Nuori tyttö löytyy kuolleena metsästä valkoinen ruusu kädessään. Murhatun tytön, Elinin, poikaystävä on kadonnut, eikä tytön isä hyväksynyt nuorten suhdetta. Murhan aikaan Elin oli seurakunnan tyttöleirillä Taivaankartanossa. Etsivä Mija Wadön kuulusteluissa ilmenee teini-ikäisten kärhämiä - vaiko jotain muutakin? Kyläläiset taas ovat jo päättäneet, kuka on murhaaja. Tilanne on räjähdysaltis.
Betyg: 4 av 5 - Jag har läst två böcker tidigare av den finlandssvenska författaren Nilla Kjellsdotter. Dom två böckerna heter I rättvisans blod och Flickan i Stenparken, och jag tyckte mycket om dom båda två. Den här boken, Himmelsgården, är en fristående fortsättning på dom böckerna. Och den här var precis lika bra som dom två tidigare böckerna i serien. Jag tycker mycket om huvudpersonerna i böckerna, och också väldigt mycket om miljöerna i Österbotten i Finland. Jag ser fram emot kommande böcker i serien, och kan varmt rekommendera böckerna.
Ihan kiva perusdekkari. Arvasin tekijän melko varhaisessa vaiheessa ja se vei vähän kuunteluintoa. Tykkäsin miljööstä ja siitä että tapahtumat pyörivät kesäleirillä. Sarjan jatko kiinnostaa, vaikka tämä ei mielestäni ollut ihan niin hyvä ja kiinnostava kuin sarjan eka suomennettu osa.
Tämä oli ihan yhtä koukuttavaa lukemista kuin saman kirjailijan Kivipuiston tyttö, mutta lukiessa oli tunne, kuin olisin lukenut tämän aiemmin - suljettu leirikeskus ja siellä murhatut tytöt on jo aikaisemmista skandidekkareista vanha tuttu asetelma. Rasismi ja uskonnolliset yhteisöt eivät nekään ole dekkareissa ihan uusi juttu. Persoonalliseksi tämän kirjan teki miljöö, Vaasan ympäristö sopi mainiosti tarinaan. Kirjassa tarjottiin vähän turhankin alleviivaten epäiltyjä toinen toisensa jälkeen, mutta ehkä juuri siksi kokenut dekkarilukija arvasi liian aikaisin sen oikean murhaajan.
Österbottens egna deckardrottning är i full fart! Jag har lyssnar på alla tre böckerna och tyckt om alla. Stundvis stör jag mig på att språket känns onaturligt och för rikssvenskt, men handlingen och personerna är bra. Böckerna är lättlyssnade och säkerligen även lättlästa. För den som gillar Sofie Sarenbrant så är det här ett fullvärdigt alternativ.
Denna var helt otrolig! Spännande fån början till slut, med vändningar flera gånger om, så man verkligen fick tänka till. Modigt av författaren att både skriva om frikyrklig verksamhet, abort och våldtäkt. Tillbakablickarna gör det hela ännu mera spännande. En fullträff rakt igenom!
I "Himmelsgården" får man fortsätta följa Mija Wadö, den snusande och kaffeälskande poliskonstapeln, och hennes kollegor. Mija är nu tillbaka i tjänst vid Österbottens polisinrättning efter en tids sjukskrivning och hon får genast ett nytt mordfall på sitt bord. En tonårsflicka har hittats mördad vid Köurosrundan i Pensala och misstankarna går till flickans pojkvän som har utländsk bakgrund. Något är dock skumt med lägret vid Himmelsgården där flickan deltog, och det tar inte länge innan en till person försvinner från lägret... Samtidigt som mordutredningen pågår får man igen bekanta sig på ett djupare plan med Mija, hennes förflutna och hennes lite komplexa relationer.
Österbottens deckardrottning Nilla Kjellsdotter kan verkligen det där med att skriva på ett sätt som fängslar, berör och upprör. Dessutom räds hon inte att ta sig an svåra och tabubelagda ämnen, som religion, makt och rasism. Redan från första sidan är man fast, och alltid när man tror att man är mördaren på spåren händer något oväntat som får en att tvivla på sina egna misstankar.
