Ordet på meddelandeblanketten var klart och tydligt: Midsommargryning. Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon och internettrafik bruten och snart börjar flyglarmen att tjuta. I TV och Radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner och att den svenska regeringen tvingats avgå.
Midsommargryning är en direkt fortsättning på Midvintermörker.
Republiken Gotland är ett faktum. Även om Republiken Gotland inte är annat än en marionett till Ryssland.
10 år har gått sedan Juldagen 2013 där Ryssland anföll Sverige och tog Gotland. Sverige är i återhämntningsfasen efter mellandagarskriget. De av Ryssland framtvingade sanktionerna mot leveranser av olja till Sverige försvårar den ekonomiska återhämtningen i Sverige. Sverige är även förhindrat att utöka sin militära numerär i enlighet med det fredsfördrag som tecknats mellan Sverige och Ryssland. Ryssland har dock lovat att släppa oljesanktionerna mot Sverige när dom erkänner Gotland som en självständig republik.
Svenska försvaret har just avslutat en större övning där man samövat flottan, flyget och Armen. I stället för att återvända till sina regementen, flottbaser och flottiljer så inleder man ett anfall mot Gotland.
Samtidigt som försvaret inleder ett anfall mot Republiken Gotland inleds även av militären en statskupp.
Boken är tät och spännande en bra sommar läsning, om man inte har allt för höga krav. Men det han släpper lös i slutet av boken gör att han tappar mitt förtroende för boken helt och hållet.
Författaren drar sig inte för att döda de karaktärer han utvecklat och fått oss att känna sympati för i denna och föregående bok. Vilket jag gillar, tyvärr så avfärdar han vissa av karaktärerna lite för snabbt och lättvindigt i bland. Samtidigt som jag på något sätt kan se en viss symbolik i det.
Tempot i boken är stundvis skyhögt och i bland på gränsen till rasande. Detta gör att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Ibland var övergångarna nästa sömlösa mellan platser och scener. En mängd namn susar förbi i texten ofta namn som inte återkommer senare. Jag var vid ett par tillfällen tvungen att bläddra tillbaka i boken för att förstå var skiftet i perspektiv skedde. Hade gärna följt med i längre än tre fyra sidor. Kan dock förstå att tempot i boken behöver den snabba växlingen mellan platser personer och händelser.
Wilderäng har dock släppt en del av sina olater från den föregående boken. Han upprepar sig inte lika ofta och har släppt en hel del av sina ticks. Borta är vuxenblöjorna och waterboardningen. Lika så de eviga 9040 hylsornas flykt genom luften. Men tyvärr så fixerar han sig alldeles för mycket vid tekniska benämningar och vapen ticks. Han behöver inte tjata hål i huvudet på läsaren med att soldaten har en AK6c på ryggen eller i näven. Inte heller att det är en ballistisk hjälm SOG operatören har på huvudet. Likväl är det ointressant vad det är för material i den overall som NI byter om till från den svarta till den kamouflagefärgade och tvärt om. Helt okej att tala om det en gång, kanske två, men att konstant påtala det? För mycket onödiga detaljer och tekniska benämningar. Detta gör att man tappar tempo och att boken känns lite som Commando 5 eller De överlevande böckerna som såldes i kioskerna på 80 och 90talet. All denna teknik och vapenporr ger ett litet skimmer av skräplitteratur över hela boken.
Detta till trots så tycker jag ändå att han hämtat upp sig en hel del mot förra boken, Midvintermörker. Jag gillar scenariot skarpt, tempot i boken är stundtals för högt och där med rörigt.
Inte lika bra som Midvintermörker. Det är en anledning till det. I midvintermörker upplevde jag att jag kunde heja på Sverige för Ryssland hade utan anledning angripit Gotland och Sverige.
I denna upplevde jag inte samma sak. Jag förstår varför Erik gör som han gör och jag tycker inte att han gör helt fel men han gör inte alls rätt. Känns inte som att han utgår helt från Sveriges bästa. Samtidigt agerar Ryssland också helt fel mot civilbefolkningen.
Kort sagt det visar tydligt hur civilbefolkningen är de som oftast får lida för länders krig. Och den får en att tänka till kring ageranden, vem vinner på dem? vem förlorar? varför görs de och av vilken anledning?
Även denna bok är fylld av militär terminologi - inte lika mycket som sin föregångare Midvintermörker (den här boken är en fortsättning på den även om de inte står listade som en serie på Goodreads) men fortfarande så till den grad att den som inte är bekant eller bekväm med den kommer ha problem att läsa boken. Storyn i sig ges dock större plats i den här boken och trots att den känns repetetiv och förutsägbar ibland gör det denna till en bättre bok.
Good follow up on the previous book. A bit different as I perceived it didn’t have the same tempo and intensity. Still very interesting fictive scenario about the Swedish society and political landscape.
