What do you think?
Rate this book
Will You Care If I Die?
In a world where children murder children, and where gun violence is the worst in Europe, Nicolas Lunabba's job as a social organizer with Malmö's underclass requires firm boundaries and emotional detachment. But all that changes when he meets Elijah – an unruly teenage boy of mixed heritage whose perilous future reminds Nicolas of his own troubled past amongst the marginalized people who live on the fringes of every society.
Allowing Elijah into his home and then into his heart, Nicolas crosses one of his own red lines. With the odds stacked against them, and completely unprepared for the journey he and Elijah now set off on together, can Nicolas keep Elijah safe from harm and steer him towards a better future?
Written as a letter to Elijah, Will You Care If I Die? is a disarmingly direct memoir about social class, race, friendship and unexpected love. A blazingly topical story about social polarization and the rise of the far right, Nicolas and Elijah’s story asks us to reimagine what it means to care for one another in an uncaring world.
Allowing Elijah into his home and then into his heart, Nicolas crosses one of his own red lines. With the odds stacked against them, and completely unprepared for the journey he and Elijah now set off on together, can Nicolas keep Elijah safe from harm and steer him towards a better future?
Written as a letter to Elijah, Will You Care If I Die? is a disarmingly direct memoir about social class, race, friendship and unexpected love. A blazingly topical story about social polarization and the rise of the far right, Nicolas and Elijah’s story asks us to reimagine what it means to care for one another in an uncaring world.
327 pages, Kindle Edition
Published February 22, 2024
100 people are currently reading
1795 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 174 reviews
October 28, 2024
Buiten de muren van Basic-Fit kun je ook spieren kweken. Twee weken geleden, toen ik samen met Marit Törnqvist in Vimmerby was — waar Astrid Lindgren geboren is — leerde ik tijdens een literair festival en een congres Nicolas Lunabba kennen. In Zweden is hij een naam met hoofdletters. Met de twee boeken die hij heeft gepubliceerd, heeft hij zijn medemens als een solitaire Musketier met een paar intelligente zwiepen van zijn rapier van een paar waanbeelden ontdaan. Hoe oordeelt de middenklasse over armoede? Wat denk je als je wit bent en nieuws over de buitenwijken van Malmö hoort? Nicolas’ ‘Ben je verdrietig als ik doodga?’ heb ik niet op een zondagmiddagje uitgelezen. Dat ging ook niet. Ik zat dikwijls weer aan tafel met Marit en Nicolas. We aten pizza en spraken over heel persoonlijke zaken. Nicolas (43) heb ik (60) toen ik wegging bedankt voor het lesje dat hij me heeft geleerd. Door te zijn wie hij is. Stellig, warmhartig, maar niet per se de liefste. Van zijn boek en van hem heb ik nieuwe spieren gekregen.
September 24, 2022
När jag lyssnade på Nicolas Lunabbas sommarprat förra sommaren träffade det mig djupt i hjärtat, varje ord var vägt på guldvåg och budskapet var så starkt. Därför var jag väldigt nyfiken på att läsa hans nyligen utgivna roman.
Jag mötte en mer obekväm och äkta berättelse än vad jag väntat och, liksom huvudpersonerna, slungades jag mellan hopp och förtvivlan. Som lärare blir jag frustrerad över orättvisorna som beskrivs och som människa känner jag mig skakad. Det är omöjligt att hålla Nicolas ord ifrån sig och i vissa delar av boken önskar jag nästan mer distans från de människoöden jag möter.
Vi är skyldiga VÅRA ungdomar så mycket mer. De har rätt till stöttning, möjligheter och empati för i nuläget är utvägarna nattsvarta och kantade av meningslösa tragedier. Publiceringens timing är nästan för bra, men i slutet av boken känner jag mig vilsen. För jag vet inte hur illa det kommer bli innan vi lyckas vända det till något bättre.
Läs den.
Jag mötte en mer obekväm och äkta berättelse än vad jag väntat och, liksom huvudpersonerna, slungades jag mellan hopp och förtvivlan. Som lärare blir jag frustrerad över orättvisorna som beskrivs och som människa känner jag mig skakad. Det är omöjligt att hålla Nicolas ord ifrån sig och i vissa delar av boken önskar jag nästan mer distans från de människoöden jag möter.
Vi är skyldiga VÅRA ungdomar så mycket mer. De har rätt till stöttning, möjligheter och empati för i nuläget är utvägarna nattsvarta och kantade av meningslösa tragedier. Publiceringens timing är nästan för bra, men i slutet av boken känner jag mig vilsen. För jag vet inte hur illa det kommer bli innan vi lyckas vända det till något bättre.
Läs den.
March 9, 2023
”Dagerman är fortfarande lika aktuell. I novellen ”Att döda ett barn” från 1948 skriver han om vår samtid. Om unga människor som dör. Mer konkret, hur vår oskuldsfullhet, blåögdhet har gjort oss till monster. […] Vi vet att barnen ska dö, vi förstår varför de dör, hur de ska dö, men gör inte tillräckligt för att förhindra att det sker.”
Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden för unga i utsatta områden. Han sommarpratade 2021 och det här är hans debutbok. Den handlar om Nicolas som tar sig an pojken Elijah i ett segregerat Sverige där människor hamnar på skuggsidan och om hur litteratur kan öppna dörrar.
”Vilhelm Moberg skriver: ’Fattigdomens lott ska ingen försöka göra vacker i mina ögon. Fattigdomen är enbart ful och förnedrande och förbittrande för en människa. Legenden om dess skönhet och goda moraliska verkan är skapad av de rika.’”
Blir du ledsen om jag dör? är en skoningslös skildring om den brutala verkligheten som ojämlikhet orsakar vilket när det går som sämst leder till att barn och unga mördar och mördas. Berättarjaget riktar sig till ett du som är Elijah men också alla unga i utanförskap.
Fruktansvärt tungt ämne ju och jag som normalt är skeptisk till självbiografier hade egentligen tänkt hoppa över den här. Men Lunabba har berättartalang, han undviker sentimentalitet och att hylla sig själv. Jag blir mycket berörd och närmast lyrisk när han citerar och skriver om litteraturens betydelse. Jag älskar exempelvis när han jämför Elijah med Nils Holgersson.
”Tänk om din syn på dig själv i det här landet, främlingskapet du pådyvlats och införlivat är ditt livs stora lögn. Och att sagoböckerna i hyllraderna på barnavdelningen och ungdomsavdelningen på Malmös stadsbibliotek berättar om ditt liv. Att du är Nils Holgersson. Det där skulle du skratta åt. Du skulle bli generad och kanske en smula stött. Du kan inte kosta på dig att tänka så, det är för riskfyllt, det gör för ont. Du måste håna blotta tanken. Men tänk själv, vilken människa är mer lik Nils Holgersson än du.”
Men inte kan litteratur mätta någon mage, styra upp en skola som inte fungerar eller ersätta bristande resurser. Det som behövs är fungerande social infrastruktur och vuxna människor som bryr sig och släpper in barnen under skinnet. Det här med professionell hållning är bara att glömma, menar Lunabba. Och det står helt klart att han vet vad han talar om.
Böcker i boken
Är detta en människa av Primo Levi
Malcolm X
Min kamp av Karl Ove Knausgård
Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden för unga i utsatta områden. Han sommarpratade 2021 och det här är hans debutbok. Den handlar om Nicolas som tar sig an pojken Elijah i ett segregerat Sverige där människor hamnar på skuggsidan och om hur litteratur kan öppna dörrar.
”Vilhelm Moberg skriver: ’Fattigdomens lott ska ingen försöka göra vacker i mina ögon. Fattigdomen är enbart ful och förnedrande och förbittrande för en människa. Legenden om dess skönhet och goda moraliska verkan är skapad av de rika.’”
Blir du ledsen om jag dör? är en skoningslös skildring om den brutala verkligheten som ojämlikhet orsakar vilket när det går som sämst leder till att barn och unga mördar och mördas. Berättarjaget riktar sig till ett du som är Elijah men också alla unga i utanförskap.
Fruktansvärt tungt ämne ju och jag som normalt är skeptisk till självbiografier hade egentligen tänkt hoppa över den här. Men Lunabba har berättartalang, han undviker sentimentalitet och att hylla sig själv. Jag blir mycket berörd och närmast lyrisk när han citerar och skriver om litteraturens betydelse. Jag älskar exempelvis när han jämför Elijah med Nils Holgersson.
”Tänk om din syn på dig själv i det här landet, främlingskapet du pådyvlats och införlivat är ditt livs stora lögn. Och att sagoböckerna i hyllraderna på barnavdelningen och ungdomsavdelningen på Malmös stadsbibliotek berättar om ditt liv. Att du är Nils Holgersson. Det där skulle du skratta åt. Du skulle bli generad och kanske en smula stött. Du kan inte kosta på dig att tänka så, det är för riskfyllt, det gör för ont. Du måste håna blotta tanken. Men tänk själv, vilken människa är mer lik Nils Holgersson än du.”
Men inte kan litteratur mätta någon mage, styra upp en skola som inte fungerar eller ersätta bristande resurser. Det som behövs är fungerande social infrastruktur och vuxna människor som bryr sig och släpper in barnen under skinnet. Det här med professionell hållning är bara att glömma, menar Lunabba. Och det står helt klart att han vet vad han talar om.
Böcker i boken
Är detta en människa av Primo Levi
Malcolm X
Min kamp av Karl Ove Knausgård
November 3, 2024
”You’re not only the loneliest person I know, Elijah. You are also the most unloved […] if you decided to head down to the water to drown yourself, it’s not so unlikely that it would take weeks or even months before anyone would seriously start enquiring about your whereabouts.”
Nick, a social organiser in Sweden, takes in (kidnaps?) a teenager in need. The book is written from Nick to Elijah, and breaks down their past to analyse the way race and class intersect.
It discusses poverty, police brutality & the ‘value’ of a life, how this assigned position is deliberate and reinforced by government and society, how these children once born into this life have little chance of escaping; if they even live to adulthood at all.
This is autobiographical. It deals with Nick’s motivations for helping Elijah, and the ways in which he was sometimes so cruel to him.
