Het weekblad Robbedoes ligt op apegapen. Tot de rijkste man van de wereld het blad opkoopt en nieuw leven inblaast. Oef, gered! Of toch niet helemaal, want hoofdredacteur Robbedoes is in de klauwen gevallen van de beruchte miljardair, die hem vasthoudt in een droomvilla op een paradijselijk eiland. Maar Robbedoes is er de man niet naar om zich de les te laten spellen en laat zich niet vangen in een gouden kooi!
Een geestig avontuur in de geest van Franquin & Greg en Tome & Janry.
Fabien Vehlmann est comme son héros : pétillant, engagé et plein d'humour.
Après avoir patiemment suivi les cours d'une école de commerce nantaise, Fabien Vehlmann réalise que sa voie est ailleurs. Bien décidé à se lancer dans la bande dessinée, il se consacre à l'écriture de manière intensive durant une année entière. Il empile les projets et inonde scrupuleusement la rédaction du journal Spirou. Sa ténacité est récompensée : il y fait ses débuts dans le courant de l'année 1998. Dans les pages du beau journal, il apprend son métier en scénarisant des animations, puis ses premières séries dont le fameux "Green Manor" avec Denis Bodart.
Curieux et enthousiaste, Vehlmann touche à tous les genres : humour, science-fiction, aventure, conte,... Il multiplie les collaborations avec des dessinateurs aux styles aussi divers que Matthieu Bonhomme ("Le Marquis d'Anaon"), Frantz Duchazeau ("Les Cinq conteurs de Bagdad") ou Bruno Gazzotti ("Seuls"). En 2006, il réalise une première aventure de Spirou et Fantasio avec Yoann : "Les Géants Pétrifiés". Quatre ans plus tard, les deux compères reprennent en main la destinée du plus célèbre héros des Editions Dupuis...
Les albums de Spirou qu'il emmènerait sur une île déserte : Le Nid des Marsupilamis, Le Voyageur du Mésozoïque et Virus.
Uvek kazem ljudima citajte ugovore i sta potpisujete. Nikada se ne zna u sta se upustate :) Pa Spiru je saznao. Super epizoda ali malo naivan kraj. Nekako zbrzan. Valjdsa prokletsvo kada imas samo 60tak strana, steta sto se ne rasire na 180 ko japanci.
"3 PLUS" zvezdice. Lep strip. Akcija, zabava, kritika ekspoloatatorske dimenzije kapitalizma u čudljivim okvirima savremenog sveta. Malo se, doduše, izgubio šarm i tempo pri kraju, al ko mari ... ;)
4,5 *Un épisode fort intéressant, qui mêle l'imaginaire et les propos économiques de notre quotidien. Alors oui cela reste une BD, des personnages naïfs parfois mais cela fait l'affaire de cette Bd.
Það var með hálfum hug að ég greip þessa bók með mér frá Frakklandi fyrir nokkrum vikum. Eftir að Tome og Janry lögðu upp laupana sem höfundar Svals og Vals var serían í dvala í nokkur ár. Nú eru komnar út sjö nýjar bækur á níu árum en því miður hefur enginn hinna nýju höfunda náð sömu hæðum og eldri höfundar seríunnar. Af hverju Tome og Janry hættu skil ég ekki, því þeir hafa haldið áfram að skrifa um ævintýri Litla Svals. Sú sería á ágæta spretti, en stenst ekki samanburð við það sem þeir gerðu með Sval og Val. Dans les griffes de la vipère (Í bæli nöðrunnar) er bók númer 53 um þá félaga. Hún fylgir á eftir hinni afleitu La Face Cachée Du Z (Hulið andlit Z) og var ég ekki sérlega bjartsýnn á að þessi yrði mikið skárri. En sjaldan hef ég flotinu neitað og að lokum stóðst ég ekki mátið. Sagan fer ekkert sérstaklega sannfærandi af stað. Hún hefst á einfeldingslegum réttarhöldum yfir Tímaritinu Sval og ritstjórn þess. Ég lagði bókina frá mér með kjánahrolli. Lét allt við hana fara í taugarnar á mér. Teiknistíll Yoann er stundum afar kæruleysislegur. Hann minnir mig á einhverskonar óskilgetið afstyrmisafkvæmi Mike Mignola og Jean-Claude Fournier. Þó ég sé mikill aðdáandi þeirra tveggja, er þetta ekki hrós. Yoann er alls ekki slæmur teiknari, fjarri því - en mér þykir þessi stíll ekki eiga vel við hér. Nokkrum dögum seinna tók ég bókina fram aftur og las hana alla. Það sem meira er, ég skemmti mér ágætlega. Hún er full af húmor og skemmtilegum tilvísunum - blaðsíðan þar sem Valur stendur einn á markaðstorginu er frábær, R.G. hefði verið afar ánægður væri hann enn á lífi (nei ég er ekki að tala um höfund Ástríks, heldur annan góðan með sömu upphafstafi en í öfugri röð). Atburðarásin er týpísk fyrir söguhetjurnar, drifin af fjöri og glensi, en flókinn söguþráðurinn skilar sér kannski ekki alveg nógu vel í teiknimyndasöguforminu. Ég vil ekki segja að Svalur og Valur séu alveg risnir upp frá dauðum, en ég vona að botninum hafi verið náð í bók 52. Helst myndi ég vilja sjá Tome og Janry snúa aftur. Spurning að stofna hóp á Facebook....
