Mörker. Passion. En skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.
I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det besitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?
Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.
En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmätige arvtagaren till tronen?
Demondottern är den fjärde boken i den hyllade Alvblods-trilogin och bjuder med läsarna på en resa fylld av magi, kärlek och överraskande vändningar.
A Swedish author who writes romance in all its forms, especially hot, dark, and adventurous romantasy. Rights sold to the US, Germany, France, Italy, Russia and all other countries where these languages are spoken.
LOVISA WISTRAND was born in Vallentuna in 1991 and now lives in Uppsala with her husband, cat, and two sons. She is an educated art director/graphic designer from Forsbergs skola, but now works as a full-time author. Lovisa has taken several writing courses, including those at Skrivarakademin. Nowadays, she sometimes teaches her own courses in fantasy, world-building, and romance, gives lectures at libraries, and conducts digital workshops.
As a feelgood author, Lovisa is often compared to Sophie Kinsella, while her fantasy novels are said to have a style similar to Sarah J. Maas. Lovisa is passionate about the romance genre and believes that all stories are better if they include love.
Mohrelda har vuxit upp i den magiska och farliga skogen Eytherthlarn med endast en häxa som sällskap. Hon vet inte vilka hennes föräldrar är eller ens vilken sorts alv hon är. Det enda hon vet är att hon måste hålla sig gömd eftersom många anser att hon är farlig och vill döda henne. Häxan säger också att Mohrelda en dag måste döda Nemurath, stjärnalvernas härskare.
Det här är en fortsättning på Alvblods-trilogin och vi får här följa Akares och Iszaeldas dotter Mohrelda. Jag antar att man kan läsa den fristående, då den utspelar sig flera år senare, men jag tycker nog att man får ut mer av boken om man har läst de tidigare delarna först. Nu var det ett antal år sedan jag själv läste Alvblods-trilogin och jag minns förstås inga detaljer, men det kommer tillbaka mer och mer medan jag läser Demondottern. Jag känner igen världen och stämningen och det är roligt att vara tillbaka i Lovisa Wistrands alvvärld, som för övrigt var den första svenska fantasy jag läste. Hittills påminner också Mohreldas och Nemuraths relation om den mellan Iszaelda och Akares.
Något som jag tycker är annorlunda med den här boken (förutom att antalet sidor är avsevärt färre) är språkets utformning. Det känns som om Wistrand har förenklat sitt språk. Det kan bero på att Mohrelda bitvis uppträder ganska barnsligt och naivt, eller så har jag glömt hur språket var i de tidigare delarna. Överlag så upplever jag Demondottern som "enklare" än Alvblods-trilogin; jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Det är inte nödvändigtvis något negativt, men det var något annat än jag hade förväntat mig. Därför är jag heller inte lika begeistrad, men jag vill definitivt läsa vidare om Mohrelda; den där cliffhangern var inte nådig!
* Jag erhöll ett läsexemplar från förlaget och lämnar en frivillig recension. *
Åh så jag har längtat efter att få återvända till Lovisa Wistrands alvvärld. Jag känner snabbt igen mig trots att jag inte har vistats där på flera solcirklar, jag känner igen stämningen, kärleken, hatet, passionen. And I love it!
Demondottern är en betydligt tunnare bok än alvblodstrologin och storyn känns något enklare men det gör igenting. Tempot är rappt, jag rycks med, vill inte sluta läsa. Jag gillar twisten av den klassiska "boy meets girl, girl hates boy, girl falls in love with boy" som här i stället är en uppfriskande "boy meets girl, they fall in love and then boy hates girl". Eller gör han? Vi får väl se så småningom för vid Saxx eldar, vilken cliffhanger!! Hur vågar du, Lovisa?? (Lovisa blir dock förlåten då hon "återupplivar" en karaktär som jag har saknat sååå mycket!)
