I Erik Åsards initierade Den sårbara supermakten får vi följa USA:s viktigaste händelser och utvecklingslinjer under det senaste halvseklet. Åsard hävdar att det är för tidigt att räkna ut USA som världens ledande supermakt. Men hur länge kan USA behålla sin maktställning? Det kommer enligt Åsard att bero på hur landet förmår hantera tre stora framtida utmaningar: den ekonomiska strukturkrisen och beroendet av de asiatiska ekonomierna, krisen i de sociala välfärdssystemen samt hur det positionerar sig i kampen om den globala ledarrollen. På sikt klarar inte ens USA av att bevara sin supermaktsposition utan smärtsamma omprövningar av politiken både på hemmaplan och utomlands.
1900-talet har med rätta betecknats som »Amerikas århundrade». Ingen nation har utövat ett sådant inflytande ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt som USA gjorde under större delen av det gångna seklet. Men efter 11 septemberattackerna, kriget mot terrorismen och den djupa ekonomiska krisen har USA börjat tappa mark och många bedömare förutspår nu att vi snart står inför ett maktskifte i den internationella politiken. Nationer som Brasilien, Kina, Indien, Ryssland och det samlade EU utmanar redan USA och kommer år för år att växa i styrka på supermaktens bekostnad, heter det.
Även om den är lite gammal nu så innehåller den en hel del bra information och kloka perspektiv. Rätt intressant att läsa om tiden innan Trump och jämföra med hur saker och ting ser ut nu. Åsard ger ett väldigt brett perspektiv och har djupa kunskaper om USA och även om jag ibland inte riktigt håller med så kan jag uppskatta hans perspektiv, klart läsvärd om man är intresserad av amerikansk politik.
Intressant läsning om USA:s senaste presidenter. Åsgård presenterar och utvärderar olika forskares skrifter om landet i väst. De blir dock lite upphackat och ytligt då väldigt mycket ska täckas in på relativt få sidor.
Tydligt skriven ur en akademikers vinkel. Berättar inte mycket nytt utan sammanfattar andra källor. Känns som en bunt bokrecensioner om allt från LBJ till Obama. Intressanta ämnen men ruskigt tråkigt skriver. Saknar människor. Dessutom är boken en gubbfest av guds nåde.