Pappersväggar

by John Ajvide Lindqvist

Ett höghus i Blackeberg kröker sig, en tullare med ovanligt gott väderkorn hittar sanningen om sitt förflutna, en man som mött döden offrar allt för att fånga den och en tvåbarnsmamma blir besatt av ett fruset lik som övergivits i en sommarstuga.

Vardagen går inte alltid att känna igen i de berättelser som finns samlade i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar. Alldeles i utkanten av den verkliga världen finns fasan och bråddjupen; det osannolika, oväntade och otroliga. Människorna vi möter i berättelserna är de som slagit hål på pappersväggarna och stigit över på andra sidan. Inte alla lyckas ta sig tillbaka till verkligheten igen.

De tio fristående berättelserna utspelas i de miljöer som läsaren känner igen från John Ajvide Lindqvists tidigare böcker. Kortromanen Sluthanteringen är en fristående fortsättning på romanen Hanteringen av odöda, där alla som undrat vad som hände med de uppvaknade döda får ett svar.

Genres: Horror, Short Stories, Swedish Literature, Fiction, Fantasy, Sweden, Collections

383 pages, Hardcover

First published January 1, 2006

About the author

John Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for Let the Right One In . Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.

His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .

http://us.macmillan.com/author/johnaj...

Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...

Reviews

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Dra mig baklänges! Vilken jävla bok!

[Monika · Rating 3 out of 5]

John Ajvide Lindqvist upptäckte jag väldigt sent, för bara tre år sedan läste jag min första bok av honom. Nåja, bättre sent än aldrig för nu är han definitivt min favorit bland svenska skräckförfattare. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/07/pa...

[Salvatore · Rating 3 out of 5]

Lasciamo morire i vecchi sogni ★★★
Confine ★★★ 1/2
Villaggio in altezza ★★★
Equinozio ★★★ 1/2
Non si vede! Non c’è! ★★
La supplente ★★ 1/2
Eterno/Amore ★★ 1/2
Poterti abbracciare a tempo di musica ★ 1/2
Majken ★★★ 1/2
Muri di carta ★★
La soluzione finale ★★★★

[Ingrid Sturestig · Rating 5 out of 5]

Ajvide Lindqvist kommer för evigt att ha mitt hjärta. Har läst och njutit av så många av hans berättelser. Att jag kommit in på skräckgenren är helt tack vare honom. Kan förstå om hans lite ostrukturerade och halvslarviga skrivsätt inte faller alla i smaken. Tycker snarare att den ger en mer avslappnad känsla till hans abnorma historier.

Novellsamlingen innehöll några riktiga godbitar som ”Majken”, ”Gräns” och ”Equinox” som är otroliga noveller som fick mig rakt på fall. Tack för det!


Sista berättelsen, kortromanen ”sluthanteringen” var däremot för absurd för min smak, sjukt originell samtidigt som jag upplevde att jag kände igen det mesta. Gav mycket stranger things vibe. Kanske är den bättre om man läst företrädaren ”hanteringen av odöda” innan, annars kan man hoppa över den.

[Maico Morellini · Rating 4 out of 5]

