Monomani

by Sami Said

För att kunna skriva klart sin roman var huvudpersonen i Monomani, Sami, tvungen att försvinna. Han bröt sig loss och stängde in sig i en värld dit ingen hade tillträde. Inte ens Sara, den person som kommit honom närmare än någon annan.

Monomani är det brev Sami skriver till Sara när han äntligen blivit klar. Det är en enda lång ursäkt och en gripande kärleksförklaring. Men det är också historien om vad det egentligen var som hände. Varför var han tvungen att bryta med allt?

Monomani handlar om skrivandets villkor: om disciplin och självpålagda straff, ensamhet, tvivel och den eld som får honom att fortsätta, trots att allt omkring honom rasar. Här finns samma språkliga briljans och drastiska humor som i debuten Väldigt sällan fin, men även ett annat allvar. Skrivandet är på liv och död. Men om kärleken också är det, är det för sent?

188 pages, Hardcover

First published January 1, 2013

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Första boken jag läser av Said och jag kommer definitivt att läsa fler.

[John Hatley · Rating 3 out of 5]

This was another delightful book, the second by Mr Said, about the sacrifices necessary to write a book, about loneliness, self-doubt and the value of friendship. I recommend it (to everyone who can read Swedish)!

[David Karlsson]

Saids andra roman "Monomani" har jag haft stående i hyllan i snart tio år och hade nog egentligen gett upp om att någonsin läsa. Den är också undantaget i produktionen eftersom den kom ut bara ett år efter debuten "Väldigt sällan fin". Det är en autofiktiv berättelse i formen av ett brev från Sami till en nära brevvän han aldrig träffat, och är i princip en skildring kring hur debutromanen skrevs. Att som författare på det här sättet låta sin andra bok handla om hur man skrev sin debut är underbart pretentiöst (och påminner mig lite om hur Lydia Sandgren valde att döpa sin debut till "Samlade verk" genialt även det) och jag sögs in från första sidan. Det är en författare som väljer bort allt annat än sitt skrivande som porträtteras i den, och kanske får vi här en förklaring till varför det varit så långt mellan romanerna sedan dess. Till stilen påminner den mycket om debuten med en underfundig humor, och kanske hade jag velat se lite mer av den humorn i "Satansviskningar".

(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)

[Bjorn · Rating 3 out of 5]

Intriguing and clever little novel about outsiderdom, writing, obsession, identity... in short, entirely the wrong novel to pick up just after finishing Knausgård. Sorry, Sami.