Mohrelda har vuxit upp, dold från omvärlden, i den farliga skogen Eytherthlarn. Hon har demoniskt blod i sina ådror och det jagas hon för. Bland annat av stjärnalvernas härskare Nemurath, som tror att den som kontrollerar demonflickans kraft, kontrollerar allt. Medan han letar efter henne möter han och skadar en oskyldig kvinna i skogen. Han tar med henne till sitt slot för att läka henne, utan att veta att den han har tagit med sig är den han också letat efter. Problemet är bara att Mohrelda, som hör röster som uppmuntrar henne att döda Nemurath, blir sjuk och svagare för varje dag. Samtidigt som hon och Nemurath lär känna varandra, bör hon ta ett beslut. Ska hon erkänna vem hon är, lyda rösterna, eller helt enkelt försöka ta sig ut i skogen för att ens kunna överleva?
Demonflickan är samtidigt den fjärde delen i Alvblodstrilogin och första delen i serien om Mohrelda. Jag har läst de två första delarna i trilogin, men inte den tredje. Även om jag tycker att den här boken ger flera tillbakavinkar till böckerna i Alvblodstrilogin, tycker jag att den här står bra på egna ben och att den går väldigt bra att läsa utan att ha läst dem.
För den som har läst tidigare delar, är det ganska tydligt vem Mohrelda brås på, då hon har bra en väldigt bra blandning av sina föräldrars temprament, sinne och humor, men hon är ändå en egen person. En som är lite bättre på att styra sina impulser och tunga än vissa andra. Jag tycker om den relation som byggs upp mellan Mohrelda och Nemurath men jag tycker om att de ändå är sig själva. Så mycket man nu kan vara sig själv när man måste dölja vem man är. Wistrand är väldigt duktig på att skriva om just den här sortens kvinnor. De som är ironiska, sarkastiska, självständiga och starka men som ändå är fulla av kärlek, lust, vet vad de vill ha och som ofta tar det. Det är väldigt uppfriskande att läsa om.
Det kanske inte är en bok för den som är helt ovan vid fantasygenren, men för den som gillar världar som är djupt genomarbetade och skapade på ett snyggt sätt, med ett helt eget språk och ibland väldigt krångliga namn, då är det här grejen för dig.
Wistrands kärlek till fantasyn som genre är mycket tydlig och även om de här smått krångliga namnen ibland kommer och liksom fastnar på tungan (även den mentala), flyter den här boken på ett väldigt bra sätt. Det är spännande, det är vackert och det är uppretande, och är man som jag och tycker att sex kan vara lite jobbigt att läsa om, så går det att skumma. Språket är bra och känns tydligt igen som Wistrand.
Slutet ska vi inte ens prata om, vilken cliffhanger. Jag vill veta vad som händer nu på en gång!
Detta är en fortsättning på författarens Alvblodstrilogi, som består av Drakviskaren, Demonviskaren och Dödsviskaren.
Den är som en start på en ny serie i denna värld, men den hänger ihop med första serien att jag rekommenderar att man läser den först, speciellt för att lära känna världen som allt utspelar sig i.
Alvblodstrilogin var riktigt genomarbetad när det kom till just världsbygget, det gjorde att den blev en riktigt episk fantasy. Här känns det som att det är lite mera lättsammare när det kommer till just den biten. Världen finns där, men det är lite mera som att författaren valt att inte lägga lika stor fokus på detta, kanske litar hon på att läsarna kommer från trilogin där världen målades upp eller så känner hon att det är mera viktigt med karaktärerna och deras utveckling.
Boken är betydligt lättare än de tidigare i serien, både sidor och då innehåll tack vare att det inte är lika stor vikt på världsbygget. Detta är absolut inget negativt utan det är mera vad det är man är ute efter när man vill läsa fantasy.
Om de tre första böckerna var episk fantasy med stora inslag av romantik i form av förbjuden och omöjlig kärlek så är denna mera det som man nu kallar romantasy. Har man läst andra böcker av Lovisa Wistrand så vet man att hon gillar att skriva romantik och då helst med som sagt förbjuden eller omöjlig kärlek. I hennes fantasyböcker så lägger hon även till med spänning och det är inget undantag i denna bok.