The book is absolutely brutal, but so powerful. Although with clear cultural context of Sweden, is very familiar in how we treat our own vulnerable people in the UK. Thankfully, Elijah’s story becomes more hopeful. The book is so immersive that it became really emotional to read about him doing well.
If you think you can handle the topics/triggers, I truly can’t recommend this enough.
CWs: rape, child abuse, racism, Islamophobia, sexual assault of minors, ableism, police violence, suicide, murder, death, sexism, homophobia
Nick, a social organiser in Sweden, takes in (kidnaps?) a teenager in need. The book is written from Nick to Elijah, and breaks down their past to analyse the way race and class intersect.
It discusses poverty, police brutality & the ‘value’ of a life, how this assigned position is deliberate and reinforced by government and society, how these children once born into this life have little chance of escaping; if they even live to adulthood at all.
This is autobiographical. It deals with Nick’s motivations for helping Elijah, and the ways in which he was sometimes so cruel to him.
The book is absolutely brutal, but so powerful. Although with clear cultural context of Sweden, is very familiar in how we treat our own vulnerable people in the UK. Thankfully, Elijah’s story becomes more hopeful. The book is so immersive that it became really emotional to read about him doing well.
If you think you can handle the topics/triggers, I truly can’t recommend this enough.
CWs: rape, child abuse, racism, Islamophobia, sexual assault of minors, ableism, police violence, suicide, murder, death, sexism, homophobia
January 15, 2023
Lunabba har, i sin bok, utmärkt sig som författare, medmänniska och medborgare!
Det är inget sammanträffande att Nicolas Lunabba fick priset Årets Medmänniska 2022 och det görs tydligt i den här boken. Han berättar inte enbart om sin resa med Elijah, utan om sin egna uppväxt och om ungdomars miljö i Malmö. Det Lunabba skriver om är en av vår tids viktigaste frågor: Ungdomskriminaliteten, och när Lunabba beskriver de unga kriminella som de barn de är, får man upp ögonen för vad som faktiskt händer, det är barn som dör på våra gator.
För att belysa Lunabbas exceptionella skildring av en våldsam ungdomsmiljö citerar jag:
Den fruktansvärda och förutsebara stunden då någon i din egen ålder, som ser ut som du och
lever under identiska sociala förhållanden, riktar en pistol mot ditt huvud och trycker av, inleds
den märkliga processen då du för första gången levandegörs inför allmänheten, samtidigt som
du genom ditt framträdande blir ondskan personifierad. Inga av dina umbäranden, drömmar,
tillkortakommanden, tankar och känslor - det som gör dig till människa, det som andra
människor kan identifiera sig med - befästs vid detta ditt skenbara, obesjälade ansikte. (s. 153)
Den ungdomskriminalitet Lunabba skriver om är just det: Ungdomskriminalitet. Det är ungdomar som blir utsatta för och utsätter andra för brott, ungdomar med drömmar om ett liv, framtidsblicken. Ungdomar som en gång varit små barn med drömmar om ett långt liv men som klipps kort av ett pistolskott och de rubriker som sedan kommer att fylla tidningarna om "gängkriminalitet" och "gängvåld".
Det här är en bok som verkligen ALLA bör läsa. En mänskligare syn på de offer och de som begår brotten måste belysas. Med en cynisk och negativ syn såsom "högre straff", "längre straff", "övervakning på skolor" mm. bryter vi ner människor, istället för att försöka lyfta upp dem.
Hade jag kunnat sätta mer än 5 stjärnor, hade jag satt 100.
Det är inget sammanträffande att Nicolas Lunabba fick priset Årets Medmänniska 2022 och det görs tydligt i den här boken. Han berättar inte enbart om sin resa med Elijah, utan om sin egna uppväxt och om ungdomars miljö i Malmö. Det Lunabba skriver om är en av vår tids viktigaste frågor: Ungdomskriminaliteten, och när Lunabba beskriver de unga kriminella som de barn de är, får man upp ögonen för vad som faktiskt händer, det är barn som dör på våra gator.
För att belysa Lunabbas exceptionella skildring av en våldsam ungdomsmiljö citerar jag:
Den fruktansvärda och förutsebara stunden då någon i din egen ålder, som ser ut som du och
lever under identiska sociala förhållanden, riktar en pistol mot ditt huvud och trycker av, inleds
den märkliga processen då du för första gången levandegörs inför allmänheten, samtidigt som
du genom ditt framträdande blir ondskan personifierad. Inga av dina umbäranden, drömmar,
tillkortakommanden, tankar och känslor - det som gör dig till människa, det som andra
människor kan identifiera sig med - befästs vid detta ditt skenbara, obesjälade ansikte. (s. 153)
Den ungdomskriminalitet Lunabba skriver om är just det: Ungdomskriminalitet. Det är ungdomar som blir utsatta för och utsätter andra för brott, ungdomar med drömmar om ett liv, framtidsblicken. Ungdomar som en gång varit små barn med drömmar om ett långt liv men som klipps kort av ett pistolskott och de rubriker som sedan kommer att fylla tidningarna om "gängkriminalitet" och "gängvåld".
