Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.
I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.
Missing was awarded the premier Scandinavian crime writing award the Glass Key in 2001 and was also nominated for the Poloni Award and Best Crime Novel 2000 in Sweden.
Shame was shortlisted for the Crime Writers' Association Duncan Lawrie International Dagger award for crime novels in translation upon publication in English.
Alvtegen lives in Stockholm. She is grand-niece of the popular children's novelist Astrid Lindgren.
Jag fick lite identiteskris när jag läste den här boken. Inte kanske så som det var tänkt av författaren, med tankar om livet, familjen, förväntningar och att saker inte blev som det var tänkt men bättre i slutändan. Nej, jag insåg: är jag en jävla litteratursnobb? Vilket kanske inte borde komma som en överraskning. Men ändå. Jag läser ju så mycket sånt som anses vara skräplitteratur. Fantasy, skräck, serier. Men ändå sitter jag här och pyser.
Det är troper med den "magiska utbölingen", den nyskilda kvinnan med ett renoveringsobjekt (i detta fall ett hotell), det är den rika vilsna mannen som vill dö, det är den grubblande frånvarande dottern. Enda överraskningen är den rasistiska och homofoba grannen som även hon ska bli bra. Samtidigt som allt är skrivet med någon sorts magiskt precision så det ska vara lättläst och man ska vilja läsa mer. Så man inte slutar.
Allt känns så utstuderat att jag blir lite arg. Ganska mycket arg till och med. Jag ser mig själv utbrista, som någon sorts östermalmstant, "VAR ÄR KONSTEN?!=??!"
Samtidigt vet jag ju att jag säkert är helt blind för andra troper som finns inom de gernrer jag gillar. Men jag stör mig och man kanske helt enkelt bara ska lämna det därhän. Ser i alla fall fram mot bokcirkeln där jag ska orera osammanhängt om konsten, konstennnnn!!!
After her other books - crime Alvtegen style with family problems, lost and found family members and one too many coincidences - here comes her first non-crime novel with family problems, lost and found family members and one too many coincidences. It's a page turner in its own way, even as too many too rich people turn up at the same village and people feel things. I started it, liked it and had a good time with it. Four stars would be too generous, but it did not annoy me as much as it should have and I finished it in a few hours. :)
Jag tycktw verkligen verkligen om den här boken. Särskilt när jag hade läst några av de första kapitlen. Så mycket klokskap alltså! Kommer läsa den igen.
Alessandro Baricco knyga "Triskart aušroje" prasideda sakiniu: "Šiuose puslapiuose pasakojama tikėtina istorija, nes ji niekada negalėtų nutikti tikrovėje." [9 psl.]. Aš priėmiau tai kaip ženklą, kad greitu metu reikia imtis Karin Alvtegen knygos "Tikėtina istorija".
Visų pirma reiktų pabrėžti, kad "Tikėtina istorija" nėra detektyvas, nors ir parašyta skandinavų detektyvų karalienės. Tai istorija apie du žmones - Andersą ir Heleną - bei jų bandymą susitvarkyti gyvenimą. Andersas yra milijonierius, kuris nėra laimingas. Helena skiriasi su vyru, bando išsaugoti savo viešbutį ir santykius su dukra. Šalia yra dar keli žmonės su savomis problemomis: pati Helenos dukra, kuri nori grįžti gyventi į Stokholmą, jos kaimynai brolis ir sesuo, kurie nesutaria dėl palikimo, kaimo keistuolis, kuriam nerūpi kitų nuomonė. Ir nors daugiausiai laiko skaitytojas praleidžia su Andersu ir Helena, bet šalutinės istorijos labiau įstringa. Jos išsisprendžia žymiai įspūdingiau ir netikėčiau. O pačių Anderso ir Helenos linija mane nuvylė.
----- 2020-ųjų skaitymo iššūkis II lygis 19. Psichologijos knyga. Kurdama šį romaną rašytoja lankė psichologijos kursus ir domėjosi žmogaus mąstymu.
Puiki knyga, daug veiksmo iš jos neverta tikėtis — knygoje veikiau gilinamasi į psichologiją, veikėjų charakterius, jausmus. Tikrai truputį sugraudino vietomis, galbūt dėl to, kad kai kurios veikėjų istorijos siejasi su mano asmeniniu gyvenimu. Vienas dalykas, kas nepatiko ir dėl ko neduodu penkių žvaigždučių — neišpildyta pabaiga. Autorė neduoda aiškios pabaigos, pavyzdžiui, apie tai, kaip elgsis Helena, ar priims tą sprendimą, apie kurį prieš tai kalbėjo. Vis dėlto autorė knygą užbaigia pavasario atėjimu ir pakilia nuotaika, taip tarsi duodama pažadą, kad viskas išsispręs.
