Jump to ratings and reviews
Rate this book

Ormen

Rate this book
Stig Dagerman debuterade tjugotvå år gammal med romanen Ormen. Året var 1945 och den möttes av en förbluffad kritikerkår. "Så våldsamt övertygande har ingen svensk författare i detta sekel debuterat", skrev Olof Lagercrantz i DN.

Med sina egna ord, som blivit klassiska, beskrev Dagerman sitt förstlingsverk så här: "Författaren utför en undersökning över hur skräcken får en samling människor i sitt våld och hur de reagerar under trycket, var och en efter sina egna förutsättningar. Den tes han vill fastslå är att det främst gäller att erkänna den primitiva urångesten; den får icke förnekas. Ett samliv med ångesten är den enda livsform som kan skänka människan åtminstone någon liten möjlighet att uppleva sig själv."

Nu utges Ormen med ett nyskrivet förord av Siri Hustvedt.

301 pages, Hardcover

First published January 1, 1945

21 people are currently reading
784 people want to read

About the author

Stig Dagerman

82 books243 followers
Stig Dagerman was one of the most prominent Swedish authors during the 1940s. In the course of five years, 1945-49, he enjoyed phenomenal success with four novels, a collection of short stories, a book about postwar Germany, five plays, hundreds of poems and satirical verses, several essays of note and a large amount of journalism. Then, with apparent suddenness, he fell silent. In the fall of 1954, Sweden was stunned to learn that Stig Dagerman, the epitome of his generation of writers, had been found dead in his car: he had closed the doors of the garage and run the engine.

Dagerman's works deal with universal problems of morality and conscience, of sexuality and social philosophy, of love, compassion and justice. He plunges into the painful realities of human existence, dissecting feelings of fear, guilt and loneliness. Despite the somber content, he also displays a wry sense of humor that occasionally turns his writing into burlesque or satire.

Ratings & Reviews

What do you think?
Rate this book

Friends & Following

Create a free account to discover what your friends think of this book!

Community Reviews

5 stars
136 (22%)
4 stars
223 (36%)
3 stars
178 (28%)
2 stars
63 (10%)
1 star
15 (2%)
Displaying 1 - 30 of 69 reviews
Profile Image for Héctor Genta.
401 reviews87 followers
May 9, 2021
«non poté evitare di vedere in quegli occhi la ragione per cui aveva vomitato. Non era stato il vino o qualcosa di unto che aveva mangiato. Era il disgusto per il mondo ripugnante degli adulti, per la doppiezza delle loro azioni, per la vigliaccheria, vale a dire per la paura di avere paura. Aveva vomitato per Sörenson, che aveva creduto possibile sfuggire all’angoscia di quello che capita agli altri come si sfugge al conto di una trattoria.»

Dagerman è un autore scomodo, che nei suoi scritti non indora la pillola e non fa sconti a nessuno, soprattutto a se stesso. Un autore intransigente, mai disposto a mercanteggiare la sua integrità morale, che ha spinto le sue riflessioni sulla vita e sull'uomo così in profondità da condurle ad arrestarsi su un binario morto. È giovane, giovanissimo, quando scrive Il serpente, ma a ventidue anni ha già combattuto la sua battaglia e l'ha persa. L'anarchismo libertario in cui credeva è stato sconfitto. In Spagna dalle truppe franchiste e in Russia da un comunismo repressivo che si è rivelato la faccia cattiva del socialismo utopista nel quale lo scrittore aveva sperato.
Il serpente è il frutto della fine di queste speranze, una critica impietosa dell'organizzazione militare, della società svedese e del singolo. Il serpente, figura reale e simbolo ricorrente nelle pagine del romanzo, è la metafora della paura e dell'inquietudine che attanagliano i protagonisti; liberarsi della paura della paura è lo scopo che ognuno di loro dovrebbe perseguire.
Un libro sorprendente da molti punti di vista, ad iniziare dalla struttura composta da due parti, un romanzo breve e una serie di racconti collegati tra loro (definiti da qualcuno una specie di Decameron dell'angoscia) scritti da punti di vista diversi, con una padronanza della tecnica letteraria sorprendente e con un linguaggio che riflette il parlato, lontano dallo stile asciutto, essenziale, che ritroveremo nei suoi romanzi successivi. L'attenzione alla psicologia dei personaggi è massima, le figure non sono mai stereotipate ma sempre in evoluzione, Dagerman ci conduce per mano a guardare nelle pieghe dei loro caratteri, ne mostra dubbi e insicurezze, ne segue con attenzione le traiettorie fino a vederli precipitare dentro le loro vite, nel tentativo, vano, di ribellarsi al loro destino.
Il serpente è un libro il cui senso si lascia comprendere appieno solo alla fine, quando tutti i fili convergono e i collegamenti tra le storie diventano evidenti. Un ottimo punto di partenza per chi voglia fare conoscenza con questo grande scrittore.