La mia conoscenza con Lindqvist, lo ammetto, non è avvenuta tra gli scaffali di una libreria ma in un cinema e sotto il migliore del auspici: incrociai la trasposizione in celluloide (2008) del suo ‘Lasciami entrare’ letterario (2004). Era un periodo oscuro per l’horror cinematografico e rimasi del tutto deliziato dall’equilibrio, il coraggio e l’intelligenza della pellicola. Incuriosito, rincorsi allora il romanzo e non fui affatto deluso, anzi: Lidnqvist si confermava un autore illuminato. Da allora lo seguo con una certa devozione e questo ‘Muri di carta’ (scritto tra il 2002 e il 2005) è la sua quarta pubblicazione, questa volta sotto forma di raccolta di racconti.
Ha avuto una resa altalenante, come ho già scritto su anobii, ma questo ‘Muri di Carta’ lo affranca completamente dal suo secondo romanzo che al tempo non mi aveva affatto convinto (consideriamo, poi, che questi racconti sono stati scritti dopo il secondo romanzo e prima dell’ultimo, ‘Il Porto degli Spiriti‘,2008).
‘Muri di carta’ raccoglie undici racconti e nel complesso sono tutti di alta, altissima qualità. Come sempre Lindqvist parla della sua Svezia, della sua Stoccolma e del quartiere nel quale è cresciuto, Blackeberg, con quella sincerità crudele di chi ama un luogo, ma ne conosce fin troppo bene i difetti. Al di là dell’impronta horror dei racconti (‘Confine’ e ‘Villaggio in altezza’ sono forse i più marcatamente horrorifici mentre altri esplorano le oscurità dell’animo umano senza indugiare troppo sul sovrannaturale) è coinvolgente l’affresco che l’autore fa del suo paese. Pensiamo, per abitudine, che Svezia, Norvegia o comunque tutti i paesi nordici siano un porto felice dal quale trarre ispirazione mentre la penna di Lindqvist, spietata e sincera, tratteggia una società fatta di ombre e di luci, triste e disincantata, che appare molto lontano dalla bolla di perfezione che noi per primi gli abbiamo costruito attorno. I suoi personaggi si muovono proprio in quelle zone oscure che prosperano ai margini della società scandinava e i sentimenti che li animano sanno però anche essere forti e positivi in un modo incredibile. La vita, prima di tutto, come testimonia il suo ‘La soluzione finale’, seguito narrativo de ‘L’estate dei morti viventi’ (2005), la vita anche a costo della morte. La vita come antidoto alla malvagità e a forze sovrannaturali che vorrebbero sovvertire l’ordine della cose.
C’è grande tristezza nelle opere di Lindqvist (proprio lui che nasce come cabarettista), ma anche un profondo coraggio e un grande amore per la vita e per la Svezia.
Quando un autore scrive di cose che ama e che odia, che conosce e che ammira, attraverso la penna scorrono emozioni che arrivano dirette al cuore di chi legge. E’ anche molto interessante notare come alcuni suoi racconti inizino a prendere in considerazione molte delle tematiche che tratterà ne ‘Il Porto degli spiriti’: troll, spiriti, morte e amore oltre i normali confini della vita. E’ raro poter percorrere a ritroso il cammino narrativo di un autore, ma è decisamente molto interessante.
L’unica nota negativa sono un paio di racconti, comunque piuttosto brevi, che non hanno l’eleganza e l’equilibrio degli altri.

[Rainb0warri0r · Rating 4 out of 5]

"Intorno a lui c'era un alone di dolore così grande che non si poteva nemmeno parlare di dolore. Era piuttosto un condizione, l'elemento stesso in cui viveva, come per un pesce dei fondali la sua grotta scura."

Di Lindqvist si parla spesso e volentieri in termini di paragone con Stephen King, e non ci vuole molto a immaginare, pur non conoscendo l'autore in questione, quanto sia estremamente riduttiva l'analogia. Volendolo scoprire effettivamente, ma non volendo iniziare dal suo celebre Lasciami entrare, ho puntato su questa raccolta di racconti, per saggiare lo spettro delle capacità stilistiche di Lindqvist e del suo modo di fare "horror". Non è stata una genialata perché il libro si inserisce dopo i primi due romanzi dell'autore, che proseguono con due nuovi epiloghi (che ho opportunamente saltato, con la promessa di riprenderli in futuro). Malgrado questo piccolo inconveniente Muri di carta è risultato una lettura soddisfacente, che mi ha fatto conoscere Lindqvist in tutte le sue declinazioni.
Il paragone con Stephen King può tornare utile pur nella sua limitatezza, perché il confronto rende molto più evidente la derivazione fortemente mittleuropea dell'horror di Lindqvist, che mescola la tradizione orrorifica occidentale (con certi influssi da Poe) e folklore locale. Dai troll a piovre mangia palazzi, dall'inquietudine esistenziale ai misteri che si celano nelle ombre, Muri di carta è un piacevole affresco che, come suggerisce il titolo, rappresenta un mondo in cui lo straordinario non irrompe improvvisamente nell'ordinario, ma ne costituisce l'ombra, tanto vicino come se fosse separato dalla realtà da sottili e fragilissimi muri di carta, che sia il cartone di uno scatolone usato da un bambino per giocare oppure le sottili pareti dell'anima umana.