Jag har väntat med spänning på den här uppföljaren sedan jag läste föregående bok i serien, och kan bara konstatera att Mija Wadö-serien blir allt vassare för varje bok som Kjellsdotter skriver. Förstås slutade även denna bok med en rejäl cliffhanger, så nu blir det långväntan på nästa uppföljare igen. Men jag vet redan nu att det kommer vara värt det!
Dekkari oli helppoa kuunneltavaa muun tekemisen ohessa.
Pienet ärsytyksen aiheet: - Saran osuus niin tässä kuin ensimmäisessäkin kirjassa turhaa höpinää, koska ei oikeastaan liity mitenkään mihinkään - Kirjassa moni kostutteli koko ajan huuliaan. Jossain vaiheessa tän saman fraasin toisto meni jo koomisuuden puolelle
Isot ärsytyksen aiheet: - Pakolaistaustaiselle Adnanille ei ole viitsitty keksiä kotimaata tai äidinkieltä, mutta vähemmän tilaa kirjassa saaneiden, joskin vakituisten, henkilöhahmojen kohdalla kirjailija muistaa mainita, kuka puhuu mitäkin kieltä milläkin murteella - Kirjassa oli isoja yhteiskunnallisia aiheita kuten rasismi, mutta sitä ei käsitelty lainkaan. Kaikkien kirjojen ei tarvitse olla kantaaottavia tai super valveutuneita, mutta nyt rasismin käsittely jäi pelkäksi voivotteluksi. Se on tylsää, mutta toisaalta kuvaa hyvin sitä todellisuutta, jossa suurin osa meistä edelleen elää - Pakolaisista käytetään loukkaavaa termiä useaan otteeseen, mutta koska rasismia ei käsitellä kirjassa lainkaan, jää lähinnä sellainen fiilis että kirjailija itse on halunnut käyttää tätä sanaa ja näin sen saa ns. luvan kanssa tehdä, kun se laitetaan tulemaan henkilöhahmon suusta. En usko tämän olevan tarkoituksen mukaista, mutta vähän jäi ikävä tunnelma
Nilla Kjellsdotterin Taivaankartano jatkaa Murhia Pohjanmaalta-dekkarisarjaa todella koukuttavasti. Nuori tyttö löytyi kuolleena metsäiseltä niityltä. Hän oli ollut Vapaakirkon tyttöleirillä ja lähtenyt tapaamaan poikaystäväänsä. Oliko poikaystävä syyllinen? Elinin kuolemasta huolimatta, leiriä jatkettiin.
Murhia Pohjanmaalta-sarjan päähenkilönä toimii Vaasan poliisin etsivä Mija Wadö. Ensimmäinen sarjan kirja oli nimeltään Kivipuiston tyttö. Siinä kuvailtiin sen verran pahoja lapsiin kohdistuvia seksuaalirikoksia, että ihan pahaa teki jo lukeakin, eikä ihme, että päähenkilökin oli sen jälkeen pitkällä sairaslomalla, sillä hänen mieleensä nousivat ikävät kokemukset omasta lapsuudestaan.
Kun Mija palasi töihin sairaslomaltaan, hän joutui tekemisiin uskonnollisiin piireihin liittyviin henkilöihin, joiden taustoja kannatti tutkia tarkemmin. Leirin jatkaminen yhden leiriläisen kuoleman jälkeen, oli todella outoa. Lopulta aukesivat myös syyt, mitä tarkoitusta varten leiri oli järjestetty. Voisiko noista syistä löytyä motiivi? Kiirettä piti, sillä toinenkin tyttö löytyi kuolleena.
