Attackerna på demokratin dominerar nyhetsflödet från USA. Men bortom Donald Trump och stormningen av kongressen i januari 2021 finns en parallell berättelse – och den förklarar varför den konservativa rörelsen trots allt blivit så framgångsrik.
Det handlar om brottsstatistik, social misär och en liberal politik som misslyckats på väsentliga områden. Det handlar om nyhetsmedier och techbolag som väljer bort politiskt känsligt innehåll. Det handlar om hur radikal vänsterideologi, långt ifrån den breda medelklassens värderingar, rivit isär Demokraterna och blivit norm på många av elitens institutioner.
Det handlar om krossade amerikanska drömmar.
Malin Ekman är hyllad USA-korrespondent för Svenska Dagbladet. I Skymning i Amerika reser hon genom landet och fäster blicken på det som annars sällan ryms i rapporteringen. Aktivister som ockuperar stadsdelar i Seattle. Karteller som utnyttjar människor som drömmer om ett liv på den amerikanska sidan gränsen. Privatskolor på Manhattan där överklassens barn delas upp efter hudfärg – i antirasismens namn.
Malin Ekman (född 1987) är journalist och sedan 2019 Svenska Dagbladets USA-korrespondent, med bostadsort New York. Hon bokdebuterade 2022 med romanen "Allt jag finner i er ska jag finna i mig".
I förordet ber Ekman läsaren att bibehålla ett öppet sinne, eftersom det är en förutsättning för att få kalla sig intelligent, så ett öppet sinne försöker jag ha.
Det här är alltså Ekmans anti-woke bok, där huvudtesen är att den amerikanska vänstern har blivit radikal (hon påstår bland annat att den ställer sig till vänster om Vänsterpartiet).
Enligt Ekman har woke-kulturen auktoritära inslag och hon intervjuar en rad personer som redan håller med henne. Okej, so long, men Ekman utelämnar viktig kontext om samhället den är född ur.
När Ekman som vit kvinna ifrågasätter om det verkligen finns en rasaspekt inom det amerikanska polisbrutaliteten stänger sig mitt sinne tyvärr.
En läsvärd bok om splittringarna i dagens Amerika och resorna två politiska partier gjort de senaste åren. USA är inte bara ett galet konservativt land utan ibland också ett galet och progressivt land. Besattheten av ras och tankarna om defund the police orsakar en svensk liberal att få fnatt.
Hade önskat mer struktur eftersom det nu känns som för mycket hoppande fram och tillbaka under läsningens gång.
Jag uppskattar verkligen att Malin Ekman vill föra in andra perspektiv i den svenska synen på USA och det är något jag i grunden vill uppmuntra. Tyvärr är utförandet inte bra: det är plottrigt, berättelserna är gamla och inte särskilt unika, och hon blandar friskt beskrivande med tyckande. Bokens kapitel saknar progression och koherens och det märks tydligt att Ekmans bakgrund är inom journalistiken. Med det sagt, skulle Ekman släppa ytterligare en bok i ämnet skulle jag nog köpa den; hon har trots allt ett inte helt oangenämt språk och hennes, för Sverige, unika vilja att inta en mer neutral syn på Amerika skall applåderas.
Många intressanta stycken och reportage. Som svensk boende på Västkusten fanns det mycket jag kände igen och fick nya perspektiv på. Men det som drar ner betyget är de långa utläggningar som inte känns som ett journalistiskt, undersökande arbete, utan i stället spekulativa och mest åsikter.
Framförallt saknade jag redogörelser för ”mot”sidans argument (alltså hur mitten-demokrater tycker). Det finns tillräckligt med sidor i boken om radikala vänstern och högern, men de flesta som inte röstar på Trump (personen vilket boken centrerar kring) har även de sitt perspektiv på källorna till USAs problem. Som boken är skriven verkar striden stå mellan radikaler.
Mycket förvånad. En svidande uppgörelse av radikaliseringen av delar av den amerikanska vänstern och ett, vad jag uppfattar det som, genuint försök att förstå dem som motsätter sig denna. Mindre förvånad över att boken sågats av Aftonbladet.
