Herinneringen

by Torgny Lindgren, Lia van Strien (Vertaler)

'Je zou je Herinneringen moeten schrijven, zei de uitgever. Dat kan ik niet, zei ik. Ik heb geen herinneringen. Wie van mijn zes uitgevers het was, kan ik me niet herinneren. Vermoedelijk waren ze het alle zes, op uiteenlopende momenten. Uitgevers zijn gebruiksartikelen. Ze hebben allemaal hetzelfde soort wensen. Iedereen heeft herinneringen, zei de uitgever, hij of zij glimlachte naar me, denkend dat ik uit interessantigheid beweerde dat ik geen herinneringen bezat. Ik verbeeld me niet dat ik me iets herinner, zei ik. Bijna een halve eeuw heb ik me met mijn verbeelding onderhouden. Die was bepaald veelomvattend. Het zou pijnlijk zijn die nu herinneringen te gaan noemen.' In Herinneringen manifesteert Torgny Lindgren zich als een tegenstribbelende chroniqueur van zijn eigen leven. Deze fascinerende autobiografische vertelling van de belangrijkste romancier van Zweden kan beschouwd worden als een sleutel tot zijn oeuvre.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Roman

188 pages, Hardcover

First published January 1, 2010

About the author

Gustav Torgny Lindgren was a Swedish writer.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.

Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.

Reviews

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Brilliant and true to character!

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

”Minnet är nog ett slags mage åt tanken. Den förgångna lyckan och glädjen och sorgen liknar härsken eller surnad mat. Överlämnat åt minnet hamnar allt i ett slags mage. Maten bevaras men inte dess smaklighet.”

Torgny Lindgren (1938-2017) mixar här minnen och anekdoter med självtvivel från ett litterärt liv, mer likt ett gäng noveller än en sammanhängande roman, på sitt vis med allvar och humor i en genial kombination. Han hävdar att formen är a och o, att sanningen är ointressant, att konsten är avhängig döden och att Thomas Mann är livets författare.

”Alla vet vad ängslan är att prata om henne gör varken till eller från.”

Jag uppskattar de mer personliga berättelserna om hämningar som fick honom inlagd på psykiatrisk klinik och om hans släktingar. De framstående manliga personerna som han radar upp intresserar mig inte lika mycket. Jag blir faktiskt lite besviken, pratet om boken visade sig vara bättre än boken. Jag har dock oerhörda förväntningar på Lindgren eftersom de tre jag hittills läst av honom; Ormens väg på hälleberget, Hummelhonung och Pölsan är helt enastående verk. Men de goda nyheterna är att jag har ännu vad jag tror är mästerverk kvar att läsa. Eller att lyssna på för all del. Torgny Lindgrens bekämpade munterhet kommer väl till uttryck när han själv läser sina böcker.

[Tilda · Rating 4 out of 5]

Loterii meetodil valitud (vaja oli lugeda 2011 LR) isikliku väljakutse raamat ja trehvasid siis tuntud Rootsi kirjaniku mälestused. Mälestused on need siiski vaid osaliselt, kohe raamatu alguses selgitab autor, et tal pole olnud plaanis neid kirjutada. Ta püüab selgitada kirjastajale, et tal seesinaseid (mälestusi siis) polegi, ta on elanud peamiselt oma peas (!), kujutluspiltides ja harva hallutsinatsioonides, kuid kirjastaja tahtmine jääb peale ja Torgny hakkab kusagilt pihta.

„Minu sügavamas sisimas seisab kulunud, halvasti hoitud filmiprojetor. Veohammasrattal on mõni hammas murdunud, ja see jõnksutab, mootor libiseb, suur filmiketas on kõver, tselluloid pragunenud. Aga mõne põgusa hetke toimib kõik, nagu vaja, ja nähtavaks saab üks pildiruut, üksainus. Siis ragistab katkine projektor edasi.