[t · Rating 3 out of 5]

I went from "I can handle this, I have watched 11 seasons of Supernatural" to "traumatized".

[Jennifer]

Stämningsfulla noveller! Blev taggad på att göra ett nytt försök att läsa någon av hans romaner nu.

[Sanna · Rating 4 out of 5]

Ajvide Lindqvist har inte bara en förträfflig fantasi och ett öga för den vanliga ovanliga människan, han är en utmärkt uppläsare också! Mest tycker jag om "Gräns", kanske för att jag sett filmen.

[Hanna Söderholm · Rating 4 out of 5]

svårt att recensera en novellsamling, men: jag kunde inte läsa den innan jag skulle sova så då gör väl skräcken sin jobb. tog några månader att läsa ut men ”Gräns” och ”Evig/Kärlek” fastnade definitivt!

[Therese Svensson · Rating 4 out of 5]

I den här novellsamlingen samsas helt fantastiska noveller med mer normalbra. Flera av de korta berättelserna är så välskrivna och genomtänkta, och jag måste erkänna att jag är en sucker för Ajvide Lindqvists berättarstil, uppläsarröst och även hans karaktärsporträtt. Äntligen fick jag veta fortsättningen på "Hanteringen av odöda" och den första novellen i samlingen är väl värd två genomlyssningar. För den som är obekant med författaren passar nog inte den här, men för oss som läst flertalet av hans verk är detta en lösgodispåse med favoriter och spännande smaker i.

[Wilma Karlsson · Rating 4 out of 5]

I vanliga fall när en läser böcker är en van vid att få se en mer avskalad variant av karaktärerna. Visst får vi se dess bra och dåliga sidor samt följa deras tankar och känslor, men oftast focusar böckerna på det som är centralt för berättelsen och det som är viktigt för att föra läsaren vidare. John Ajvide Lindqvist ger oss istället för denna avskalade variant hela och ”vanliga” människor. Vi får följa med i deras vardagliga liv, till jobbet, affären, in på toaletten och in i sovrummet - samtidigt som vi får höra om deras konstigaste och mest osammanhängande tankar och beteenden i detaljer som en sällan hittar i andra böcker - och även om det ibland känns fel är allt så äkta. Han sparar inga detaljer.

Betyder det här att jag gillar alla karaktärer - nej. Tvärt om ogillar jag ganska många av dem. Men det blir så otroligt effektivt när en skriver skräckberättelser att använda sig av så verklighetstrogna och vanliga människor, för det finns inget läskigare än när en som läsare känner att det här faktiskt är något som skulle kunna hända. Det är inga hjältar vi följer i hans berättelse, utan istället är det din vän, din granne, kvinnan du stötte på vid ICA eller kanske du själv.

Sammanfattningsvis är ”Pappersväggar” en riktigt bra samling kortare verk som jag starkt rekommenderar till de som är intresserade av att börja läsa något av John Ajvide Lindqvist.

Individuella betyg för berättelserna:

- - - -

Favoriter

★ ★ ★ ★ ★ ”Gräns”

★ ★ ★ ★ ★ ”Majken”

★ ★ ★ ★ ☆ ”Equinox”

★ ★ ★ ★ ☆ ”Sluthanteringen”

- - - -

Bra

★ ★ ★ ☆ ☆ ”By på höjden”

★ ★ ★ ☆ ☆ ”Vikarien”

★ ★ ★ ☆ ☆ ”Evig/Kärlek”

★ ★ ★ ☆ ☆ ”Pappersväggar”

- - - -

Tyckte inte så mycket om

★ ★ ☆ ☆ ☆ ”Syns inte! Finns inte!”

