What do you think?
Rate this book
Meren kutsu: Tarinoita ihmisen uteliaisuudesta
Syväsukellus meren kiehtoviin, ikiaikaisiin arvoituksiin.
Meri on ihmisenkin alkukoti, joka ei lakkaa vetämästä meitä puoleensa. Viihdyttävät tarinat valottavat merten saloja historian henkilöiden, tieteen löydösten ja filosofisten pohdintojen kautta.
"Meren kutsu vastaa Svenssonin debyyttiteoksen luomiin odotuksiin etenkin tarinallisen flow’n osalta ‒ ‒ Merellisiä mysteerejä ja niiden ratkaisijoita esitellessään Svensson paljastuu erinomaiseksi elämäkerturiksi, ja hänen tulevia tuotoksiaan jää odottamaan suurella kiinnostuksella.
- Kirjavinkit
Kuinka ihminen oppi navigoimaan merellä? Purjehtiko Magalhães todella ensimmäisenä maailman ympäri? Minkälainen vaikutus kaskelotilla oli valistuksen aikaan? Kuinka skotlantilainen leipuri Robert Dick muutti käsitystämme elämän synnystä? Mistä voimme oikeasti tietää, kuinka syvä meri on?
Meren kutsu jatkaa Patrik Svenssonin esikoisteoksen Ankeriaan testamentin jalanjäljissä: se kertoo ihmisistä, jotka ovat tutkineet ja kartoittaneet merta, yrittäneet ymmärtää syvyyksiä ja alistaa ne valtaansa. Mikä on se muinainen voima, joka on saanut meidät kautta aikojen etsiytymään avomerelle? Kaiken ytimessä on ihmisen kyltymätön uteliaisuus.
Meri on ihmisenkin alkukoti, joka ei lakkaa vetämästä meitä puoleensa. Viihdyttävät tarinat valottavat merten saloja historian henkilöiden, tieteen löydösten ja filosofisten pohdintojen kautta.
"Meren kutsu vastaa Svenssonin debyyttiteoksen luomiin odotuksiin etenkin tarinallisen flow’n osalta ‒ ‒ Merellisiä mysteerejä ja niiden ratkaisijoita esitellessään Svensson paljastuu erinomaiseksi elämäkerturiksi, ja hänen tulevia tuotoksiaan jää odottamaan suurella kiinnostuksella.
- Kirjavinkit
Kuinka ihminen oppi navigoimaan merellä? Purjehtiko Magalhães todella ensimmäisenä maailman ympäri? Minkälainen vaikutus kaskelotilla oli valistuksen aikaan? Kuinka skotlantilainen leipuri Robert Dick muutti käsitystämme elämän synnystä? Mistä voimme oikeasti tietää, kuinka syvä meri on?
Meren kutsu jatkaa Patrik Svenssonin esikoisteoksen Ankeriaan testamentin jalanjäljissä: se kertoo ihmisistä, jotka ovat tutkineet ja kartoittaneet merta, yrittäneet ymmärtää syvyyksiä ja alistaa ne valtaansa. Mikä on se muinainen voima, joka on saanut meidät kautta aikojen etsiytymään avomerelle? Kaiken ytimessä on ihmisen kyltymätön uteliaisuus.
262 pages, Hardcover
First published August 15, 2022
123 people are currently reading
1331 people want to read
About the author
Patrik Svensson
12 books165 followersLars Patrik Svensson (born 1972) is a Swedish journalist and author. Svensson works in the cultural editorial department of Sydsvenskan and Helsingborgs Dagblad.
In the summer of 2019, he made his debut as an author with the book Ålevangeliet, which is partly a non-fiction book about the eel as a species and about the eel's cultural history, and partly an autobiographical story about the author and his father. Rights to publish the book have been purchased in 2019 for publication in 33 other languages. The book received the August Prize for Swedish Non-Fiction Book of the Year 2019.
In the summer of 2019, he made his debut as an author with the book Ålevangeliet, which is partly a non-fiction book about the eel as a species and about the eel's cultural history, and partly an autobiographical story about the author and his father. Rights to publish the book have been purchased in 2019 for publication in 33 other languages. The book received the August Prize for Swedish Non-Fiction Book of the Year 2019.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 202 reviews
August 13, 2022
Jag skulle kunna skriva i oändligheten känns det som, om hur mycket jag tycker om Patrik Svenssons böcker. Jag älskar den här typen av böcker, korta berättelser där fakta varvas med känslor och bildar en helhet där man känner sig eftertänksam och berörd.