Helena försöker driva sitt hotell trots en uppslitande skilsmässa och dålig relation med sin dotter. Anders inser att hans liv som framgångsrik finansman inte var det han önskade mest och försöker göra slut på det hela... han överlever och hans väg korsar Helenas.
Saknade kanske Alvtegens sedvanliga thrillerelement, men det är en bra och välskriven historia som överraskar minst lika mycket som tidigare.
Andra boken i livet jag inte läser klart. Det går fan inte. Inte ens läst hälften men det går ju fan inte. Detta känns som någon som verkligen vill bli författare men det är deras första bok så de tror de måste skriva poesi i varje mening. Till slut var allt så invecklat och överdrivet så jag fattade knappt vad som hände. Det var bara beskrivning på beskrivning som fick en att tappa handlingen. Är så glad att faktiskt sluta läsa denna och gå vidare till nästa.
Alvtegen är fortfarande min favoritförfattare. Hon skriver bladvändare utan att hela tiden förlita sig på dialoger. Jag vill läsa mer om hennes tankar och reflektioner. De är stundtals mörka men ändå alltid hoppingivande. Så glad att jag hittade denna olästa Alvtegen. Nu ska jag unna mig att läsa om de andra också!
Börjar trevande, känns 'konstruerad'. men sen vinner den över mig, blir allt sannolikare, betraktar insikter och livserfarenehter på ett meningsfullt sätt.
Knyga pilna gyvenimiškų problemų,pykčio,tuštumos,pavydo. Daugiau sakyčiau psichologinis romanas,kuris pamoko pasirinkti savo gyvenymo kelią.Patiko knyga.
En bra bok, så som Alvtegen oftast levererar. Vissa delar är verkligen välskildrade, såsom Helene och Martins förhållande, medan andra kunde utvecklats och rundats av bättre.
Det var intressant, fast det var ganska annorlunda från det jag förväntade mig. Jag hade tänkt att boken skulle hamna i samma kategori av svensk nutidsfeminism som Bitterfittan eller Smuts, men så var det ju inte alls. Det handlade om människor mitt i förändringar och stunder då man inte längre kunde fortsätta att ljuga, inte ens åt sig själv. I och för sig var historian och människorna däri inte så sannolika. Varför den inte får flera stjärnor från mig beror på att det fanns lite för mycket sådana förklaringar som lät som dragna direkt ur psykologiböcker. En författare borde kunna framföra samma tankar på andra sätt.
Jag har läst alla Karin Alvtegens, så kallade, deckare med behållning. Det gjorde att jag närmade mig den här med lite oro, eftersom detta inte är en spänningsroman överhuvudtaget. Det som gjorde att jag valde att läsa den är att Alvtegens tidigare böcker egentligen inte hade fokus på brottet, trots att de var deckare, utan på människorna. Om man hade plockat bort deckardelen ur de böckerna så skulle de ändå ha varit bra. Detta är ju alltså en sådan bok, utan brott, med fokus på människorna. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2012/04/en...
This book, "A Likely Story" was a little disappointing. I was expecting great things after reading "Moderspassion" but this book didn't live up to my expectations. The characters and their past histories and their present situations and the setting were all a little too similar to the other book to feel new and exciting. And, just when this book was climaxing, it ended. Without the climax. Also disappointing.
Ok historie, men ville ønske at der havde været en lidt strammere oversætter/redaktør så små fejl og det helt rigtige ordvalg kunne være en del af læsefornøjelsen istedet for som nu, at gøre læseren en anelse misfornøjet undervejs. Ville gerne læse videre om personerne som ved bogens slutning burde kunne byde på en hel masse nye spændende ting.
Det er altid en fornøjelse at læse noget af Karin Alvtegen, - sommetider står de under KRIMI, sommetider er der folk, der dør i dem, eller forsvinder, men den gode historie i dem fortsætter i tankerne, længe efter at bogen er slut.
Read in Swedish. I really like the way the author captures certain situations with typical dialogue. It's also interesting the way she shifted perspective, with different persons in focus in each chapter. But the story was somewhat oversimplified.