«Che senso ha», si chiedeva adesso, «che senso ha rispettare l’ora, essere precisi, accurati, ordinati, coscienziosi, laboriosi, se tutto questo non ci può salvare? Perché non siamo dei meccanismi, visto che tanti vorrebbero esserlo? Perché nessuna assicurazione al mondo garantisce la libertà dalla paura? »

L’assicurazione contro la paura consisteva nell’essere come gli altri.
Ammetti a te stesso che chi si comporta in modo esemplare, chi rastrella i vialetti del suo giardino e spolvera la rilegatura dei suoi libri lo fa solo per viltà: sa che c’è altro da fare, ma si aggrappa a queste cose per non doversi avventurare in qualcosa di ignoto.

lo scrittore, a mio parere, dovrebbe essere un simbolo di tutte le persone del mondo che non si fanno trascinare dall’ambizione di soffocare la propria paura.
Profile Image for Iryna Chernyshova.
626 reviews114 followers
Read
June 18, 2025
Безумовно талановито написаний химерний дикий текст, ще й дебют (22 роки!). Просто crazy. Навряд комусь сподобається, але враження залишить надовго.

Взагалі цікава особистість, шкода що рано пішов
Profile Image for Titti Scimè.
135 reviews9 followers
June 14, 2021
Uno dei libri più enigmatici mai letti. La struttura insolita e circolare è modernissima, pur trattandosi di uno scritto di 80 anni fa steso da un giovanissimo scrittore 22enne; l'atmosfera rarefatta, quasi metafisica, i dialoghi estremamente realistici, l'angoscia strisciante, come il serpente del titolo, ne fanno uno dei libri più interessanti mai letti. Per comprenderlo a pieno ne darò una seconda lettura tanto è denso di interpretazioni e significati diversi. Non voglio parlare della trama rovinando tutta la bellezza della lettura, consiglio solo a tutti di approcciarsi a questo grande piccolo capolavoro del '900
Profile Image for Jim Fonseca.
1,163 reviews8,512 followers
September 7, 2015
The Snake is the best book I've read that gives you a feeling for the "angst" of sitting around in wartime waiting for something to happen. How many times a day can you sweep out the barracks? You mouth off to an officer and you get extra duty - sweeping out the barracks. These are Swedes waiting for the German invasion in WW II. If they are that terrified of a snake smuggled in by a comrade, how much backbone will these soldiers have in combat? They are worried too. This is a low-plot/no plot psychological and philosophical novel written in his early 20's by a man who went on to become a famous Swedish author and journalist, and who ended his life by suicide in 1954. The book is structured like a novella of barracks life appended to a few short stories that appear unconnected by plot to the main work, other than through the feeling of angst, worry and waiting. Since the soldiers are based in their home country, their evenings are spent going to local bars, socializing in homes, and trying to pick up local women. The lack of combat and the evenings spent in their home environment make the scenes of barracks life even more surreal. At least the snake breaks up the monotony.
Profile Image for Davide Bianchera.
70 reviews9 followers
July 26, 2021
È sempre un piacere scoprire nuovi autori ed “Il serpente “ è stata per me una piacevolissima sorpresa.
Un testo pubblicato nel ‘45 ma di un attualità sconcertante. La scrittura non è mai banale , con numerose metafore, ma il tutto risulta molto scorrevole ; anche la struttura è più che contemporanea, all apparenza potrebbero sembrare racconti scollegati, ma come per magia pian piano tutto si collega.
I temi sono numerosi, invidia, prevaricazione, spaesamento, nonnismo, paura, ma anche amicizia e spirito di gruppo . L’aspetto più interessante è che il tutto è scritto con un attento realismo, ma spesso ci si ritrova scaraventati in atmosfere che sfiorano la metafisica.
Un romanzo che consiglio a chiunque, di sicuro andrò ad approfondire la figura di Dagerman leggendo altri sui scritti pubblicati da Iperborea.
Profile Image for Karenina (Nina Ruthström).
1,779 reviews811 followers
March 18, 2021
Ormen var Stig Dagermans debutroman, publicerad 1945. Han var bara 22 år när han skrev den och det är anmärkningsvärt med tanke på den psykologiska mognad och omfångsrika kunskap som texten vittnar om. Men på samma gång märks det att den är skriven av en ung författare. Den är enormt pretentiös, och ojämn. Det råder ingen tvekan om att han hade en otrolig känsliga för språket. Första halvan av boken, inordnad under avsnittet Irene, är så späckat på metaforer att hälften vore nog. Jag blir dels trött på det, dels imponerad då hans metaforer inte bara skapar bilder utan närmast gör texten somatisk. I förhållande till den överarbetade inledningen känns den återstående delen nästan som en halvmesyr. Alltså bara nästan.