Patrik Svensson har en otrolig talang att skriva texter med känslor. Faktatexter blir till äventyrliga, känslosamma och inspirerande berättelser där allt man vill är att fortsätta läsa.
Precis som han visade med Ålevangeliet , att alla svenska läsare kunde känna med ålen, visar han nu att vem som helst av oss kan känna med valarna, med havet, med upptäckare av olika slag och med naturen runtomkring oss.
Svensson väver ihop sina separata texter med varandra på ett så finurligt sätt att det är först i slutet av boken man förstår helheten.
Han berättar om Rachel Carsons poetiska språk i hennes vetenskapliga texter om havet men för mig blir hans egna texter precis lika vackra och viktiga.
Boken är enligt mig minst lika bra som Ålevangeliet och lyfter många viktiga frågor. Jag grät i slutet av boken när boken knöts ihop. Det här är helt klart toppen av utgivningen av 2022 hittills.
Tack Patrik Svensson för den här upplevelsen och tack Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar.
Patrik Svensson har en otrolig talang att skriva texter med känslor. Faktatexter blir till äventyrliga, känslosamma och inspirerande berättelser där allt man vill är att fortsätta läsa.
Precis som han visade med Ålevangeliet , att alla svenska läsare kunde känna med ålen, visar han nu att vem som helst av oss kan känna med valarna, med havet, med upptäckare av olika slag och med naturen runtomkring oss.
Svensson väver ihop sina separata texter med varandra på ett så finurligt sätt att det är först i slutet av boken man förstår helheten.
Han berättar om Rachel Carsons poetiska språk i hennes vetenskapliga texter om havet men för mig blir hans egna texter precis lika vackra och viktiga.
Boken är enligt mig minst lika bra som Ålevangeliet och lyfter många viktiga frågor. Jag grät i slutet av boken när boken knöts ihop. Det här är helt klart toppen av utgivningen av 2022 hittills.
Tack Patrik Svensson för den här upplevelsen och tack Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar.
September 21, 2022
Den prisade Ålevangeliet (2019) handlade om pappan, den här essäboken tillägnas mamman. Fin start och fint slut har den, men är ganska urvattnad där emellan. Han dyker alltför djupt och redogör alltför detaljerat, för min smak, om femtonhundratalets världsomseglare och kolonisatörer, challengerdjupet och pillesnoppen.
”Den lodande människan är den sökande människan.” Författaren filosoferar fint kring människans kunskapstörst och nyfikenhet. I avsnitten om dylikt trivs jag som fisken i vattnet. Han menar att människan ”i en alltigenom upptäckt, erövrad och upplyst värld förlorar något av sin mening och sitt syfte.” Människan vill undersöka, mäta och utveckla, finna något som kan ge själva existensen substans och mening. Men i takt med människans kartläggningar och erövringar avlägsnar hon sig från den evolutionära ordningen och framstår alltmer som en defekt, en störning.
Jag tyckte mycket om Ålevangeliet och kanske är det mina höga förväntningar som gör att jag inte nappar på Den lodande människan. Jag önskar mig mer filosofi och författarens egen röst och mindre fakta om västerländska mäns upptäckter. Män sjunger, män reser, män kolonialiserar, män jagar valar, män letar växter och män samlar fossiler. Det var nästan så att jag tänkte döma ut den här boken som gammaldags i hur den centrerar hjältelika och skurkaktiga, våghalsiga, maktgalna och egensinniga vita män. Men en slav fick visst vara med. Kvinnliga domäner lämnas dock därhän. Som lök på laxen råder här ett snoppfokus. Det är långa och det är tjocka penisar, det är den första penisen och det är penisar i L-form, det är Robert Dick och Moby Dick och det är tvåtusen liten sperma i ett valhuvud.
”Vi upptäcker något, vi erövrar det och vi förgör det.” Skriver Patrik Svensson. Men jag varken vill vara eller är inkluderad i hans ”vi” vad det verkar. Det tycks vara män (inte människor) han tänker på om natten. Men sen i den näst sista essän handlar det om vetenskapskvinnan och författaren Rachel Carson. Hon är en av dem som la grunden för det vi kallar ekologi när hon såg att naturen rättfärdigar sig själv oavsett vad det innebär för människan. Så inte kan man kalla det här en mansbok inte, i så fall bara till 80%.
Navigare necesse est. Att segla är nödvändig. På havets planet. Havet: den ursprungliga livmodern, alltings början och förutsättning. Som människan successivt förstör med jakt, trålning, uppvärmning, försurning och annan skit.