Det här är en bok som verkligen ALLA bör läsa. En mänskligare syn på de offer och de som begår brotten måste belysas. Med en cynisk och negativ syn såsom "högre straff", "längre straff", "övervakning på skolor" mm. bryter vi ner människor, istället för att försöka lyfta upp dem.
Hade jag kunnat sätta mer än 5 stjärnor, hade jag satt 100.
May 28, 2024
En gripande och tung läsning..En ärlig och viktig bok. Vikten av tillhörighet, trygghet och gemenskap lyfts och sätts i perspektiv.
October 14, 2025
Dit boek is het persoonlijk relaas van Nicolas Lunabba en soms raast het verhaal goed door. De ellende wordt niet met een paar bladzijden minder en ook niet met 150 bladzijden. Een vicieuze cirkel, zeker op zo’n grote schaal, is niet zomaar te doorbreken. Ben je verdrietig als ik doodga? is daardoor wellicht een boek dat zich goed leent om in stukken tot je te nemen. De boodschap zal evenmin tot je doordringen.
Genomineerd voor Beste Boek voor Jongeren en daarom las ik het boek, anders had ik het boek vermoedelijk niet eens gekend. Uiteindelijk had ik er veel over te vertellen, want er zit veel in dit boek.
Hier lees je er meer over: https://lezersgoud.nl/ben-je-verdriet...
Genomineerd voor Beste Boek voor Jongeren en daarom las ik het boek, anders had ik het boek vermoedelijk niet eens gekend. Uiteindelijk had ik er veel over te vertellen, want er zit veel in dit boek.
Hier lees je er meer over: https://lezersgoud.nl/ben-je-verdriet...
March 5, 2024
3.5 svårt att sätta en rating då boken talar om ett viktigt och hemskt ämne, men den hade kunnat gå ännu mer på djupet. Beskriver en verklighet från Malmö som inte talas om.
December 2, 2025
Nicolas Lunabba startade Hela Malmö för att jobba med de utsatta barn som finns på många platser i Malmö. De som dras in i våld för att de är uppväxta med det in på skinnet och för att det inte alltid finns så många alternativ. Men främst handlar den om hur Nicolas tar sig an en pojke, Elijah. Deras relation när Elijah flyttar in hos honom.
Om man jobbar med barn vet man om det skriande behovet som finns hos många av dem att bli sedda av en vuxen. Hur många som faktiskt behöver stöd. Man måste ibland sätta upp spärrar: hit men inte längre. För att orka. Men ibland är det vissa som helt enkelt tar sig förbi spärrarna.
För Nicolas är Elijah en sån unge.
Samtidigt som deras relation och alla de svårigheter det innebär att ta sig an någon annans barn så är oroligheterna i Malmö en ständig följeslagare. Våldet och dödandet, konstant bredvid.
Besvikelserna över systemet och hur det spottar på de barn som är mest svaga och utsatta.
Det är en varm bok på många sett men den är också väldigt arg, förståeligt arg. De flesta har väl läst den men rekommenderar den starkt!
Om man jobbar med barn vet man om det skriande behovet som finns hos många av dem att bli sedda av en vuxen. Hur många som faktiskt behöver stöd. Man måste ibland sätta upp spärrar: hit men inte längre. För att orka. Men ibland är det vissa som helt enkelt tar sig förbi spärrarna.
För Nicolas är Elijah en sån unge.
Samtidigt som deras relation och alla de svårigheter det innebär att ta sig an någon annans barn så är oroligheterna i Malmö en ständig följeslagare. Våldet och dödandet, konstant bredvid.
Besvikelserna över systemet och hur det spottar på de barn som är mest svaga och utsatta.
Det är en varm bok på många sett men den är också väldigt arg, förståeligt arg. De flesta har väl läst den men rekommenderar den starkt!
February 14, 2025
This broke my heart.
June 8, 2024
Snabbt som attan drogs jag in i denna bok, även om jag kände till historien om Nicolas och Elijah kunde jag inte lägga ifrån mig den. Extra läsvärd som malmöbo, eftersom man ser killar som Elijah och hans kompisar varje dag. Så märkligt att världen som beskrivs i denna bok existerar bara någon kilometer från min lägenhet.
March 8, 2024
kanske inte den mest välskrivna boken, som martina sa kunde han jobbat lite med sin story arc kanske men! så viktig! den känns SÅ MYCKET.
February 28, 2023
Lyssnat på som ljudbok.
Väldigt väll skriven, många nya svenska ord som jag lärt mig.
Brutal ärlighet från författarens sida.
Fått leva mig in i en annan del av Sverige där världen ser väldigt annorlunda från den jag lever.
Väldigt väll skriven, många nya svenska ord som jag lärt mig.
Brutal ärlighet från författarens sida.
Fått leva mig in i en annan del av Sverige där världen ser väldigt annorlunda från den jag lever.
September 28, 2025
Minns första intervjun i dokumentärprocessen med Elijah om att sätta treor, vara nära gud och få den kärleken han aldrig fick i publikens dån. Vi åt indiskt på Möllan. Han var hemma och rehabbade en skada, jobbade som elevassistent i Nydala. Coachade kids i Hermodsdal. Samma hall som ja tränade med mitt korpenlag.
