En “blind pick” som bjöd på förvånansvärt givande läsning. Boken handlar om just det som står i titeln, med det viktiga tillägget att det handlar om psykoanalys. Jag kan knappt minnas när jag senast läste psykoanalytisk litteratur. Ibland undrar man varifrån analytikern egentligen får sina befängda idéer. Men ofta förstår man som läsare ändå resonemanget till viss del. Kanske, och detta vill jag betona är just ett kanske, är det just resonemanget i sig som har ett egenvärde snarare än att det är korrekt diagnos på det aktuella problemet? Givetvis blir det ett klurigt pussel att få ihop ifall de axiom som ekvationen bygger på skulle visa sig osanna. Vetenskapligt? Nja, man kanske får ha vissa förbehåll på den fronten. Men ändå fascinerande.
Jag har inte stött på särskilt många psykoanalys-förespråkare under de senaste åren. Det är möjligt att en sådan skulle tycka att den här boken bjuder på en föråldrad version av psykoanalys och att en modern praktik skulle vara bättre. Det är också möjligt att en som är kritiskt lagd skulle bli ganska triggad efter att ha läst den - vilket är förståeligt. Men ingen kan förneka att de berättelser som här omskrivs om gruppen i titeln är otroligt berörande. Det är inte den första boken jag läst som handlar om Förintelsen och kommer förmodligen inte bli den sista - men jag har aldrig läst något med just den här vinkeln. Väldigt intressant läsning.