"Der Alltag von Selma und Artur Jacobsson auf dem alten Hof in Südschweden ist friedlich und überschaubar. Kein Wunder, dass Selma sich manchmal etwas Abwechslung wünscht. Und die kommt schneller als vermutet – durch die neue Nachbarin Disa, die es mit ihrer esoterischen Ader versteht, Selma für Räucherstäbchen und Rosenmethode zu begeistern. Artur beäugt das Ganze eher misstrauisch. Schließlich hat er Wichtigeres zu tun: Er hat nämlich ein Schlüsselbund gefunden, mit dem er sich Zugang zu einem Bankschließfach verschaffen kann …" (Quelle: Piper.de/Klappentext)
Detta var nåt av det mest bedårande jag läst, som en korsning mellan Pannkakstårtan av Sven Nordqvist (Pettson och Findus) och en förmildrad version av Resor med moster Augusta av Graham Greene! En riktig "feel good-bok", trots att den är osammanhängande skriven (*1), och där finns frågetecken om språkbruket (*2) som jag inte tror enbart är dialektalt. Mysig o vimsig är den, men det kan bero på att huvudpersonerna framställs så.
Rekommenderas för behaglig läsning som inte kräver så mycket av läsaren. :)
Eventuella spoilers:
(*1) På sidan 7 nämns att det är februari, på sidan 37 framkommer det att Selma (ena kvinnliga huvudpersonen) lagt sina sockor till sommarförvaring. Det kan vara jag som inte kopplar, men det känns konstigt att kalla det 'sommarförvaring' när förvaringen sker under vintern.
(*2) Jag citerar en bit text från sidan 105 "Artur bemödade henne inte med en blick" - för mig känns det som att det inte borde vara 'bemödade' utan 'bevärdigade', men dels kanske författarinnan verkligen menade 'bemödade' - dvs göra sig möda, anstränga sig, som det betyder enligt SAOL, eller så används ordet så på Österlen. För mig känns känslan i stycket som att det kan passa med vilket som av orden, men min spontana tolkning var alltså att det skulle vara 'bevärdiga'.
en liten bok på 205 sidor som fick mig att le och att skaratta rakt ut, komsik och rolig om det äldre paret Selma & Artur, deras ny hem flyttade grannes dotter Disa. De bor på en liten gård i det lilla samhället Tommarp, de är snart 70 år och lever ett mkt stillsamt liv, som nu kommer få ytterligare annorlunda grannar, en man inne i samhället försvinner och det händer en del konstiga & märkliga saker i deras nya vardag. Det blir en del turer och ett gäg missförstånd, jag gillar boken, den är framförallt rolig men också mysig, vill gärna läsa hennes andra böcker, som ett mellanm¨l mellan de tyngre tjockare böckerna.=)
Det er duket for mange misforståelser og forviklinger i denne historien, men samtidig er den like lun og morsom som det Holmqvists tidligere har skrevet. Min favoritt blant bøkene hennes er Potensgiverne, men jeg er sikker på at denne vil få like mange lesere som de andre bøkene. Den er en fin fortelling og et søtt avbrekk fra hverdagen. Hele min omtale finner du på bloggen min Betraktninger
En bra ”att läsa till kaffet” bok som lättar trycket på vardagen. Ler när jag tänker på mig själv och hur min relation ut när vi närmar oss 70 och kan skratta och relatera till många av scenerna som utspelas mellan Selma och Artur. I övrigt motsvarar Rosa elefanter inte helt mina förväntningar och jag var något besviken mot slutet då jag ville att det skulle sluta annorlunda. Men men. Rosa elefanter får 2/5 stjärnor baserat på att det är en bra bok, men inte en som jag skulle läsa igen.
Det började ändå helt okej, med lite roliga inslag här och var. Men ju längre jag läste, desto tråkigare blev det. Det hjälpte inte att den var uppbyggd som en riktig kriminalare, den var fortfarande tråkig. När jag sedan fick veta att Arthur inte tyckte om utländska, blev hela boken ännu sämre. Inte för att jag är snabb med att döma. Varken författaren eller boken. Men i och med att den här redan var dålig, gjorde det inte saken bättre.
Søt og koselig liten bok, men tar ikke helt av. En trivelig tilværelse, og en påminnelse om at den blir enda hyggeligere når du unner deg litt ekstra i ny og ne - og ikke minst deler det med venner. Nye opplevelser har ingen aldersgrense.
Hyggelig bok om et eldre ektepar som får livet sitt forandret da en ny nabo flytter inn og en mann forsvinner i nabokommunen. Boken har en blanding av tradisjoner, nostalgi, humor, litt krim og spenning. Likevel traff den ikke meg helt, men jeg mistenker at en eldre målgruppe vil like den godt.
A a simple yet moving story of an old couple. I liked the relations described in the book. However, I think the author gave up a bit on the story and basically just quit writing.
Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist är en härlig bok som ger många goa skratt.
Selma och Artur Jacobsson bor i Tommarp på en liten gård som inte längre är aktiv, bara hönsen och katten Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning i vardagen.
En dag börjar det hända mycket spännande saker. Någon flyttar in i grannhuset, en person som förändrar hela deras tillvaro. Artur får en känsla av att han är tråkig, när hans fru plötsligt börjar umgås mycket med den nya grannen. När Artur hittar en knippa med nycklar bestämmer han sig för att ta reda på vem ägaren är, istället för att lämna in knippan till polisen. Hemligheterna hopar sig och spänningen stiger.
This one was barely OK. Nothing much of a story. Characters that are almost not believable, because they are more of caricatures than characters. I liked Karin Brunk Holmqvist's books "Potensgivarna" and "Rapsbaggarna", but the ones I have read after that have not been as good.
Som vanligt, när det gäller den här författaren, så är det en himla mysig och ganska rolig relationsbok. Dock inte den bästa av henne tycker jag, men ändå helt klart läsvärd.
En festlig liten bok om et eldre ektepar på landsbygda i Sverige. De lever et relativt søvnig a4-liv, uten de helt store hendelsene. Da nabodatteren Disa flytter tilbake til barndomshjemmet, begynner saker og ting å skje... Ekteparets ellers så stillferdige liv blir satt på prøve, og ingenting blir som før.
Rosa elefanter er en søt sak til de som trenger noe annet å tenke på, som ikke blir for avansert eller vanskelig. Her er koselig humor og humreverdige skildringer. Som noen i lesesirkelen sa: "Jeg gleder meg til å bli gammel!"