/—/

Kõik kirjanikud suudavad oma mälestusi kirja panna, ütles kirjastaja. Sinust on jultumus arvata, et sina moodustad mingi erandi. Kirjandusilmas ei ole „Mälestused“ seesama mis mälu. Kui teised suudavad, suudad sina ka.
Teised ainult mõtlevad välja, ütlesin mina. See pole minu jaoks.
Ma ei saa sinust aru, ütles kirjastaja. Me pole sinust kunagi aru saanud. Kirjastusele on muidugi olnud kasulik sinu teoseid välja anda, aga sa oled meile alati mõistatus olnud. Sina ja sinu lugejad.
Aga mina tahtsin nüüd kangekaelne olla.
Meil ei ole mitte üks mälu, ütlesin ma, vaid miljardeid mälusid. Minu lugejad ja mina ei ole kunagi mälusse uskunud.
Miljardeid? küsis kirjastaja.
Igal kehaosal, ütlesin mina, on oma mälestused. Väikesel varbal, põlvesilmal ja kõrvanibudel. Rääkimata siseorganitest. Kõikidest näärmetest ja polüüpidest. Igal rakul on omaenda mälestused. Oleks valelik ja sündsusetu neid „Mälestustesse“ ühendada. Siis on juba õiglasem ja jumalakartlikum ütelda: Ma ei mäleta mitte midagi.
Mälu on ka üks kehaosa, ütles kirjastaja. Kas sa ei või, jätkas ta, tuua kas või üheainsa aruka põhjenduse, miks sa lõpuks ei kirjutaks raamatut, mida me tõesti palume sul kirjutada? Kõikide nende jaburate juttude asemel, mille järele me ei ole iialgi soovi avaldanud.“ (lk 8 – 10)

Ja kui kusagilt peab hakkama, siis miks mitte sellest samast vestlusest kirjastajaga, millest on kohe selge, et lihtne inimene see Torgny ei ole. Raamat koosnebki eraldiseisvatest tahaks öelda, et mälukildudest, kuid kõik lood kindlasti mälestused ei ole, laastukestest. Kusagil raamatu sees autor muretseb, et tema elu ei ole romaan, on novellikogu ja olgugi, et see on ilmselt mingi puhtalt sisetunde küsimus, raamatu vorm toetab just seda. On nii, nagu kirjanik ütleb, pildipuru, mille hulgas on ka väljamõeldisi ja hallutsinatsioone ja raske on üheselt määratleda mis siis mis konkreetselt on või ehk on tähtis ulatus. On lugusid lähedastest, kolleegidest, lemmikkirjanikest ja ka muist elu jooksul kohatud põnevatest kujudest. Lood lugude olulisusest inimeste elus üldiselt, mingisuguses väga laias mõttes, tõest, mälust, loomingust ja surmast.

Alguses mulle tundus, et need tinglikult siis mälukillud on kuidagi väga küünilised, kuid pigem siiski mitte. On täiega nauditav huumorimeel läbisegi mingisuguse väga põhjaliku tõsidusega. Eluterve pessimism ja iroonia, aga ka elurõõm, isegi mängulisus ja veiderdamine. Veiderdamine eelkõige selles osas, et ta väidab, et talle ei meeldi kirjutada endast, raamatus on ka üks „mina“ teemaline arutlus, samas on kogu see raamat siiski mõningal määral edevusest kantud. Või no, mulle tundub, et mõningane edevus on kirjanikuks olemise või saamise eeldus … kindel ei ole. Igatahes on seda kõike päris huvitav lugeda. Vana ja erudeeritud mehe teravmeelsed tähelepanekud kusagil finišijoone lähedal, palju tarku ja naljakaid mõtteid.

Igatahes on mul nüüd tunne, et alustasin kusagilt valest otsast, ühtegi Torgny raamatut ma lugenud pole aga nüüd tahaks küll.

[Simon Sjödin · Rating 4 out of 5]

Jag och Torgny Lindgren är överens: vi har inga minnen. Det vi har är fragmentariska bitar som vi tror vi har upplevt.

Så är boken. Hoppande och fragmentarisk. Han påstår inte att han är korrekt - och så är det väl. Gör ett test. Prata med en vän om något ni upplevt tillsammans och ni kommer snart att upptäcka att berättelsen inte stämmer överens.

[Lale Svensson · Rating 4 out of 5]

TL ska du lyssna på. Hans ord är som en långsam och trivsam skogspromenad en solig morgon och språket...kan jag inte beskriva. Jag bara njuter av det.

[Isak Murén · Rating 3 out of 5]

Väldigt fint berättat. Gillade främst minnena från barndomen och hembygden. Dock i mitt tycke ganska ojämn och jag fastnade aldrig riktigt, får därför en svag trea.

[Emil · Rating 2 out of 5]

Jag läste mest den här av skam över att jag inte läst något av Torgny Lindgren. Jag tror man ska läsa den här om man gillar Torgny Lindgren. Bra bok, men inte min grej.

[Elisabeth · Rating 1 out of 5]

Tråkkulturellt dravel

[senior reporter · Rating 4 out of 5]

This book I like alot. Its about Torgnys life. And he got sick when He was a child. He got a lung sickness.