”så har människans nyfikna utforskande av havet lett till en rubbning av balansen vars fulla konsekvenser ingen idag kan överblicka.”
Hepp!
”Den lodande människan är den sökande människan.” Författaren filosoferar fint kring människans kunskapstörst och nyfikenhet. I avsnitten om dylikt trivs jag som fisken i vattnet. Han menar att människan ”i en alltigenom upptäckt, erövrad och upplyst värld förlorar något av sin mening och sitt syfte.” Människan vill undersöka, mäta och utveckla, finna något som kan ge själva existensen substans och mening. Men i takt med människans kartläggningar och erövringar avlägsnar hon sig från den evolutionära ordningen och framstår alltmer som en defekt, en störning.
Jag tyckte mycket om Ålevangeliet och kanske är det mina höga förväntningar som gör att jag inte nappar på Den lodande människan. Jag önskar mig mer filosofi och författarens egen röst och mindre fakta om västerländska mäns upptäckter. Män sjunger, män reser, män kolonialiserar, män jagar valar, män letar växter och män samlar fossiler. Det var nästan så att jag tänkte döma ut den här boken som gammaldags i hur den centrerar hjältelika och skurkaktiga, våghalsiga, maktgalna och egensinniga vita män. Men en slav fick visst vara med. Kvinnliga domäner lämnas dock därhän. Som lök på laxen råder här ett snoppfokus. Det är långa och det är tjocka penisar, det är den första penisen och det är penisar i L-form, det är Robert Dick och Moby Dick och det är tvåtusen liten sperma i ett valhuvud.
”Vi upptäcker något, vi erövrar det och vi förgör det.” Skriver Patrik Svensson. Men jag varken vill vara eller är inkluderad i hans ”vi” vad det verkar. Det tycks vara män (inte människor) han tänker på om natten. Men sen i den näst sista essän handlar det om vetenskapskvinnan och författaren Rachel Carson. Hon är en av dem som la grunden för det vi kallar ekologi när hon såg att naturen rättfärdigar sig själv oavsett vad det innebär för människan. Så inte kan man kalla det här en mansbok inte, i så fall bara till 80%.
Navigare necesse est. Att segla är nödvändig. På havets planet. Havet: den ursprungliga livmodern, alltings början och förutsättning. Som människan successivt förstör med jakt, trålning, uppvärmning, försurning och annan skit.
”så har människans nyfikna utforskande av havet lett till en rubbning av balansen vars fulla konsekvenser ingen idag kan överblicka.”
Hepp!
March 8, 2024
Un libro bellissimo per chi ama la storia, la natura, il mare, gli 'eroi' misconosciuti che hanno dedicato tutta la propria vita alla scienza e alla difesa di questo nostro 'precario' mondo.
October 7, 2024
« El mar es el origen de todo, el inicio de todo, no solo del ser humano. El mar ya estaba ahí antes de la aparición de la vida, y en siete octavas partes de la historia evolutiva de la Tierra la vida se dio únicamente en el océano.
Esta es la verdad histórica que Rachel Carson, a su entender, tenía que recordarnos siempre. El mar no existe para nosotros, nosotros existimos gracias al mar, y por eso, la vulnerabilidad del mar es también nuestra vulnerabilidad. »
Yo no puedo vivir lejos del mar, y como suponía que me pasaría leyendo este ensayo, me ha fascinado en muchos momentos y he aprendido mucho.
Esta es la verdad histórica que Rachel Carson, a su entender, tenía que recordarnos siempre. El mar no existe para nosotros, nosotros existimos gracias al mar, y por eso, la vulnerabilidad del mar es también nuestra vulnerabilidad. »
Yo no puedo vivir lejos del mar, y como suponía que me pasaría leyendo este ensayo, me ha fascinado en muchos momentos y he aprendido mucho.
September 21, 2022
Var nästan säker på att jag skulle ge den här boken 3⭐️ då den inte alls va lika bra som ålevangeliet till en början. De sista 100+ sidorna va dock jättebra och älskade slutet💔 gillar verkligen hur Patrick Svensson skriver och även om den inte var exaaakt lika bra som förra så va den fortfarande jättebra. Sista delen handlade om Rachel Carson och nu vill jag läsa alla hennes böcker…..
February 15, 2023
En fullständigt briljant liten essäsamling om havet som fenomen och längtan. Inte lika enastående som Ålevangeliet men det förtar ingenting.
