What do you think?
Rate this book
Hunter in Huskvarna
With stunning subtlety and precision, these eleven stories embrace contradiction and transport us to in-between between tenderness and violence, between the dreamlike and the excruciatingly real, between childlike wonder and ancient wisdom.
A young woman becomes obsessed with her psychoanalyst's daughter. A police officer's mistress clandestinely cares for his dying wife. A boy goes missing from the Swedish town of Huskvarna after he was last seen walking with a wolf. From the inside of a dead whale's belly, to an industrial town emptied out after its factory's closure, to a Texan prison where a young man visits his sister's murderer on death row, Stridsberg approaches both the strange and the mundane with a fairy-tale sensibility that lights our world anew.
Time runs through this collection like water, variously ebbing, flowing and rippling beneath the shimmering surface of Stridsberg's prose. These genre-spanning stories are held together by a sense of for escape from the narrow margins of a prescribed life, for a past which promises an undiscovered future, for a place or a person that feels like home.
Translated from the Swedish by Deborah Bragan-Turner
A young woman becomes obsessed with her psychoanalyst's daughter. A police officer's mistress clandestinely cares for his dying wife. A boy goes missing from the Swedish town of Huskvarna after he was last seen walking with a wolf. From the inside of a dead whale's belly, to an industrial town emptied out after its factory's closure, to a Texan prison where a young man visits his sister's murderer on death row, Stridsberg approaches both the strange and the mundane with a fairy-tale sensibility that lights our world anew.
Time runs through this collection like water, variously ebbing, flowing and rippling beneath the shimmering surface of Stridsberg's prose. These genre-spanning stories are held together by a sense of for escape from the narrow margins of a prescribed life, for a past which promises an undiscovered future, for a place or a person that feels like home.
Translated from the Swedish by Deborah Bragan-Turner
197 pages, Kindle Edition
First published September 14, 2021
81 people are currently reading
852 people want to read
About the author
Sara Stridsberg
34 books380 followersSara Stridsberg is a Swedish author and translator. Her first fiction novel, Happy Sally, was about Sally Bauer, the first Scandinavian to swim the English Channel.
In 2007, she was awarded the Nordic Council's Literature Prize for her novel Drömfakulteten (The Dream Faculty), which is her second novel and a fictitious story about Valerie Solanas, who wrote the SCUM manifesto, which Stridsberg has translated into Swedish.
In 2007, she was awarded the Nordic Council's Literature Prize for her novel Drömfakulteten (The Dream Faculty), which is her second novel and a fictitious story about Valerie Solanas, who wrote the SCUM manifesto, which Stridsberg has translated into Swedish.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 100 reviews
September 29, 2021
Jag har läst och uppskattat alla Sara Stridsbergs verk varför jag alltid har höga förväntningar och ändå gör hon mig inte besviken. Hon är ett geni, en naturkraft, som en mörk vår, hennes verk en välsignelse.
Teman som återkommer genom novellerna är förlåtelse, cigaretter, gudstro, vatten, träd, bibliska allusioner, döda djur och människor, missbruk, barnets blick på omvärlden, föräldralängtan och transcendental nostalgi. Den starka prosan är hypnotisk, vacker och tidlös. Hennes naturbeskrivningar har en aura av magi, hon lockar fram epifanier när hon skildrar det blanka eller rytande havet, de små fina snäckorna som liknar en flickas kön, solens heta strålar som träffar jorden och himlen som tycks stiga mot rymden. De här novellerna är som vuxensagor.
Jag tror att det bara är Sara Stridsberg som kan jämföra porrtidningar med bibeln utan att brista i höjd eller respekt.
Karaktärerna är alltid i prekära situationer och det slår mig hur utsatthetens position manar fram fantasin. Jag tänker att för den vars verklighet är svår kan fantasin erbjuda skydd, trygghet, frihet, glädje. Och kanske har jag här funnit anledningen till att jag själv helt saknar fantasi? I drömmen kan det övergivna barnet vara älskat av sin förälder, den rädde blir modig och den döde levande. Hur drabbad en udda Stridsbergkaraktär än må vara har hon en orubblig själ och ett gränsöverskridande beteende. Där det finns makt finns också alltid motstånd.
Stridsberg målar konstverk med sina ord. Ett gammalt och tungt klädskåp ur vilket kläder väller ut som ett litet vulkanutbrott. Ett piano mitt på stranden som en jättelik svart insekt. En jättenäckros som ett flytande bo, vars blad sluter sig om ett par flickor som ligger där och vänslas.