[luscious · Rating 3 out of 5]

”Som om? sade jag. Förnekar du både som och om? Ja, sade gipsmakaren. Men som är värre än om. Som är det mest missbrukade ordet i det svenska språket. Men ändå, sade jag, måste vi ibland säga att det ena är som det andra.
Ingenting, sade gipsmakaren, är som någonting annat. Som är en formel som hjälper oss att undkomma sanningen.” (p.192)

”Då vi pratar, säger jag, visar vi oss i orden. Jaget blir uppenbart. Genom pratet bekräftar man vad man är som människa. Till och med i lögnen blir man det man är och uppenbaras som sig själv. Pratet är handling.” (p.212)

[Frida Lindén · Rating 5 out of 5]

Läste om bokens uppbyggnad någonstans, mindes författarens livfulla språk o tänkte att den vore skön att få dyka ner. Jag anade rätt. Små djupa bilder av vardag, kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så briljant men den når min själ...

[Peter · Rating 4 out of 5]

När det höstas och jag i år har ersatt löpning med promenader är ljudböcker ett fint sällskap. Ljudböcker erbjuder ofta en överraskning vad gäller den kvalité (eller inte) som uppläsaren tillför texten. Lyssningen av Torgny Lindgrens Minnen (2011, 216 s.) är inget undantag. Det är första gången jag bekantar mig med Lindgrens egen berättarröst och det är sannerligen en extra krydda som jag tycker tillför en hel del. Debatten om ljudböcker har pågått länge, jag kan bara bekräfta att uppläst text definitivt är något annat än läst text. Mer underhållande och det ger därför också en bättre sug att fortsätta ”läsa” eller ”lyssna”, hur man nu vill se på det. Minnen säger sig Lindgren, apropå en begäran från sin förläggare, att han inte har några. Han har levt på sin inbillningskraft och sina hallucinationer heter det. Jag tycker det visar sig att han har en hel del minnen eller kanske snarare skrönor att berätta och förmår ösa gott ur dessa när han radar upp en räcka med episoder ur minnesarkivet. Lindgren har en förkärlek för det sinnliga och han verkar njuta att benämna saker och smaker ur det norrländska livet. Här lär jag mig många för mig nya ord och idiom. Minnena berättas som sagt som episoder som är kortare och ibland lite längre och kan nog närmaste läsas fristående och i oordning. Minnen från centraleuropeiska möten med författarkollegor och platser inspirerar. Lindgren framstår exempelvis som en stor beundrare av Thomas Mann och det är med stor humor och ironi han målar upp berättelsen om hur en restaurang på en udde i Zürichsjön uppstod efter Thomas Manns begravning. Jag uppskattar verkligen Minnen och inte alls obetydlig del i behållningen är just Lindgrens egen uppläsning. Jag har för november och december skaffat några fler ljudböcker av densamme som promenadsällskap för sena vinterkvällar.

[Bert · Rating 3 out of 5]

"Ik was op zoek naar de verborgen samenhang tussen enkele belevenissen die zich hardnekkig in mijn geheugen leken te hebben vastgezet. Waarom lijken sommige losstaande gebeurtenissen met elkaar verband te houden, alsof oorzaak en gevolg niet slechts een product van onze gedachten zouden zijn?" (p.134)

Op vraag van zijn uitgever(s) graaft Lindgren een aantal prachtige verhalen op. Zij worden gesust met een mooi memoir. Hij kan weer van de rust genieten. Dat deze verhalen niet zozeer opgegraven dan wel vers gekleid zijn deert hem niet. Waarom zou het. Zijn hele leven heeft Lindgren verhalen verzonnen. Bedacht en neergeschreven. De gaten gevuld in zijn en andermans geschiedenis. Als schrijver weet hij nooit zeker of het om herinnering of verzinsel gaat. Dat is schrijver zijn. Dat is zijn leven. Zijn memoir, een roman.

"Een jaar later publiceerde ik enkele bladzijden van de gemaakte aantekening. Dat was dom van me. Nu was er van een mogelijk verband geen spoor te bekennen." (p.134)

[Joseph Sverker]

Det är en fin bok av Lindgren och den är filosofisk och mystiskt självbiografisk i lagom mått. Kanske ibland att det är lite för mycket filosofi som känns lite för lösryckt från själva formen, men om man, som jag, verkligen gillar Lindgrens författarskap så måste man förstås läsa den här boken. Jag kan dock tycka att den visar hur svårt det är att skriva en verkligt, verkligt bra självbiografi. Jag tycker på vissa sätt att den här boken lider av lite samma problem som Saramagos Små Minnen. Jag tror att tanken på en självbiografi hämmar författarens kreativitet, eller också att de känner att de inte "bara" kan skriva om sitt liv rätt uppochned utan det måste experimenteras med. Eller rättare sagt, det är en konst att skriva biografi och det är en konst att skriva skönlitteratur och kanske den som är stor i konsten skönlitteratur inte nödvändigtvis behärskar biografins konst och att konstbefruktningen däremellan inte alltid ger den godaste frukten?

