Nichtsahnende Spaziergänger entdecken im Moor von Klöverö eine weibliche Leiche mit einem toten Säugling im Arm. Kommissarin Karin Adler wird hinzugerufen. Für die Gerichtsmedizin ist die Sache klar: Die Moorleichen liegen schon eine halbe Ewigkeit dort. Die Akte wird daraufhin geschlossen. Doch einige Tage später wirft ein weiterer Todesfall neue Fragen auf: Eine Frau auf einem nahe gelegenen Gutshof wird tot aufgefunden. Nur ein Zufall? Oder haben die beiden Toten eine gemeinsame Geschichte? Der Fall lässt Kommissarin Adler nicht mehr los, denn sie vermutet mehr dahinter. Bei ihren Ermittlungen stößt sie bald auf ein tief bewegendes Frauenschicksal – die Spur führt zurück bis ins 18. Jahrhundert, in eine Zeit der Seeräuber, Schmuggler und Mörder im Freihafen von Marstrand.
Ja, jag kom ju över dess av en slump och väldigt glad är jag för det! Så bra och spännande böcker. Ja det klassiska, grunderna e.g karraktärer, klimat, sänning från start till slut. Går o tänker på boken och vill sätta sig att fortsätta läsa./ Till de är att det är skumt, vackert, an se dt framför mig, och vill gärna vara i berättelsen, fast i verkligheten. Så Adler då, alltid med mig så gillar jag speciella/ starka kvinnor.=) För all del män med. Älskar hennes historiska delar som omvartannat berättas jämte nutiden.
Av någon anledning, som jag inte alls förstår, så blir Ann Rosmans böcker stående olästa i hyllan. Något som inte alls speglar vad jag tycker om böckerna. Det var två år sedan jag läste förra delen... Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/05/po...
Huikea kirja. Pidin tästä enemmän kuin muista Ann Rosmanin teoksista. Tässä historiallinen tarina, joka teoksissa on nykymaailman rikostutkinnan lisäksi oli selkeä ja helppo seurata. Historiallinen taustoitus muodosti selkeän tarinan koko ajan, josta pidin.
Der dritte Fall für Kommissarin Karin Adler. Die historische Hintergrundgeschichte spielt diesmal Anfang des 19. Jahrhunderts. Also zur Zeit der Urgroßmutter meiner Urgroßmutter. Ja. Ein SEHR kalter cold case! Und die Vergangenheit nimmt so viel Raum ein, dass sie eher Vordergrund ist als Hintergrund. Der Mordfall in der Gegenwart geschieht erst nach 2/3 des Buches und ist kein bisschen rätselhaft. Fast habe ich den Eindruck, dass der Handlungsstrang mit Karin Adler nur als "Alibi" diente, um einen schnulzigen Historienroman schreiben zu können.
Und schnulzig ist das Buch - Beispiele gefällig?
"Sie schmiegte sich an seinen nackten Oberkörper. Mit seinen muskulösen Armen trug er sie mühelos in den Nebenraum."
"Dort stand sie mit ihren wehenden langen Haaren und blickte auf das Meer hinaus."
Autsch. Das ist schlimmer Kitsch. Nichts gegen Kitschromane! Gelegentlich lese ich ganz gern mal einen. Aber wenn ich ein Buch aufschlage, auf dem "Krimi" draufsteht, dann bin ich frustriert, wenn ich Historienschnulze drin finde! Sehr frustriert!!
Ich würde Karin Adler noch eine Chance geben, wenn sie zurück in die Gegenwart segeln würde... - doch das nächste Buch, "Mercurium" (auf deutsch noch nicht erschienen), spielt wieder im 19. Jahrhundert.
Den här serien blir bara bättre och bättre. Den här boken hade ett mer historiskt perspektiv, och hör väl bara med tveksamhet till deckargenren. De historiska delarna och den gamla historien var mycket spännande och välskriven. Särskilt när man i slutet får veta att mycket av det faktiskt är sant. Det hade räckt för mig.
