bok var i fokus "överallt", den ansågs som en Bibel som skulle få föräldrar att lyckas med allt från amning till sovning, och sen lydnad.... sett från dotterns ögon så låter hennes barndom som förvirrad, skrämmande och på många sätt skadlig. Om en ber två personer återge samma scenario så blir det aldrig detsamma, så vissa saker kan jag tvivla på (då syskonens berättelser återges) men i stort är jag bara fylld av häpnad och sorg.
Snabbläst bok, både för att den inte är så lång och för att den väcker till att vilja veta mer.