Ingen visste hur många de ursprungligen hade varit i klassen. Tolv sa Fredrika. Tretton sa hennes make. Fyra ville i varje fall inte komma till vårfesten. Men en kom objuden. Och en mördades i den gamla skolan med benrangelstavlan...
Dagmar Lange was a Swedish author of crime fiction under the pen name Maria Lang. She was one of the first detective novelists in the Swedish language, and her books helped make the genre popular in Sweden. Her first novel, "Mördaren ljuger inte ensam," was published in 1949 and caused some controversy because two of the main characters lived in a homosexual relationship. The book was given a positive review by Barbro Alving in Dagens Nyheter.
Lange wrote more than 40 detective novels, as well as crime fiction for young adults. Most of her books are set in the fictional Swedish town Skoga, which is based on Lange's home town Nora. She was one of the original 13 members of the Swedish Crime Writers' Academy when it was founded in 1971.
Vi var tretton i klassen är en av de bättre böckerna i serien om Christer Wijk. Mysteriet är bra uppbyggt, med ett begränsat antal misstänkta, och ledtrådar som pytsas ut efter hand. Maria Lang lyckas också få fram miljön i Ahlströmska skolan (länk till beskrivning) väl, vilket inte är så undra på eftersom hon (Dagmar Lange) var både lektor och studierektor där och även bodde i byggnaden.
Karaktärerna är typiska Maria Lang, de spelar alla en förbestämd roll, och är konsekvent tecknade. Almi Graan är inte min favoritperson i serien, men Christer Wijk är det däremot. Det finns relationer mellan de olika karaktärerna som inte är kända innan, och som lägger ytterligare ett spänningsmoment i berättandet. Det är starka känslor, passion och mystik. Och det är många beskrivningar av kläder, smått underhållande så här 50 år senare.
Oplæser: Jørgen Teytaud. Dette er en noget forældet indspilning. Og det høres tydeligt. Dog vinder indlæsningen på, at det passer med at krimien også har en del år på bagen. Og trods alder, er det en ok indlæsning.
Et mord blandt de gamle klassekammerater, på den gamle skole. Faktisk et ret modbydeligt mord. Titlen på bogen kunne have været: døden i tavlekridt! Bvadr.
Men når det så er sagt, så er det jo en Maria lang krimi. Så det er stille og roligt (og lidt hyggeligt) med masser af kaffe og Christer Wijk som opdager.
Langiksi tylsähkö. Muutama mielenkiintoinen hahmo pelastaa tarinan, joka keskittyy 80% koulurakennuksen ovien, käytävien, huoneiden, komeroiden ja salien kuvaamiseen.
Omläsning 13/5-14/5 2021. Största behållningen är och förblir Fredrika Lagervall och i någon mån Almi Graan. Härliga tanter :) Och modebeskrivningarna! Platåskor på längden och tvären och en som klär sig i orange från topp till tå...
Tavattoman paljon henkilöitä, sekava juoni ja jokseenkin tylsä miljöö. Kiehtovasta kansikuvastaan huolimatta Maria Langin Meitä oli kolmetoista ei ole kovin kummoinen dekkari.
Odotin enemmän. Kuten todettua, liian paljon henkilöitä ja sekava juoni sekä miljöö. En suosittele muttei niin huono ettei menisi jos ei muuta ole käsillä.