Drömmen hade gått i kras i college. NBA var inom räckhåll. Han hade nästan kunnat röra vid den - det omöjliga han begärt - det som nu var realistiskt. Och så gick den upp i rök. Ett mirage för den törstande. Nu skulle han vandra den långa resan till en comeback. Få ögonen på sig igen.
GDPR förbjöd mig att filma barnens dyrkan på skolgården i Nydala. Jag kände vördnad i hans sällskap. Vi skiljdes åt hemma hos hans pappa, när han skulle på en turnering med proffsscouter i slutet av en soldränkt malmösommar. Jag visste att jag gjorde ett av mitt livs största misstag.
Ödets ironi fick mig att överge ambitionen om att göra ”Hoop dreams” i Malmö för en andra chans på mitt första långfilmsmanus om en basketspelande stonertjej i samma stad. En tjej som kunde misslyckas som ingen annan utan att förlora livsgnistan. Nu producerar konsulenten som sen dumpade projektet, filmatiseringen av den här boken. Det är release av ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”. Det är som att någon vill lära mig en läxa. Oklart vilken.
Ibland har man väl oflyt. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med minnet av visionerna som rann mig ur händerna. Den tappade bollen på det avgörande fastbreaket. Det missade straffkastet i matchens sista ögonblick. Det är en förbittring jag försöker mota i dörren.
Men det är nog bra. Efter att ha läst den här boken undrar jag om min erfarenhet av att spela basket, åka till USA på highschool, följa college slutspelet, gått i skola med gottsundabarnen, ha en bästa vän som också blivit adopterad bort från missbruket — tillsammans med min politiska övertygelse — hade räckt för att förvalta den här historien.
Jag hoppas filmatiseringen precis som den här boken, inte väjer för ambivalensen, äcklet, brutaliseringen och ger sig hän åt helgonförklaringen. Den amerikanska drömmen istället för förtvivlan över klassamhällets robusta likgiltighet. Jag hoppas de gör basketscener där de inte rör sig som fotbollskillar. Jag hoppas att det blir lika real som Elijah önskade sig när de gjorde det första SVT-reportaget.
Såg att Elijah är proffs i Mexiko idag. Har blivit farsa. Det fyller mig med en sån stark glädje. Som om att vi kände varandra. Som att jag faktiskt gjort filmen.
Sån sjuk upplevelse det måste va för Nic. Att skickat sin ängel ut i världen, medan barnen fortsätter dö: ”Vi vet att det kommer att ske. Vi vet varför. Vi gör inget för att stoppa det.” Vad gör man när man lyckats en gång?
Min självömkan spänns mot världsmärtan och fåfängan omkring mina konstnärsdrömmar, skammen över misslyckandet, rinner av mig. När de ömsom humoristiska, ibland förkrossande scenerna träffar mig i mellangärdet.
Drömmen hade gått i kras i college. NBA var inom räckhåll. Han hade nästan kunnat röra vid den - det omöjliga han begärt - det som nu var realistiskt. Och så gick den upp i rök. Ett mirage för den törstande. Nu skulle han vandra den långa resan till en comeback. Få ögonen på sig igen.
GDPR förbjöd mig att filma barnens dyrkan på skolgården i Nydala. Jag kände vördnad i hans sällskap. Vi skiljdes åt hemma hos hans pappa, när han skulle på en turnering med proffsscouter i slutet av en soldränkt malmösommar. Jag visste att jag gjorde ett av mitt livs största misstag.
Ödets ironi fick mig att överge ambitionen om att göra ”Hoop dreams” i Malmö för en andra chans på mitt första långfilmsmanus om en basketspelande stonertjej i samma stad. En tjej som kunde misslyckas som ingen annan utan att förlora livsgnistan. Nu producerar konsulenten som sen dumpade projektet, filmatiseringen av den här boken. Det är release av ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig”. Det är som att någon vill lära mig en läxa. Oklart vilken.
Ibland har man väl oflyt. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med minnet av visionerna som rann mig ur händerna. Den tappade bollen på det avgörande fastbreaket. Det missade straffkastet i matchens sista ögonblick. Det är en förbittring jag försöker mota i dörren.
Men det är nog bra. Efter att ha läst den här boken undrar jag om min erfarenhet av att spela basket, åka till USA på highschool, följa college slutspelet, gått i skola med gottsundabarnen, ha en bästa vän som också blivit adopterad bort från missbruket — tillsammans med min politiska övertygelse — hade räckt för att förvalta den här historien.
Jag hoppas filmatiseringen precis som den här boken, inte väjer för ambivalensen, äcklet, brutaliseringen och ger sig hän åt helgonförklaringen. Den amerikanska drömmen istället för förtvivlan över klassamhällets robusta likgiltighet. Jag hoppas de gör basketscener där de inte rör sig som fotbollskillar. Jag hoppas att det blir lika real som Elijah önskade sig när de gjorde det första SVT-reportaget.
