Gunhild Margareta Strömstedt (1931-2023) var en svensk författare, journalist och översättare.
År 1969–1985 arbetade Strömstedt som producent vid Sveriges Radio och TV2. Hon fick bland annat motta Gulliverpriset, Astrid Lindgren-priset och Expressens Heffaklump.
Det här är en slags minnesbok som författaren skriver när hon är över åttio(!) år. Bara det tycker jag gör den intressant. En av sakerna som är kul med Margareta Strömstedt (1931-2023) är att hon började skriva självbiografiskt efter femtio. Och då framförallt om sin uppväxt och sitt kvinnoliv, den psykiskt sjuka mamman, kärleken till pappan och lillebrodern (som begick självmord). Jag blev helt ding när läste Natten innan de hängde Ruth Ellis och fattade att jag helt hade missat en fascinerande författare. Om man som jag dyrkar Kerstin Thorvalls hudlösa prosa kommer man att älska Strömstedts.
Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte är dock lite mindre bra jämfört med de andra självbiografiska verken. Ambitionen att skriva uppriktigt har alls inte falnat. Hon delger i sina texter högst privata och normativt skamliga saker som jag bara inte kan fatta hur hon vågar dela och dessutom helt utan bortförklaringar och försvar. Hon berättar om författare hon mött och övergrepp hon genomlevt. Om hur hon ljugit, plagierat, haft självmordstankar, onanerat och fått orgasm under övergrepp. Jag slås åter av Strömstedts mänskliga och förlåtande ansats som smittar och gör gott. (Perfekt som plåster på såren jag fått av att läsa Knausgård.) Men här handlar det också om femtiotalets syn på barn och psykologi och Astrid Lindgren som person samt hennes verk. Sånt som jag läst förut.
Jag kommer minnas Margareta Strömstedts böcker som en knuten, varm näve för systerskap.
Lite blandade texter, ganska mycket som handlade om barndom. Väldigt fin i delar även om det inte är så mkt röd tråd. Lite svajigt när Jung kommer in och fördärvar
Tanten är inte så lite förvirrad. Familjen flyttade till Hagsätra 1960 och hon a) har inte ens förstått att orten ligger i Stockholm och b) hävdar att den ingick i miljonprogrammet. "Statarbostäder på höjden" kan hon ha rätt i, men det förvånar mig att en så framstående nyhetsmans fru är så kollrig.
Inte kan hon ta vara på sig när det gäller snuskgubbars närmanden trots att hon har sällskap av maken när det händer. Sånt känns mest pinsamt att läsa om, i synnerhet med tanke på att hon lämnar ut honom också. Varför göra det NU, om hon inte kunde ställa till liv DÅ?
SD fick inte ens 1,5 procent av rösterna i 2002 års val, och ännu mindre 1998. Det var alltså inte ens ett parti man pratade eller brydde sig om vid senaste sekelskiftet. Ändå påstår hon att Astrid Lindgren ständigt skulle oroat sig över dem och deras åsikter om invandring. En stor människovän som Astrid har tvivelsutan oroat sig över våld och politisk extremism, men att lägga en nutida diskussion i munnen på en person som gick ur tiden 2002 är direkt osmakligt. Att Bonniers har så tafflig korrläsning hedrar dem knappast.
I övrigt är hon en flyhänt berättare och god skribent, men det är mig en gåta varför den här boken har givits ut.
Beautiful book by Margareta Strömstedt, tv producer and writer, friend to Astrid Lindgren, Sara Lidman, Ingmar Bergman... A book about being a woman in Sweden from the 30ies until today. About how to live in a patriarchal society and how to stay free from fundamentalisms.
Nja.... Lite besviken är jag allt, hade väntat mig mer. Trist med flera kapitel om hennes relation till Astrid Lindgren, det var ju inte en biografi över henne jag ville läsa.
Väldigt varierande kvalité, bitvis brilliant men lite splittrad - man lämnas med en känsla av att det inte riktigt hänger ihop. Men det kanske inte måste göra det?
Det är många fina berättelser och riktigt bra texter i den här boken men det är ojämn kvalitet och jag får en känsla av att författaren inte har någon riktning.