Tiden är 600 e.Kr. Vikingatiden har ännu inte börjat och det råder maktkamp och terrorbalans i Östra Götaland. Vi följer den avige hövdingasonen Ulvbjörn Vamodsson på hans färd från fädernegården Borg, via plundringståg och slaveri till tjänst som fullfjädrad lönnmördare hos dåtida Europas mäktigaste person, Frankerrikets drottning Balthild. I denna spänningsroman levandegör Harrison en märklig och okänd brytningstid då globaliseringen för första gången når vår del av världen. Dick Harrison är professor i historia vid Lunds Universitet. 2000 fick han Augustpriset för sin bok Stora döden. Ofärd är hans efterlängtade romandebut.Kartan och bokens rollista finns på www.horopp.nu/ofard.htm
Det är modigt av en författare att våga läsa in sin egen bok, men dessvärre blir resultatet inte särskilt bra när det gäller Dick Harrisons "Ofärd". Det är något med tonen och betoningarna som gör att jag redan från början börjar tappa intresset. I kombination med att berättelsen inte känns särskilt levande utan snarare som en saklig redogörelse, blir resultatet att jag i början av del två tappar tålamodet och väljer att avbryta lyssnandet av "Ofärd".
Jag tycker inte att man får lära känna Ulvbjörn, även om man får veta mycket om honom. Dessutom tycker jag att berättelsen är lite spretig, så Dick Harrison misslyckas med att fånga mitt intresse.
Jag läste bara 86 sidor men kommer avsluta den här. Även ifall den utspelar sig i en tid jag är genuint intresserad av, lyckas den inte alls fånga mig. Jag hade tänkt att ge den 100 sidor, men jag inser att de nästkommande 14 sidor inte heller kommer få mig vilja stanna kvar i boken. Vi ska följa Ulvbjörn, men hittills har han mest känts som en bikaraktär som omnämns ibland. Alldeles för mycket infodumping med namn, platser och tidigare nästan orelaterade händelser som gör att den känns stapplig. Förstår önskan av att klämma in så mycket information som möjligt, men för mig blir det för svårläst och trist. Den skrapar dessutom bara på ytan, och känns mer som en historiabok än en roman.