Romanen är löst sammansatt. Av formen finns mer att önska, menar jag. Scenen är en svensk kasern och karaktärerna är värnpliktiga, samt några ”brallisar”. Avsnitten handlar om olika personer som vi flyktigt får bekanta oss med. Karaktärerna flyter ut i sin strävan att figurera symboler för tesen. Ormen som metafor för fruktan, går som en röd tråd från början till slut, men jag tycker ändå att helhetsintrycket blir aningen splittrat. Jag hade uppskattat om exempelvis Irene återkom i de senare avsnitten.

Han är lite hemlig Dagerman. Det är som att han försöker gömma sig bland metaforerna. Romanens distinkta sensmoral kommer dock med en förklaring avslutningsvis vilken jag upplever som överflödig. Från att lämnat många andra trådar öppna är han närmast övertydlig vad det gäller huvudbudskapet:

Spoilervarning!

”Å i en värld av idel rapande harmoniker är sönderslitenhet å förmåga till fruktan kanske det nödvändigaste av allt. Därför vill ja riva söner alla hönsnät man spikat upp kring sin fruktan, öppna entréerna för ormarna i ormgården å krossa glas i badkaren hos alla dessa som säger sej ha sökt å funnit lyckan, därför att de är en obarmhärtig sysselsättning att leta efter harmoni när de finns så många ensamma i världen. Som diktare anser ja sålunda inte att de tillhör mina plikter att lugna å bygga vågbrytare. i stället betraktar jag som min skyldighet att så långt de står i min förmåga oroa å riva ner fördämningar. Endast den som är förtrogen me sin fruktan är medveten om sitt värde, de vill säja känner inget behov av att blunda varken när han går förbi kärr eller tennisplaner.”

En diktarens fruktan är större än andras, och det är som det bör. Vi måste leva i samklang med ångesten. Hans evangelium 22 år gammal 1945, är alltså acceptansen. Acceptans som metod inom psykologin slog igenom först på 2000-talet.

Man måste ta kontexten, i vilken Dagerman författar romanen, i beaktande. Att vara verksam som militär under beredskapstiden var naturligtvis minst sagt skrämmande. Den unge Stig Dagerman var en av alla unga växte upp under krigsåren och tvingades in i militären. Genom att lägga fram fruktan i ljuset, istället för att tränga undan och inte låtsas om den, är också att ta krig på allvar och ett sätt att försöka undvika det.

Tragiskt nog blev denne mästare av feelbad inte mer än 31 år gammal. Efter återkommande depressioner och flera självmordsförsök gasade han ihjäl sig, 1954.
Profile Image for Piotr.
93 reviews6 followers
September 1, 2025
prem review :
Dans le monde de Dagerman règne la peur, l'angoisse, cette tension palpable, âcre qui nous engluent dans nos actions. Je ne sais pas comment qualifier ce livre; roman, recueil? Brurström dans la postface dit que le livre "ne mériterait guère son titre de roman si la même panique ne les ["nouvelles"/"chapitres"] imprégnait tous et ne les soudaient pas les uns aux autres".
La lecture de ce livre reste expérimentale, la prose de Dagerman est très descriptive et nous perdons souvent cette impression de réalité, comme si tout avait une âme, un vouloir, une angoisse...

Bref, très spéc' comme lecture, le gars avait l'air bien trituré mentalement (prenant en compte sa fin on comprend) mais c'est une expérience à faire et je trouve qu'il aborde clairement, dans des moments de lucidités prosaïques, des sujets tels que l'aliénation offrant ainsi une belle occasion pour exprimer ses penchants politiques (anarchisme).