Vattnet tolkar jag som en slags dödens eller evighetens förgård. Som vore det porten mellan gud och människa eller mellan natur och ande. Jag tycker mycket om bokens omslagsbild med bilvägen och dess räcke skapat av människan, som en skiljelinje mot det blanka stilla vattnet. Det mänskliga medvetandet kan jämföras med en våg på havet, där varje våg är olika den andra, unik, men alltid en del av det stora världshavet. I vattnet frigörs människan från gravitationens kraft på kroppens massa vilket är ett tillstånd Stridsberg tycks sträva efter och som hon även får med mig i, ett slags transcendentalt tillstånd, bortom de fysiska kategorierna, in i det obegripliga.
Det märkvärdiga är att mycket av detta epifaniska; hemska och våldsamma, vackra och magiska utspelar sig i vanliga små svenska städer bland motorvägar och höghus. Ibland far vi över till andra kontinenter.
Det sprakar till lite extra när jag läser Familjen. Här kommer den nu, Stridbergs version av vad som hände i den svenska Akademiens såpbubblevärld. Jag tycker mig hitta både Sara Danius (svanen), Horace Engdahl (homoerotiskt lagd), Kristina Lugn (ständigt skuldtyngd) och kultur-profilen (skojare och gud i samma person).
”Ingen i församlingen visste längre riktigt varför de var upphöjda, men de kom ihåg att de var det, det var någonting med deras ursprung eller en eller annan utmärkelse de fått någon gång i tidernas början. En del kom inte ihåg någonting alls, de satt bara där med ett barns skinande glada ansikte och fingrade på sina medaljer.”
I dessa noveller liksom i Stridsbergs tidigare böcker besitter de beundransvärda karaktärerna en sval inställning till livet. De som bara föredrar livet pyttelite mer än döden, är de coolaste. Eller så är det bara min läsning. Men det skulle i så fall betyda att mod hör samman med likgiltighet som i sin tur kommer ur trasighet, och att rädsla drabbar den hårdast som har mycket att förlora. Varför tycker jag då att det finns något sugande i denna oberördhet? Kanske för att jag är trött på mig själv och mina egna brännande känslor kring bagateller. Den priviligerades klagovisa är tradig. Den slipper vi helt och hållet i Stridsbergs värld.
Flera av karaktärerna är identitetslösa i den bemärkelsen att de inte vet vem de själva är, eller att de missförstått något grundläggande i livet.
”Men vilka var vi? Jag visste det inte, och jag frågade aldrig, jag vill inte blotta min okunskap, jag hade alltid en känsla av att jag missat någon av alla grundberättelser, att jag inte varit uppmärksam nog, och jag vill inte göra honom ledsen.”
Är egentligen inte det här med identitet ett symptom på hur språket inte räcker till? Att det är ett slarvigt sätt att försöka ringa in människans komplexa medvetande. Det jag vet är att människor är i ständig rörelse. Vi förändras både till kropp och själ, ibland fort, oftast långsamt.
Under hela läsningen lutar jag mig mot den lilla fördämning som finns mot den mörkervåg som ständigt hotar att rulla in. Det är mycket dystert, det värsta händer, människor dör men det finns alltid mer ljus och kraft i människor än vad man kan tro.
Tack Albert Bonniers Förlag!
Teman som återkommer genom novellerna är förlåtelse, cigaretter, gudstro, vatten, träd, bibliska allusioner, döda djur och människor, missbruk, barnets blick på omvärlden, föräldralängtan och transcendental nostalgi. Den starka prosan är hypnotisk, vacker och tidlös. Hennes naturbeskrivningar har en aura av magi, hon lockar fram epifanier när hon skildrar det blanka eller rytande havet, de små fina snäckorna som liknar en flickas kön, solens heta strålar som träffar jorden och himlen som tycks stiga mot rymden. De här novellerna är som vuxensagor.
Jag tror att det bara är Sara Stridsberg som kan jämföra porrtidningar med bibeln utan att brista i höjd eller respekt.
