Wanneer er plotseling drieënveertig Roemeense straatkinderen op het Zweedse politiebureau staan en er tegelijkertijd in de kelder van een ziekenhuis het verminkte lijk van een vrouw gevonden wordt, worden commissaris Ewert Grens en zijn collega's in een razend tempo een nachtmerrie in gesleurd die hen naar de wereld onder het straatasfalt voert. Een wereld die je je nauwelijks kunt voorstellen, maar waar voormalige psychiatrische patiënten, verslaafden en zelfs kinderen huizen.
Anders Roslund is a Swedish author and journalist. He is the founder and former head of Kulturnyheterna (Culture News) on SVT, Sweden's national television broadcaster. For many years he worked as a news reporter – specializing in criminal and social issues – and as an Editor-in-chief at Rapport and Aktuellt, the two major News programmes on SVT.
Roslund regularly collaborates with Börge Hellström, and together they make up the writing duo of Roslund & Hellström.
Rauw...heftig...Zweedse detective gebaseerd op de actualiteit. (Straat) kinderen die overleven door ondergronds te gaan leven in een riool/gangenstelsel. Getraumatiseerd, met een psychische aandoening en/of verslaafd de dupe van een falende hulpverlening. Duidelijk wordt de tegenstelling tussen enerzijds de hulpverleners die hulp willen verlenen en anderzijds de bureaucratie. Waarbij er ook nog figuren zijn die financieel misbruik willen maken van deze straatkinderen. Twee zaken waaraan gewerkt wordt door drie detectives met hetzelfde thema: straatkinderen afkomstig uit Roemenië, in Zweden gedumpt en straatkinderen in Zweden die ondergronds leven. Ik heb het verhaal in één adem uitgelezen. Spannende detective met helaas geen happy end...
Silly and unbelievable thriller with a plot that feels incredibly poorly staged in Stockholm. Did not care for The Vault either, but was nagged into this one. That's not going to happen again...
Het verhaal is op zich goed, al eindigt het allemaal chaotisch. Het onderwerp dat de schrijvers aanschrijven is relevant en intrigerend. Schrijfstijl of vertaling is echter slecht, leest onprettig. In dialogen is het vaak onduidelijk wie wat zegt en er wordt soms midden in een alinea gewisseld van personage. Uitgelezen omdat ik benieuwd was naar het einde, wat helaas tegen viel.
A swirl of events, emotions & political implications against the backdrop of a Swedish winter. A hard book that reads nicely, but at the same time incorporates an indictment against all those official social welfare bodies that look away, hide behind beautiful figures and simply allow the situation to continue.
One of my absolute favorite books ever. I was in a very stressed place while reading it but it still drew my attention every chance I got. The plot is amazing, it have a clear red string though out the whole book and I found myself loosing track of time reading this. Absolutely have to read it if you like crime and have the opportunity.
Lõpplahendus jäi natuke lühikeseks ja hägusaks, oleksin soovinud veidi laiemat avamist. Jäi seehulgas ebaselgeks, kas uurijad said aru täpsest mõrvari motiivist, mis sai Rumeenia lastest edasi jne.
Ma ei saa nendele autoritele alla 5 tärni anda, vaatamata sellele, et ka minul tekkis küsimus, miks sellesse raamatusse toodi sisse 43 Rumeenia last. Raamatu lõpus olevatest selgitustest sain aru, et kõik, mis siin raamatus juhtub, on elust võetud ja ka need lapsed tõesti Rootsi toodi, nii et ilmselt tahtsid autorid näidata, et Rootsi pole parem midagi kui Rumeenia, kes kohtleb tänavalapsi nagu prügi, aga ega see paralleelne juhtum minu arvates loole palju juurde ei andnud. Samas tänu sellele näidati, kuidas töötab Rootsi sotsiaalsüsteem ja seda on tõesti põhjust karta, sest see polnud tõesti mõistlik ega hooliv, et 15-aastaselt rumeenlaselt laps lihtsalt ära võeti. Tahtes aidata, põhjustab "det sociala" Rootsis palju traumasid, olen sellest palju kuulnud. Aga see lugu ise, tänavalapsed ja kodutud Rootsis - see on jällegi selline teema, mille avalikustamise eest tuleb autoritele tänulik olla. Roslund ja Hellström kirjutavad sotsiaalromaane võttes faktid kohtutoimikutest ja kirjutades nendest kokku lood nagu nad üsna suure tõenäosusega ongi päriselt olnud. Rootslaste komme endast ikka ja alati hea mulje jätta on ju üldteada, nii on ka arusaadav, et teatud probleemide ees pigistatakse silmad kinni, sest "Rootsis pole see ju ometi võimalik" ja sekkumine vajab palju ressurssi. Ometi on paljugi võimalik ja sellest kõigest saame tänu Roslundile ja Hellströmile krimiromaanidest lugeda. Just sellepärast, et need autorid on kui Rootsi riigi südametunnistus, ei saa ma nende raamatutele alla 5 tärni anda.
