När Caroline får ett relationsförbud bestämmer hon sig för att söka svaret på den eviga frågan om vad kärlek egentligen är, och hur man fångar den.
Hon börjar med att rannsaka sig själv och sina tidigare förhållanden.
Hur var det egentligen med den äldre fransmannen, hockeykillen som ville för mycket och han med armen i mitella? Vad kan hon lära sig av det som varit?
Vi får följa hennes relationshistoria, ibland sorglig, alltid humoristisk, fram till dess att hon äntligen står där med ett svar.
Rolig att läsa igenom många delar, men däremot gav den en känsla av antiklimax i slutet vilket gjorde att jag gav den lite lägre betyg. Kunde vara en intressant bok att diskutera i bokklubb.
Det här är en bok jag ångrar att jag läste ut. Jag skulle ha följt min instinkt och lagt ner den efter ett par kapitel. Men jag fortsatte att ta mig igenom, förjäves väntande på att NÅGOT skulle hända. Att en handling skulle introduceras. Att förhållandena skulle bli intressantare. Jag kunde inte köpa att det bara var det här jag fick. Språket är funktionellt (är förtfattaren journalist? Det känns journalistiskt; korrekt och med viss personlighet, men inte tillräckligt för att lyfta berättelsen.) Jag gillar idéen om relationsstoppet och tillbakablickarna på kraschade förhållanden - det finns definitivt en intressant berättelse där! Men relationerna - vilka utgör handlingen - är helt enkelt för tråkiga för att engagera mig ens lite.