Swedish author and professor of literature, buried in Hammarby kyrkogård in Uppsala, Sweden.
'In Sweden Delblanc is considered one of the foremost Swedish authors of the later half of the twentieth century, yet in English-speaking countries he is almost unknown.' (from: Wikipedia)
I Samuels döttrar möter vi ett samhälle där två maktinstanser, Gud och mannen, styr kvinnornas liv.
Kvinnornas ställning är tung av överordning: att vara Samuels dotter innebär lydnad, ödmjukhet. Kvinnlighet som funktion. Ett ansvar för det rätta. Detsamma är kvinnans ställning enligt Guds ord. Men i tystnad tröttnar de och testar mentalt och med handling gränser: meningen med underordningen förloras. Detta tema genomsyrar romanen, en revolt mot tystnad och passiv acceptans.
Samtidigt växer sekulariseringen fram i bakgrunden: bonde- och prästgårdslivets religiösa tyngd förlorar börjar förlora kraft. Delblanc skildrar ett Sverige på väg från det heliga till det profana, där föreställningen om Gud och rättfärdighet bryts ner. Det finns en skymt av tilltagande självständighet, men kvinnorna har ännu inte makten att driva förändringen.
Samuels döttrar framstår som både en spegel av och en kritik mot de strukturer som format svensk landsbygd i början av 1900-talet: patriarkat, religiöst tvång, kvinnoförtryck. Delblanc låter kvinnors inre liv och motstånd skymta fram i sitt levande, bildrika språk.
Delblancs släkthistoria fortsätter, mer elände, utnyttjandet och nedvärderandet av kvinnor, slavmentaliteten. Allt är som en spark i magen. Med andra ord, ingen upplyftande läsning. Början av boken tar om så mycket att det mer känns som en omtagning av första bokens senare del, än en fortsättning. Precis som första boken är stilen ett malande av omtagningar. Livet som upprepning. Har alltid svårt med kvinnobilderna hos Delblanc, men i denna del står Elin och Rebecca fram, minnesvärda glimtar värda fyra stjärnor.