Fjärde och sista delen i Delblancs Släkthistoria. Återigen, Hopplöshetens eländes elände. Beklämmande. Återigen malande omtagningar, av allt depressivt. Problemet är att serien är så centrerad kring familjens kvinnor, och Delblanc har aldrig övertygat mig som kvinnoskildrare, jag kan inte ta till mig dess enkelspårigt ytliga psykologi. Böckerna speglar hela kvinnornas liv, folk utvecklas, men inte i Delblancs böcker.
Eftersom jag även läst den mer burleska Hedeby-serien, så väcks mitt intresse lite när Maria med familj flyttar tillbaka dit, och vi får invånarna omnämnda - helt kort, men igenkännbara. Dock omnämns de bara helt lite eftersom de inflyttade 'svenskamerikanarna' och Hedebyborna håller sig på varsin kant. Och där Hedeby var burlesk, kommer den nyinflyttade familjen Webers depressivitet och våldsamhet, aldrig att hålla sig annat än på sin egen isolerade kant.
Men så, en tredjedel från slutet blir Axel Weber, sonen född i Kanada, huvudperson. Delblancs alter ego. Inte så att det depressiva försvinner, tvärtom, men nu blir historien något mer 'insatt' i psykologin, deprimerad av föräldrarnas våldsamma avslut och skilsmässa, försöker han att på mindre än hundra sidor att måla upp oförklarbara psykologiska upplevelser. Vilket ger boken en ny vinkling, en mytologisering av författarens tonårsrevolt.
Plötsligt känns hela serien av deppiga böcker, fylld av all rädsla för psykproblem som genetiskt överförbara, som ett rättfärdigande till hans egna upplevelser. Fädrens och förfädernas synder, påverkar barnen. Själv ser jag depressionen som ett utslag av individens snäva livsbetingelser, som hindrar den personliga utvecklingen. Slutligen bryter sig Axel Weber loss. Han får studera, först gör han det under protest, vägrar läsa, klarar sig ändå hjälpligt, ända tills han i övre årskurserna hittar till ett nytt intresse, och en väg ut ur depressionen, genom att se det absurda ur en ny synvinkel.
Han säger sig börja skratta åt den absurda verkligheten. Vilket ger en förklaring till det burleska i Hedeby-böckerna. Delblancs recept blir att skratta åt eländet. Så har vi då kommit hela cirkeln runt.