November 24, 2022
Jo men det håller verkligen den här gången också. Essäerna håller hög kvalitet, det är svårt att inte känna sig lika besatt och fascinerad av ämnet som Svensson själv. Och så skriver han jäkligt bra också. Vissa sticker ut mer än andra dock, ska sägas. Självklar favorit är den om Rachel Carson!
December 28, 2022
Besvikelse, är väl känslan. Trots ett par intressanta essäer här - inte minst den om Robert Dick - saknar boken fokuset, fascinationen, entusiasmen från Ålevangeliet. Han upprepar sig, han går över ämnen som andra behandlat bättre, han saknar ... tja, ett blylod i ändan på linan som håller den stram.
September 9, 2025
Desde muy pequeño, siempre he sentido una fascinación por el mar y sus misterios. Navegantes, exploradores, piratas... protagonizaban parte de mis fantasías a medida que iba creciendo mi interés por las aguas.
El periodista sueco Patrik Svensson ha sentido algo muy similar. En esta joya de libro, cuenta las historias de románticos que se sintieron atraídos por el mar y todo lo que alberga.
Me ha encantado el enfoque, que va desde la biología marina hasta la narración de aventuras, todo desde una óptica literaria y una prosa bellísima. Las fronteras entre arte y ciencia no tienen por qué estar tan definidas, son disciplinas que pueden conversar y alimentarse entre ellas.
¿Qué encontramos en este libro? Una explicación de cómo surgió la vida en el mar y su evolución con el paso de los cientos de miles de años, las historias de los primeros navegantes y sus métodos, los cartógrafos pioneros, una crónica de la primera vuelta al mundo de Fernando de Magallanes, una visita a los cazadores de cachalotes, los primeros exploradores que descendieron los 11.000 metros de la fosa de las Marianas o las vidas de dos personas (Robert Dick y Rachel Carson) que, sin ninguna formación más allá que su pasión por el conocimiento y la fascinación hacia el mundo que les rodeaba, realizaron grandes contribuciones al conocimiento científico sobre el mar.
"Navegar es necesario puesto que es intrínseco a la naturaleza humana; puesto que vivimos para partir constantemente, y porque en un mundo descubierto, conquistado e ilustrado por completo perdemos algo del sentido y de la finalidad de nuestra existencia".
"Todo el universo es música. Todo el universo es armónico. No existe, en verdad, nada discordante, nada que desentone. Y quien cree que necesita más armonía en su vida, el fallo está en él. Es él quien está desafinado y no la naturaleza ".
"Quien dice «creo» en el ámbito científico comete un paralogismo. La ciencia es una actitud ante la verdad, no es la verdad en sí. La ciencia es la revisión permanente, una manera de pensar y un cuestionamiento constante. Así, la ciencia es el opuesto a la convicción firme e inalterable ".
El periodista sueco Patrik Svensson ha sentido algo muy similar. En esta joya de libro, cuenta las historias de románticos que se sintieron atraídos por el mar y todo lo que alberga.
Me ha encantado el enfoque, que va desde la biología marina hasta la narración de aventuras, todo desde una óptica literaria y una prosa bellísima. Las fronteras entre arte y ciencia no tienen por qué estar tan definidas, son disciplinas que pueden conversar y alimentarse entre ellas.
¿Qué encontramos en este libro? Una explicación de cómo surgió la vida en el mar y su evolución con el paso de los cientos de miles de años, las historias de los primeros navegantes y sus métodos, los cartógrafos pioneros, una crónica de la primera vuelta al mundo de Fernando de Magallanes, una visita a los cazadores de cachalotes, los primeros exploradores que descendieron los 11.000 metros de la fosa de las Marianas o las vidas de dos personas (Robert Dick y Rachel Carson) que, sin ninguna formación más allá que su pasión por el conocimiento y la fascinación hacia el mundo que les rodeaba, realizaron grandes contribuciones al conocimiento científico sobre el mar.
"Navegar es necesario puesto que es intrínseco a la naturaleza humana; puesto que vivimos para partir constantemente, y porque en un mundo descubierto, conquistado e ilustrado por completo perdemos algo del sentido y de la finalidad de nuestra existencia".
"Todo el universo es música. Todo el universo es armónico. No existe, en verdad, nada discordante, nada que desentone. Y quien cree que necesita más armonía en su vida, el fallo está en él. Es él quien está desafinado y no la naturaleza ".
