Sommaren efter att tre ungdomar påstår sig ha sett storsjöodjuret under Frösöbron ökar antalet observationer av odjuret lavinartat. Massmedias intresse är stort och Östersunds kommun bestämmer sig för att bygga ett odjurscenter i samarbete med sin tyska vänkommun och en affärsman vid namn Max Müller. Det leder till kraftiga motsättningar med en hemlig grupp som kallar sig Jamtlands Drabanter, som ser som sin främsta uppgift att motarbeta utförsäljningen av bygden och den invandring som riskerar ta jobb och mark från lokalbefolkningen.
I Sundsvall behandlar läkaren Erik Jensen en kvinna som ramlat i vattnet efter en kväll på kasinot. När han får ett anonymt sms som säger att kvinnans fall inte var en olycka kontaktar han sin vän, kriminalkommissarien Johan Axberg, och börjar även själv att snoka i fallet.
Johan, som just påbörjat sin pappaledighet, överlåter ärendet till sina kollegor och bestämmer sig för att fortsätta njuta av sommaren med sin son. Men när en kollega vid Östersundspolisen ringer och berättar att Johans farmor hittats brutalt nedslagen i sin lägenhet, tar han med sig sin son och reser dit. Polisens teori är att hans farmor blivit rånad av en öststatsliga, men Johan gör en rad upptäckter som pekar på att hon är inblandad i något han aldrig hade kunnat drömma om.
Jonas Moström är författare och läkare. Han debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel. Uppföljaren Svart cirkel kom år 2006 och blev hans genombrott med över 80 000 sålda exemplar. Sedan dess har Moström nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg. 2014 kom första boken om Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre. I Dominodöden förenas de två serierna.
Av någon anledning som jag inte längre kommer ihåg så köpte jag på mig fler delar i den här serien. Trots att jag lovat mig själv att göra slut med den. Jag funderar på det. Återigen. Läs mer på min blogg
Störde mig på stilen rakt igenom, det var nära att jag inte läste klart. Den kändes gammaldags i relationerna till exempel, och väldigt manlig i sitt perspektiv. En irriterande grej är när man skriver om någon som är pappaledig, och hela tiden måste skriva att barnet kräks/ska ha välling/bajsar/kryper iväg...vi fattar! Inget med handlingen att göra, och förminskande för män när man skriver hur mamman måste ringa och checka att pappan gör rätt hela tiden och vet vad som är bäst för barnet i alla lägen. Och inte så bra betyg för boken i sin helhet, när man hänger upp sig på sånt här.