Karaktärerna är alltid i prekära situationer och det slår mig hur utsatthetens position manar fram fantasin. Jag tänker att för den vars verklighet är svår kan fantasin erbjuda skydd, trygghet, frihet, glädje. Och kanske har jag här funnit anledningen till att jag själv helt saknar fantasi? I drömmen kan det övergivna barnet vara älskat av sin förälder, den rädde blir modig och den döde levande. Hur drabbad en udda Stridsbergkaraktär än må vara har hon en orubblig själ och ett gränsöverskridande beteende. Där det finns makt finns också alltid motstånd.
Stridsberg målar konstverk med sina ord. Ett gammalt och tungt klädskåp ur vilket kläder väller ut som ett litet vulkanutbrott. Ett piano mitt på stranden som en jättelik svart insekt. En jättenäckros som ett flytande bo, vars blad sluter sig om ett par flickor som ligger där och vänslas.
Vattnet tolkar jag som en slags dödens eller evighetens förgård. Som vore det porten mellan gud och människa eller mellan natur och ande. Jag tycker mycket om bokens omslagsbild med bilvägen och dess räcke skapat av människan, som en skiljelinje mot det blanka stilla vattnet. Det mänskliga medvetandet kan jämföras med en våg på havet, där varje våg är olika den andra, unik, men alltid en del av det stora världshavet. I vattnet frigörs människan från gravitationens kraft på kroppens massa vilket är ett tillstånd Stridsberg tycks sträva efter och som hon även får med mig i, ett slags transcendentalt tillstånd, bortom de fysiska kategorierna, in i det obegripliga.
Det märkvärdiga är att mycket av detta epifaniska; hemska och våldsamma, vackra och magiska utspelar sig i vanliga små svenska städer bland motorvägar och höghus. Ibland far vi över till andra kontinenter.
Det sprakar till lite extra när jag läser Familjen. Här kommer den nu, Stridbergs version av vad som hände i den svenska Akademiens såpbubblevärld. Jag tycker mig hitta både Sara Danius (svanen), Horace Engdahl (homoerotiskt lagd), Kristina Lugn (ständigt skuldtyngd) och kultur-profilen (skojare och gud i samma person).
”Ingen i församlingen visste längre riktigt varför de var upphöjda, men de kom ihåg att de var det, det var någonting med deras ursprung eller en eller annan utmärkelse de fått någon gång i tidernas början. En del kom inte ihåg någonting alls, de satt bara där med ett barns skinande glada ansikte och fingrade på sina medaljer.”
I dessa noveller liksom i Stridsbergs tidigare böcker besitter de beundransvärda karaktärerna en sval inställning till livet. De som bara föredrar livet pyttelite mer än döden, är de coolaste. Eller så är det bara min läsning. Men det skulle i så fall betyda att mod hör samman med likgiltighet som i sin tur kommer ur trasighet, och att rädsla drabbar den hårdast som har mycket att förlora. Varför tycker jag då att det finns något sugande i denna oberördhet? Kanske för att jag är trött på mig själv och mina egna brännande känslor kring bagateller. Den priviligerades klagovisa är tradig. Den slipper vi helt och hållet i Stridsbergs värld.
Flera av karaktärerna är identitetslösa i den bemärkelsen att de inte vet vem de själva är, eller att de missförstått något grundläggande i livet.
”Men vilka var vi? Jag visste det inte, och jag frågade aldrig, jag vill inte blotta min okunskap, jag hade alltid en känsla av att jag missat någon av alla grundberättelser, att jag inte varit uppmärksam nog, och jag vill inte göra honom ledsen.”
Är egentligen inte det här med identitet ett symptom på hur språket inte räcker till? Att det är ett slarvigt sätt att försöka ringa in människans komplexa medvetande. Det jag vet är att människor är i ständig rörelse. Vi förändras både till kropp och själ, ibland fort, oftast långsamt.
Under hela läsningen lutar jag mig mot den lilla fördämning som finns mot den mörkervåg som ständigt hotar att rulla in. Det är mycket dystert, det värsta händer, människor dör men det finns alltid mer ljus och kraft i människor än vad man kan tro.
Tack Albert Bonniers Förlag!
January 31, 2022
Sara Stridsberg! Hon skriver som en gudinna. Jag älskar nästan allt hon gör, så även denna bok. Hennes sätt att formulera sig tar andan ur mig. Gestaltningen, fantasin, hur hon beskriver människan..