Såg att Elijah är proffs i Mexiko idag. Har blivit farsa. Det fyller mig med en sån stark glädje. Som om att vi kände varandra. Som att jag faktiskt gjort filmen.
Sån sjuk upplevelse det måste va för Nic. Att skickat sin ängel ut i världen, medan barnen fortsätter dö: ”Vi vet att det kommer att ske. Vi vet varför. Vi gör inget för att stoppa det.” Vad gör man när man lyckats en gång?
Min självömkan spänns mot världsmärtan och fåfängan omkring mina konstnärsdrömmar, skammen över misslyckandet, rinner av mig. När de ömsom humoristiska, ibland förkrossande scenerna träffar mig i mellangärdet.
January 13, 2023
Nicolas Lunabba jobbar med utsatta barn i Malmö. Med en liknande uppväxt som många av dem så har han förståelse och får de unga att lita på honom. Men en grabb har bitit sig fast och utan att Nicolas egentligen vet hur det gick till så har Elijah flyttat in hos honom.
Det här är en viktig bok som ger en insyn i samhällets "skuggsida", där media alltid vinklar/återger det som är negativt. Den humaniserar det som för de flesta bara blir siffror i statistiken och svarta rubriker. Det är inte så konstigt att samhället misslyckas med integration och att minska våldet och kriminaliteten när "alla" förväntar sig att det är det man sysslar med; det blir en självuppfyllande profetia.
Det är inget litterärt mästerverk och ibland tycker jag att Lunabba är lite väl självutlämnande. Det är ändå bra att han är ärlig om sina sämre sidor, att det går att lyckas med saker även om man inte är "perfekt". Han är tydlig med att han har motstridiga känslor gentemot Elijah, men det är nog även en av orsakerna till att de kan umgås och bo ihop. Basketen är deras stora gemensamma intresse och Elijah drömmer om att spela i NBA. Inför Nic kan han släppa den yttre fasaden och berätta om både sina drömmar och sina farhågor.
Jag skulle gärna sätta den här boken i händerna på ansvariga politiker. Det kanske skulle få dem att inse att de stjälper mer än de hjälper genom hur de t ex uttrycker sig i media. Det finns även en lärarhandledning på förlagets hemsida, riktad mot elever i högstadiet och gymnasiet. Jag hoppas att många lärare tar chansen att läsa och diskutera boken med sina elever.
Det här är en viktig bok som ger en insyn i samhällets "skuggsida", där media alltid vinklar/återger det som är negativt. Den humaniserar det som för de flesta bara blir siffror i statistiken och svarta rubriker. Det är inte så konstigt att samhället misslyckas med integration och att minska våldet och kriminaliteten när "alla" förväntar sig att det är det man sysslar med; det blir en självuppfyllande profetia.
Det är inget litterärt mästerverk och ibland tycker jag att Lunabba är lite väl självutlämnande. Det är ändå bra att han är ärlig om sina sämre sidor, att det går att lyckas med saker även om man inte är "perfekt". Han är tydlig med att han har motstridiga känslor gentemot Elijah, men det är nog även en av orsakerna till att de kan umgås och bo ihop. Basketen är deras stora gemensamma intresse och Elijah drömmer om att spela i NBA. Inför Nic kan han släppa den yttre fasaden och berätta om både sina drömmar och sina farhågor.
Jag skulle gärna sätta den här boken i händerna på ansvariga politiker. Det kanske skulle få dem att inse att de stjälper mer än de hjälper genom hur de t ex uttrycker sig i media. Det finns även en lärarhandledning på förlagets hemsida, riktad mot elever i högstadiet och gymnasiet. Jag hoppas att många lärare tar chansen att läsa och diskutera boken med sina elever.
March 15, 2023
4,5
Jag läste boken genom folkhögskolan jag går på i Malmö. Att läsa om samma stad, med bekanta gatunamn och nutida händelser gjorde det väldigt intimt. Skjutningar och gängvåld blev närvarande på ett sätt det aldrig varit för mig som en vit kvinna bosatt på Möllan. Det blev mer än rubriker och rykten. Jag kan inte föreställa mig hur det är att försäkra sig att ingen i ens umgänge var den som sköts, eller sköt, när blåljus dränker en stadsdel. Jag kan aldrig greppa den sortens utsatthet, oavsett om jag går på samma gator, köper falafel i samma hörn, hör bråken studsa mellan husväggarna.
Insikten Nicolas Lunabba ger är ovärderlig. Och jag blev så glad över att det inte var någon svartvit solskenshistoria. Inbakat i relationen till Elijah bearbetar Nicolas sina egna bekymmer, sitt tänk om makt och våld, sin oro, skam och sorg. Det är en väldigt transparent historia, med skitiga hörn och problematiska val. Men det är det som gör den så hel.
Jag vill läsa mer som den här boken. Litteratur som gör en närvarande snarare än bidrar med eskapism. Jag tror det är vad många av oss behöver.
