Nancy utspelar sig från 1941 och några år framåt. Nancy och mamma Frida kämpar för värdighet och överlevnad, i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången. En ny tillvaro i en ny stad tar sin början.
Vi får följa den unga flickan Nancys mognad till kvinna. Det är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet.
Nancy är den tredje och avslutande delen i den uppskattade trilogin om Tå-Pelles Nancy, den som inleddes med Glasfåglarna och följdes av Mosippan.
Vad fantastiskt det är att få följa en karaktär från barn till vuxen! Både böckerna om Nancy och Nancy själv som karaktär ligger mig varmt om hjärtat. Det är lätt att känna igen sig i henne och hennes känslor och tankar. Dessutom skriver Johansson på ett humoristiskt och samtidigt poetiskt sätt - helt i min smak.
Het laatste deel van de trilogie over Nancy. Na het overlijden van haar vader volgt er nog een hele koude winter. -30 graden en dan binnen in het houten huisje geen wc hebben hebben, is geen sinecure. Nancy en haar moeder slaan zich er goed doorheen. Maar haar moeder heeft een beslissing genomen: dit was de laatste winter op het platteland. Met gemengde gevoelens verhuist Nancy mee naar de stad. Ze weet nog steeds niet wie of wat ze zelf is en wat ze met haar leven aan moet. In de stad wordt dat niet makkelijker. Wat mooi is in deze serie is de beschrijving van het leven van eenvoudige, arme mensen. Zij moeten elke dag strijd leveren, met de mensen, met de natuur en vooral ook met zichzelf. De mogelijkheden zijn beperkt, maar toch weten Nancy en haar moeder uit het dal te kruipen. De schrijfstijl is eenvoudig, maar met mooie karakter-, milieu-, en natuurbeschrijvingen. Gewoon lekker lezen!!!
I wouldn't even dream of reading this book, unless you've read the first two. My interest wanes a little bit in this one. I am still interested in Nancy's destiny, but some of the themes become quite repetitive, her feelings as an outsider, her sister Betty's hatred for her, her complicated relationship to her mother, her lack of confidence. But it is still a beautiful book and I felt compelled to read it to finish the trilogy. And I think Elsie Johansson is amazing.
Jag ville inte att berättelsen skulle ta slut. Jag gick liksom in i den världen och lärde känna miljöerna och personerna. På det där sättet som livet är. Man har inte full insyn, men tillräckligt för att göra sig en bild. Underbar!
Helt igenom fantastisk sista bok i denna trilogi. Den är så mycket mer än en arbetarroman och tidsdokument av 1900-talets Sverige. Språkets skönhet och det existentiella djupet för detta till stor litteratur.
I mean the romance came from nowhere and I did not like it. And there were also some not tied up ends. I still liked it but just like yes now I have read it… and?
Välskriven och intressant! En hel del hänvisningar till de tidigare böckerna i serien, så är nog bättre att läsa efter de andra (vilket jag alltså inte gjorde). Inte självbiografisk, som jag trodde.