Isän aika

by Lukas Moodysson, Jonna Joskitt (Translator)

”Herään seuraavana aamuna, eikä minulla ole isää. Se on mahtava tunne. Ennen olin prinssi. Nyt olen kuningas.”

Lähtiessään sairaalaan Lucas ottaa mukaansa sakkipelin. Turhaan. Isä kuolee, ennen kuin poika ehtii paikalle. Muistot alkoholisti-isän julmuudesta vyöryvät päälle, ja Lucasin elämä suistuu raiteiltaan. Alkaa maaninen matka Euroopasta Aasiaan, vimmainen yritys kirjoittaa menneisyys uudelleen.

Isän aika on Lukas Moodyssonin (s. 1969) ensimmäinen kaunokirjallinen teos vuosiin, vahva kuvaus surusta, rakkaudesta ja muistoista. Henkilökohtainen aihe on saanut odottaa kirjoittamistaan. Fucking Åmalin, Lilja 4-everin ja muita väkeviä yhteiskunnallisia menestysfilmejä tehneen ohjaajan romaanissa kannanotot globaaleihin ja moraalisiin kysymyksiin saavat sisäistyneemmän, yksityisemmän soinnin. Like on julkaissut häneltä vuonna 2003 proosarunoteoksen Mitä minä täällä teen?

Genres: Fiction, Sweden

299 pages, Hardcover

First published February 24, 2011

About the author

Karl Frederik Lukas Moodysson is a Swedish author and film director. First appearing in public as an ambitious poet in the 1980s, he had his big public, and international, breakthrough directing the 1998 romance film Show Me Love. He has since directed a string of films with different styles and public appeal, as well as continued to write both poetry and novels.

Reviews

[Otto Lundin · Rating 3 out of 5]

Tyckte verkligen att vissa delar var jättebra, men sen blev det lite svamligt emellanåt. Hade gärna gett en fyra men det går inte.

[Emma French · Rating 3 out of 5]

älskar delar av det Lukas Moodysson skriver men det var svårt att ta sig igenom den här; inte på grund av språket utan för att jag gång på gång ville kräkas i min mun av äckel för det jag läste och gång på gång ville ge upp för att allt kändes för mörkt, på samma sätt som mormors lägenhet, apelsinjuicen på frukostbordet och veckorevyns utelista i Fucking Åmål. Ändå fortsatte jag för att Moodysson skriver rader som känns så äkta med en viss lätthet över orden, jag hade velat samla allt det bästa och stryka alla mellanting. Tyckte mer om "vad gör jag här", för döden gör ont och trauman kan gå i arv i åtta generationer; det är Lukas Moodyssons ord men jag tänkte på Hilda och jag tänkte på pappa och jag tänkte på lappen jag hittade i ett gammalt skåp; "to Ollie from Daddy" stod det skrivet för hand med bläckpenna och plötsligt kändes tomrummet jag inte kan fylla stort och min 15-åriga pappas sorg väldigt påtaglig och jag tänkte på Lukas Moodyssons ord igen, sorgen över hans pappa och ärftliga trauman

[Tora · Rating 5 out of 5]

Älskar hans hjärna
Han har hängivit sig åt det som är litteraturen i sin råaste form - konsten. Det här är en bok. Men det är också ett konstverk. Så som (min åsikt) e d enda, äkta sättet
Konst är konst är konst
Jag förstår att det kan sticka i folks ögon men det gör ju alla genidrag på ett eller annat sätt
Alla förstår inte vissa genier
Osv
Det är snävt det är smalt det är underbart
Och det är så stort att det går att relatera oavsett
Krävs en precision och fallenhet för att lyckas m ngt som detta. Ett sådant flöde!
Femavfem

[Alex · Rating 4 out of 5]

Lukas Moodysson har fått mycket kritik över med den lättsamhet han verkar skapa sina verk, i allt från böcker till filmer, men jag blev snarare mer inspirerad av den medan jag läste "Döden & Co." Det är varken en rakt igenom bra bok eller skitbok, utan snarare en bra skitbok - den skulle kanske inte klassas som mästerverk av media, men boken väckte sentimentalitet och igenkänning hos mig. Jag använder mig ofta av citatat och tankesätt som Moodysson skickligt får fram, med lättsamhet.

[Wilmer Berg · Rating 5 out of 5]

Jävlar vilken bok, klyschig men på ett alldeles perfekt sätt. Lucas Moodysson är ett geni. Lätt bästa boken jag läst i år

[Eddie · Rating 4 out of 5]

Äcklig och mörk och kul och sorglig och vacker. Väldigt bra. Lite flummig i mitten men stundtals väldigt rörande och som att den bänder sig in i ens nästan innersta. Fina tankar som ibland blir lite väl, men ibland slår. Mörk men inte alls nattsvart. Kul sätt att skriva på. Vill läsa mer av honom

[Niklas · Rating 5 out of 5]

Lukas Moodyssonin vahva omaelämäkerrallinen romaani yhdistelee kerronnallisia kokeiluja, faktaa ja fiktiota käsitelläkseen kertojan isän kuolemaa sairastapauksessa. Kirja on sukellus kuolemaa käsitteleviin tunteisiin, sekä kertojan pakkomielteiseen kirjoittamiseen ja syrjään vetäytymiseen. Synkät ajatukset ja eristäytyminen poikivat lisää synkkiä ajatuksia ja eristäytymistä. Kirjan sanoma resonoi vahvasti eloon täällä Visbyssä, ja mietin lukemisen aikana paljon kuolemaa ja yksin jäämistä. Kun Moster Erika kuoli syöpään kirjan lukuhetkellä, ovat linkit omaan elämään poikkeuksellisen vahvat. Läheisen kuolema on kamala asia, jota on vaikea käsitellä. Moodysson tekee sen omalla tavallaan, ensin sukeltaen pakkomielteiden maailmaa, mutta loppua kohden ymmärtäen armahduksen ja anteeksiannon voiman. Toivottavasti osaan itsekin päästää irti ja hakeutua yksinäisyyden sijaan ihmisten pariin.

[Jack · Rating 2 out of 5]

Jävla tjötig.. tycker inte den lyckas med det jag tror den vill. Och tycker det är ganska tråkigt med manliga egon som behöver bearbeta sina trauman som om det är världshändelser. Men visst, ibland blänker det till i harangerna. Och det är skönt med lite distans ibland (även om det liksom är del av problemet, att han vill vara så äkta och mitt i, men hela tiden är ett meter utanför och tittar på).

[ouie · Rating 4 out of 5]

En ofiltrerad skildring, fylld av känslor fångade genom de små detaljer i tillvaron. Poetisk och ärlig.

[Adde · Rating 5 out of 5]

Galen stil som inte har några likar. Man blir lite galen, men endast för stunden.

[Livia Hammar · Rating 5 out of 5]

Jag gillar hur han tänker och jag älskar hur han skriver det.

[Zack]

Genialisk

[Iira · Rating 3 out of 5]

Lukas Moodysson tuntuu melko vahvasti luottavan siihen ajatukseen, että omista vanhemmistaan voi kirjoittaa jotakuinkin totuudenmukaisesti vasta kun he ovat kuolleet ja ovat tietyn etäisyyden päässä.

[Emma Keiu · Rating 5 out of 5]

Very compassionate, deep, honest. Sometimes to the point of raw. Strickin.