Alejandro Leivas debutnoveller liknar ingenting annat. Här spränger språket fram i ständigt nya utväxter. Och inte bara språket, också tingen tycks ha blivit fler. Förr eller senare sätts gängse föreställningar ur spel. Vad är erfarenhet och vad är språk? Var börjar och slutar världen? Och vad är Zaqwertyuop?
väldigt crazy språk älskar att alla regler sprängs bort. Handlingarna är också crazy och ibland fett störda och ibland fina och ibland konstiga och allt ihopmixat till en enda feberdrömssörja så svårt att beskriva och bedöma men är glad att jag har läst!
I'm having trouble making up my mind about "In our honor." I really enjoyed some of the stories, but others weren't really my thing. Some very modern storytelling methods that were clever but took away from the story, and for me the story is more important than the method (as long as the writing is good).
Denna drygt 20 år gamla novellsamling sprudlar av berättarlust och skildrar ett Sverige där "förorten" som koncept fortfarande var en grej. Leiva Wengers förmåga att skickligt vända på perspektiven imponerar och gör novellerna intressanta men skapar också en viss distans i några av berättelserna. Och jag tycker att hans, ibland, språkliga ekvilibrism känns något sökt. Men det är en samling noveller där språket fyller en viktigt funktion, både för att gestalta många av karaktärernas utanförskap, samt deras, ofta ambivalenta relation till till sin omvärld - de är många gånger personer med icke-agens.