William of Ockham (also Occam, Hockham, or any of several other spellings, IPA: /ˈɒkəm/) (c. 1288 - c. 1348) was an English Franciscan friar and scholastic philosopher, from Ockham, a small village in Surrey, near East Horsley. He is considered, along with Thomas Aquinas, Duns Scotus, and Averroes (ibn Rushd in the Middle East), to be one of the major figures of medieval thought and was at the centre of the major intellectual and political controversies of the fourteenth century. Although commonly known for Occam's Razor, the methodological principle that bears his name, William of Ockham also produced significant works on logic, physics, and theology. In the Church of England, his day of commemoration is April 10.
Ockham’s analysis of sense and reference leads him to a reductionist ontology. He distinguishes 1st and 2nd order intentions. The latter refer to the former not to entities.
Denna bok är i två delar - först finns 60 sidor essäer om hur Ockham bör tolkas, och därefter Ockhams egna bok. Större delen av den senare, är en kommentar på Aristoteles. Den börjar med att försöka argumentera för att idén om kvaliteter i enskilda ting inte nödvändigtvis innebär att dessa kvaliteter gemensamt ingår i ett mätbart genus separat från de ting de är en del av. Därifrån utsträcker det den argumentationen till att kvaliteter som separata kategorier är omöjliga att betrakta som givna. Genomgående stödjer sig argumentationen på de relevanta delarna av Organon. Detta gör att det är en bok som man vill uppskatta - den är väl genomarbetad i sin argumentation och gör inte ett stort väsen av sig. Det är en välborstad bok helt enkelt.
Jag är inte säker på att jag håller med författarens argumentation. De argument som författaren ställer upp, inte följer självklart från författarens premisser - dvs. de är inte fel, men frånvaron av en sak implicerar inte existensen i en annan, vilket författaren utgår från. Författarens tolkning av Aristoteles är möjlig, men inte nödvändigtvis den enda; om kategorier är tankekonstruktioner/koncept, som därmed är universalier endast i så måtto att de utgör ett separat språk från det talade språket, och är en konsekvens av "grammatiken" i våra tankar, så borde inte samma fenomen bedömas på liknande sätt av personer med olika bakgrund etc, vilket vi vet inte är ovanligt. Det talar, åtminstone ytligt, för existensen av gemensamma referensramar givna av yttre omständigheter, i.e. deras objektivitet. Det gör också att de kategorier vi jämför med, när vi upplever världen, inte borde ses som subjektiva utan som försök att subjektivt tolka en objektiv värld, vilket gör att de kan sägas ges en existens av omständigheterna, oberoende av deras interna jämförbarhet. Det mål författarens text har är att istället påstå motsatsen - att de individuella kognitiva skillnaderna är för stora för att universalier, i bemärkelsen kategorier som existerar oberoende av betraktare, skulle kunna existera.
Det var en oerhört intressant läsning oavsett, och jag har fått en mer nyanserad förståelse för det nominalistiska perspektivet.
Part 1 of Ockham's magnum opus on logic. One problem with the rating system is that we need two ratings, one for the content of the book and the other for the translation and editing. The first is an easy 5 stars. As far as the translation and editing, it receives only 2 stars. There are many typos and misspellings throughout in the English. But worse (and rather unfortunately), Loux's translation is known to be unreliable for a number of reasons (See Paul Vincent Spade's review in Nous: http://www.jstor.org.ezp.slu.edu/stab...). Words/phrases/paragraphs are accidentally omitted from the translation, words/phrases are misleadingly translated, and so on.