# del 2 i serien Släkten
Vi har flyttats fram till 1000-talets Sigtuna. Huvudpersonen heter Sigrid och är barnbarn till Milka från första boken. Hon gifts bort med en välbärgad, enligt Sigrid en mycket gammal, man och äktenskapet ska leverera en arvinge.
Sigrid lever mycket ensamt på gården hos sin man. Hans syster styr och bestämmer på gården och Sigrid hittar inte riktigt sin roll förrän hon börjar väva, väva fantastiska tyger och väver in sin sorg, smärta, ensamhet och sin mörka hemlighet.
Jag tyckte att berättelsen flöt fram i ett jämnt, segt, tempo och trots att vissa bitar var intressanta så blev boken en transportsträcka till nästa bok. Wahlberg skildrar kvinnorna på ett vackert sätt och när beskriver vävningen och tygerna blir det poetiskt men jag hade önskat lite mer tempo och lite mindre melankoli.