"Quien dice «creo» en el ámbito científico comete un paralogismo. La ciencia es una actitud ante la verdad, no es la verdad en sí. La ciencia es la revisión permanente, una manera de pensar y un cuestionamiento constante. Así, la ciencia es el opuesto a la convicción firme e inalterable ".
October 23, 2023
3+ ⭐️
Kuten kirjan nimi kertoo, teos koostuu tarinoista ihmisen uteliaisuudesta, joissa kaikissa meri on tärkeänä tekijänä. Enimmäkseen tarinat kuvaavat hyvin sitä, millainen merkitys merellä on ollut eri aikakausien ihmisten elämässä, ja mikä tekee siitä niin kovin ihmistä puoleensa vetävän. Tutustutaan mm. Magalhãesiin, Robert Dickiin, Auguste Piccardiin ja Rachel Carsoniin. Jotkut tarinat tai niiden osat olivat kieltämättä vähän puuduttavia, vaikka napakka kirja onkin kyseessä, mutta toisaalta lukukokemusta parantaa kirjailijan oma intohimo merta ja sen elämää kohtaan, joka välittyy paitsi käsillä olevasta tiedosta, pohdinnasta, kirjallisuusviittauksista (esim. Moby-Dickiin tai kapteeni Nemon seikkailuihin) myös paikoin hyvin proosallisesta ilmaisusta.
“– – hiekassa Challengerin syvänteen pohjalla reilun kymmenen kilometrin syvyydessä merenpinnan alapuolella kaukana auringosta, aallosta ja ihmisistä lojui muovipussi.”
Kuten yllä oleva sitaatti osoittaa, teoksessa käsitellään myös ihmisen ja meren välistä symbioosia, jota oma toimintamme uhkaa. Vaikka ennen kaikkea teos on inspiroiva kuvaus ihmisen uteliaisuudesta ja suhteesta mereen, tulkitsen sen toisaalta myös hätähuudoksi meren puolesta, koska tuntuu aika vahvasti siltä, että olemme unohtaneet valtameren merkityksen.
Kuten kirjan nimi kertoo, teos koostuu tarinoista ihmisen uteliaisuudesta, joissa kaikissa meri on tärkeänä tekijänä. Enimmäkseen tarinat kuvaavat hyvin sitä, millainen merkitys merellä on ollut eri aikakausien ihmisten elämässä, ja mikä tekee siitä niin kovin ihmistä puoleensa vetävän. Tutustutaan mm. Magalhãesiin, Robert Dickiin, Auguste Piccardiin ja Rachel Carsoniin. Jotkut tarinat tai niiden osat olivat kieltämättä vähän puuduttavia, vaikka napakka kirja onkin kyseessä, mutta toisaalta lukukokemusta parantaa kirjailijan oma intohimo merta ja sen elämää kohtaan, joka välittyy paitsi käsillä olevasta tiedosta, pohdinnasta, kirjallisuusviittauksista (esim. Moby-Dickiin tai kapteeni Nemon seikkailuihin) myös paikoin hyvin proosallisesta ilmaisusta.
“– – hiekassa Challengerin syvänteen pohjalla reilun kymmenen kilometrin syvyydessä merenpinnan alapuolella kaukana auringosta, aallosta ja ihmisistä lojui muovipussi.”
Kuten yllä oleva sitaatti osoittaa, teoksessa käsitellään myös ihmisen ja meren välistä symbioosia, jota oma toimintamme uhkaa. Vaikka ennen kaikkea teos on inspiroiva kuvaus ihmisen uteliaisuudesta ja suhteesta mereen, tulkitsen sen toisaalta myös hätähuudoksi meren puolesta, koska tuntuu aika vahvasti siltä, että olemme unohtaneet valtameren merkityksen.
September 20, 2022
Vår planet är blå. Den består av 70% vatten varav 70% av detta vatten är helt outforskat. Uppskattningsvis finns i detta vatten ca 750 000 varelser och organismer som för oss är helt okända. Tolv människor har landstigit på månen, bara fyra har snuddat vid botten av Marianergraven. Så lite vi egentligen vet om det väldiga som förenar oss.