★ ★ ☆ ☆ ☆ ”Att få hålla om dig till musik”

- - - -

[Per · Rating 5 out of 5]

Jag har lyxen att vara ny både på Ajvide Lindqvist OCH noveller! Smörgåsbordet med många böcker av denna mästare är alltså så gott som orört, med undantag för ett gäng fina mackor med kött.
Efter att jag fått tipset att läsa honom, som den King-fantast jag är, av en god vän kan jag inte annat än buga åt karln. Detta är således den tredje boken jag läser av John Ajvide Lindqvist.
Han var redan i sina första romaner otroligt skicklig på att med hjälp av miljöer och känslor i platser fånga mitt intresse för hans karaktärer i ett väldigt tidigt skede. Att även göra det med en kanske ännu skarpare teknik i novellform är häpnadsväckande svårt, men han lyckas verkligen. Jag tyckte alla berättelserna hade sin charm. ”Syns inte! Finns inte!” var, efter noggrant övervägande med mig själv, min favorit. Den var en sån där berättelse som jag tänkt på och funderat över flera gånger om dagen sen den lästes. Tack John!

[Encyclopedia · Rating 3 out of 5]

Den här samlingen var ett uppsving efter att ha läst "Våran hud, vårat blod, våra ben" - här har vi betydligt större variation i berättelserna (och tack och lov inte en massa graviditets-body horror i var och varannan novell).

"Gräns" förtjänar ett särskilt omnämnande; jag gick omkring och tänkte på den gott och väl två veckor efteråt och undrade vad i hela friden jag precis hade läst.

[S Dberg · Rating 3 out of 5]

Novellsamling tror ja de var. Lite seg.. ? var inte in the mood för ajvide iaf.. tror att jag har läst den två gånger (en gång för länge sen??) eller så hade Viktor berättat alla detaljer.. 2019

[Alessandro Balestra · Rating 3 out of 5]

Anche se molti continuano a paragonarlo a Stephen King, John Ajvide Lindqvist ha ben poco in comune con il Re del brivido se non una fervida immaginazione e un talento narrativo non comune. Anche se l'horror di Lindqvist, a differenza di quello di King, è più pacato e meno brutale riesce ugualmente a trasmettere un sottile senso di inquietudine e disagio. Ma, come in tutte le antologie, anche "Muri di carta" ha inevitabilmente degli alti e bassi, racconti così così che si alternano a vere e proprie perle narrative. I titoli più riusciti sono a mio parere quelle più propriamente horror o che almeno sconfinano nel soprannaturale, come ad esempio: "Lasciamo morire i vecchi sogni" seguito ideale di "Lasciami entrare", il kafkiano "Villaggio in altezza" e lo splendido e originalissimo "Confine". In conclusione "Muri di carta" è una discreta antologia che però, visti i continui riferimenti, consiglio solo a chi ha letto i precedenti libri di Lindqvist: "Lasciami entrare" e "L'estate dei morti viventi".

[owletkind · Rating 3 out of 5]

Som vanligt när det gäller Ajvide är det 3 stjärnor i Ajvidemått och inte jämfört-med-andra-mått.
Det är alltid lite kluvet att läsa novellsamlingar. Jag gillade vissa väldigt mycket, vissa var bra, vissa var okej. Intressant för mig blev nu att jag fick läsa alternativa slutet på Hanteringen av odöda innan jag läste själva boken...
Mina favoriter som jag kan nämna nu på rak arm var Gräns och Pappersväggar. Gräns för att jag inte för mitt liv kan förstå hur han kommer på allt som han kommer på. Pappersväggar för att jag blev lika förvirrad som arg som förälskad. Vikarien var... creepy som fan. Honorable mentions blir Equinox och Evig/Kärlek.
Gillade boken i sin helhet. Vet inte om jag inbillar mig eller om det faktiskt märktes ganska väl att det här var något utav hans tidigare verk. Blev nyfiken på idén som nämndes i efterordet som tyvärr då aldrig verkar bli något riktigt verk... Kan ju hoppas att han någon dag kommer på hur han ska få till det. Väntar med spänning.

[Martin DH · Rating 3 out of 5]

Började läsa den här boken i samband med att jag deltog i ett 24timmars Readathon så efteråt kom jag lite av mig i att fortsätta läsa den. Fick äntligen tummen ur! :-)

Tyckte det var en bra novellsamling. Det var bara det evinnerliga problemet att så fort man börjat få grepp om vart storyn är påväg och hur karaktärerna är så börjar nästa berättelse. Var intressant att det fanns med en tilläggshistoria, eller extra slut, på Johns tidigare bok "Hantering av odöda".
Väldigt mycket variation mellan alla novellerna, även om hans sätt att inkludera en ganska mörk vardag som ofta känns tämligen nihilistisk innan berättelsen tar en övernaturlig vändning. Väl värd att läsa om man är ett John Ajvide-Lindqvist fan!

