Ensam i livet efter ett flerårigt förhållande med en gift man ger hon sig iväg till Borneo. Resan ger henne respit från vardagen och en sällsynt möjlighet till återblick på sin barndom, sitt liv.
Men när hon återvänder till Sverige förändras allt. Hon känner plötsligt en svag muskelryckning i låret, den varar bara någon sekund men liknar inget hon dittills varit med om. Känslan är fullkomligt ny och främmande.
Marie Hermansson är kanske den bästa svenska författaren när det kommer till att skriva KUSLIGT! Det är aldrig skräck eller överdrivet äckligt, utan en kuslig känsla som hela tiden lurar i bakgrunden.
Värddjuret är inget undantag! Välskriven och spännande, utan att det känns orealistisk (även om det hela historien är mystisk). Hon väver också in flera parallella historier/betraktelser från huvudkaraktärerna liv utan att det blir rörigt eller apart. Tror boken kommer stanna kvar länge i bakhuvudet!
Jag gillar Hermanson skarpt och den här är inget undantag. Älskar hennes formuleringar och beskrivningar och att historien kan vindla iväg åt ett håll som jag inte ser komma, uppfriskande! Dock är slutet kanske lite väl fort avrundat här.
Marie Hermansson har en härlig berättarstil med ett flytande språk och skickliga skiften i tid och rum. Värddjuret är en spännande roman som direkt suger tag och väcker många tankar och funderingar. Det var nära att jag satte betyg 5, men jag blev lite besviken på slutet som var för abrupt och svagt. Men ändå - en mycket läsvärd bok av en av Sveriges bästa författare!
Direkt efter Snövit gick jag vidare till Värddjuret. Här verkar Hermanson ha utvecklat sin roman-stil mycket tydligare än i Snövit. Boken är välskriven, välavvägd och med en ovanlig och fascinerande historia. Jag älskar tillbakablickarna på Annas barndom och tonårstid. Älskar skildringen av klasskamraten Liselott, helt jävla brilliant. Jag älskar de små skarpa iakttagelserna av tillvaron som Hermanson med jämna mellanrum utmanar mig med. Hur ser lärare egentligen sina elever? Vad är egentligen poängen med att ha en tröja med en random engelsk text på? Jag älskar Hermansons sätt att balansera mellan torr humor och poetisk finstämdhet, mellan fullständig vardag och det vansinnigt osannolikt galet magiska.
Jag önskar att jag tyckte att bokens handling som sådan är spännande. Den är upplagd för att vara spännande. Men det tycker jag inte. Jag tycker bara att den är okej. Jag går liksom aldrig riktigt igång på den. Det är lite synd. Därför blir det bara tre stjärnor.
det här handlar alltså om en kvinna som träffar en psykiskt instabil läkare (??!!) som begår en rad tjänstefel, kidnappar henne, frihetsberövar henne, svälter henne, nekar henne adekvat vård och skrämmer henne. Hon har varken känslomässiga eller ekonomiska band till honom och hon anmäler honom inte..... för... att... ??? makes no fucking sense.
och den här riddaren i blank bil som dyker upp från ingenstans och gillar att glo på henne vart kommer han ifrån? han existerar som en creepy stalkar och räddar ändå dagen.
Jag fattar inte boken, den gav mig absolut ingenting. Ingenting. Möjligen lätt huvudvärk och en mild dos av irritation.
En virkelig god og meget udsædvanlig lille roman. Marie Hermanson hører til mine absolut yndlings skønlitterære svenske forfattere. Hun minder lidt om danske Kirsten Hammann,