”Den lodande människan” är ett kortfattat uppslagsverk om människans nyfikenhet, vetgirighet och äventyrslustan. Och om den förödelse som uppstår i kölvattnet av en hänsynslös kolonialpolitik. Boken är fylld av spännande människoöden som i någon mening lät sina liv fyllas av havet men bäst gillar jag ändå kapitlet om kaskelotvalen. Denna enorma kosmopolit som dyker riktigt djupt, slåss med jättebläckfiskar och vars tarminnehåll har utgjort en exklusiv ingrediens i parfymtillverkningen. Dessutom trodde man länge att den hade sin sperma i huvudet. I begynnelsen är allt okunskap. Så betänk då de där kanske 750 000 oupptäckta arterna. Kanske ligger det 750 000 oberättade historier och lurar under ytan.
”Den lodande människan” är ett kortfattat uppslagsverk om människans nyfikenhet, vetgirighet och äventyrslustan. Och om den förödelse som uppstår i kölvattnet av en hänsynslös kolonialpolitik. Boken är fylld av spännande människoöden som i någon mening lät sina liv fyllas av havet men bäst gillar jag ändå kapitlet om kaskelotvalen. Denna enorma kosmopolit som dyker riktigt djupt, slåss med jättebläckfiskar och vars tarminnehåll har utgjort en exklusiv ingrediens i parfymtillverkningen. Dessutom trodde man länge att den hade sin sperma i huvudet. I begynnelsen är allt okunskap. Så betänk då de där kanske 750 000 oupptäckta arterna. Kanske ligger det 750 000 oberättade historier och lurar under ytan.
September 25, 2025
Ich wünschte mein Gehirn wäre in der Lage sich all diese wunderbar beschriebenen und erzählten Fakten und Infos und Ereignisse zu merken, dann hätte ich so viel gelernt aber das ist ein me problem. Es war genau wie sein Vorgänger so schön geschrieben und erzählt und so interessant und spannend gemacht und ich glaub ich hab locker auf jeder zweiten Seite was Neues erfahren über die Welt und das Meer und Geschichte und wie alles zusammenhängt. Erzählendes Sachbuch irgendwie doch ein Ding 😌🙏🏼
November 22, 2022
Patrik Svensson är tillbaka efter hans omtalade debut Ålevangeliet. Den lodande människan är minst lika bra, om inte bättre. Den här gången berättar Patrik Svensson om människans relation till havet, resande och utforskande. Det är en bok som kombinerar historia, naturvetenskap och en slags romans med naturen och livet.
February 22, 2023
Mycket fint skrivna essäer om havet och människan. Väcker nyfikenhet att läsa vidare om de verk och människoöden som författaren tangerar här. Också en viktig påminnelse om att öven vi är en del av naturen och världen omkring oss. Mycket läsvärd. Tyckte speciellt om essäerna om den skotske bagaren och Rachel Carson.
May 1, 2023
Bra samling med random historier på tema hav. Från kaskeloter till James Cameron. Bättre än ål-boken!
November 14, 2024
Un inmenso tostón.
No es que una buena parte de lo que cuenta en los diferentes capítulos ya lo conociera. Ni que haya encontrado evidentes errores (el que afirma que Colón nunca supo que había llegado a América es el más gordo). Ni que lo que sí me ha interesado, por desconocido (el panadero escocés y la biógrafa del mar), me haya resultado a parte de demasiado melodramático, muy repetitivo.
No, lo que realmente me ha hecho expulsar agua a presión por el espiráculo de mi cabeza es el tono místico, pseudo poético, que envuelve como una crema empalagosa a todo el contenido. Porque claro, coger la wikipedia y unos cuantos libros sobre el mar, y hacer un refrito de historias motivadoras y lacrimógenas, lo hace casi cualquiera. Había que darle un toque personal al libro. Y oh, qué lástima, ese toque no ha podido ser más desafortunado. Hay un montón de frases contenidas en estas páginas que podrían imprimirse en tazas de desayuno para vender en los aeropuertos (y en los puertos donde desembarcan miles de turistas).
Una pena, porque las verdaderas buenas historias no hace falta venderlas en un bonito escaparate. Además mi indignación en esta reseña se ha visto influida, para peor, porque justo antes de empezar a escribirla me he topado, casualidades del destino, con el instagram de una influencer que me ha revuelto el desayuno como una tormenta en plena alta mar. Una tipa que salva tortugas marinas de anzuelos y redes, que nada con delfines, tiburones y mantas raya con un bikini tres tallas más pequeña que la suya. Y que entre esponja marina y coral australiano te vende una crema para el cutis, un reloj carísimo y un acondicionador para el pelo. Salvemos los mares, pero recordad hacerlo bien guapos y a la última moda.
Y ya paro. Me iba a poner unos cantos de ballena para relajarme, pero me he dado cuenta de que soy más de Remedios Amaya en Eurovisión.