I love the Spirou et Fantasio comic books: I have over the years read all 52, so I was looking for a chance to get my hands on this, the most recent one.
Recent numbers have explored a dark (and quite rich) SciFi vein, so this one is quite the return to a more traditional plot. It's none the worse for it, although it does play less on innuendo and rely more on the images to make its points. Well, it is a comic book, so I suppose it has to!
So a rollicking good story-line (weak in that it links less well with the immediately preceding stories) and some fun characters - including the mad villain and his tough-as-nails, karate-expert lawyer for hire. A bit of everyone-has-a-price morality - or have they? - and the storyline has its thread of suspense. Add to that the incompetent lawyer (someone got it in for lawyers in this book?) and a bit of blind trust in him, and you have a very full story - as you need in the genre.
Where it is weak is that the story is a bit too big for the format: sub-plots are not exploited or just not completed. In places I felt that the authors just wanted to get it over with. So not one of the best, but certainly a good bit of escapist reading. Now just a year or so to v.54?
Ännu ett medelmåttigt seriealbum av det nuvarande skaparparet på Spirous äventyr. Vehlmanns manus är bitvis ganska medryckande, och innehåller en del roliga blinkningar till såväl tidigare inkarnationer av Spirou som till Tintin med mera, men det lyfter aldrig riktigt. Och Yoann, som jag tycker ofta är en utmärkt modern tecknare i Marcinelle-stilen, känns bitvis väl slarvig i sina linjer. Allt detta får mig att önska att Tome & Janry kunde sluta göra den puerila serien Unge Spirou och återvända till moderskeppet.
English: Yet another fairly average album by the current pair to handle the classic album series Spirous adventure. Vehlmann's script is at times quite captivating, and it contains some funny winks to previous incarnations of Spirou, Tintin and more, but it never quite takes off. And Yoann, which I think is often an excellent contemporary cartoonist of the Marcinelle style, feels at times a bit too sloppy in his drawings. All this makes me wish that Tome & Janry would stop doing the puerile series Young Spirou and return to the mother ship.
Ondermaats, om niet te zeggen zwaar teleurstellend. Een dieptepunt in de reeks, een schandvlek op het blazoen. Een flauw, derdehands verhaaltje dat al te simpel wordt opgelost.
Er wordt vaak smalend gedaan over de "Robbedoes & Kwabbernoot"-avonturen door Fournier of Broca/Cauvin -- en ja, dat zijn niet bepaald de gloriejaren van de reeks. En de opvolgers van het wonderduo Tome/Janry hadden natuurlijk een lastige taak, maar Morvan/Munuera toonden tenminste ambitie, ook al resulteerde dat niet in memorabele verhalen. Het was een teken aan de wand dat Yoann/Vehlmann bij hun overname al meteen Zwendel opvoerden in hun eerste twee albums -- en voorganger "Versteende Reuzen" was ook al niet een hoogvlieger van de nevenreeks "Een verhaal van Robbedoes en Kwabbernoot door...".
Onbegrijpelijk dat Dupuis dit onding op de markt smijt.
Por otra parte me interesó empezar a leer "Spirou y Fantasio" por que es franco-belga y de estilo línea-clara, como "Tintín" y "Astérix", que son series de cómics que me gustan mucho. Pero la trama noe ha gustado ya que me pareció aburrida. La resolución no estaba mal pero no me impactó (puede que fuera el desarrollo). Pero igualmente le daré otra oportunidad a estas historias, quizás no era la adecuada.
Oli tässä hetkensä ja takaa-ajo-osuus oli vauhdikkuudessaan mielenkiintoinen. Mutta tuo liiallinen selittäminen teki lukemisesta töksähtelevää ja raskasta.