Det enda som stör mig är att jag vill ha mer mer mer! En roman om var och en av dessa berättelser. Novellsamlingar är kanske inte helt för mig. Men ska man läsa dem är det Stridsberg man ska vända sig till. Hon har en förmåga att komprimera ett helt liv i korta stråk. Livsomvälvande skeenden. Ibland får hon mig till och med att skratta.
” Jag är bara ett vanligt svin, Rebecca, ingen djävul om det var det du hoppades på.”
” Vad har du gjort då?”
”Jag har gjort så gott jag kunnat”.
Han hade inget stort på sitt samvete. Några rattfyllor, lite krokodil som han glömt att ta med till polisstationen, några alltför unga flickor, en sjuk försummad hustru. Ingenting som inte några snabba Avemarior hjälpte mot.”
Skrattar också åt absurda situationer. Som när en kvinna söker hjälp hos en psykoanalytiker och upptäcker att han frångått tidigare läror som Freud och Jung och nu intresserat sig för religion och livet efter döden. Han försöker vägleda henne att gå in i bön.
”Men kan vi inte koncentrera oss på det här livet?”/…/Jag tyckte att det var en rimlig begränsning av vår verksamhet. Han ruvade på en klassisk motfråga innan det kom ett stilla ”okej” bakom mig.”
Fem av fem.
Det enda som stör mig är att jag vill ha mer mer mer! En roman om var och en av dessa berättelser. Novellsamlingar är kanske inte helt för mig. Men ska man läsa dem är det Stridsberg man ska vända sig till. Hon har en förmåga att komprimera ett helt liv i korta stråk. Livsomvälvande skeenden. Ibland får hon mig till och med att skratta.
” Jag är bara ett vanligt svin, Rebecca, ingen djävul om det var det du hoppades på.”
” Vad har du gjort då?”
”Jag har gjort så gott jag kunnat”.
Han hade inget stort på sitt samvete. Några rattfyllor, lite krokodil som han glömt att ta med till polisstationen, några alltför unga flickor, en sjuk försummad hustru. Ingenting som inte några snabba Avemarior hjälpte mot.”
Skrattar också åt absurda situationer. Som när en kvinna söker hjälp hos en psykoanalytiker och upptäcker att han frångått tidigare läror som Freud och Jung och nu intresserat sig för religion och livet efter döden. Han försöker vägleda henne att gå in i bön.
”Men kan vi inte koncentrera oss på det här livet?”/…/Jag tyckte att det var en rimlig begränsning av vår verksamhet. Han ruvade på en klassisk motfråga innan det kom ett stilla ”okej” bakom mig.”
Fem av fem.
September 26, 2021
Jag bara njuter av varje mening, varje ord, när jag läser Sara Stridsberg.
Read
November 12, 2021Stridsberg är USA:s bästa författare.
December 8, 2024
Stämningen och språket är allt!
January 5, 2022
alltid ljuvligt att vara i stridsbergs språk, men något saknas.
titelnovellen var helt klart bäst.
titelnovellen var helt klart bäst.
October 14, 2021
Ett pärlband av noveller utan något gemensamt egentligen. Eller, de har det gemensamt att de svävar över människor som röker och sällan vet vad de vill. Min omedelbara impuls när jag läst ut den är att jag vill börja om från början.
December 5, 2021
Trollbindande språk men tvek på om den alternativa indietonen och alla edgy namn och svårgenomträngliga platser som gestaltades var något för just mig, kändes som att jag aldrig hann knyta an till någon av berättelserna förrän den var slut eller för att händelseförloppet var för abstrakt.
January 7, 2023
Varje novell i samlingen är som att försöka minnas tillbaka en dröm. Karaktärerna är så självklara och allt har ett svagt magiskt skimmer över sig.
October 14, 2021
Har längtat efter ny bok av absoluta kingen Sara Stridsberg, det finns inget bättre? Ljuvlig läsning
December 8, 2021
Stridsberg skriver bra som alltid men jag fann den här samlingen lite ojämn. Det är mästerligt i titelnovellen ”Hunter i Huskvarna” och den avslutande ”Skogås”, däremellan hade några noveller kunnat utgå. De övriga berättelserna i samlingen kommer aldrig riktigt lika nära som den första och sista novellen gör. Som helhet ger jag därför betyget 3,5.
January 5, 2022
5🌟 Hunter i Huskvarna, Skogås, Sjöhästen
4🌟 Valarna, Victorianäckrosen, American hotel, Min psykoanalytiker.