2e review :

horriblement génial, j'adore ce sentiment de me sentir compris par un auteur crevé depuis des lustres
Profile Image for Andrea Santinelli.
38 reviews7 followers
April 4, 2024
Libro difficile che chiede molto al lettore, ma che contiene una miriade di significati nascosti e spunti di riflessione. La parte finale vuole secondo me fornire una spiegazione: come se l'autore si sia reso conto di doverla a chi è riuscito ad arrivare fino a lì.
La definizione di un mondo dominato e determinato dalla paura, di cui la caserma dei militari durante la guerra ne è soltanto la più evidente manifestazione, è assolutamente illuminante. Altrettanto illuminante è la necessità dell'uomo di guardare in faccia la paura, chiamarla per nome oltre ogni metafora – di cui tra l'altro il libro è pieno, come per bilanciarne l'estrema nettezza dei contenuti – per superarla in qualche modo, o per tenerla a bada, oppure semplicemente per vivere nonostante la sua presenza.
La scrittura e le tematiche, o forse soltanto la profondità dei temi trattati, mi hanno rimandato al Giovane Torless, letto una vita fa. Altro primo romanzo di un altro gigante del '900.
Profile Image for Lieselotte.
6 reviews9 followers
May 1, 2017
I came, I read, I (sort of) conquered. But I didn't like it.

As much as I wanted to enjoy this book, it just proved to be impossible.
I can see that Stig Dagerman really wanted to transfer that feeling of "ångest" that is inside every one of us and that we all try to suppress or overcome, and I liked that theme. I liked the fact that 'Ormen' is not a book about seeking and finding harmony in life, like he says himself at the end of the book in the form of the character Scriver.
However, the style of it all was just so unattractive that it didn't succeed in grabbing my attention. I didn't connect in any way to the characters, I often didn't understand why they were doing what they were doing (cfr. Sörenson chasing the boy) and it was just all way too long-winded.

That means only 1 star for this boy. :(
Profile Image for Maurizio Manco.
Author 7 books131 followers
April 17, 2021
"Ammetti a te stesso che chi si comporta in modo esemplare, chi rastrella i vialetti del suo giardino e spolvera la rilegatura dei suoi libri lo fa solo per viltà: sa che c'è altro da fare, ma si aggrappa a queste cose per non doversi avventurare in qualcosa di ignoto. Guarda tutte queste siepi ben tenute, queste ordinate collezioni di francobolli, e pensa a quanta paura ci si nasconde dietro." (pp. 276, 277)

"In quanto scrittore, quindi, non ritengo affatto che rientri tra i miei doveri tranquillizzare, costruire frangiflutti. Considero invece un obbligo, per quanto è in mio potere, inquietare e abbattere argini." (p. 289)
Profile Image for Paulo Rodrigues.
253 reviews18 followers
May 19, 2023
A Serpente de
Stig Dagerman
"Quero destruir todas as redes que montámos em volta do medo,soltar as serpentes do seu fosso,deitar cacos de vidro na banheira de todos aqueles que afirmam ter procurado e encontrado a felicidade."
A Historia desta obra passa-se numa caserna militar onde a disciplina e a solidão
se transformam no lugar ideal para o autor nos descrever as suas angústias.
A decadência humana provocada pela segunda guerra mundial e as várias formas do medo são  aqui expostas de uma forma crua .
  Dagerman escreve com uma profundidade e sensibilidade de  modo tão  sincera, que tudo é encarado quase tragicamente verdadeiro. Tudo aqui é escuridão, sem cor  e sem qualquer tipo de esperança de dias melhores para o ser humano. O Sofrimento sobrepõe-se a qualquer tipo de luz ao fundo do túnel. Duro,cru e doloroso este livro demonstra  o estado de espírito do seu autor. Pode haver quem o considere um livro de  contos mas a ligação  e a maneira como deslizamos entre eles é tão natural que na minha opinião se transforma numa só história.
Stig  escreveu este livro com 22 anos,
e a sua angústia dor e solidão é bem visível em cada página ou frase aqui escritas , suicidou-se aos 31 anos,e deixou um legado que merece ser lido por todos.
Leiam vale muito a pena...
Profile Image for Agnes Stenqvist.
206 reviews30 followers
July 13, 2020
Klarade inte av första delen av den här boken. Många beskrivningar och liknelser som är helt helt helt otroliga. Står för sig själv på ett så målande och främmandegörande sätt att det inte kan kallas för ngt annat än mästerligt, men ändå var det något som skavde. Orkade inte ta upp den. Andra delen ville jag inte sluta läsa. Tyckte så mkt om.
”Hon tittade på mig som man ser på en fullsatt buss” jag menar hahaha GENI stigge! Geni!
Profile Image for Mina Widding.
Author 2 books76 followers
December 30, 2023
Nå, trodde att jag läst den förut men det är bara första delen som jag läst, möjligen i något analytiskt sammanhang. Den delen, Irene, är i toppklass och resten är också jävligt bra, men det liknar mer en novellsamling än en sammanhållen roman, och det bidrar nog till att den som helhet inte knockar mig. Irene är en studie inifrån, som på många sätt liknar Lispector, kanske särskilt i hennes novellform. En ärlighet i detaljerna, som noteras utan att försöka dra några slutsatser, vi följer med i ett böljande varande både i inre och yttre handling. Det går också till, och handlar om ytterligheter, övertramp och övergrepp. Och så är det ett veritabelt bad i metaforer och liknelser, som görs narr av men också fortsätter i det intressanta och avslöjande vi-narrativet som innefattar ett gäng värnpliktiga av brokigt slag (på grund av kriget ihopskramlat folk, inte ett gäng ungdomar i samma åldersgrupp) och det stycket handlar, liksom mycket av resten, om rädsla och utsatthet. Självklart finns här också ett mobbingoffer, den fyrkantige och ordningssamme, dessutom gudfruktige Gideon, som inte förstår att "spela spelet" och bli en av grabbarna. Vi får dessutom ett gäng muntliga berättelser från de meniga, som pratar på kvällarna för att hålla ångesten borta (men ve dig Gideon, som säger att det är så det ligger till högt), om grymma officerare i flottan som "råkar" ut för en olyckshändelse, om kriget i Spanien, om bergsprängare som begravs under ett berg av sten. Vi förstår att det är menige Scriver (så kallad) som skriver, och får en känsla av att det är Dagerman själv, observatören och skönskrivaren, som säger sig bära den största rädslan. Okej, det är sjukligt bra inser jag när jag sammanfattar, så även om det är lite spretigt och ojämnt höjer jag min initiala fyra till en femma trots allt. Och det här blir kanske sista boken utläst 2023? Isåfall slutar jag på topp, indeed.

