Herrarna i skogen

by Kerstin Ekman

Min glädje finns i skogen.
Jag går mycket i skogen och har haft gott om tid att fundera. Vilhelm Ekelund har skrivit en diktsamling som heter In silvis cum libro och jag tänkte ett tag att detta "I skogen med en bok" vore en passande titel också för det här arbetet. Jag har strövat i litteraturen om skogen och när jag äntligen fick mig att sitta ner och fullfölja den gamla idén om skogsboken, hände det faktiskt att jag alldeles bokstavligt satt på en stubbe eller ett timmeravlägg och läste. Och inte bara fälthandböcker i botanik. Jag har i ena ändan av en skogstjärn i Jämtland legat i stark nordlig blåst som tog bort både mygg, svidare och knott och läst mig rusig av Nietzsches Så talade Zarathustra. Hur tokig kan man bli?
Det är också en fråga som tas upp i den här boken. Skogen är ett förvandlingsrum där människors psyke har undergått kusliga förändringar. I skogen har kvinnor mött varulvar som slitit fostret ur deras buk, rövare har tagit vad de kallade nästull av resande, ibland inpå bara kroppen. Troll har huserat i hålor och berg. Förr i tiden kunde man höra dem skräna, det vittnar Olaus Magnus om. Och i det småländska Tjärgaberget står väl Urkon fortfarande och råmar, bådande världens undergång.
Men det är bara en sida av saken. I skogen har det mycket länge funnits rå och rör och ägarna har vaktat sina skiften. Sågtimret har fått större och större värde.
Många har varit med mig. Herrar som ridit genom medeltidens nästan ogenomträngliga skog och herrar som så småningom systematiserat dess flora med älskvärd förtjusning och målat ut dess fauna med björnvrål och vargars blodtörst. En herre satte upp skogen i bokstavsordning. Det var 1789. En annan tyckte att själva ordet skog var förbrukat. Han var skogstaxerare och professor i vår tid.
I den här boken färdas man inte från punkt till punkt i en rak linje. Stigarna slingrar. Ibland förlorar de sig. Det oväntade dyker upp och det fula och farliga som man frestas göra en omväg kring måste man ändå till slut igenom. Den som ofta går i skogen känner igen sig.

Genres: Nonfiction, Swedish Literature

558 pages, Hardcover

First published January 1, 2007

About the author

Kerstin Lillemor Ekman is a Swedish novelist.
She began her career with a string of successful detective novels (among others De tre små mästarna ("The Three Little Masters") and Dödsklockan ("The Death Clock")) but later went on to persue psychological and social themes. Among her later works are Mörker och blåbärsris ("Darkness and Blueberries"), set in northern Sweden, and Händelser vid vatten (translated as Blackwater), in which she returned to the form of the detective novel.

Ekman was elected a member of the Swedish Academy in 1978, but left the Academy in 1989, together with Lars Gyllensten and Werner Aspenström, due to the debate following death threats posed to Salman Rushdie. According to the rules of the Academy, however, she will remain a passive member for the entirety of her life.

Reviews

[Karin · Rating 4 out of 5]

Ibland blir det alltför rörigt med alla namn hon refererar till, och ibland blir det alldeles för dammigt och tråkigt med alla gamla skrifter. Och jag är tyvärr inte särskilt intresserad av botanik, vilket Kerstin Ekman uppenbarligen är.
Men jag gillar hennes tankespår. Hon känner uppenbarligen samhörighet och vördnad för naturen, och jag kan känna igen mig i många av hennes egna upplevelser och tankar i och kring skogen. Och överlag är det faktiskt otroligt intressant, om inte annat så för att jag känner att jag vill veta mer. Jag vill lära mig mer om skogen, om skogens historia, om Sveriges historia t.o.m. Bra läsning, lite svårtuggat ibland, men bra.

[Åsa Svensson · Rating 5 out of 5]

En bitvis krävande, men också mycket givande läsning. Kerstin Ekman har samlat en skogens litteraturhistoria, hon citerar allt mellan medeltida ballader och nutida myndighetsuttalanden.
Jag har alltid beundrat Ekmans detaljerade och precisa användning av växtlighet, hon ger det som för mig bara är ”gräs”, sina rätta namn.
Det blir mycket att slå upp, men som hon själv skriver i den avslutande delen av boken: det man inte vet finns kan man inte vara rädd om.
Vår okunnighet blir döden för skogen.

[Nina · Rating 3 out of 5]

Intressanta redogörelser av hur människor uppfattade skogen i olika historiska perioder fram till idag, blandade med författarens egna erfarenheter av skogsbruk och att vara i skogen. Jag förstår att boken är uppbyggd i skilda essäer men känner ändå att den i sin helhet kunde ha gynnat av mer redigering. Det blir en del repetitioner samt hoppande mellan ämnena. Boken kräver en del tålamod att läsa.

[Katarina Strömgård]

Håller fortfarande på att läsa, så jag kan inte betygsätta än men jag gillar den hittills.Känns som en skogsvandring med klassiskt bildad gubbtant.

[Magnus Eriksson · Rating 3 out of 5]

Den började initierat och fångade intresset, men någonstans halvvägs när man inser att hon ämnar berätta om varenda enskild person som nämnt ordet 'skog' från Gilgamesh och framåt blir det lite tjatigt.