I Samuelserien som inleddes med Samuels bok (1981) grep Sven Delblanc tillbaka på sin egen släkthistoria, för att i fritt gestaltad romanform berätta om sin morfar och hans stora familj. Bland en mängd öden står tre människor i centrum: prästen Samuel som krossas och förvandlas till Tok-Sam, hans dotter Maria som reser sig ur förnedringen och hennes drömmande son Axel. Romanerna utspelar sig i det oscarianska Sverige, i Kanada mellan världskrigen och i sista delen åter på den sörmländska landsbygden, i Hedeby. Där möter Delblancläsaren många gamla bekanta från Hedeby-sviten, och på så vis knyts två av de mest älskade svenska romanserierna ihop till en helhet, enastående i vår moderna litteratur.
Swedish author and professor of literature, buried in Hammarby kyrkogård in Uppsala, Sweden.
'In Sweden Delblanc is considered one of the foremost Swedish authors of the later half of the twentieth century, yet in English-speaking countries he is almost unknown.' (from: Wikipedia)
Delblanc har här byggt sin roman nästan rakt av efter sin morfars öde kring sekelskiftet 1900. Romanens gestaltning av eländet, de fattigas skyddslöshet inför överhetens maktfullkomlighet, är värt mer än tre stjärnor. Så det är ingen upplyftande läsning. Därför hamnar den i mellanläge för mig. Större delen av boken är en seg upprepning av alltmer depressiva tankar. De negativa tankarna tar om och tar om, och tar om. En trovärdig gestaltning av tilltagande depression hos fadern, och lite senare även äldste sonen. Båda dör. Det finns ingen räddning för den fattige ... ända tills det mot slutet - under första världskriget som föga rör den lilla byn i Värmland - när rösträttsdebatten pågår, då kan jag ana mig till lite kämpatag hos Samuels unga döttrar, Maria får studera på folkhögskola. Hela familjen har varit läsbegåvade, vilket dittills varit en nackdel på gräsrotsnivå. Men nu när kvinnlig rösträtt står för dörren, är det där hoppet finns ... hur än litet det är. Hoppas nästa bok i serien är mindre dyster.
Delblanc is just a great writer but seems to be virtually unknown in my generation (the books are from my stepdad's bookshelves). This book is about his grandfather who was an ordained Lutheran minister in the USA, but whose teachnings were never accepted in Sweden. The book is the first in more or less autobiographical series
Samuels Bok är en bok om kampen mellan hopp och frihet. Vad händer med en människa som når full frihet men där mattan dras undan? I mångt och mycket är det här en utmärkt gestaltning av modern svensk historia. Utvandringen till Amerika, fattigdomen på landsbygden, svälten, kvinnosynen och kyrkans makt i samhället. Jag grips av att det som utspelar sig i romanen inte är särskilt länge sen, i början av 1900-talet, vardagen då var så oerhört annorlunda än vad den är nu. Samtidigt är många av de mänskliga drifterna desamma. Samuels strävan blir en klaustrofobisk sådan. Tänk om han bara kunde födas i en annan tid, som nu!
Boken handlar om den ängslige Samuel som är författarens morfar. I den första delen lär vi känna honom, hans längtan om något större, genom dagboksanteckningar och hans slit som kyrkans man i ett samhälle på Gotland. Han flyttar hem till Väse, i Värmland, och bojorna runt hans fötter blir tyngre. När motgång efter motgång radas upp och mynnar ut i det vi idag skulle benämna som psykisk ohälsa är han bortom räddning. Han blir känd som Tok-Sam i bygden.
Vi rör oss kring honom som en osynlig ande, ibland är vi i hans tankar för att sedan i samma mening förflytta oss ut i ett annat perspektiv.
Sven Delblanc skriver vackert. Många skulle nog säga att han är bortglömd, eller undanträngd i debatten om våra stora 1900-talsförfattare. Hans språk är energiskt och varierat, nästan bibliskt, med mycket symbolism (i Samuels fall kajor som symbol för mörka tankar). Ordvalen är träffande, ibland skymtas lite humor om man kisar lite och är på det humöret. Får jag jämföra honom med en författare så skulle det vara Göran Tunström, båda har berättarivern och språket med sig.
Boken tar inte bara upp den ängslige Samuels perspektiv utan mot slutet också hans familj, och särskilt hans barn. Det här bidrar med ett extra lager, berättelsen blir mer komplett, boken blir mer än en studie om en individ. Det växer till en bild av samhället och relationerna i en familj, hur de påverkas av svåra tider och sjukdom.
I mångt och mycket, inte bara för gestaltningen av de tuffa tiderna, så är det en bok med en pessimistisk syn på frihet. Att människan inte alltid kan bära friheten, att den också kan bli ett ok att krossas under. Kanske är människan som lyckligast när denne hoppas och strävar om frihet, snarare än när denne är helt fri?
Det här är en oerhört bra och drabbande bok. Fem av fem.
Svart, mycket svart berättelse. Ändå mitt i allt finns något av hopp och vilja. Språkligt är texten vacker att läsa. Berättelsen ger en blick av livet i en svunnen tid. Delblancs berättelse är baserad på öden i hans egen släkt. Väl värd att läsa.