I en nära framtid vaknar Kattarina Krasznapolski upp efter fyra år i en läkemedelsframkallad fantasi där hon trott sig vara läkare på en psykiatrisk klinik i Zürich. I själva verket har hon varit en av patienterna, en djupt deprimerad kvinna som inte sett någon annan utväg än att underkasta sig en extremt tung behandling för att slippa ifrån sitt liv. Frågan är varför? Kattarina minns inte åren innan behandlingen – hon vet inte vem hon är, vad hon är eller ens när hon är, och avtändningen från de hallucinatoriska mediciner hon tagit gör att hennes hjärna spelar henne spratt. En sak vet hon dock: hon måste få veta vad som hände för fyra år sen.
Timme för timme, dag för dag, minne för minne återvinner hon sitt förflutna: ett doftande magnoliaträd, ett par sandaler i läder, en färgglad insekt, någon vid namn Kristin. För varje bit som läggs till pusslet växer bilden av en fascinerande kvinna fram, en kvinna som upplevt både lycka och framgång. Men i Kattarinas berättelse finns också mörka undertoner som snart ska leda till slutet − eller till början.
KoMo är Pontus Joakim Olofssons debutroman och en vacker, gripande och tänkvärd framtidsskildring om jaget och medvetandet.
Never before have I been so profoundly overwhelmed by a fictional story. It's so refreshing to finally see the big existential questions of life addressed without the Shakespearian "to be, or not to be" cliché!
The balance (or lack thereof) between mania and depression. A beautiful depiction of distinguishing reality from psychosis, dreams, imagination, and fragments of distorted memories. The stark naked pain of true love. With blissful ignorance of the taboo our society has put on mental illness, suicide, addiction, and the self inflicted harm that goes hand in hand with unhealthy relationships - KoMo captures it all in a gripping, perfectly timed way that rips your heart out in a way only love can.
My chest hurts, my eyes are swollen, and I can't decide if I need a hug, a strong Irish coffee, or a solid night of sleep.
I had missed reading Komo when it was released, even though I have a special interest in Swedish science fiction. But a friend reminded me, and it was very good indeed!
Komo mixes the technical and the psychological, in an interesting way. Technology is of course an indicator of the futuristic aspect of science fiction, but it's a big part of the story in Komo.
Psychology is also a huge part of his story. How do you know if you are yourself?
You should read it for the love of science fiction and writing.
En mycket intressant bok. Den hade fått fler stjärnor om den hade bantats med 1/3 del.
Jag brukar sällan fastna för psykologisk SF men denna var lätt att komma in i och lätt att släpa - korta kapitel - och lätt att komma in i igen. Det var inte alltid så lätt att följa. Och redan under läsningen tänkte jag att det här är nog en sådan bok som man vill läsa om för att se hur allt hänger ihop. Lite så kändes det - men den var för lång.
Jag var också lite besviken att själva grunkan kom bort i handlingen. Men lätt att läsa och ganska spännande med mysterier som driver läsningen framåt. Rekommenderas!
En välskriven bok med läckert omslag, men den passade tyvärr inte mig. Inledningen var för hackig och jag var tvungen att läsa om flera gånger för att pussla ihop det, stundtals var storyn riktigt intressant, men helheten var för seg och fångade mig aldrig helt. Däremot tror jag den skulle göra sig bra som film.
Grundidén till boken är briljant, en blandning av Asimovs idéer och spetsat med inspiration av Kallocain. Den är lite förvirrad och omständlig i början och hade tjänat på att kortas av där. Behållningen av boken låg helt i den sista fjärdedelen. Jag hade gärna sätt en fördjupning runt Kristin och samspelet med andra.
Denna berättelse var väldigt intressant och spännande då den handlar om framtidens teknologi. Samtidigt blir man lite rädd när man inser vart världens teknologi är påväg. Jag tycker att boken var väldigt stark i början och jag hade svårt att lägga den ifrån mig, men en bit in i boken tappade jag lite av den känslan tyvärr. Boken handlar även om psykologi vilket jag tycker är väldigt intressant, många begrepp och teorier som vi läser om i skolan tas upp i boken vilket är väldigt kul! En lite annorlunda bok jämfört med de böcker som jag brukar läsa men den är helt klart läsvärd!
En av de bästa böckerna jag läst! Jag brukar ha svårt med att fastna för böcker och tappar lätt tålamodet efter ett par sidor för att de inte är så bra skrivna.
Komo är lättläst genom att historien delas upp i korta avsnitt på 1-2 sidor. På så sätt blir det enkelt att komma tillbaka till historien och fortsätta läsa.
Berättelsen är spännande med många omkastningar i storyn, d.v.s. är mindfucking. Skulle kunna jämföra den med filmen Shutter Island och nu när jag läst klart boken vill jag läsa om den igen. Jag tycker även om Olofssons sätt att skriva på, han skriver på ett spännande och lättläst sätt och skildrar olika idéer om olika potentiella funktioner i ett framtida samhälle som kan tänkas hända.
Jag rekommenderar denna bok starkt och hoppas på att denna bok blir till film någon dag!
Jag ville älska boken men hade svårt att komma in i handlingen. Istället för att börja med att försöka bygga en relation mellan huvudkaraktären Kattarina och läsarna så tycker jag att för mycket fokus läggs på de tekniska skillnaderna mellan deras värld och vår. Alla tekniska termer känns i starten väldigt konstlat för jag tycker inte att de egentligen bidrar med något till boken där, istället känns det som att de slängts dit lite för sakens skull för att klargöra att det faktiskt är en modern Science-Fiction vi läser. Det blir mycket prat om robotar, nanobots och comrum och jag är nära att lägga ifrån mig boken men tänker att jag faktiskt ska försöka härda ut ett tag till och ge boken ytterligare en chans att få min att bry mig om vad som händer huvudkaraktären Kattarina.
Ungefär 50 sidor in i boken får jag en bättre känsla. Äntligen börjar Kattarina framträda lite tydligare och därmed vaknar ett litet intresse hos mig. Jag börjar ana vem hon är som person och blir nyfiken på vad hon kommer att få reda på när hon försöker minnas vem hon är. Världen förblir däremot otydlig för mig hela boken igenom, trots vissa försök att redogöra för skillnaden mot hur vi har det nu har jag väldigt svårt att se miljön framför mig och det gör att jag inte riktigt kan leva mig in i handlingen.
Det ska dock sägas att min upplevelse av boken mycket väl kan bero på att jag började läsa med fel förväntningar och att det nog är därför jag blev lite besviken. Boken är helt okej och jag är glad att jag gav den ytterligare en chans men KoMo är tyvärr inte vad jag hade trott att den skulle vara utifrån baksidestexten. Jag hade förväntat mig mindre teknik och mer känsla med tydligare fokus på de psykologiska aspekterna när Kattarina försökte finna sig själv.
I wanted to love this book, it is after all a science fiction with A.I and a strong female protagonist.
The book's style is fresh and novel, the book is like a diary of a mental patient, the chapters are short and confusing, just like the thoughts of a person who is severely under the influence of strong medication. The chapters starts to make more sense while the character is feeling and doing better.
However, the book is at the end just confusing, as you are transported back to early memories, current time, or fears and hopes for the future, and you can never trust if anything you read is real or not.
The book had very interesting ideas about our mentality and near future, and what makes us human. But in the end, can't recommend this.