Jag läste boken genom folkhögskolan jag går på i Malmö. Att läsa om samma stad, med bekanta gatunamn och nutida händelser gjorde det väldigt intimt. Skjutningar och gängvåld blev närvarande på ett sätt det aldrig varit för mig som en vit kvinna bosatt på Möllan. Det blev mer än rubriker och rykten. Jag kan inte föreställa mig hur det är att försäkra sig att ingen i ens umgänge var den som sköts, eller sköt, när blåljus dränker en stadsdel. Jag kan aldrig greppa den sortens utsatthet, oavsett om jag går på samma gator, köper falafel i samma hörn, hör bråken studsa mellan husväggarna.
Insikten Nicolas Lunabba ger är ovärderlig. Och jag blev så glad över att det inte var någon svartvit solskenshistoria. Inbakat i relationen till Elijah bearbetar Nicolas sina egna bekymmer, sitt tänk om makt och våld, sin oro, skam och sorg. Det är en väldigt transparent historia, med skitiga hörn och problematiska val. Men det är det som gör den så hel.
Jag vill läsa mer som den här boken. Litteratur som gör en närvarande snarare än bidrar med eskapism. Jag tror det är vad många av oss behöver.
August 31, 2025
Wenn ich groß bin, will ich sein wie Nicolas Lunabba. Was für ein unendlich cooler Typ.
Zum Buch: Lunabba zeichnet sehr ehrlich, roh und schnörkellos das Bild, wie nicht-weiße Kinder und Jugendliche in Malmö aufwachsen, wie sehr ihr Leben dort bedroht und zugleich vorgeschrieben ist. Ich hatte bisher wenig Berührungspunkte mit dem Rassismus in Schweden und bleibe nun sehr wütend zurück. Besonders aus sozialarbeiterischer Perspektive sehr lesenswert. Das Buch bewegt, lässt zugleich aber auch den Fokus wiederfinden, der in der Arbeit stecken sollte: Ein bedingungsloses Beziehungsangebot für Kinder und Jugendliche schaffen, die für unsere Gesellschaft sonst unsichtbar sind.
Habe erst nach dem Lesen recherchiert, ob es sich um eine echt Geschichte handelt: JA! Wie wunderbar, dass es Menschen wie Lunabba gibt.
Zum Buch: Lunabba zeichnet sehr ehrlich, roh und schnörkellos das Bild, wie nicht-weiße Kinder und Jugendliche in Malmö aufwachsen, wie sehr ihr Leben dort bedroht und zugleich vorgeschrieben ist. Ich hatte bisher wenig Berührungspunkte mit dem Rassismus in Schweden und bleibe nun sehr wütend zurück. Besonders aus sozialarbeiterischer Perspektive sehr lesenswert. Das Buch bewegt, lässt zugleich aber auch den Fokus wiederfinden, der in der Arbeit stecken sollte: Ein bedingungsloses Beziehungsangebot für Kinder und Jugendliche schaffen, die für unsere Gesellschaft sonst unsichtbar sind.
Habe erst nach dem Lesen recherchiert, ob es sich um eine echt Geschichte handelt: JA! Wie wunderbar, dass es Menschen wie Lunabba gibt.
January 2, 2023
Vad händer när man plockar en stökig ungdom som är på glid och ger denne kärlek och trygghet? Hur är det egentligen att växa upp i ett Sverige där du förstår att du står lägst i kurs? Det är några av de frågor Lunabba närmar sig.
Boken är lite av en käftsmäll. Ett wake up-call om man så vill. I sin kategori kan det knappast bli bättre (ska man kalla det någon slags självbiografisk samhällsskildring?). Lunabbas inläsning ger boken extra tyngd. Rekommenderas varmt.
En stark start på 2023:s läsning.
Boken är lite av en käftsmäll. Ett wake up-call om man så vill. I sin kategori kan det knappast bli bättre (ska man kalla det någon slags självbiografisk samhällsskildring?). Lunabbas inläsning ger boken extra tyngd. Rekommenderas varmt.
En stark start på 2023:s läsning.
July 11, 2024
En känslomässig och ovinklad historia om hur de är att inte vara helsvensk i Sverige. Skriven från ett perspektiv jag inte sett innan, utan den hårda ytan. En väldigt viktig bok jag tycker man bör läsa för sin uppfattning och syn på samhället
August 17, 2024
Längesen jag blev rörd till tårar på sättet som av denna bok, tung och intressant läsning som skildrar Sverige, samvete, ansvar och förutsättningar.
March 10, 2025
Tyckte denna var så bra! Påminner mig om Timbuktus biografi
August 2, 2025
En berättelse om att bli sedd av en annan människa. Alltså medmänsklighet i sin vackraste form.
Men detta är tung läsning som tar sig under huden.
Författaren arbetar med utsatta barn i Sverige där barn mördar och dödas. Han låter en av ungarna flytta in hos sig och bådas liv förändras.
Min rekommendation är snarare en uppmaning - Läs den!!
Men detta är tung läsning som tar sig under huden.
Författaren arbetar med utsatta barn i Sverige där barn mördar och dödas. Han låter en av ungarna flytta in hos sig och bådas liv förändras.
Min rekommendation är snarare en uppmaning - Läs den!!
March 8, 2025
Läste till skolan men var faktiskt bra. Gav lite nya perspektiv och ny förståelse för olika problem i samhället
December 28, 2022
En otroligt viktig bok!