This novel is obviously not available in English. At least not at the moment. But in case it will be, I'll write this short evaluation in English.
This is a very realistic example of Nordic Noir, northern crime fiction which very often tells about the police work and crimes in Scandinavia, sometimes also in Finland. Realism is partly explained by the fact that both cases under investigation in this story are based on true events to start with - naturally names and happenings have been altered but the basics are from hard reality. Not the brightest moments of Stockholm's recent history - things nobody wants to know about, but turn the blind eye and deaf ear. It's far more easy just not to know.
The main character, inspector Ewert Grens, is a disliked police officer for a reason; he is unkind, rude and virtually un-cooperative old school detective and walks his own paths, which are not always the right ones. A person who is almost impossible to like.
No blasting gunfights, no fast and reckless car chases in this story. Just dark passages under the city and people cast out and forgotten by the society.
Tyttö katujen alta (Flickan under gatan) WSOY 2010
Het is niet helemaal duidelijk wat de bedoeling van de auteurs met dit boek is. Het gaat over de verschoppelingen van onze maatschappij die zich terug getrokken hebben in de tunnels onder Stockholm. Daklozen, weggelopen jongeren, mensen naar wie zelfs niet meer gezocht wordt en die tussen de mazen van het opvangnet gevallen zijn. Daar tegenover staat ook een beetje de schijnheiligheid van onze maatschappij, die eigenlijk maar al te blij is dat deze mensen uit het zicht zijn en die ervan uitgaan dat er wel anderen zijn die hen zullen helpen. Op zich een zeer relevantie problematiek. Maar als je een maatschappijkritische roman wil schrijven, dan doe je dat misschien beter niet in de vorm van een politiethriller. En als je een politiethriller wil schrijven, dan mag het politieverhaal wel iets beter in elkaar steken. Nu blijft het een beetje steken tussen de 2 in.
Tämä kirja on melankolinen ja kertoo masentavaa tarinaa syrjäytymisestä, mielenterveyden ongelmista ja toivottomuudesta. Jälkisanoissa kirjailijat kertovat tarinan pohjautuvan todellisuuteen. Tukholmassa on kodittomia, jotka oikeasti asuvat tunneleissa kaupungin alla. Kirja on hyvä, mutta vailla minkäänlaista toivon pilkahdusta. Tämä jätti mielen raskaaksi. Tämän jälkeen on hyvä lukea jotakin kevyempää.
Op zich is het verhaal best goed en interessant. Het is wel wat verwarrend: je vraagt je af of het mogelijk is. Soms wat saai. De vertaling is ook wel niet altijd optimaal. Het einde is wel verrassend.
These two are my favourite crime novelists in the Nordic. They progress very slowly, very thoroughly, where the crime plot is almost insignificant to the narrative they are addressing. Crime lovers will probably hate it, novel lovers will love them.
Jag gillar ju inte deckaren och hp är så typiskt otrevlig. Men ämnet är intressant och var det som fick mig att vilja läsa och att läsa klart boken. För dem som gillar deckare kan detta vara en höjdare.
Ondanks het feit dat het een heel tragisch verhaal is, raakte ik minder meegesleept. Ik vermoed dat dit komt doordat ik weinig affiniteit heb met inspecteur Grens
I read 4 or 5 books by Roslund & Hellström so far. This is my least favorite. Subjects of the books are very good, but some reason I feel, that could have told better.
Inte heller denna kan kallas för deckare. Möjligen polisroman. Icke desto mindre läsvärd, även om flera trådar hänger lösa efter sista punkten. Shanti Roney är på väg att bli min favorituppläsare.