Sedan kriminalkommissarie Frank Mobergs hustru oväntat gick bort har han hanterat sorgen genom att begrava sig i arbete. När franks gamle far, Gösta, ringer i panik och berättar att han gjort ett makabert fynd i en andelsfrys i Glemmingebro, blir det startskottet på Franks jakt efter en kallblodig mördare som hemvant rör sig på Ystads pittoreska kullerstensgator.
I samma veva flyttar Franks vuxna dotter hem efter en uppslitande skilsmässa och relationen till dottern blir allt annat än friktionsfri. Samtidigt oroar han sig för sin sävliga och något överviktiga basket Betty, som är deprimerad. När sedan Gösta brådstörtat lämnar äldreboendet Lyckan för att även han flytta in hos Frank, är katastrofen fullbordad.
Efter att ha läst tidigare böcker at Hansen och Olséni hade jag höga förväntningar på "Den frusna polisen" och jag blev inte besviken.
Med humor tar de an svåra ämnen som sorg, saknad, längtan, förändringar och framförallt mord. De lyckas med att både fånga spänningen i en mordutredning blandat med vardagliga ting och händelser tillsammans med djupdykningar och insikter i polisens arbete och en nypa frän korruption.
I en blandning av att man inte kan sluta lyssna för att det är så spännande, tillsammans med att man sitter och fnissar är "Den frusna polisen" riktigt riktigt bra! Man kan inte annat än bara älska karaktärerna, samtligt som man blir besvärad av, och tillochmed irriterad på andra! En tendens av hat-kärlek helt enkelt!
Detta var en småmysig bok. Mordet blir inte så allvarligt och boken handlar nog mer om karaktärerna, främst om huvudkaraktären Frank, hans pappa och andra intressanta karaktärer på ålderdomshemmet.
Det bästa med denna mysdeckar var definitivt karaktärerna. Det fanns många drag och personligheter som känndes bekanta på ett bra sätt. Jag uppskattade även det att alla karaktärerna var väsentliga med tanke på intrigen, de fyllde sin funktion helt klart. Min favoritkaraktär var utan tvekan polisen Franks pappa Gösta, en gentleman med sinne för estetik skulle det få finnas fler av i denna värld. Slutlösningen fann jag även den riktigt bra, men lite mer fokus kring motiven hade varit på sin plats. Boken får en varm rekommendation av mig och jag ämnar läsa del två för att få veta mer.
Denna är den första delen i en ny serie av författarparet som har gett oss de mysiga och humoristiska deckarna Morden i Falsterbo och Ester Karlsson med K.
Självklart så har inte författarna lämnat den genre som de har kommit att bemästra. Morden i Falsterbo tror jag inte man kan likna med något annat, Fyrklövern, är något utöver det vanliga. Ester Karlsson kan man kanske likna med Agatha Christies Miss Marple, men en modernare sådan och med en stor portion av tokig humor.
Och så kommer vi då till Frank Moberg, polisen i denna serie, då den utspelar sig i Ystad så finns det nästan bara en enda polis som man kan komma att tänka på, Henning Mankells Kurt Wallander. Och jag tror att det finns en del medvetna saker som gör att man gör just denna koppling.
I denna så finns det en sorg som hänger över handlingen, något tyngre än vad man kanske är van vid när det kommer till dessa författare. Franks fru har dött och detta hänger över honom, han är inte den jättepigga och glada. Och detta kan man absolut se som en koppling till Mankell, i hans böcker så finns det också ett tungt täcke av känslor, dessa formar huvudkaraktären.
Men fasa inte att detta är en mörk och tungläst bok. Nej, precis som med författarnas tidigare böcker så finns det ett gäng med udda karaktärer, alla med sina nischade egenheter. Och humor, ja den finns absolut där också. Tokigheter händer såklart också.
Det är också en deckare och här har vi faktiskt en polis som utreder fallet, visst finns det sådana i de andra böckerna, men där är de kanske bifigurer eller så vill de snickra i stället. Vi kanske inte får en helt realistisk utredning men en utredning är det i alla fall, jag tror ändå inte man läser dessa böcker för att få en korrekt skildring av sådant.