3🌟 Lone star state, tre systrar
2🌟 Familjen
4🌟 Valarna, Victorianäckrosen, American hotel, Min psykoanalytiker.
3🌟 Lone star state, tre systrar
2🌟 Familjen
May 10, 2022
Stridsberg ändå va! Väldigt bra noveller, med några få undantag.
October 25, 2022
Så jävla bra. Varje novell ett helt kosmos i sig, med melankoliskt underliga existenser, relationer, situationer. Snudd på surrealistiska, och grymt poetiska (med dubbel betydelse för ordet grym). Har lyssnat, och måste säga att det var lyckat med olika inläsare för varje novell. Måste läsa också. Månne jag upplever det annorlunda då? Men svårt att tro, bra litterära verk brukar bli ännu bättre i fysisk form.
December 15, 2021
Detta bär mig starkt emot att erkänna men jag kände absolut ingenting av/för den här novellsamlingen, och 3an får Stridsberg bara som tack för trogen tjänst.
Jag hade föredragit om hon höll sig till romaner fortsättningsvis då vi inte verkar klicka novellmässigt.
Jag hade föredragit om hon höll sig till romaner fortsättningsvis då vi inte verkar klicka novellmässigt.
June 21, 2025
Alltså jag vet inte riktigt. Är det okej att inte gilla Sara Stridsbergs sätt att skriva. Det är absolut inte något fel på det. Både gestaltande och beskrivande. Aningen humoristiskt på några få ställen och ganska mycket drömlik symbolik. Men ändå. Jag är inte riktigt där. Vi är i norra Afrika, vi är i Huskvarna och vi är någonstans i USA. Visst jag förstår att vi ska få lite inre bilder som påminner om Dorothea Langes ikoniska fotografier. Men det händer inte.
Fruktansvärda relationer mellan barn och tanklöst frånvarande föräldrar beskrivna i en hoper noveller som varken börjar eller slutar. Och man blir inte speciellt nyfiken på vad som händer sen. Roligast är den som handlar om ett knepigt sällskap som bevarar kulturella värden, för jag funderar hela tiden på vilken av tokarna som är Horace!
Jag tror helt enkelt att jag inte gillar boken för den andas lite ”jag är spessiell, och du förstår det om du inte var så dum”. Men kanske är det faktiskt inte svårare än så att kejsaren inte hade några kläder på?
Fruktansvärda relationer mellan barn och tanklöst frånvarande föräldrar beskrivna i en hoper noveller som varken börjar eller slutar. Och man blir inte speciellt nyfiken på vad som händer sen. Roligast är den som handlar om ett knepigt sällskap som bevarar kulturella värden, för jag funderar hela tiden på vilken av tokarna som är Horace!
Jag tror helt enkelt att jag inte gillar boken för den andas lite ”jag är spessiell, och du förstår det om du inte var så dum”. Men kanske är det faktiskt inte svårare än så att kejsaren inte hade några kläder på?
January 11, 2023
Blev golvad av hälften av novellerna! Tyckte särskilt om Hunter i Huskvarna, Valarna, Lone star state, Victorianäckrosen, Tre systrar och Skogås. Rekommenderar starkt! De övriga novellerna var bra, men höll inte femstjärnenivå - därav fyra starka stjärnor!
August 13, 2023
Det är svårt att betygsätta elva verk i samma veva, men för att fatta mig kort, känns det uppriktigt omöjligt att läsa boken utan att beröras eller uppleva någon form av igenkänning. Min haka låg på golvet vid flera tillfällen, inte minst under de sista sidorna av Hunter i Huskvarna. Måste dock säga att Valarna, Tre systrar, Familjen och Skogås tar priserna för samlingens bästa noveller!
May 21, 2023
Betyg: 3,5
Stridsbergs språk är något alldeles extra, det är det verkligen. Tyvärr upplever jag den här novellsamlingen som lite monoton. Skildringarna är fina men klumpas samman i min läsning.
Stridsbergs språk är något alldeles extra, det är det verkligen. Tyvärr upplever jag den här novellsamlingen som lite monoton. Skildringarna är fina men klumpas samman i min läsning.
January 5, 2023
Hon gör det igen!!!
