Det kom ett brev med ett dödshot. När den första rädslan lagt sig gör sig vreden startklar och ett skrivande tar vid. Hatet. En bok om antifeminism är en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare. Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får hatet för konsekvenser? Hur kan feministhatet förstås utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv? Genom intervjuer, analys och kartläggning av antifeminismen visar Maria Sveland hur allvarligt läget är, både för feminister och enskilda kvinnor. Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter.
Maria Sveland (born 1974) is an author and journalist from Sweden, best known for the 2007 book Bitterfittan (a title which is a Swedish compound noun, and could be translated either as The Bittercunt or The Bitter Cunt, or, less literally, The Bitterbitch or The Bitter Bitch).
Bitterfittan is, according to Sveland, not an autobiography but rather a work inspired by her own experiences. The book criticizes the institutionalized nuclear family from a feminist perspective, pointing out issues such as women's unpaid domestic labor, sexual violence, and the disproportional male/female use of parental leave.
Förstås är även denna bok en partsinlaga, men det hat och de våldshot den berättar om är ändå hårresande. Hatet har några år på nacken, men det slår mig när jag läser att vissa mönster upprepar sig, till exempel i den ännu pågående #metoo-diskussionen.
Det kan inte bli så mycket annat än en femma. En obehaglig bok som väcker mycket känslor - mest ilska - kryddad med briljanta formuleringar. En otroligt viktig bok!
This book was very, very refreshing to read. And by this I mean that Sveland carries a voice that cuts through a lot of nonsense. She starts with identifying antifeminism, what it has been like in Sweden (and to some extent internationally, but mainly in Sweden) and goes on to describe how Sweden is still not gender-equal, how antifeminism has grown beyond critique into pure hatred, and what this hatred consists of.
The book is modern. It's a piercing view into the callow, uncouth world made out by - mainly - anonymous men who try and fight feminism even though they lack the most basic insight into what feminism really is, not to mention self critique.
In my view, I would have liked more statistics in the book, and far less personal reflections in the mini-chapters that Sveland has divided into the name of months; I feel they got worse as the book progressed, but still, they're such a little part of the book as a whole that they're no real disturbance to any reader, I daresay.
Still, this is recommendable to all who want to learn about antifeminism in Sweden today.
Så deprimerande. Så viktig. Skriven flera år innan Me-too-röreslen är jag ändå rädd att det inte har blivit så mycket bättre än vad som beskrivs i boken. Viktigast i boken är att belysa kopplingen mellan anti-feminismen/hatet och våldet mor kvinnor och rasismen. Ett citat: 'Att döma av mediernas bevakning och skildring av dessa två partier [FI och SD] ansågs det mer hotfullt med ett feministiskt perspektiv på politiken än ett rasistiskt.' Också viktigt - kopplingen till den växande fascismen och kvinnohatet i hela världen. Men till sist: 'Måste orka fortsätta kämpa och tro på någon slags godhet trots allt jag vet.' Historia är en pendel, fram och tillbaka. Kampen går vidare, kamrater.
Att läsa Hatet såhär 7 år efter att den kom ut ger mig både en känsla av uppgivenhet och av förtröstan. Världen efter #metoo är en annan än den Sveland beskriver. Samtidigt känns patriarkatet alltjämt som ett träsk och en kvicksand som man hela tiden försöker trampa sig vidare framåt i. Hursom, den får en trea, som egentligen är 3,5. Jag hade önskat att Hatet var minst dubbelt så lång, kanske dubbelt så ingående/matig. Som reportagebok om antifeminism känns det som att den bara touchar på ytan av fenomenet.
Handling: "Det kom ett brev med ett dödshot. När den första rädslan lagt sig gör sig vreden startklar och ett skrivande tar vid. Hatet. En bok om antifeminism är en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare.
Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får hatet för konsekvenser? Hur kan feministhatet förstås utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv? Genom intervjuer, analys och kartläggning av antifeminismen visar Maria Sveland hur allvarligt läget är, både för feminister och enskilda kvinnor.
Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter"
"Hatet: en bok om antifeminism" är bara 175 sidor men jag behövde ändå tid på mig för att läsa ut den. Varje kapitel innehåller fakta och resonemang som väcker funderingar och känslor inom mig. Jag vill diskutera allt i boken och därför tror jag att den skulle passa bra i en bokcirkel! Är boken bra eller dålig? Det kan jag inte svara på. Jag är för dåligt insatt för att veta om allt som står i "Hatet" stämmer men gör det det...ja då är det illa.
Det var en slump att jag läste den här boken för jag hittade den till halva reapriset. Det är skrämmande att läsa om det hat och de hot som riktas, inte bara till kända feminister som författaren, utan även till kvinnor i allmänhet, och det är ett viktigt ämne. Svelands analys är stundvis intressant men ibland drar hon slutsatser jag har väldigt svårt att skriva under på.
(Jag värjer mig lite för att kalla mig för feminist, eftersom det är ett så vitt begrepp och i stor utsträckning leder tankarna till totalitära radikalfeminister som FI. Jag är för jämställdhet och därmed mot tex kvotering. Antar jag kunde kalla mig liberal feminist, vilket nog är rätt långt från Sveland. Och till skillnad från henne tycker jag det är märkligt och problematiskt att vissa feminister så gärna hyllar våldsverkaren Valerie Solanas (därmed tycker jag självklart det är fel att trakassera en teater som tolkar hennes verk).)
Arg, det är vad den här boken gör mig. Och så känner jag att det finns så många saker som ligger därute i fullt dagsljus i samhället och som vi borde kunna prata om på en bättre nivå. Till exempel kvinnohatet. Feministhatet. Rasismen. Islamofobin. Men allt som oftast känns det som att en tung våt filt läggs över de här problemen, vi orkar inte. Eller så vågar vi inte. Eller så tar vi debatterna, ibland, men det är bara så jäkla många av dem så hur ska man stå ut? Som den sexistiska psykologen (jag vet vad jag menar). Men det får räcka nu. Nu kämpar vi. Tillsammans mot hatet. Okej?!
En mycket viktig bok som jag önskar fler läste, kanske i skolan för att sedan ha gruppdiskussioner kring...?
Första gången jag började förstå vilket hat åsikter om lika rättigheter kan föda var i tidig tonår. På högstadiet i sjuan pratade jag om att det skulle vara en självklarhet att få lika lön för samma jobb oavsett kön. Jag tyckte inte ens det jag sa var kontroversiellt. Dagen efter möttes jag av feministfitta skrivet på mitt skåp. Sen har det fortsatt genom livet med små och stora händelser. Inte minst de män jag mött som påstår att det är en myt att det är ojämställt i vårt land men att de minsann inte har tid eller energi att kolla upp om det jag säger stämmer -aktiv okunskap.
Visst man har hört om kända kvinnor som får hatmail och om vita kränkta män men aldrig att jag trodde att det i Sverige såg ut som den bild som Maria Sveland målar upp. Detta kvinnohat från män som på allvar anser att det är männen som är förtryckta och att samhället går feministerna till mötes. Väldigt skrämmande! Läsvärd för alla som anser att jämställdhet och lika rättigheter är viktiga kuggar i vårt samhälle, men bör kanske framförallt läsas av dem som lutat åt att feminism är inget att ha. Det som är synd är att de antagligen aldrig kommer hitta boken, och om de gör det så avfärdar de säkert den precis som de gör med all statistik.
Otroligt svårt att sätta ett betyg på den här boken. Det är ett sådant viktigt ämne men ändå tycker jag inte den är skriven på det allra bästa sättet. Trots det så får den en fyra pga det berörande ämnet.
Borde läsas av de som anser att feminismen är onödig. Till dem som tror att feminism är manshat. Tro mig - efter att ha läst den här boken förstår en att feminismen behövs mer än någonsin.