Jag är dränerad på känslor och liv. I en tunn, skör tråd som sitter fast någonstans i mitt inre hänger Dödsmakterna och dinglar. Rädslan. Det är den som driver mig hit. Jag har tappat bort mig själv men jag har kommit hit för att kunna leva. Eller för att kunna dö. Året är 1932 när Karin Boye tar sin tillflykt till Berlin. Bakom sig lämnar hon sin make, sina älskare, det intensiva arbetet med tidskiften Spektrum och översättningen av Det öde landet. Djupt deprimerad hoppas hon att psykoanalytikern doktor Walter Schindler ska kunna bota henne, driva ut det gift som rinner i hennes kropp. Giftet, och Törsten efter kvinnor. Den första tiden är ensamheten stark. Hon längtar hem, har ont om pengar och svårt att finna sina egna ord igen. Och den nya staden skrämmer henne. En stad som brinner av hat, våld och fattigdom. Men snart upptäcker hon också en värld som aldrig tidigare varit tillgänglig för henne - klubbar och caféer där män öppet älskar män och kvinnor älskar kvinnor. Hos analytikern minns hon sin uppväxt med en bokälskande far och en alkoholiserad mor, religiösa grubblerier, ofullbordade förälskelser i jämnåriga flickor. Hon talar om äktenskapet, byggt på vänskap, och om den destruktiva kärleksrelationen med Josef Riwkin. Med motstridiga känslor börjar hon låta giftet styra hennes handlingar. Samtidigt ger analysen inte den lindring hon sökt. Hon drabbas av en ny depression, och Dödsmakterna drar henne mot livets utkant. Den bästa dagen är en dag av törst är en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv.
Jessica Kolterjahn är född 1971 och uppvuxen i småländska Värnamo. Hon jobbar som redaktör och bor i Stuvsta med sina två barn. I sina kritikerrosade romaner Ut ur skuggan (2007) och Nattfjäril (2009) skildrar hon på en tät och suggestiv prosa en svunnen tid och människor slitna mellan begär och rådande moral. Våren 2013 utkommer Den bästa dagen är en dag av törst, en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv.
En bok precis i min smak: lättläst, djup, melankoli och svårmod blandat med Berlins fria liv som får det karga livet att stundvis verka lättsamt. Men den når inte helt fram. Språket brister vid sina tillfällen. Sammanhanget känns ibland lösryckt. Den skulle ha behövt mer finslipning och en tydligare tanke, särskilt gällande slutet. Men jag uppskattar hur berättelsen fångar tag i en och drar en med sig. På så vis välskriven!
Boken handlar om en period i Karin Boyes liv då hon bodde i Berlin. Hon hade det ganska knapert och försörjde sig genom översättningar, noveller till veckotidningar och genom att låta vänner bjuda och betala. Hon genomgår psykoanalys och hon blir förälskad.
Det stora problemet jag har med boken är att den bara flyter på ytan av saker och ting hela tiden. Alla intressanta små smulor som läggs ut förblir liggande utan att tillvaratas. Kanske är det så att man bör vara väl insatt i Boye för att kunna uppskatta boken ordentligt, själv hade jag bara läst enstaka dikter innan och i princip ingenting om henne som person annat än att hon tog sitt eget liv.
Språket i boken är vackert och poetiskt, jag blir sugen på att läsa något mer av Kolterjahn. I cirkeln spekulerade vi om boken kanske blivit bättre och fått ett annat liv och djup om Boyes egna texter och ord fått ta plats ibland. För hur vackert språk den än har och hur njutbar den än var att läsa så lämnar boken mig förvånansvärt oberörd.
Jessica Kolterjahn har skrivit Den bästa dagen är en dag av törst som är en litterär fantasi om ett år i författaren Karin Boyes liv.
Karin är mitt i en skilsmässa, är utarbetad, plågas av skrivkramp och depression när hon 1932 reser till Berlin för att gå i psykoanalys. Hon hoppas att doktor Schindler ska kunna rena henne från det homoerotiska gift som hon bär inombords. Berlin präglas av fattigdom och nazismens utbredning, men där finns även platser där homosexuella träffas öppet utan att skämmas för sin läggning.
Den här boken är sannerligen inte långt ifrån att vara ett mästerverk. Den är vemodig, vacker, upprörande och gripande. Jag läste den på en dag för berättelsen och språket sög verkligen tag i mig. Stundtals var det magiskt.
Det som berörde mig mest var tragiken i att tvingas förneka den man är. Allt lidande och skam som sprider sig som ringar på vattnet till omgivningen gjorde mig både ledsen och upprörd. Så oerhört onödigt!
En roman (obs inte fakta) om ett år i poeten Karin Boyes liv. Närmare bestämt 1932 i Berlin. Hon går i psykoterapi för att bli av med 'giftet' som är hennes dragning till kvinnor. När hon byter till en kvinnlig analytiker så får hon rådet att istället välja bort alla män, att leva fullt ut som lesbisk, för i Berlin är det möjligt. Överallt syns dom och dom ser henne.
Jag tycker boken var riktigt bra, kanske lite kort. Visserligen ca 250 sidor men med stor stil och breda marginaler så man läser lätt ut den på en kväll. Jag skulle älskat att få med en litteraturlista på böcker om och av Boye för den som vill läsa mer.
Tre och en halv stjärna.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det är en intressant fantasi om Karin Boyes år i Berlin, ca ett decennium innan hon tog sitt liv. Här går hon i psykoanalys för att försöka förstå och bota sin homosexualitet men det som gör boken så intressant är att Jessica Kolterjahn samtidigt låter sexualiteten och sexet ta plats och ge inte bara skam utan också njutning.
I boken nämns händelser och ämnen som Karin själv har skrivit ner i Kris. Jag skrev om Kris och hur Karin Boye förhoppningsvis hade funnit ro i sin sexualitet och plats för den idag. Texten kan ni läsa om ni söker på tidskriften Evangelium.
Blandade känslor kring denna. Älskar språket Kolterjahn använt samt beskrivningarna om Karins mående, de så kallade dödsmakterna samt hennes detaljerade drömmar. Dock så känner jag liksom andra här i kommentarsfältet att själva handlingen bara vandrar på ytan när jag gärna hade velat se lite mer detalj. Hade velat ta del mer av Karins känslor och upplevelser till de kvinnor hon dragits till, istället för att bara läsa om detta jävla "gift" som sjunger i ådrorna på henne. Förstår hennes negativa självbild o självförakt hon bär på just pga hennes läggning. Därför är jag glad att hon bytte psykoanalytiker lol. Men jag tror det hade gett innehållet ett litet annat sken om det lagts mer tyngd på hennes upplevelser med dessa kvinnor istället för på oväsentligheter på spårvagnen etc. Tyckte om boken men kände emot slutet just när man lärt känna karaktärerna och ville läsa mer, att den kunde varit längre då den lämnade mig någorlunda otillfredställd. Tror på samma gång att det kan vara lite tjusningen av boken men aja Trots allt bra bok 3,5/5 ⭐️
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag gillar stora delar av Kolterjahns Boye-skildring, trots ångesten som den ryker av. Sista delen går lite på repeat och det finns inget riktigt slut på boken, vilket känns otillfredsställande.