Det sagt - USA tycks vara ett land i förfall. På många sätt. Skrämmande.
En hafsig bokprodukt. Det verkar uppenbarligen som att Ekmans små reportage och kolumner från SvD bokstavligen bara raskt har klistrats ihop, med bristfällig redigering och låga ambitioner vad gäller stringens eller egentlig fördjupning. Vad som i grunden nog har varit habila journalistiska dagsverken, men inte mer, blir här till en mycket hoppig, oordnad bok.
Försöken att teckna större sammanhang omkring de infångade journalistiska scenerna/intervjupersonerna är mycket snabba och svepande och inte sällan svajiga, och här i bokform blir dessutom upprepningar legio. (T.ex. nämner Ekman på sidan 58 att slaveriet avskaffades 1865 och att segregationen avskaffades genom reformer på 1960-talet. Och sedan nämner hon exakt samma sak på sidan 64 igen.) (Och vi får inte lära oss så mycket mer än så om de historiska etniska relationerna/förhållandena i USA.)
Vinklarna är inte ointressanta, men till stor del rätt billiga. Det finns ett par ställen där Ekman själv nämner att ett lagom mustigt intervjuobjekt hon snackar med redan hade lyfts fram av Fox News och/eller annan högermedia. Man kanske kan gissa att detta gäller för fler personer än där det explicit nämns – det verkar i varje fall lite typiskt för Ekman att glatt hoppa efter och på ett något sakligare vis dribbla med de bollar som Fox News eller annan högermedia plockat fram åt henne.
En hel del gamla delar och det verkar som ett hopplock av äldre artiklar. Det är förstås svårt med ett sånt här ämne som är mest säljbart precis just innan USAs presidentval. Motvikt mot den annars enstämmiga svenska nyhetsrapporteringen som inte lyckas förklara varför republikanerna har så stort stöd som det har, eller ja, varför motviljan inför demokraterna är så stor. Författaren förmedlar enligt mig att hon sympatiserar med republikanerna. Men mest en besvikelse över att olika sidor inte kan diskutera med varann och komma fram till en mittenlösning, att alla anständiga amerikaner inte lyckas komma fram till anständiga kompromisser. Debatten blir kidnappad av extremer på vardera änden. Undrar om inte USA skulle må bra av fler partier.
Känns som tredje delen i min triptyk om Amerika. Först läste jag Björn af Kleens Amerikaner om Trumps väljare. Därefter den extremt läsvärda Sanna Torén Björlings Allt vi har gemensamt om klyftorna i det amerikanska samhället och om man kan prata om vad som är gemensamt när man inte längre kan mötas och resonera. Malin Ekmans bok granskar för ovanlighetens skull Demokraterna kritiskt. Det perspektivet brukar inte svenska journalister ha men hon lyckas teckna en god bild av de problem man står inför genom många möten runt om i USA. Ett av de mest minnesvärda avsnitten handlar om när hon skildrar Texas och hur immigrationen blivit ett sår i det amerikanska samhället.
En vettig bok av en skarpsinnig svensk kulturjournalist. Ekman skriver om Donald Trump utan att - som så många andra redan gjort - fastna på enbart personen. Istället tar hon fatt på väljarna. Vad är det för utveckling som skett i amerikanska städer och på amerikanska landsbygden som fått väljare landet över att rösta på en så oväntad presidentkandidat? Mycket givande läsning, folkbildande till tusen.
Trots att boken är helt ny känns den nästan daterad redan. Malin Ekman skriver om specifika händelser och gör analyser som stämmer, men som känns överspelade. Bäst är hon när hon beskriver sina möten med personer som lever med följderna av olika politiska beslut. Vill du läsa om Amerika av idag finns många bättre böcker.
Ett gediget arbete har nog legat bakom denna bok. Olika personer med olika perspektiv intervjuas, men det är svårt att inte kommer fram till slutsatsen att vänsterpolitik som "defund the police" inte fungerar jättebra. Boken är inte en jättemunter läsning, och som utlovat innehåller den stoff som svenska medier tenderar att inte rapportera.