Läsprojekt: #minasläsinspo (debuter)
Profile Image for Abel Mohlin.
38 reviews
October 19, 2025
Stig Dagerman (1923-54) var 22 år gammal när hans debutroman Ormen publicerades år 1945. Det är i särklass den mörkaste boken som jag har läst.

Boken är grovt uppdelad i två delar, som däröver även är något fragmentariska. Gemensamt för de två delarna är att de utspelar sig på en militäranläggning och att fruktan (ormen) står i fokus.

Jag har ännu inte läst någon författare som skildrar den trasiga själen med samma skärpa som Dagerman. Ett långdraget vemod blandat med intensiv förfärelse som följer en genom hela boken.

Jag kan känna igen mig i Dagermans frustration och desperation över den alienation man möter av omvärlden då man accepterar fruktans ofrånkomlighet. Vi önskar vara utan fruktan tillsammans. Den som försöker få oss att gemensamt erkänna fruktan blir utstött och pryglad, den som erkänner fruktan ensam faller i blindo mot smärta och död.

Excellent. Rekommenderar starkt.
Profile Image for Ana.
101 reviews24 followers
October 20, 2021
São sete contos que variam muito em tamanho e cujo ambiente invariavelmente é a caserna que os soldados rasos habitam durante a II Guerra Mundial. Mas penso que mais do que isso é um livro sobre o medo. Sobre a aproximação do medo, sobre a convivência com o medo, sobre a nunca superação do medo. É um livro que mergulha no ser humano à procura de coragem mas que acaba por encontrar um poço sem fundo de angústia e incerteza. Fala-nos sobre o humano em situação-limite na qual existe só uma possibilidade de fuga, esta que apenas se resolve no último conto. A escrita é muito precisa e visual, quase cinematográfica. Cada plano é descrito com um detalhe enorme. Gostei muito e recomendo para quem gosta deste autor, ou então para quem gosta de ler sobre espíritos atormentados.
Profile Image for GiuseppeB.
128 reviews22 followers
August 30, 2021
Il secondo libro che ho letto di Dagerman, il primo che ha scritto nella sua breve vita.
Se l'avessi letto per primo non ne avrei letti altri.
Profile Image for Freca - Narrazioni da Divano.
391 reviews24 followers
August 13, 2021
Un testo che si articola principalmente in due parti, in episodi collegati flebilmente ma intrinsecamente, e che per questo mi ha entusiasmata nonostante un abuso di metafore, in uno stile vorrei ma non riesco: alcune forzate e kitch.
Ho molto apprezzato soprattutto l'atmosfera che sembra quasi una allucinazione da incubo, teso in una realtà deformata nella percezione, un'atmosfera densa in cui il cervello fa fatica a muoversi e sta in bilico fra le sue proiezioni e la realtà, come se ogni cosa improvvisamente potesse estendersi su un altro piano percettivo in un rincorrere di proiezioni dell'interiore sull'esteriore, dove ogni oggetto reale viene rielaborato dagli occhi che guarda assumendo un significato, un richiamo che tende a deformalo anche in modo ossessivo, una fissazione su un oggetto simbolica di un'inquietudine dell'anima che non si riesce a definire, la paura che mette lenti alluncinatorie sul mondo.
Un interessante punto di vista sulla paura come compagna inevitabile, una lenta agonia, e definente dell'uomo, e la visione della vita militare nell'attesa di una guerra che imperversava solo fra i vicini con gli occhi di un giovane e anarchico: un eterno parallelo fra la situazione storica e l'essenza umana.
Profile Image for FerroN.
138 reviews25 followers
December 1, 2025
☆☆½