Ryssland attackerar igen år 2023. På många sätt är denna bok en lång upprepning av föregående. Det jag annars tycker mycket om med Wilderäng, skapandet av en dystopisk stämning, saknas här. Karaktärerna dör som flugor, militärbeteckningarna tar alldeles för stor plats och "framtiden" känns inte helt trovärdig. iPhone X...? Nja. Dessutom tycker jag att Wilderäng blir lite tjatig. Jag räknade till att han nämnde frasen "det vobblande ljudet av artillerigranater" upp emot ett dussin gånger, och i början känns hela boken ovanligt grabbig, när de kvinnliga rollerna allesammans introduceras genom en beskrivning av deras figurer och bakdelar, som givetvis är välformade... Ingenting alls får man veta om de manliga karaktärernas utseenden. Tyvärr inte någon favorit.
Detta är författarens andra bok och uppföljaren på debuten Midvintermörker. Denna kom ut 2013.
För att förstå situationen bäst i denna bok så skall man ha läst den förra boken som detaljerat beskriver hur ett ryskt anfall skulle kunna se ut om de valde att ta över Gotland. Den första boken är skrämmande aktuell även om den skrevs för över tio år sedan, man kan inte låta bli att tänka på Rysslands invasion i Ukraina.
Första boken utspelar sig 2012 och då får vi som sagt uppleva anfallet på Gotland, denna bok utspelar sig tio år senare. Gotland är inte längre svenskt, det är rysk militär och även nu civilbefolkning på ön. På midsommardagen så vaknar svenskarna upp och märker att all kommunikation är bruten. Det går ut nödmeddelande att Ryssland har inlett ett nytt angrepp mot Sverige, nu mot fastlandet, och att den svenska regeringen har avgått. En svensk högrankad militär leder försvaret och motangreppet mot Ryssland.
Vi läsare märker snart att allt kanske inte riktigt är så som det sägs, man lurar på vilken agenda den svenska militären har. Har man läst den första boken i denna serie så vet man vilken stil man har sig att förvänta när det kommer till militära detaljer, för är det något som författaren har lagt ned vikt på och verkligen besitter en djup kunskap i så är det just detta. Det är namn, modellbeteckningar, på vapen, skyddsvästar och militärfordon och även delvis beskrivningar på hur olika saker fungerar eller reagerar.
Just dessa noteringar av modellbeteckningar kanske en del kommer att uppleva som att det blir för mycket. Men åt andra sidan, innan man tar upp denna bok så vet man troligen att det är en militärthriller som man börjar på och då kommer just dessa bitar att förekomma i handlingen. Jag själv är inte kunnig när det kommer till dessa saker och hade inte en aning om vad författaren pratade om, men jag kände att dessa detaljer inte tog över handlingen och jag kunde lätt följa med ändå utan att vara någon expert på detta. Så han har lyckats med att få till en bra balans.
Det själva taktiska spelar när det kommer till militärernas agerande i deras anfall och försvar känns verkligen trovärdigt och den detaljerade beskrivningen hur ett anfall kan se ut visar att även här har författaren en stor kunskap samtidigt som han har tänkt efter och planerad dessa bitar in i minsta detalj.
Det är många karaktärer i handlingen och det kan vara lite svårt att få grepp om dem alla. Några är med bara en liten bit och andra tar större plats. Det gäller att vara vaken och ta till sig de olika, annars kan det bli lätt att man blandar ihop några av dem.
Denna bok kom ut 2013 men utspelar sig 2023. Det vågat att skriva en handling som utspelar sig i framtiden men ändå inte så långt fram i tiden. Om försöker tänka efter så har det hänt, när det kommer till teknologi som till exempel mobiltelefoner, rätt så mycket de senaste tio åren. Nu är vi i 2024 och med facit i hand så får jag säga att författaren har fått till det rätt så bra, teknologin i boken skulle ha kunnat känts helt fel ute men i stället så har författaren skrivit det på ett sätt som gör att den känns aktuell även nu.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en militärthriller som bjuder på bra detaljer när det kommer till fakta och trovärdighet, i alla fall i den allmänne personens ögon, och spänning. Detta är den avslutande delen i denna serie, men han har skrivit många andra böcker efter denna och jag ser fram emot att se hur de är.
Boken utspelar sign I samma värld som 'Midvinternatt', fast tio år senare. 2012 invaderade Ryssland Gotland, och slog ut det svenska försvaret. Därefter tvingades Sverige gå med på ganska förödmjukande nedskärningar, vilket bland annat resulterade i enorma bränslebrister och ekonomisk kollaps. Tio år senare håller landet sakta på att resa sig, och ett gäng militärer inleder en osanktionerad invasion av Gotland, och samtidigt i princip en statskupp. Det hela ser ut att gå ganska bra, men Ryssland svarar till sist med massförstörelsevapen och de upproriska militärerna tvingas ge sig.
Med tanke på vad som händer just nu i Ukraina, så verkar händelseförloppet faktiskt inte lika orealistiskt som när det skrevs i 2013.
