Döden är det enda gemensamma vi aldrig delar

by Niklas Schiöler

De som dött ifrån oss förlorar vi igen och igen. Vi begråter dem för att vi inte kan ge dem kärlek. Och för att vi inte längre kan få deras. Kan vi berätta dem tillbaka? Kan man rädda liv så – eller förlänga dem, undrar författaren.

På en lyrisk prosa skriver Niklas Schiöler om död och dödar, om dem han älskat och förlorat. Om sin nära vän Johans självmord och om sin mamma. Om hur han höll henne i handen in i det sista, i ett försök att lindra. Om en rödhakes sista livlösa blick i hans. Om Nils i Klevas tankar på väg mot Vråhålans stup.

Utgångspunkten är författarens ”egen” plats, Mösseberg, och till slut är detta också en livsbejakande skildring, ett försök att genom litteraturen göra de döda, de kära, levande.

Niklas Schiöler, bosatt i Lund, är författare, poesihistoriker och lärare i skrivande. Han har gett ut ett femtontal böcker i olika genrer, från böcker om poesi till essäböcker i skilda ämnen och skönlitteratur. Hans senaste bok är Bikt om dikt (2021). Tillsammans med Daniel Möller är han redaktör för den omfattande antologin Svensk poesi (2016 och 2023).

150 pages, Hardcover

First published March 10, 2023

Reviews

[Jenny Klevås · Rating 5 out of 5]

Detta kan vara den vackraste och starkaste bok jag läst. Meningarna är som små konstverk. Helt otrolig prosa!

[Hannes Svensson · Rating 4 out of 5]

Det är en annorlunda men vacker bok där temat tilltalar mig mer än kanske själva innehållet, men klart lyssningsvärd. Ger upphov till reflexioner.

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

I skitnödighet lägger sig Niklas Schiöler oftast närmare en Erik Andersson än en Erik Berqvist, men bromsspåren finns där. Stundom framträder de med en hisnande tydlighet – med en rykande färskhet, om du så vill. Du vill.

Och mardrömmen på Stenafärjan slutade inte nej inte med ett banalt uppvaknande – rufsigt och plufsigt – det var är var på riktigt. Och sen inget mer.