I nutid finns dock en annan historia som börjar bra, men sedan blir både osannolik och förmedlar ett märkligt budskap. Jessica utmålas från början som ett problem, roten till en konflikt. Hon trivs inte på ön och vill inte lägga den tid och energi som ett sommarhus kräver. Hon vill hellre resa. Hon kunde naturligtvis lagt fram det på ett annat sätt, och framstår inte som en trevlig person, men åsikterna i sig är inte onda. De skiljer sig bara från huvudpersonen. Så långt är det en spännande konflikt, där alla fyra i familjen har olika spännande roller.
Men då kommer den oväntade vändningen, Jessica dör. Det är för mig tydligt att det handlar om mord, men det är inte lika tydligt för polisen som efter vad jag förstår det låter mördaren gå fri. Det är här budskapet blir märkligt, eftersom dödsfallet i sig blir lösningen på konflikten. Bror och syster finner varandra, gården ska inte säljas, den kriminella sonen vill gärna flytta ut till ön på heltid efter ett samtal med en polis. Budskapet blir således att alla som inte kan tänka sig öliv förtjänar att dö? Mycket märkligt, och drar ner mitt betyg från 5 till 4.
Samtidigt kan det ju vara så att författaren vill föra över sjörövarbegreppet till dagens tid. Som en koppling mellan tidsåldrarna...
4 stjärnor från mig :)
This entire review has been hidden because of spoilers.
Väldigt fin historia och jag gillar verkligen att säker som gällde i boken gällde verkligen på den tiden (ungefär) som till exempel kaffeförbudet, sjörövarna och porto Franco avtalet (att det var en fristad för brottslingar).
Den är skriven på ett mer vuxet sätt och hoppar väldigt mycket mellan tider och personer, men när man lärt sig namnen flyter det på bra. Den var bra men inte SUUUUPER intressant. Jag gillar verkligen hur allt kopplas ihop i slutet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ja, mer historisk roman än deckare och Karin Adler tar inte mycket plats. Det är en mycket intressant historia som berättas och den kunde ha varit sann. Rosman är besatt av Marstrands historiska förflutna och jag tackar och tar emot.
Som vanligt när det handlar om Ann Rosman, en bra bok. I Porto Francos väktare får dock bakgrundsberättelserna lite för stort utrymme för min smak, det blir ingen 'Karin Adler-deckare' utan det blir istället en liten bi-roll
Paras Rosman tätä sarjaa tähän mennessä! Nyt dekkarijuoni jää jo sivummalle historiallisten kerrostumien taakse ja oheen, mikä päästää kirjoittajan parhaan osaamisen kunnolla näkyviin. Dekkarigenre voi jopa olla tälle ihan väärä lokero.
Boken har en bra idé och jag gillar det som händer i nutid. Tyvärr blev det allt för långtråkigt med det gamla. Jag brukar gilla böcker i två tidsnivå, men så mycket som inte bär berättelsen vidare.
A crime novel switching between today and early 1800. The story from the early 1800 is interesting, but it dies out and the ending and link to today isn’t really as exciting as it should have been.
Fortsätter med Marstrand-serien. Den här snubblar bitvis otäckt nära romancegenren, men är fortfarande spännande att läsa. Ett stort plus för insikten om hur man kan må när man lider av utbrändhet.
Toisessa ajassa: rantarosvoutta, vapaakauppaa, karannut morsian.
Nykyisyydessä: idyllisen saaren suosta löytyy nuoren naisen ja pienen poikavauvan ruumiit, ne ovat olleet siellä kauan. Rikoskonstaapeli Karin Adler alkaa tiimeineen selvittää tapausta, joka jatkuu kauemmas kuin kukaan arvasikaan...
Ann Rosmanin kolmas dekkari on ihan menevä lukupaketti, mutta Karin Adlerista se ei kyllä kerro. Sivulle 200 mennessä Karin on hädin tuskin piipahtanut tarinassa, eikä suoruumiiden arvoitusta ole alettu kunnolla edes tutkia. Tarinan pääosaan nousee 1700-luvun lopun Agnes, jonka tarina on pidemmän päälle mielenkiintoinen, mutta valitettavan hitaasti lämpiävä.
Olisin kaivannut selkeämpiä valintoja siitä, mitä tarinaa kirjassa halutaan kertoa. Historiallisuus on toimiva elementti, mutta jotain viihdyttävää jäi kyllä pahasti puuttumaan.