Minä niin haluaisin pitää näistä kirjoista, mutta Kjellsdotterin kirjat ovat kuin ruotsalaisen dekkarin kaavalla kirjoitettu. On vanhempi äreä poliisipomo, äidillinen "vastaanottovirkailija" joka tarjoilee pullaa ja kahvia (ei poliisissa ole mitään vastaanottovirkailijoita, mikä ihme hahmo tämä on?), ärsyttävä naiskollega ja enemmän kuin miellyttävä mieskollega. Näiden kliseiden lisänä viimeisen lauseen yllätys ei yllättänyt, senkin on yhdestä ruotsalaisesta dekkarisarjasta jo lukenut. Tämän lisäksi Pohjanmaalla asuu vain ruotsinkielistä väkeä. Ei kai suomen- ja ruotsinkieliset oikeasti muodosta näin erillisiä kansanosia? Mene ja tiedä.
Juoni ei tällä kertaa ollut niin tumma ja kylmäävä kuin ensimmäisessä kirjassa, eikä loppu niin yllättävä, mutta kyllä Kjellsdotter juonen punonnan sekä sujuvan ja mielenkiintoisen kirjoittamisen osaa, vaikka poliisityö jääkin ihmissuhdekuvausten jalkoihin välillä. Kolmas tähti sujuvuudesta ja mielenkiinnosta.
På Himmelsgården pågår ett läger för unga flickor. En av flickorna försvinner och hittas senare död med en vit ros i handen. Det är ingen tvekan om att hon bragts om livet.
Mija Wadö har just återvänt från en sjukskrivning och kastas rak in i fallet. När hon och hennes kollegor vid polisen börjar undersöka, inser de att även flickans pojkvän är försvunnen.
Rykten börjar spridas och det verkar som att lägerdeltagarna döljer något, samtidigt som byborna redan verkar ha bestämt sig för vem som är den skyldige.
”Himmelsgården” är den andra delen i serien om Mija Wadö. En spännande krimroman som utspelar sig i norra Finland. Denna gång gissade jag tidigt vem som var förövaren, men man kan aldrig vara säker. Bra läsning!
Andra delen i Kjellsdotters deckarserie med Mija Wadö på Österbottenpolisen som huvudkaraktär tar oss med till ett kristet ungdomsläger för flickor. Eftersom Mija själv har en frikyrklig uppväxt men tydligt har lämnat det livet bakom sig blir det emellanåt lite ansträngt för henne. Självklart serveras vi mord, mordutredning och allt annat som tillhör en nordisk deckare av klassiskt snitt.
Jag tycker att det här är en läsvärd deckare men inte lika vass som första delen, Flickan i Stenparken. Den har lagom förvirrande stickspår men det går att räkna ut vem mördaren är en bit in i boken. Ibland tappar Himmelsgården lite för mycket tempo vilket gör att jag upplever den som något för lång. Men, jag kommer absolut att lyssna på del tre någon gång framöver!
Mietin hetken laittaisinko neljä vai viisi tähteä, neljä ja puoli olisi varmaankin tarkempi arvio. Kiehtova tarina sieppaa otteeseensa. Murhaajaa en arvannut kuin vasta loppumetreillä, pohdin paria eri vaihtoehtoa ennemmin. Asioista selviää lisää vähitellen, mikä ajoittain toimii erittäin mainiosti, mutta ajoittain taas häiritsee. Välillä hyppäsin hieman takaisinpäin vain varmistaakseni, etten tosiaankaan hypännyt jonkin kohdan yli.
Wadö on mukavan monitahoinen hahmo, jonka taustoihin samalla pääsee tutustumaan. Kirjan loppu jättää toivomaan, ettei seuraavaa kirjaa tarvitse odottaa pitkään. Seuraava osa tulee varmasti luettua kun sen aika on.
Himmelsgården är den tredje boken om polisen Mija Wadö och utspelar sig i Österbotten i Finland.
Det här är en välskriven deckare där Mija Wadö och hennes kollegor utreder mordet på en ung flicka. Parallellt får vi ta del av glimtar från en ung anonym kvinnas liv vilket kommer att ha kopplingar till det som sker.
Nilla Kjellsdotter är en skicklig deckarförfattare och hon ger läsaren ledtrådar men också villospår under berättelsens gång. Hon tecknar upp flera intressanta karaktärer och beskriver en idyllisk miljö där det samtidigt händer hemska dåd.
