Lotta kämpar med besvärliga lärare, matteformler och diverse andra ting som har med skolan att göra, men får ett avbrott i förtretligheterna när Paul och hon bestämmer att de ska träffas. Lotta förbereder sig noga och sätter upp håret i svinrygg och tar sina nya skor med skyhöga klackar. Dessvärre slutar inte deras träff så bra som Lotta tänkt sig – hon faller pladask på torget och rusar därifrån. De blir dock sams igen till tant Bernhardinas bjudning. Teaterklubben spelar "Dimman" igen och Lotta får en underbart vacker ros med tillhörande kort från Paul.
Lotta försöker komma ifatt med skolarbetet men hamnar på sjukhus med blindtarmsinflammation. Hennes och Pauls intresse för varandra börjar bli uppenbart i och med en promenaddejt som Lotta stilar upp sig för, med förmödjukande följder förstås. Roliga dialoger och nattliga grubblerier men något av en mellanbok, saknar miljöbeskrivningar och en röd tråd. Seriens första napoleonbakelse!