La fuga di un serpente dallo zaino in cui era tenuto imprigionato crea scompiglio e tensione nella camerata di una caserma di Stoccolma.
La seconda guerra mondiale si avvia verso l’epilogo ma l’esercito svedese si prepara ancora a fronteggiare una eventuale invasione; per i militi, che già trascorrono il tempo tra la fatica di inutili esercitazioni e la noia dell’attesa durante una estate soffocante, la minaccia costituita dal rettile in libertà trasforma le ore notturne in un succedersi di insonnia e terrore, paura e angoscia.

Simboleggiate dalla presenza invisibile del serpente, paura e angoscia sono gli stati d’animo più ricorrenti nelle pagine di quello che è ritenuto il capolavoro di Stig Dagermann. Il romanzo, disomogeneo per forme espressive e struttura, è composto da sette “capitoli” (non numerati) che si possono idealmente dividere in due parti distinte.
La prima, costituita esclusivamente dal racconto iniziale intitolato “Irène”, comincia con successioni di immagini e inquadrature in stile cinematografico: primissimi piani e dettagli, alternati, per mezzo di zoomate vertiginose, a campi lunghissimi su paesaggi immobili e silenziosi che preannunciano l’inquietudine e il vuoto interiore che dovranno affrontare i personaggi. Gli atti vili e criminali che due di essi mettono in pratica, accentuano le atmosfere già cariche di cattivi presagi.
Nella seconda sezione, che raggruppa gli altri sei racconti, l’azione si trasferisce da uno sperduto villaggio della campagna svedese a una caserma della capitale. “Non riusciamo a dormire” segna l’inizio della seconda parte e a questo punto, quando allo scopo di trascorrere la notte alcuni militari raccontano una storia personale ai compagni, il libro sembra piuttosto una raccolta di novelle. Questi sei racconti sono accomunati soprattutto dalla presenza di alcuni personaggi e dalle loro vicende legate alla vita in caserma. Regolata da un’autorità inflessibile, incomprensibile e ottusa, che oltretutto provoca alienazione e demotivazione al lavoro, l’aspra quotidianità spinge i militari a cercare sfogo in libere uscite in città che si risolvono spesso in serate allucinate, angosciose o violente; ma altre volte, da monologhi e dialoghi ai confini della coscienza, nascono anche riflessioni politiche o esistenziali.
Il collegamento tra le storie comincia ad apparire soltanto con la lettura del penultimo racconto.

Un elemento che contribuisce a destabilizzare la lettura è costituito dalla voce narrante, che in genere racconta da punti di vista differenti; nell’unico caso in cui il racconto è effettuato in prima persona da uno dei militari, non è possibile stabilire di quale si tratti. A rendere ancora più confusa l’identificazione del narratore contribuisce anche l’interpretazione del racconto “Irène”, una storia caratterizzata dalla presenza di moltissime similitudini: più avanti, a circa metà del libro, si lascia intendere persino che l’artefice dell’opera possa essere individuato in uno dei personaggi (il militare Scriver, “lo scrittore”) mediante l’affermazione: “Lui ha un modo suo particolare di comprimere, per così dire, tutto quello che ci succede in cornici di similitudini…”.
Il continuo ricorso a forme del linguaggio figurato è ancor meno convincente del complicato meccanismo narrativo. Se lo stillicidio di similitudini si esaurisce in gran parte dopo il primo racconto, ciò non vale per le metafore che, al contrario, sono una costante del romanzo. Efficaci quando sono utilizzate per rappresentare i diversi stati d’animo, diventano un ulteriore fattore di confusione nei casi in cui si protraggono per molti paragrafi o riappaiono all’improvviso dopo qualche pagina.