Sjörövare, pirater och kaffeförbud, så såg livet ut för ett par hundra år sedan på Marstrand. I boken får vi följa Agnes som levde i sekelskiftet mellan 17- och 1800-tal. Hon blir bortgift mot sin vilja och flyr från det stundande äktenskapet, klär ut sig till man och bosätter sig i frihamnen Marstrand. I nutid hittas två kroppar i en mosse, en kvinna och en liten nyförlöst bebis. Till en början utreds fallet som ett nutida mord, men det visar sig att kropparna har legat i mossen väldigt länge. Frågan Karin Adler och hennes team ställer sig nu är, vem är kvinnan och varför blev hon mördad? Precis som i tidigare böcker väver Ann Rosman samman nutid med dåtid. Inte visste jag att vi hade pirater och sjörövare på våra svenska vatten för en så där 200 - 300 år sedan. Inte heller anade jag att idylliska Marstrand hade ett så mörkt förflutet.
Anns Rosman flätar in intrigen i boken om mord i Marstrand på ett sätt med kopplingen till Marstrands historia. Känner man till Marstrand och gillar marstrandsmiljö blir det svårt att lägga boken i från sig.
Läs även herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf för att friska upp minnet om mord i marstrandsmiljö. Även Selma var skicklig på mord och habegär i det historiska Marstrand.
Anns Rosman flätar in intrigen i boken om mord i Marstrand på ett sätt med kopplingen till Marstrands historia. Känner man till Marstrand och gillar marstrandsmiljö blir det svårt att lägga boken i från sig.
Läs även herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf för att friska upp minnet om mord i marstrandsmiljö. Även Selma var skicklig på mord och habegär i det historiska Marstrand.
Ann Rosmanin tavaramerkki pohjoismaisten dekkaristien joukossa on historiallinen tarina yhdistettynä nykyhetken tapahtumiin. Tämä kolmas dekkari oli tähän mennessä vakuuttavin ja tarina piti otteessaan alusta loppuun. Murhatarinaa kiinnostavampaa on lukea entisajan elämästä ja traagisista ihmiskohtaloista. Useimmille pohjoismaisille dekkareille tuttu merellisyys oli vahvasti läsnä tässäkin.
Huolimatta viehättävästä miljööstä, rantarosvoista ja kaikesta muusta kiinnostavasta, Porto Francon vartijasta jäi päällimmäiseksi hämmentynyt olo, sillä tuntui siltä kuin kirjailija olisi sittenkin halunnut kirjoittaa jonkin toisen kirjan. Karin Adler nimittäin on teoksessa varsin pienessä roolissa ja pääpaino onkin Klöverönin ja Marstradin historialla.
att kalla det för en deckare är väl att ta i tycker jag då större delen av boken fokuseras på vad som hände DÅ..Men bra bok, mycket bra, intressant och spännande att följa Agnes liv..nutidshistorien var lite tristare..hade dock önskat
Not the traditional crime story. For the story to be interesting enough, Rosman did manage to write the historical story well enough to keep the interest up. Without it, there really was no story. Jessica's death seemed to be a little sideline and it was maybe too off-handedly written. That's the only thing where Rosman didn't succeed.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Rosman ist eine ausgezeichnete Erzählerin und der Teil über die Seeräuber aus dem 18 Jhdt in Schweden war wirklich spannend. Etwas besser hätte jedoch der Fall in der Gegenwart sein können. Alles in allem aber für mich ein Lesegenuss. Gerade weil ich kein Krimi Fan mehr bin, mag ich Rosman um so mehr. Ihre Art Gegenwart und Vergangenheit zu erzählen ist einfach einzigartig! Viel Spaß!
Dekkaripuolella Porto Francon vartija ei ole mitenkään erikoinen, mutta historiallisena romaanina ei yhtään hassumpi. Joka tapauksessa teos toimi mainiosti sivusilmän viihdykkeenä neuletyötä purkaessa ja oli ihan mukavaa lukea ruotsalainen nykydekkari, jossa ei ihan hirveästi tarvinnut ahdistua.