Rapport

by Birgitta Stenberg

211 pages, Paperback

First published January 1, 1969

About the author

Birgitta Stenberg was born in Stockholm in 1932. She was educated in Visby and finally in Paris. Stenberg spent a lot of time in southern Europe improving her language skills. She became a Swedish author, translator and illustrator. Stenberg was, during the early 1950s, a part of the literary assembly Metamorfosgruppen. She wrote the script for the film Raskenstam.

During the Cold War in the 1950s, Stenberg was named secretary of the Swedish department of the Congress for Cultural Freedom and editor for Kulturkontakt which was founded by the CIA under the cover name of Ford Foundation.

Stenbergs first novel Fritt förfall was refused by Bonnier Group in 1952 due to the novels "lack of literary quality". According to the authour herself, the publishing house was put off by the novels controversial lesbian motive. The novel was published in 2008. Stenberg later wrote an autobiographical suit that deals with sex, drugs and art making, starting with Kärlek i Europa in 1981 and continuing with Apelsinmannen (1983), Spanska trappan (1987) and Alla vilda (2004). In 2009, she argued for the legalization of cannabis during the live studio news show Rapport.

Stenberg's first published novel was Mikael och Poeten in 1956. The novel dealt with the Kejne Affair, a topic that is further explored in the later work Apelsinmannen.

She worked at the radio interception at the Ministry for Foreign Affairs, as a journalist at the magazine Arbetaren (The Worker), as an interpreter, fisherman and local politician for the Left Party.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Har jag varit på besök i Dantes nedersta krets? Jag har följt Birgitta Stenberg och andra sprutnarkomaner i 60-talets Stockholm. Från kvart till kvart, mellan darrningarna och nojorna utspelar sig den här dokumentära autofiktiva romanen som gestaltar det helvete missbruk kan innebära. Rapport publicerades 1969 när Stenberg kommit ut på andra sidan. Lite handlar det om samhället, språket, litteraturen och skrivandet men mest handlar det om knarket och ruset som hör samman med kåthet, efterföljs av noja och avslutas med tankar på nästa sil.

”…jag är aldrig naturlig sedan jag började med knark, alla yttringar siktas ner genom olika skikt av attityder och uttryck innan jag väljer ett i högen.”

Det är helt sjuka anekdoter hon delar med sig av här. Hennes kärlek Baku har en spruta tatuerad på snoppen som han ”injicerar” henne med. Hon äter hundmat och rå lever i brist på annat. Fördomarna om att missbrukande män(niskor) kan göra helt galna saker utan orsak besannas, mellan rusen och snetändningarna är det tunna väggar.

”Man är aldrig ledsen eller glad. Tänker inte i de termerna. Antingen är den bra och då är allting bra. Eller också snedtänder man. Det är alltsammans.”

Hon varken förskönar eller varnar, hon skyller inte på någon förälder och hon psykologiserar inte. Hon berättar rakt upp och ner, med sin (ironiskt nog) nyktra prosa, hur missbrukarens liv kan vara. Hon tycker läsaren ska veta hur det är, vägrar försköningar. Det är fruktansvärt att läsa. Men samtidigt oerhört att som läsare få ta del av den här (för mig) andra världen.

”Jaget är mittpunkt. Största lycka och högsta ångest ligger på lika stort avstånd från denna mittpunkt, med schatteringar i en ring sinsemellan. Narkotikan slår ett järnband kring denna cirkel och drar åt allt tätare tills alla erfarenheter samlar under den oerhörda pressen i den lilla mittpunkten som är jaget. Det finns inga världar utanför. Inget eget liv innanför.”

Boktips till: Elin i Fucking Åmål.

[benjamin · Rating 5 out of 5]

första stenberg jag läser. helt fenomenal, dokumentärt litterärt mästerverk even

[Erik Blohmé]

Vidrigt, ärligt, sublimt, otrolig bok.

[JonasSiwe · Rating 4 out of 5]

Denna bok kunde lätt ha blivit ett ångestdrypande mörkthål om den skrivits av någon annan men behandlat samma ämnen (sprutnarkomaner på 60-talet). Men Birgittas egna styrka lyser igenom texten och skyddar så att man kan se allt det hemska. Dels kanske för att man vet att hon skrivit det och överlevt men sånt kan lätt glömmas bort när man är mitt i det. Nej jag tror det är hennes sätt att ta sig an alla problem inte som att de inte berör henne men som något som inte enbart bryter ner. Sådan otrolig levnadskraft något som jag också tycker kärlek i Europa har som behållning. Jag känner sådan stor tacksamhet när jag läst klart boken, den är så ärlig. Det är också kul att läsa för att förstå hur knarkets intågande i det svenska samhället påverkat vårt språk.

[Liv · Rating 4 out of 5]

herregud vad lång tid d har tagit mig att bli klar med denna!!!!!! när jag väl läste o kom in i det så drog tempot med mig, men varje gång jag la undan boken var det som att jag kände ett motstånd mot att ta upp den igen… men är kanske inte så konstigt? det är typ helt otroligt att få följa med på hennes fruktansvärda resa, men såklart ofta väldigt sorgligt. det är ju jobbigt att läsa om nån som mår dåligt o inte kan ta sig ur d!!! den är så himla naken liksom? i stunder får hon nån slags klarhet över vad för liv hon lever, men stunderna varar aldrig länge nog för att göra någon skillnad. tror också del av varför den var så svårläst e för att den blir rätt oklar emellanåt, det märks att den e skriven i sviterna av ett missbruk. men det ger samtidigt mer tyngd till texten liksom, det är inte bara en berättelse om ett missbruk utan en berättelse skriven ur ett missbruk. om det makes sense. och på de sista sidorna, när hon beskriver tiden efter att hon fått hjälp, kände jag verkligen som en tyngd lyfta? fatta vad bra skriven boken e då

[Anna Lorentzon · Rating 4 out of 5]

Intressant och obehaglig bok. Stenberg är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag gillar hur hon skriver, att ärligt skrivande känns mer värt än att försöka framstå på ett visst sätt inför läsaren.
Denna bok är mycket obehaglig, speciellt i början, men det lättar lite senare, även om det inte direkt är någon solskenshistoria.
En riktigt bra inblick i hur människor tänker när de är narkotikaberoende.

[Naomi · Rating 3 out of 5]

Jag gillar känslan och språket i Birgitta Stenbergs böcker, men jag blev lite uttråkad av den här. Den är stundtals väldigt rörig, vilket ju är rimligt med tanke på att den är skriven under ett gravt amfetaminmissbruk, men det gör att jag tappar fokus trots att den är så kort.