[Laura Walin · Rating 3 out of 5]

Kustantaja perää kirjailijalta ja kulttuurivaikuttajalta muistelmia, mutta kirjailija toteaa että elämäni ei ole (ollut) romaani, vaan novellikokoelma. Teos onkin kokoelma toisiinsa liittyviä muisti- ja tuokiokuvia lapsuudesta alkaen. Kirjan sanoma ei auennut kokonaisuutena (ehkä sellaista ei ollutkaan), mutta tarinat ovat kieleltään ja lekittelevältä, totevalta ajatusmaailmaltaan miellyttävää luettavaa.

[Jessica · Rating 4 out of 5]

Jag har lyssnat på boken som radioföljetong med författaren själv som uppläsare - mycket lyckat! En självbiografisk roman med mycket dialog och prat, inte så mycket handling. En del filosofiska tankar, blandat med delar av författarens liv.

[Jan Kristensson · Rating 5 out of 5]

En helt underbar bok.
Filosofisk och är minnet tillförlitligt?

[Viveka Thalin · Rating 1 out of 5]

Tt

[Marie Umerkajeff · Rating 5 out of 5]

Strangely tricky and still so plain

[Jan · Rating 5 out of 5]

den är väldigt och super bra o fin

[Eli · Rating 3 out of 5]

Recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/torgny-l...

[Björn Velander · Rating 3 out of 5]

Vi har inga minnen. Bara vad vi tror att vi har upplevt, fragment och bitar som fylls i av vad vi tycker borde ha hänt. Minnesbilder ur ett liv, det är en trevlig bok, smårolig på sina ställen.

[Helen Hed · Rating 4 out of 5]

Mycket läsvärd. Samtidigt ganska obeskrivbar - annat än som en mycket läsvärd bok som är riktigt rolig. Början är underbar:
"Du borde skriva dina Minnen, sade förläggaren.
Det kan jag inte, sade jag. Jag har inga minnen."
A book worth reading. At the same time a book that is rather hard to describe - other than as very much worth reading and at the same time rather fun. The beginning is wonderful:
"You should write your Memories, said the publisher.
I cannot do that, said I. I have no memories."

[Alexander Brauer · Rating 5 out of 5]

En fantastisk memoar. Insiktsfull, tänkvärd, rolig och sorglig.

Det enda jag har att anmärka på är att det blir väldigt tydligt vilken mansdominerad värld litteraturen är och har varit. Det är inget som Torgny verkar ha brytt sig så mycket om, men det hur som helst väldigt uppenbart.

[Hannu Sinisalo · Rating 4 out of 5]

Torgny Lindgrenin muistellessa menneitä ei voi luottaa kertojaan, sillä hän sanoo, ettei hän muista mitään. Mitä muisti on, mistä minuus rakentuu, minkä jäljen jätämme jälkeemme? Viihdyttävä, lämmin ja hyväntuulinen vanhan miehen kertomus jostakin, joka voi olla Torgny Lindgren.

[Tomas · Rating 4 out of 5]

Citat s 115
... Den som saknar världsåskådning kan på sin höjd skriva romaner.
Jo, sade jag. Romanen är vår sista tillflykt.
I princip, sade jag också, är det min mening att författare ska vara oanvändbara.
...

[Magnus Trogen Pahlén · Rating 5 out of 5]

Torgny Lindgren är en husgud. Här bitvis så mångbottnad att det går att likna vid att klafsa ut på en myr och där njuta av dofter, färger och utsikten medan stövlarna långsamt sjunker och du anar lagren under fötterna.

[Axel Klasson · Rating 3 out of 5]

Fin men lite för pretentiös! Blir som en novellsamling med författarens minnen. Visa väldigt bra andra ganska tråkiga. Rekommenderas till de som gillar fint och målande språk mer än intressant handling!

[Martin Nilsson · Rating 3 out of 5]

Smårolig och finurlig.

[Kasper · Rating 5 out of 5]

Förmodligen den roligaste bok jag läst. För all del inte 10/10 i alla delar, men det finns passager här som är obeskrivligt roliga.