La struttura narrativa del romanzo è più confusa che complessa. Le motivazioni dei personaggi talvolta appaiono incomprensibili, se non inesistenti. Occorre inoltre molta attenzione per memorizzare simboli ricorrenti e rimandi tra un racconto e l’altro; ma è uno sforzo che può comunque rivelarsi inutile poiché, come scrive il traduttore Fulvio Ferrari nella postfazione, “In altri casi la spiegazione esplicita non arriva mai e viene lasciato al lettore il compito di coordinare gli indizi e ricostruire l’accaduto”.
Profile Image for nosskiremik.
23 reviews
Read
December 26, 2024
Stig Dagerman illustrerar ångest och rädsla i sin dryga 200 sidor Ormen , och jag måste säga att jag inte riktigt greppade den i början . Jag har sett filmen och eftersom det här är en av Lukas favoritböcker så kände jag mig tvingen att läsa den . Först och främst , jag är rätt säker på att filmen bara består av bokens första kapitel ( vilket hade varit rätt skönt att veta när jag började läsa ) . Jag hade också svårt att ta in vad jag läste när jag inte högläste för mig själv , vilket jag sedan gjorde de sista 50 sidorna , och jag tror att de var de bästa . Jag har inte så mycket att säga mer än att Dagerman är oerhört skicklig med ord och bygger meningar med metaforer som jag sällan tidigare skådat . Bravo ?
Profile Image for Axel Leplae.
27 reviews1 follower
August 12, 2023
Det har tagit mig för länge att läsa den här boken men det är utan överdrift ett mästerverk, en av de bästa romaner jag någonsin läst.

Det är inte särskilt händelseförloppet som fångat mig utan stilen. Det är Dagermans oefterhärmliga bildspråk som imponerar. Han kan förvandla den mest vardagliga upplevelsen till en skräckfylld mardröm när den yttre realiteten korrumperas av karaktärernas inre känslovärld och det mynnar slutligen ut i en demonisk dans av djurbilder, symboler och latenta skräckelement som pendlar ständigt mellan berättelsen och berättandet. Även för läsaren saknar fast mark.

Slutsatsen är emellertid inte en romantisering av ångesten utan en intellektualiserad medvetenhet om den. För detta är romanens kärna: förnekar man ångesten som är del av var och ens liv, då dyker den förr eller senare ändå upp. Man måste vara sin ångest trogen och acceptera den som en av livets oundvikbara aspekter, om man vill åtminstone ha något hopp att lära känna sig själv. När Scriver talar, är det förmodligen också Dagerman som talar: "Därför vill jag riva sönder alla hönsnät man spikat upp kring sin fruktan, öppna entréerna för ormarna i ormgården å krossa glas i badkarren hos alla dessa som säger sej ha sökt och funnit lyckan ... Endast den som är förtrogen med sin fruktan är medveten om sitt värde" (229).

Det är otroligt att Dagerman debuterade med Ormen som 22-åring.
Om man försöker definiera vad som menas med "litteratur", vad det än är, då måste den här boken nämnas.
Profile Image for scgnllvi.
1 review
August 10, 2024
«A mio modo di vedere», rispose Edmund, «si può vivere solo se si è padroni di se stessi. E invece, porco diavolo, non sei quasi neanche nato e già ti vendono. Ci vendiamo tutti i giorni per un po’ di sicurezza, un po’ di sicurezza di merda, un’assicurazione a poco prezzo per avere le patate in cantina e l'acquavite nella dispensa. Poi accettiamo senza un lamento l'insicurezza veramente grande.
Accettiamo per esempio che lo Stato, quello che dovrebbe darti sicurezza, ti metta in mano una granata senza sicura, e poi puoi andartene all’inferno con le tue cartelle delle tasse, i certificati di assicurazione, le ricevute del banco dei pegni e tutto il resto. Io mi sento oppresso», continuò Edmund, «mi sento oppresso come se avessi un cerchio di ferro intorno alla testa sapendo che ci sono leggi che nessuno mi ha chiesto se ero d’accordo di accettare e che mi rendono praticamente inerme. Certo, in teoria potrei ancora prendere in affitto una piazza e un altoparlante, e nessuno mi ha tagliato le corde vocali, ma in realtà sono dato a prestito. In qualsiasi momento il grande elargitore di sicurezza può pretendermi indietro: la durata del prestito non è stipulata, questo rientra nelle condizioni, e adesso c’è bisogno di me in Manciuria. Devo andare là e sparare ai cammelli che minacciano la sicurezza del grande elargitore di sicurezza. Oppure devo andarmene in Tanganica.»