No es que una buena parte de lo que cuenta en los diferentes capítulos ya lo conociera. Ni que haya encontrado evidentes errores (el que afirma que Colón nunca supo que había llegado a América es el más gordo). Ni que lo que sí me ha interesado, por desconocido (el panadero escocés y la biógrafa del mar), me haya resultado a parte de demasiado melodramático, muy repetitivo.
No, lo que realmente me ha hecho expulsar agua a presión por el espiráculo de mi cabeza es el tono místico, pseudo poético, que envuelve como una crema empalagosa a todo el contenido. Porque claro, coger la wikipedia y unos cuantos libros sobre el mar, y hacer un refrito de historias motivadoras y lacrimógenas, lo hace casi cualquiera. Había que darle un toque personal al libro. Y oh, qué lástima, ese toque no ha podido ser más desafortunado. Hay un montón de frases contenidas en estas páginas que podrían imprimirse en tazas de desayuno para vender en los aeropuertos (y en los puertos donde desembarcan miles de turistas).
Una pena, porque las verdaderas buenas historias no hace falta venderlas en un bonito escaparate. Además mi indignación en esta reseña se ha visto influida, para peor, porque justo antes de empezar a escribirla me he topado, casualidades del destino, con el instagram de una influencer que me ha revuelto el desayuno como una tormenta en plena alta mar. Una tipa que salva tortugas marinas de anzuelos y redes, que nada con delfines, tiburones y mantas raya con un bikini tres tallas más pequeña que la suya. Y que entre esponja marina y coral australiano te vende una crema para el cutis, un reloj carísimo y un acondicionador para el pelo. Salvemos los mares, pero recordad hacerlo bien guapos y a la última moda.
Y ya paro. Me iba a poner unos cantos de ballena para relajarme, pero me he dado cuenta de que soy más de Remedios Amaya en Eurovisión.
September 14, 2024
Lo conocía pero no tenía intención de comprarlo, sin embargo, un vistazo rápido en la librería me animó.
Patrik Svensson trasmite su pasión por el mar en todos los capítulos, narrando historia de otras personas de una manera sencilla pero que llega al fondo de esa persona y hace que los recuerdes como si fueran amigos de otro tiempo. El capítulo final dedicado a Rachel Carson me ha resultado especialmente emotivo y me la ha descubierto.
Gracias a este libro he encontrado este 2024 el interés por los océanos lo cuál de momento me ha llevado a leer Sea People: In Search of the Ancient Navigators of the Pacific y actualmente Planeta Océano: Las expediciones que descubrieron el mundo y a varios otros que tengo por ahí.
Patrik Svensson trasmite su pasión por el mar en todos los capítulos, narrando historia de otras personas de una manera sencilla pero que llega al fondo de esa persona y hace que los recuerdes como si fueran amigos de otro tiempo. El capítulo final dedicado a Rachel Carson me ha resultado especialmente emotivo y me la ha descubierto.
Gracias a este libro he encontrado este 2024 el interés por los océanos lo cuál de momento me ha llevado a leer Sea People: In Search of the Ancient Navigators of the Pacific y actualmente Planeta Océano: Las expediciones que descubrieron el mundo y a varios otros que tengo por ahí.
August 5, 2023
A wonderful follow-up for Ankeriaan testamentti, though not nearly as good. But more broad, a basic piece on the curiosity of man, the sea and all of its mysteries. I saw Svensson in person in May talking about this and I was so happy to be able to read this now. Good stuff.
I've been interested in the sea in a kind of philosophical sense and this was very useful for it. I learned so much good stuff that I can use. To me this was highly spiritual.
Svensson is a great storyteller and I love how boldly he paints these pictures, goes fearlessly to new lengths and knows what makes us tick. I've been thinking so much about storytelling: it's about playing dumb. As the one who tells the story, you know where it is going. You hold the mystery, take a deep dive in the moment and play along as if you didn't know what is going to happen. It's wonderful, it makes us learn. We are so very curious and it's everything.
I've been interested in the sea in a kind of philosophical sense and this was very useful for it. I learned so much good stuff that I can use. To me this was highly spiritual.
Svensson is a great storyteller and I love how boldly he paints these pictures, goes fearlessly to new lengths and knows what makes us tick. I've been thinking so much about storytelling: it's about playing dumb. As the one who tells the story, you know where it is going. You hold the mystery, take a deep dive in the moment and play along as if you didn't know what is going to happen. It's wonderful, it makes us learn. We are so very curious and it's everything.