För mig som inte vill ha ren romantik när jag läser en bok kände att författaren har fått till en bra balans mellan romantiken och spänningselementen. Med en intressant bakgrund och konflikt mellan olika karaktärer så bygger Wistrand upp en handling som håller kvar en.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går mera åt det romantiska hållet men ändå bjuder på spänning och en intressant värld.
"Mohrelda 1- Demondottern" av Lovisa Wistrand utgiven av Whipmedia förlag. Detta är fortsättningen på författarens serie- alvblodstriologin, och detta är den första delen i en miniserie om Mohrelda demondottern, som man kan läsa utan att läsa alvblodstriologin förut. Vi får följa Mohrelda som lever i skogen Eytherthlarn, där en mäktig häxa gömmer henne för omvärlden. En dag träffar hon en stjärnalv, som av misstag råkar skjuta henne med en pil. I tron att hon är en vanlig kvinna, tar han med henne hem till sitt slott för att hon ska få läka sin skada. Snart förstår Mohrelda att stjärnalven är den alv, Nemirath, som är ute efter att ta henne till fånga för att kunna utnyttja hennes krafter. På slottet mår Mohrelda sämre och hennes underliga sjukdom gör henne svag. Samtidigt får hon och hennes fiende, skornen Nemurath, känslor för varandra. Men vad händer när han får reda på vem Mohrelda verkligen är?
Vi får följa med Lovisa Wistrand till alvernas magiska värld. Boken är fylld av magi, kärlek och spänning. Jag gillar hur författaren lyckas förtrolla mig redan från början. Hon har lyckats skapa ytterligare en spännande och magisk värld. Denna annorlunda miljön, är målande beskriven och karaktärerna fängslande. Jag gillar att alla författarens kvinnliga karaktärer är starka, och drivande. Språket är utmärkande för författaren, vilket skulle göra att man skulle kunna läsa en bok, och genast veta att det är Lovisa som är författaren, även om man inte sett hennes namn på boken på förhand. Jag har läst flera böcker av författaren, och jag gillar verkligen hennes stil. Jag längtar hela tiden efter nya böcker av Lovisa. Ja, Lovisa har gjort det igen-hon har skrivit ännu en magisk berättelse som jag rekommenderar starkt, om ni gillar fantasy genren. Och jag ser fram emot att få läsa mer om Mohrelda och skornen Nemurath. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
Starkt drama, starkt trauma, stark attraktion och en riktigt bra grund till enemies-to-lovers (de vill döda varandra)! Vilken rivig romantacy! Jag blev imponerad av Wistrands vackra miljöbeskrivningar där man tycker sig precis förstå hur den magiska världen upplevs med alla sinnen. Språket är fint och nyanserat utan att vara tillkrånglat och jag bara njöt till stora delar av läsningen. Det här är fortsättningen på serien Alvblodstrilogin, en spinoff kan man nog kalla det. Jag hade inte läst de tre tidigare böckerna och hade inga som helst problem att följa med i handlingen, så den här står verkligen för sig själv. Dock en varning för att den slutar mitt i en cliffhanger (vilket ju snarare är regel än undantag i fantasy, så jag blev inte så förvånad) och jag längtar till nästa bok! Det här är bara så bra! Läs!
Så glad att få fortsätta på resan med Mohrelda. Handlingen är inte lika djupgående som tidigare böcker men det gör inget då jag dras in i handlingen och bara vill läsa mer. Längtar efter fortsättningen då det avslutades med en rejäl cliffhanger
I love it 😍 Tempot är snabbt, svårt att sluta läsa och vilken cliffhanger. Jag bara älskar Lovisa alvvärld. Längtar efter uppföljaren. Jag bara måste få veta vad som händer.
Älskar älskar älskar den här boken. En fortsättning på en av mina favorit svenska bokserier i hela sverige. Lovisa Wistrand är Sveriges Tolkien 🥰🥰🥰 Synd bara att boken var kortare än trilogin.