Per Anders Fogelström was among the leading figures in modern Swedish literature. He spent his whole life in Stockholm, and the most famous of his many works is a series of novels set in the city he dearly loved.
Ingmar Bergman's taboo-breaking 1953 film Summer with Monika is based on Fogelström's novel of the same name, published in 1951.
The author of more than 40 books in total, Fogelström also served as director of the Swedish Peace and Arbitration Society from 1963 to 1977. He received an honorary doctorate from Stockholm University in 1976. On the day he died, June 23, 1998, a bust of Fogelström was unveiled in Stockholm City Hall.
Vilken bok! Så spännande om hur det vanliga folket hade det i Katarina församling i 1800-talets Stockholm. Mycket läsvärd och kan varmt rekommenderas och det var första gången jag läste Fogelström och säkerligen kommer det inte bli sista gången. Vita Bergens barn har ju liknande böcker av Fogelström och är du det minsta partipolitiska intresserad så anses det ju obligatoriskt att läsa Fogelström.
Life becomes less horrendous for the common man, woman and child. When we look back over the last hundred years, we can see many improvements in equality, technology and poverty/prosperity. This is the last of three books in the first series and left me feeling the least miserable afterwards. I am so glad to have been born during the late twentieth century. Looking forward to reading the next and most famous book in Fogelstrom’s excellent work!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Om förra boken innehöll lite vl mycket ingående skildringar av vad som kändes som exakt alla strider Sverige deltog i under perioden boken utspelade sig i var det här mer en beskrivning av det politiska och sociala skeendet. Utan en egentlig handling eller tydliga protagonister blev det detaljerade beskrivningar av vad Carl Johan Hiertta hade för sig, hur kungen försökte hålla kvar vid sin makt och arbetarnas kamp.
Då och då fick man en uppdatering om hur det gick för någon av de karaktärer som är 3-4 fjärde generationens ättlingar från huvudkaraktärerna i första boken, och de har bara blivit fler och fler. Fogelström räddar upp det med sitt språk och förmågan att skapa närvaro men det kändes mer som en historielektion än en roman.
Första delen "Vävarnas barn" är mästerlig - en av mitt livs starkaste läsupplevelser. Del två, "Krigens barn" ger en levande bild av 1800-talets krig. Del tre börjar stark med sin skildring av kolerautbrotten. Tyvärr känns inte karaktärerna i den här delen lika intressanta som i de två föregående. Jag har svårt att verkligen känna med dem, de blir mer flyktiga bekantskaper än i de tidigare delarna. Har man läst "Vävarnas barn" och "Krigens barn" så bör man givetvis fullfölja sin läsning även med den här delen - den är betydligt bättre än mycket annat i genren.
Man får inte samma band till karaktärerna som i de första böckerna, men fortfarande en otroligt intressant och välskriven historisk resa genom Stockholm.
Mer saklig bok än de två tidigare. Kul att få Stockholms-skildringar från den tiden, men saknar lite av Fogelströms mästerliga personbeskrivningar. De kändes lite mer platta i denna bok. Mysigt att han väver ihop karaktärerna i denna med första boken i Mina drömmars stad.