En bok som många av dagens politiker behöver läsa!
Med den politik som har förts länge och blivit ännu tydligare efter valet 2022.
Många av de utsatta barnen som bor i områden med stor invandring känner att de inte är något värda. Hur kommer det att påverka hur de kommer att vara ute i samhället?
Det beskrivs i boken och det känns väldigt ledsamt!
Nicolas och Elijah träffas första gången på Malmö-festivalen. Elijah är då 8 år. Från den stunden tyr sig sig Elijah till Nicolas.
När Elijah är 14 år får han flytta in hos Nicolas, som kallas Nick. Vi får följa dem under 2 år då Elijah går från bråkig tonåring till att gå ut 9-an med fina betyg. Och är en duktig basketspelare.
Under de här två åren sker många våldsamheter med barn och tonåringar som är inblandade.
Skolan Elijah går i rankas som landets sämsta. Barnen har redan fått en stämpel på sig när de går där. En skola som är dåligt underhållen och påminner om ett fängelse med sina gallerförsedda fönster. Arbetsmiljön är inte heller bra med anlagda bränder och elever som hotar lärare.
När den sämsta skolan lagts ner sa Elijah de tänkvärda orden: ”Vi är bäst på att vara sämst”. Man kan undra vad händer med barn som tänker så? Är det någon mening med att försöka bättra sig?
Nicolas Lunabba tar upp hur olika vi behandlas i Sverige. När det på den skola som har sämst resultat hittas vapen på taket anses att det inte föreligger en hotbild. Vad hade hänt om det varit en skola i en annan stadsdel? Då hade det blivit stort pådrag. På grund av invandrarbakgrund kan polisen trakassera. Det händer väl aldrig en som ser "svensk" ut!
Om en grabb med invandrarbakgrund tränar basket på icke träningstid, åker han ut. Skulle det varit en annan hade det bara ansetts en som tränar för att bli bäst!
Men boken beskriver också vad som händer ett barn som inte är sedd, får uppmuntran och stöd. Elijah klarar sig från barndomens kaos och blir en duktig basketspelare. Tack vare stödet från Nick!
Boken berör mig starkt.
En bok som många av dagens politiker behöver läsa!
Med den politik som har förts länge och blivit ännu tydligare efter valet 2022.
Många av de utsatta barnen som bor i områden med stor invandring känner att de inte är något värda. Hur kommer det att påverka hur de kommer att vara ute i samhället?
Det beskrivs i boken och det känns väldigt ledsamt!
Nicolas och Elijah träffas första gången på Malmö-festivalen. Elijah är då 8 år. Från den stunden tyr sig sig Elijah till Nicolas.
När Elijah är 14 år får han flytta in hos Nicolas, som kallas Nick. Vi får följa dem under 2 år då Elijah går från bråkig tonåring till att gå ut 9-an med fina betyg. Och är en duktig basketspelare.
Under de här två åren sker många våldsamheter med barn och tonåringar som är inblandade.
Skolan Elijah går i rankas som landets sämsta. Barnen har redan fått en stämpel på sig när de går där. En skola som är dåligt underhållen och påminner om ett fängelse med sina gallerförsedda fönster. Arbetsmiljön är inte heller bra med anlagda bränder och elever som hotar lärare.
När den sämsta skolan lagts ner sa Elijah de tänkvärda orden: ”Vi är bäst på att vara sämst”. Man kan undra vad händer med barn som tänker så? Är det någon mening med att försöka bättra sig?
Nicolas Lunabba tar upp hur olika vi behandlas i Sverige. När det på den skola som har sämst resultat hittas vapen på taket anses att det inte föreligger en hotbild. Vad hade hänt om det varit en skola i en annan stadsdel? Då hade det blivit stort pådrag. På grund av invandrarbakgrund kan polisen trakassera. Det händer väl aldrig en som ser "svensk" ut!
Om en grabb med invandrarbakgrund tränar basket på icke träningstid, åker han ut. Skulle det varit en annan hade det bara ansetts en som tränar för att bli bäst!
Men boken beskriver också vad som händer ett barn som inte är sedd, får uppmuntran och stöd. Elijah klarar sig från barndomens kaos och blir en duktig basketspelare. Tack vare stödet från Nick!
Boken berör mig starkt.
February 25, 2024
Denna rekommenderar jag verkligen att alla läser. Nicolas har verkligen en talang när det kommer till ord, ärlighet och att skildra den brutala verkligheten. Många stycken som verkligen var gripande, men de sista sidorna satte verkligen pricken över i:et.
October 22, 2022
Som jag älskade den här boken. Bilden av Sverige, om utanförskap, om att vilja bli älskad. Att hitta en väg. Om föräldraskap, ansvar, barn, underbyggd ilska. Rädsla och stark kärlek. Rekommenderar alla att läsa
January 24, 2023
Så stark och ärlig. Fick liknande känsla som när jag läst Agota Kristof. Utsattheten, sveket av vuxenvärlden, övergivenheten och ändå en sorts livsglädje. Tänk att det krävs så lite...
Displaying 1 - 30 of 174 reviews