February 15, 2023
En samling essäer om människans relation till havet, var till en början inte så imponerad (förutom essän om valar som innehöll kul fakta om just valar, mvh intresserad av valar) men sen växte den på mig. Jag gillade verkligen essäerna om Robert Dick (en fattig bagare i 1800-talets Skottland som hade ett stort intresse för naturen, upptäckte en banbrytande fossil samt blev väldigt nära vän med geologen Hugh Miller), och om Challengerdjupet (det tar fyra timmar att åka ner i det mörka och tysta 11000 meter långa havsdjupet och fram tills 2019 hade bara fyra personer åkt ner dit). Men absolut bäst var essän om författaren Rachel Carson, hennes relation till havet och den nära vänskapen med väninnan Dorothy.
July 23, 2023
Det här var fascinerande läsning. En essäsamling som handlar om människan och dess relation till havet, till utforskning och människans behov att upptäcka - till vilket pris som helst. Han varvar historia med filosofi med naturvetenskap, och om än det inte alltid känns som flytande övergångar mellan stycken och vissa upprepningar, så fångar han mig och det var svårt att sluta läsa. Rachel Carsons kapitel var fantastiskt. Och människan är fruktansvärd på många plan. Till och med i Marianergraven finns det en plastpåse.
March 24, 2024
Den lodande människan är fascinerande och fängslande på samma sätt som Ålevangeliet. Men den skiljer sig från den genom att den består av ett antal essäer istället för en sammanhängande berättelse och det är den sammanhängande berättelsen jag saknar. Allra bäst är essäerna om bilden av jordklotet från rymden (Den blå spelkulan), Marianergraven (Det största djupet) och Rachel Carson (Havets levnadstecknare). Boken påminner och fördjupar min egen kärlek till havet.
”Av hav är du kommen, hav skall du åter bli.”
”Av hav är du kommen, hav skall du åter bli.”
August 14, 2025
Esattamente il tipo di cosa che leggerò per sempre e in cui ultimamente gli scandinavi si stanno dimostrando eccezionali. Il tipo di lavoro ibrido tra biologia, zoologia, storia, letteratura e riflessione filosofica che riesce ad assorbirmi totalmente, a nutrire il mio spirito, a farmi sentire parte del tutto, a restituirmi la meraviglia di essere in vita sulla Terra. Sicuramente il libro più bello di quest'anno (fino a qui) 🌊 📖
August 15, 2023
tää oli ihana. erityisesti pidin rachel carsonista kertovasta osiosta, mikä kiehtova hahmo johon ankeriaan testamentti mut tutustutti ja nyt opin lisää. kokonaisuutena hieman hajanainen, mutta viihdyin ja löysin itseäni tästä svenssoninkin edustamasta meren ihailijasta.
January 4, 2024
Meri, tutkimusmatkat, Rachel Carson... tässä kirjassa poukkoiltiin taas ihanasti kaikkien mun lempiaiheiden parissa! Ja rakastan tämmöstä, että yhdistellään palasia kaunokirjallisuudesta, myyteistä, tieteellisestä tutkimuksesta ja kirjoittajan omasta elämästä.
November 27, 2024
Me imaginaba un libro más novelado. Hay capítulos que me han parecido interesantes pero aún y así no ha conseguido engancharme.
December 4, 2024
Näe
Jag behövde inte veta så mycket om fisksex
Jag behövde inte veta så mycket om fisksex
March 16, 2025
Inte alls bra som jag hade hoppats. Mest seg, tuggandes och ointressant, tyvärr. De enda kapitlen jag gillade var de om Challengerdjupet och Rachel Carson.
August 2, 2024
Sista sidorna av boken är rörande och fint men resterande sidor har boken inte så intresseväckande element
March 7, 2024
Inte alls lika bra som Ålevangeliet. Saknade en röd tråd. Svensson försökte skriva denna på samma sätt som Ålevangeliet och blanda personliga delar med fakta, men de personliga delarna i Ålevangeliet k��ndes mer vilket gjorde att denna föll platt.
July 10, 2024
Ett tag var det lite väl mycket vita män tar över världen. Men i stort var den bra, väldigt bra.
”Havet finns inte till för oss, vi finns till tack vare havet, och därför är havets sårbarhet också vår sårbarhet.”
”Havet finns inte till för oss, vi finns till tack vare havet, och därför är havets sårbarhet också vår sårbarhet.”
Displaying 1 - 30 of 202 reviews