Boken var alldeles för MÖPig för mig, modellbeteckningar på vapen och namn på robotar staplas på varandra. Varför inte bara säga vapnet istället för Ak6c vid varje tillfälle? Scenariet för huvudhandlingen kändes inte realistiskt men ag kände ändå någon form av barnslig revansch efter midvinternatt. Mer böcker som stjärnklartserien tack!
Väldigt MÖPig, mer än föregångaren tycker jag. Tunn historia med väldigt mycket detaljer som är svåra att hålla reda på eller följa, t.ex. förflyttningar på Gotland och luftstrider. Kanske tycker jag att den är mer MÖPig än föregångaren för att historien är tunnare och det då bara blir MÖP-snack kvar.
I den andra boken av författaren blir handlingen något mer spännande. Hantverket något bättre. Finland får vara med i en mening det fick inte Finland i första boken vilket förvånade mig.
I övrigt väldigt mycket mycket MÖP tugg. Det går att leva med så länge viss spänning finns kvar i historien och det gör det bättre i den här historien än förra.
Ja asså den va väl spännande när det blev action men känns fortfarande så svårt att hänga med. Så fort man hade fått koll på karaktärerna och något hände så bytte han scen, så man har 0 koll på vad som händer när man kom tillbaka.
Uppföljaren till Midvintermörker som utspelar sig strax över tio år efter slutet av Midvintermörker. Den här boken var på många sätt bättre än Midvintermörker (trots artillerigranaternas fortsatta "vobblande"), till största delen tack vare Widowmaker och Vova som från varsitt håll gör historien intressant; Erik var den drivande kraften i historien men större delen av tiden satt jag och suckade "Vad i helvete håller du på med?" varje gång han fick ta plats i historien. I Midsommargryning är Sverige återigen i krig med Ryssland, men den här gången sitter fienden närmre än vad svenska folket tror. Kriget är nämligen framkallat av ÖB och som kronan på verket utför han en statskupp när han ändå håller på. Karaktärerna känns mer utfyllda i Midsommargryning och inte bara som actionfigurer som utför stridsmanövrar på beställning. Dessutom innehåller Midsommargryning betydligt mycket mindre militäriska, vilket uppskattas högt från stackars civilare som jag själv. (Tror dock att Wilderäng får äta upp att iPhone X skulle vara sprillans ny år 2023)
The first two thirds of the book I had trouble putting it down. It's an easy read and I got into the book really quickly and got into a good "reading flow".
I just finished it, so I'm not quite sure how much I liked it. I would say 7/10, which is great. Maybe that the first book was slightly better.
One think that makes Lars books so great is the details. I got the feeling that the book is well researched and all the details seems authentic.
The book also left me with a feeling that war is brutal, especially war today, and that we should strive to understand each other and focus more on collaboration between border lines. War is an ugly option. It's a fragile world...
Oj, den här blev jag besviken på. Midvintermörker hade jag noll förväntningar på och gillade skarpt, därför hade jag nog rätt höga förväntningar på uppföljaren men de infriades inte. En hel del är bra, väldigt likt Midvintermörker, men personporträtten är inte mycket att hurra för. Flera personer tycker jag gör helt knasiga saker som inte går ihop med hur jag uppfattar dem. Och en del händelser i boken känns framtvingade och mer eller mindre osannolika. Det blir ett stort problem för mig i en berättelse som spelar på att vara hyperrealistisk.
En välskriven fortsättning på Midvintermörker. Denna bok utspelar sig drygt ett decennium efter händelserna i första delen och är betydligt mer spekulativ. Även om de olika delarna i boken i sig är trovärdiga så saknar den övergripande berättelsen samma känsla av aktualitet och nutid som Midvintermörker. Det sagt, det här är fortfarande en mycket bra bok som inte heller går att lägga ifrån sig. Tempot är högt, detaljerna många, och personerna i stort är trovärdiga.
Gillar du Midvintermörker, så lär du inte bli besviken heller på Midsommargryning.
Denna kändes som en besvikelse när man plöjt sig igenom första boken på kort tid. Där första boken hade en bra mix av handling and detaljer kändes den här mycket tyngre åt teknikhållet. Handlingen kändes väldigt tunn och på flera ställen i boken kändes sidorna tunga att ta sig igenom då de mestadels bestod av vapenbeteckningar eller navigationsreferenser.
Boken är dock fortfarande en läsvärd bok (om än inte lika bra som den första) som berör aktuella och intressanta ämnen.
Mycket bättre än första. Men så är det ju alltid trevligt när man får chansen att slå tillbaka mot orättvisor :) Den här är mer varierad än den första boken - den hade mest stridsvagnsstrider. Det känns att författaren har gjort sin läxa kring Försvarsmaktens detaljer! Klart läsvärd :)
Fortsättningen på Midvintermörker. Väl skriven, även om sannorlikeheten för just detta scenario är tämligen lågt, men tanken kittlar. För fyra stjärnor iaf :)