Jag kommer definitivt att följa med Mija Wadö på fler mordutredningar och äventyr.
Jag tyckte att den förra boken i Mija Wadö-serien var helt okej, men den här var snäppet bättre. Just abortfrågan ligger mig varmt om hjärtat, då jag kan inte tänka mig något obehagligare än att av misstag bli gravid och inte ha möjlighet att göra abort. Det finns så mycket att tycka och säga om det som händer i boken, men i slutändan är det en väldigt spännande roman som jag sträckläste och varmt kan rekommendera. Finska Österbotten är skönt att läsa om som omväxling från alla klassiska deckar-orter i Sverige och jag ser fram emot att läsa nästa del!
Detta är en fristående fortsättning och trots att det var längesedan jag läste den första delen så var det inga problem att komma in i miljön och karaktärerna igen. Jag gillar sättet författaren skriver på, lättläst utan att vara banalt och med korta kapitel. Både huvudpersonen Mija och hennes kollegor och bekanta är generellt sympatiska personer och det är kul med de österbottniska miljöerna som omväxling. Boken är spännande med en del twister, vissa som jag var med på och andra som gav större överraskningar, och jag ville inte gärna släppa den innan den var utläst
5⭐ Okay i loved the setting cause ive been looking for a mystery/crime/thriller thats set in camp! So twisty so good so fast paced. LOVED THE CHARACTERS! Its so amazing how well Nilla can write backstory to these characters. Again please checkout triggerwarnings because theres alot of disturbing stuff going on. Great read honestly so good! Well i gave it five stars? I wouldnt change ANYTHING in this book... like nothing....its perfecr! Im so excited to jump into the third book in the series!
Den här var inte i min smak. Och jag är vanligtvis inte så noga med att det ska vara realistiskt men jag förstår inte hur det ena mordet gick till rent fysiskt. Jag läser gärna för det österbottniska men här känns det som att det inte kom fram. (Utom det frikyrkliga då men det verkade också lite orealistiskt, but hey I'm no expert!)
Det fungerar riktigt bra! Karaktärerna börjar bli sina egna, även om jag tycker att den här boken kändes "yngre", eventuellt för att många jag-berättare och deras öden var yngre. Många viktiga teman tas upp. Ser fram emot fortsättningen! Tack för att du fått upp min läsånga igen!
Inget större fel på berättelsen, men otroligt förutsägbart! Det som var ett fräscht sätt att föra in läsaren på fel spår i del 1, fungerar inte alls den här gången. I stället vet man genast från början vem mördaren är. Inte heller twisterna på slutet kommer som någon överraskning.
Tredje boken i serien, jag har läst alla så börjar gilla de återkommande karaktärerna. Roligt med de österbottniska miljöerna MEN stundvis kändes det som att boken var skriven på uppdrag av en österbottnisk turistbyrå. Språket kändes också ibland onaturligt, reagerade flera gånger på ord och uttryck som inte används i naturligt tal häromkring. Kan vara editering för att passa de rikssvenska läsarna. Med det sagt så gillade jag ändå handlingen, och cliffhangern i slutet får mig att längta efter fortsättningen.
Nuori tyttö löytyy murhattuna valkoinen ruusu rinnassa lähellä Taivaan kartanoa jossa tyttöjä eheytymässä pastorin hoivissa. Onko poikaystävä kuviossa mukana vai miten tämä menee... Hyvin kulkee juoni eteenpäin ja taustat selviävät
Uusi suomalainen, kansainvälisen tason dekkarisarja saa jatkoa. Mukana niin yhteiskunnallisia kuin henkilökohtaisia ongelmia ja Pohjanmaan rannikkoseudun omanlaisensa luonto ja ihmiset.
Edellinen oli tosi hyvä ja toimiva, tämä …aika lailla kaikkea muuta. Asetelma oli keinotekoisen tuntuinen ja syyllinen räikeästi arvattavissa jo hyvissä ajoin ennen loppuhuipennusta.