December 2, 2023
Väldigt blandat äskade några men många va lite sådär
April 19, 2025
Ger alltid 3or till novellsamlingar… men blir ju så när vissa av novellerna är bättre och andra sämre. Den första, med samma namn som boktiteln, var min favorit. Faktiskt lite synd att den kom först
January 25, 2024
Sara Stridsbergs prosa är stämningsbaserad, och novellerna har ungefär samma stämning - som tavlor i samma serie. Bildspråket är som alltid vackert men det är litteratur och inte måleri saknar jag en rörelse, novellerna staplas som bilder på varandra, en bild, en bild, en bild. Och det gör min läsning lite trög för jag tycker att jag ”fattat” efter 1-2 sidor och sen blir resten av novellen en transportsträcka till nästa. Har svårt att njuta av att vara i bilden. Vet samtidigt att jag var väldigt förtjust i Stridsberg som yngre så kanske är det inte hon utan jag? Som blivit stressad
November 9, 2022
oj det är så läskigt att sätta fem stjärnor? känner alltid att jag borde vara mer kritisk. men känner också vafan den var så bra!!!!! tyckte om alla noveller i boken förutom den som heter familjen. eller tyckte om den med, bara inte lika mycket. fascineras liksom av alla karaktärer som får plats i novellsamlingen och alla livsöden och historier och miljöer och platser hon hittar på. men mest karaktärerna tror jag. vill lite gå och köpa boken så att jg får ha den för mig själv (lånade den på biblioteket nu när jag läste) och kan läsa om och vika sidor och grejer. vill bara ha den i min ägo haha. är iaf väldigt glad över att jag faktiskt läste den här, tyckte ju första novellen i boken (alltså hunter i huskvarna) var väldigt bra när vi läste den i skolan men sen läste jag beckomberga och kände inte alls likadant för den. kanske har jag bara lättare att ta till mig sara stridsberg och hennes världar i den kortare formen som novellerna har?? men ska nog läsa happy sally nu så kan återkomma om det då.
October 8, 2021
Det var Familjen som fick mig att ge den tre stjärnor.
March 6, 2022
Otroligt språk, otroliga stämningar och otroligt snygg bok!!! Men tyckte en del var svårt att fatta, känns som att mycket flög över huvudet på mig pga brist på kompetens och Stridsbergsmarthet. Tyckte om typ alla noveller på sitt sätt men kände att de var för olika för att hänga ihop på ett soft sätt (bortsett från vatten och gudar och olycka på ett eller annat vis). Aja. Var iallafall mest nyfiken på att läsa Familjen som sägs handla om Svenska Akademien. Mycket kryptiskt skrivet, säkert av förklarliga skäl. Det enda jag är rätt säker på är att Sara Danius måste vara Svanen, resten är ett pussel. Spännande iallafall!
Meningar jag tyckte extraextraEXTRA mycket om kommer här!
Ur Familjen:
”Hon hade en känsla av att han var tillsammans med hennes skugga och att han nöjde sig med den, själv kom hon aldrig riktigt i fatt den där skuggan. Han sa att han var lycklig med henne, att han aldrig skulle finna någon som hon, men det är klart att han skulle göra det om hon försvann, han var som gjord för livet.”
Ur Vi var rovdjur:
”Varje gång jag simmade ut i en sjö tänkte jag att det var sista gången, men sedan simmade jag alltid tillbaka, det fanns ett sug i alla hav och sjöar som man måste spjärna emot, man måste sparka sig in till land.”
Muuuuums!!! Recommend, trots snålt betyg!
Meningar jag tyckte extraextraEXTRA mycket om kommer här!
Ur Familjen:
”Hon hade en känsla av att han var tillsammans med hennes skugga och att han nöjde sig med den, själv kom hon aldrig riktigt i fatt den där skuggan. Han sa att han var lycklig med henne, att han aldrig skulle finna någon som hon, men det är klart att han skulle göra det om hon försvann, han var som gjord för livet.”
Ur Vi var rovdjur:
”Varje gång jag simmade ut i en sjö tänkte jag att det var sista gången, men sedan simmade jag alltid tillbaka, det fanns ett sug i alla hav och sjöar som man måste spjärna emot, man måste sparka sig in till land.”
Muuuuums!!! Recommend, trots snålt betyg!
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 8, 2022
this was my first sara stridsberg novel but god it was so good (and it won't be my last). her way of writing and explaining emotions is outstanding and some of the short stories were definitely five stars, but a total of four starts! so good
September 28, 2022
Språket er så godt. Nyter å lese.
Displaying 1 - 30 of 100 reviews