Långt ute på landet ligger ett vandrarhem som en gång var en koloni för fattiga barn. Hit flyttar fjortonåriga Joel. Hans föräldrar ska förverkliga sin dröm om att driva ett pensionat. Men märkliga saker börjar att ske. Spökar det på den gamla barnkolonin, eller håller Joel på att bli galen?
Kerstin Lundberg Hahn, född 22 april 1962, är en svensk barn- och ungdomsförfattare. Hon har bland annat producerat en serie pusseldeckare om Kajsa och Johan samt en annan serie om vardagsäventyren för tre klasskamrater (första boken var 2008 års Bakom masken). Båda bokserierna innehåller illustrationer av Jens Ahlbom.
Åhh sån nostalgi! Läste när jag var liten och vilken upplevelse att läsa om. Var skeptisk i början då jag upplevde språket annorlunda med konstiga meningsuppbyggningar, ett överdrivet uppenbart användande av "tidstrendiga ord" som "neggig" (aldrig ens hört) samt väldigt många användningar av beskrivande ord genom handlingen. Men ju längre jag läste desto mer upplevde jag de beskrivande orden som härliga och trots att jag har svårt att se hur barnen i boken som kommer från staden skulle kunna och använda alla dessa specifika "dialekt/lantord" så var det en mysig läsning. Asså, visst ord som "aftonsol, indiansommar och mångata" skulle nog inte användas av barn/ungdomar 2013 men såå underbart!!
Blev dock förvånad över flera saker. Visst, den här är skriven 2013 så det har hänt många saker i samhället men vem låter sina barn (även om de går i åttan och nian) vara barnvakt åt sina yngre syskon som är tre år? Asså gillade verkligen inte föräldrarna som tvingade sina äldre barn att ta hand om sina småsyskon hela tiden samt inte trodde på något Joel sa och behandlade honom som om han var ett litet barn. Varför är det en sån vanlig grej i typ alla barn/ungdomsböcker med övernaturliga teman att barnen aldrig blir trodda av föräldrarna? Också så tidstypiskt att barnen bara cyklade iväg utan att säga nåt och var borta hela dagen? Ja, det skulle nog inte hända idag.
Men måste kommentera hur författaren tar sig an Joels ålder och att han är en tonåring i puberteten. Det var uppenbart att författaren försökte tvinga in hur hon trodde tonåringskillar snackade med sina vänner och jag kan inte kommentera på hurvida det stämmer eller inte, men det kändes ju inte okej att skriva om Joels killkompisar som sa kommentarer om att sätta in en kamera i duschen tex?? Asså om målgruppen är barn/ungdomar vill man väl inte göra det till en okej grej att säga? OCH! SPOILER: men asså nej! När Nina berättar om att hon blivit utsatt för övergrepp, avklädd och blivit fotad mot sin vilja och det Joel tänker på är att han hade velat KYSSA henne??? Ursäkta? Helt fel reaktion i den situationen. Tyckte författaren hade kunnat ta sig an dessa mer "vuxna" teman på ett mycket bättre sätt.
Jag har läst någon bok av Kerstin Lundberg Hahn förut, men blev inte så imponerad. Hennes nya, Barnkolonin, klassas dock som ungdomsbok (gillar) och så har den ju en tilltalade och läskig framsida.
Joel, 17 år, har med sin familj (mamma, pappa, storasyster Agnes och tvillingarna Max och Hanna 3 år) flyttat ut "på landet". Föräldrarna har tagit över ett vandrarhem som 50 år tidigare var en barnkoloni. Redan första dagen hör Joel någon som låter som barngråt. Det dyker dessutom upp en konstig solkatt och den där mannen i rutig skjorta, ingen annan är Joel verkar se honom.
Barnkolonin är en rätt klassisk spökhistoria. Påminner en del om Ingelin Angerborns böcker, men hennes är... rarare. Här vill "det andra" ont.
Jag tycke det var en rätt ojämn bok. Känns som om den antingen skulle ha varit länge eller kortare. Trådarna vävdes inte riktigt ihop på ett tillfredsställande sätt. Betyget blir dock "Godkänt spökis".
This book had a good start with an interesting setting and a slow, creeping horror-feel to it, but it never really evolved beyond that, unfortunately. It was creepy, yes, but it never quite pushed past that into scary territory, which meant I got bored about halfway through.
The fact that the teenage boy was desperate to protect his younger siblings did raise the stakes quite a lot — most people feel terrified at the thought of children being hamed — but not enough to save the book. When I reached the end, all I felt was "is that it?"
Not only was the supposed climax very underwhelming (I didn't even understand that the book was over at first) but the overall plot felt pretty weak. I wouldn't say it's a bad book — it did okay — but it's forgettable and, in the long run, quite disappointing. I expected more.
Barnkolonin is a good summer horror story for kids around 11-15. It reminded me a little of Hellberg's Jag väntar under mossan with the creepy portraits of Swedish countryside. Joel's parents are opening a hostel, but the old building might be haunted. It wasn't really a classic ghost story, as you might suspect from the title. The focus was more on a sinister caretaker who Joel keeps running into. Something I disliked about the book was the lack of story and character development. I much prefer the Firnbarnen series, which is both scarier and more complex than a kid getting paranoid about his summer house. That said, it kept me reading.
Jag tyckte att den här boken var lite för otäck, och jag är 28 år gammal! :) Och just läskigheten är anledningen till att jag "var tvungen" att läsa ut boken på en dag, för jag var tvungen att läsa klart för att kunna slappna av och släppa den, annars gick jag bara och var mörkrädd mitt på ljusa dan! Dock vill jag poängtera att den är läskig på ett oblodigt sätt. Den är oerhört välskriven med ett uppseendeväckande vackert språk som verkligen fångade mig från redan första sidan. Sedan håller den en otäck och spännande stämning genom hela boken.
Joels föräldrar ska förverkliga sina drömmar om att ha ett vandrarhem och Joel har inget emot att lämna staden till en landsidyll med tunga skogar och vackra sjöar.
Men snabbt inser Joel att något inte är som det ska, han hör barngråt och känner ett kraftig obehag.
Vandrarhemmet som förr var en barnkoloni bär på en hemsk hemlighet och Joel kastas rakt in i den!
Lagom spännande och läskigt bok som riktas mot äldre barn eller tonåringar. Passar sig att läsa sig på sommarn då det är då den utspelar sig men är överlag en bra bok för mörka kvällar!
Barnkolonin är en perfekt bok för gemensam läsning och diskussion. En lagom dos av spänning och mysterium skapar möjlighet för spekulationer kring vad som hänt och varför det händer. Jag rekommenderar boken från ca 11 år då den är lite skrämmande, men avgör själv utifrån ditt eget barn.