Boken är lättläst och den bjuder på varm humor och tokigheter samtidigt som den har en allvarligare ton in emellanåt. Har man läst andra böcker av författarna så kommer man att känna igen stilen, samtidigt som det kanske finns en liten ny vinkel, vilket är trevligt.
Det var med skyhöga förväntningar efter att ha fullkomligt förälskat mig i Falsterbogänget som jag tog mig an denna nya bok av ett par favoritförfattare. Vi möter Frank, en alert och ordningssam polis från Ystad. En polis med en tung sorg som hänger över honom. En sorg som förmodligen borde avhandlats i en psykologstol. Vi lär även känna Franks far Gösta, en pigg och proper äldre herre med förkärlek för bridge och begravningar. Han har nyligen sålt sitt fina hus och flyttat in på äldreboende efter övertalning från den bestämda väninnan Dagmar. En dag åker Gösta och Dagmar på en utflykt för att tömma en andelsfrys som hon ärvt efter en av sina tidigare makar. Det slumpar sig inte bättre än att de trillar över en rejält frusen polis. Detta blir upprinnelsen till en ovanlig utredning som luktar illa från start. Sin vana trogen skriver Christina och Micke humoristiskt om poliser, politiker och pensionärer som hämningslöst kastar sig ut på djupt vatten. Jag får inte riktigt samma känsla för persongalleriet här som i Falsterboserien, men det finns guldkorn. Gillar skarpt Gösta, hunden Betty, den hundrädda "solstrålen" Anker och den riviga reportern Ingalill på Ystads Allehanda. Miljöerna är lika fantastiska som i tidigare böcker. Jag har småskrattat och myst. Slutet var så kul och det är Dagmars fel...
Hoppas på en fortsättning med mycket knasigheter där persongalleriet får lov att blomma ut!
Historien utspelar sig i Lund . Man får följa en polis och hans pappa har flyttat till ett ålderdomshem där man får följa olika personer , där någon ärver något och man hittar en frys med en död man i ! Hur kan han vara här i ? Han är ju redan begraven när han tog livet av sig ? Eller gjorde han det ?
Asså ååååhhhh boken var så bra!! Jag älskar hur man får komma karaktärerna så nära, liksom det kändes som att jag hade känt Frank i flera år. Sen också att det inte var självklart vem som hade gjort vad, det blir alltid mer spännande när man själv måste dra egna slutsatser och komma på olika scenarion. Jag ska verkligen läsa nästa bok i serien
Den här boken var förvisso lite mysig och hade lite småroliga karaktärer… men jag känner mig lite småirriterad rakt igenom på historian som känns orealistisk. Tyvärr har jag också svårt för Reine Brynolfsson som uppläsare, men det är naturligtvis en smaksak.
Mysig deckare med fantastiska och färgstarka karaktärer! Speciellt kul var det att läsa denna när den utspelade sig i Ystad, en stad jag känner till väldigt väl.
Tyvär inte det jag hade hoppats på, för många förutsättningslösa samtal och feldoserade trappor för min smak. Insåg också under sista delen att jag inte riktigt tyckte om någon karaktär
Det är en helt okej introduktion till Frank Moberg i Ystad. Däremot saknar den lite av charmen från deras andra serier. Jag upplever tonen som mer "seriös" även om den har några få humoristisk inslag.
När man bara ska bläddra igenom en ny bok för att se vad den handlar om, men istället råkar läsa klart hela boken, då vet man att det är en bra bok! Det är något speciellt med just äldreboenden och putslustiga åldringar som jag tycker gör läsningen lite roligare. Den här typen av mysiga deckare, i stil med flera av Agatha Christies klassiker, är helt i min smak och det är alltid en bonus om huvudpersonerna har ett gulligt sällskapsdjur som sidekick.
Det enda som gjorde att jag kom av mig något var att det i de sista kapitlen känns som om det saknas en konfrontation med mördaren. Om jag inte råkade hoppa över något kapitel så får vi väl inte vara med om något gripande och jag känner mig något snuvad på konfekten när Frank knyter ihop säcken på slutet. I övrigt är det en ypperligt underhållande mysdeckare. Och jag håller med om att det är på tiden att Wallander lämnar över Ystad till någon ny!