"Den här kroppen är inte min. När jag ser den får jag samma känsla som när man ser förvrängda synvillor. Förvrängda perspektiv. En stark känsla av att det här är fel. Inte fult. Fel. Malplacerat. Som att hälla peppar i chokladmjölken. Grillkrydda på jordgubbsglassen. Som om man hällt salt och peppar på gröten istället för kanel och socker. Fast såna småfel är ju så kortvariga. Det är lite äckligt i några sekunder, så går det över sen.
Men för mig är det äckligt hela tiden."
I Elias Ericsons serieromandebut möter vi Mika, som är 16 år och livrädd. För livet, främst. När han inte är i skolan ligger han på sängen i sitt rum och försöker att inte gråta. Något i hans liv är fruktansvärt fel, men när han träffar den sociala, på gränsen till påträngande Izzy börjar det kanske, kanske ställas till rätta.
Detta är 16 åriga Mikas ord om hur det känns att vara 16 år, börja gymnasiet, vara en transkille och vara fullkomligt livrädd. Allt är så insnöat och mörkt tills den framfrusiga högljudda och energiska Izzy klampar in i hans liv och kanske, bara kanske ställer livet till rätta.
Väldigt ärlig bok, jag fullkomligt älskade Izzy och relaterar väldigt mycket till henne från när jag var ung, det där med att inte ha någon broms. Väldigt vacker tecknad är den också, en fantastik grafisk novell!
Manic pixie dream girl and coming of age-clichés, but for youths who might actually not have enough of that sort of stories. I feel it is cut short - I just picked it up from the shelf at the local library, and before I was sitting down I had read half of it - that is both a good and a bad thing ain'it? I want to hear the stories about the other kids in Izzy's qlique.
Oh, there's so many feelings in this graphic novel. So many depressed feelings, they're screaming off the page!!!
I really liked this book. I really did. The messy style it's drawn in really fits with the feelings the main character is feeling, a young transboy who struggles with depression and that not all accepts him for who he is. Until he meets a very loud and social girl... who is more like him than he thinks.
It's a great story, well written and very important. I'll defintily try to get as many as possible to read this. Especially at the school I work in.
Ellens rekomendation!!! Den var bra!! Izzy vilken karaktär. När den var deppig var det på gränsen till för mycket. Realistiskt absolut men jag har svårt att sätta mig in i den sinnesstämningen så istället för att tycka det var sorgligt alltid (IBLAND var det det) så blev jag mest frustrerad. MEN det var ändå inte det övervägande intrycket. Tyckte den var fin och med charmiga relationer!
grät så mycket och älskade den verkligen!! s 72-73 där Mika beskriver känslan när man legat i sin nedstämdhet för länge har jag relaterat så mycket till och försökt hitta orden för, så det känns fint att läsa om
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ericsons ”Diana & Charlie” var en av mina favoritböcker från förra året, och ”Åror” känns som ett tidigt utkast. Grunden finns där, teman känns igen, men det behöver utvecklas och finslipas lite.
I'm in two minds about this book. On the one hand it's a very impressive debut book, with a good flow in the visual storytelling and it deals with a very important subject, a subject that has had very little coverage in comics: transgender. Strangely this was one of two Swedish graphic novels last year to talk about transgender issues, the other one being Trans:IT by Markus Malinda Lindmark and a host of Swedish comics artists. Before that, though, there were no other longer Swedish comics on this subject, as far as I know, even though we have had a lot of transgender persons on the Comic art School through the years.
So, an important subject, that has not been dealt with all that much in comics. On the other hand the whole story feels a bit immature. Granted, the artist is young and it is a debut book, but I do not feel all that much for the main character, which is of course a major drawback when reading something that is all about existential angst and getting to grips with who you are. The two main characters sometimes feel a bit too much like clichés, puppets set up to act out a drama meant to communicate a message. Now this might be a genuinely brilliant ploy to convey the cliché ridden inner life of a teenager, but it doesn’t really feel that way.
This is not saying that the book is bad, not at all. Many will mots assuredly find it more touching and personal than I did. And, as I said, this is a debut book by a very young artist, so I expect great things in the future and eagerly await the next book.
Visst har man läst lite. Och visst har man hört lite. Men för mig som egentligen har noll erfarenhet av transsexuella och deras livssituation är detta verkligen guld! Att vara fången i en kropp man inte trivs i. Att inte bli erkänd som den man är av varken samhälle, vänner eller familj? Nej, den här boken skulle jag rekommendera till vem som helst som känner för att hänga av sig sina "norm-glasögon" och skygglappar!
Perfekt för högstadie- och gymnasieelever, eller för den delen alla som arbetar med ungdomar!
Jag brukar inte gilla halvdassigt tecknade självbiografiska serier, det absolut vanligaste som ges ut i Sverige, men denna stack ut. Kort men hjärtskärande om upplevelsen av att vara tonåring transperson. Ska inte spoila handlingen, men väl värd för alla att läsa, trans som cis.
About a sixteen year old, feeling trapped in the wrong body, and being depressed by the doubt and challenges it brings. A youthful story of young age, in tune with it's characters.