Da Il serpente, il motivo per cui Stig Dagerman non smetterà mai di essere attuale, geniale nella sua estrema schiettezza.
Profile Image for Lovisa.
2 reviews1 follower
April 21, 2015
I see no reason to write about the story in this review, since, to me, the story is not too important. I want to write about the fact that this novel is, in my opinion, proving to be a classic, not because of its history but its content. Behind the cover lies thoughts and humanity, scarily accurate for the modern society. This is a book of striking humanity and primal choices. This is a book of anxiety. Stig Dagerman is writing this book like a snake, and as a reader, you crawl your way through right and left, back and forth, unknowing. It is indeed confusing with its figure of speech and actual events. I, personally, find this book to be poetic and rough, yet beautiful in its ugliness. This is the realistic artwork of literature. Get ready to sink your teeth into it.

I am open for questions and discussion.
Profile Image for Gabriele Della Torre.
726 reviews11 followers
February 7, 2021
Questo è di sicuro il libro più enigmatico che abbia mai letto.
Dall'inizio del secondo capitolo sorge il dubbio su cosa si stia leggendo.
Si tratta di un romanzo oppure di una raccolta di racconti.
L'autore è capace d'intrappolare il lettore nelle pagine della sua opera che si svela soltanto a lettura terminata.
Poesia resa prosa.
Profile Image for Minimerecensioni .
167 reviews19 followers
July 31, 2021
Il serpente di Stig Dagerman 1945 (2021 Iperborea). Traduzione di Fulvio Ferrari.

🐍Opera prima di Stig Dagerman, scritta a soli ventidue anni, Il serpente è ambientato in un campo di addestramento in Svezia durante la seconda guerra mondiale.

🐍 Si tratta di un libro particolare, di non facile lettura (almeno per quanto mi riguarda).
Storie che si intersecano, punti di vista diversi, narrazione che alterna la prima e la terza persona, scrittura cruda, scomoda, profonda, evocativa, larghissimo utilizzo di metafore e simbolismi.

🐍 "In quanto scrittore, non ritengo affatto che rientri tra i miei doveri tranquillizzare, costruire frangiflutti. Considero un obbligo, per quanto è in mio potere, inquietare e abbattere argini".

🐍 E l'inquietudine e la paura si snodano attraverso le pagine, proprio come un serpente viscido, languido, perturbante con la sua scia palpabile di angoscia.

🐍 "La tragedia dell'uomo contemporaneo è che non ha più il coraggio di avere paura. È una sciagura, perché ne consegue che deve poi anche smettere di pensare".

Ho trovato questa seconda tappa di #sentendoDagerman particolarmente impegnativa, (soprattutto la prima parte), ma proprio per questo sono contenta di essere riuscita a portarla a termine.

Grazie a @francescosinisi, @zetatl e a tutto il gruppo di lettura. Non vedo l'ora di leggere i vostri commenti nella discussione di domenica.

Con questo libro partecipo a #libricosecittà di @luci_di_libri.

#ilserpente #iperborea #stigdagerman #leggere #ioleggo #minimerecensioni #recensionivelocidilibri #bookstagramitalia #bookpost #leggeresempre #bookaddicted #libri #bookaholic
Profile Image for Mira Huss.
15 reviews
November 9, 2024
Wow wow wow. Tack mamma för att du introducerade mig till bra författare som Stig Dagerman i tidig ålder!
Profile Image for Linus Johansson.
60 reviews1 follower
October 19, 2018
Om det inte hade varit läsning till kurs så hade jag lagt ner efter 30 sidor.

Dagerman ägnar sig åt experiment i form i första delen, vilket bland annat kan vara att fylla texten med orimligt många liknelser i ett kapitel, för att därefter överanvända ordet "och", till att skriva enskilda meningar som sträcker sig över en hel sida, eller för den delen skriva allting i talspråk.

Det är ett oerhört frustrerande sätt att starta en bok. Andra halvan är mer läsbar men fångade aldrig mitt intresse.
Displaying 1 - 30 of 69 reviews

Can't find what you're looking for?

Get help and learn more about the design.