[Emma Johansson · Rating 4 out of 5]

Jag börjar tänka om när det kommer till svensk skräck. Mats Strandberg visade mig att det kunde vara familjärt men ändå läskigt, men Ajvide perfekterade det för mig. Jag är chockad och avundsjuk hur snabbt och naturligt han kunde introducera en värld och få mig att kunna se dem framför mig. De kändes alla hyperrealistiska. Så när han introducerade monstren i böckerna så blev det ännu mer chockande och skrämmande för att han byggt upp världen på ett så bra sätt. Jag tyckte också det var intressant att monstren inte var de typiska sakerna som vampyrer eller sjöodjur, utan någonting främmande. Det var väldigt effektivt, även om monsteraspekten var den delen jag inte drogs in i lika lätt.

[Angela Heider-Willms · Rating 3 out of 5]

Anders als bei Stephen King, bei dem ich die Kurzgeschichten fast immer besser finde, als seine Romane, ist das bei John Ajvide Lindqvist wohl umgekehrt. Ich finde, dass es seinen Geschichten nicht guttut, in das kurze Format gepresst zu werden. Insbesondere die letzte ist eigentlich eher eine Fortsetzung von "So ruhet in Frieden" und macht das Buch retrospektiv nicht unbedingt besser. Einige Ausnahme ist die Geschichte "Grenze", deren Verfilmung ich kürzlich sehen konnte - genau wie "So finster die Nacht" eine unbedingte Empfehlung.

[Titta · Rating 4 out of 5]

Kauhunovelleja, osa enemmän karmivia ja osa muuten vaan kummia. Suosikkeina jäivät mieleen niminovelli Pappersväggar, joka onnistui lyhyestä mitastaan huolimatta luomaan todella karmivan tunnelman, ja Evig/Kärlek, jossa oli kauhuelementtejä jo matkan varrella, mutta todellinen kauheus paljastui vasta pitkän tarinan lopussa. Myös kokoelman käynnistävä Gräns-novelli oli kiinnostava, ja haluaisin nähdä myös siihen perustuvan Raja-elokuvan.

[Baldurian · Rating 3 out of 5]

Lindqvist mi sorprese con Lasciami entrare e devo dire che anche con questi racconti, più o meno horror, mi ha convinto. Muri di carta ha la stessa aria disturbante, con un orrore che piano piano si insinua e sconvolge situazioni apparentemente normali; quello che gli manca è La Grande Idea, quello spunto geniale capace si sovvertire e rinfrescare il genere.
Una raccolta ben fatta (escluso un racconto, tutti gli altri sono sopra la sufficienza) che però non fa gridare al miracolo.

[GONZA · Rating 2 out of 5]

Probabilmente piú che colpa di Lindqvist é colpa mia, perché i racconti non mi piacciono tanto, durano sempre troppo o troppo poco, quindi dopo averne letti due ed essere rimasta abbastanza insoddisfatta, lascio la porta aperta ma li leggeró uno per volta nei tempi morti. Peccato solo che é quasi riuscito a rovinarmi il ricordo di Oskar ed Eli, dalla cui storia mi aspettavo veramente tanto tanto di piú.

[Emilia · Rating 4 out of 5]

Bra blandning av noveller i olika teman! Jag hoppade medvetet över "sluthanteringen" pga jag inte har hunnit läsa des föregångare.
Jag läste "Att få hålla om dig till musik" två gånger på raken eftersom jag hade lite svårt att greppa den. De tankar jag hade om novellen efter omläsning bekräftades av Ajvide Lindqvists efterord.

Det finns ingen tvekan om att jag kommer återkomma till novellerna "By på höjden", "Gräns" eller "Vikarien" för omläsning heller.

[Jan Kjellin · Rating 4 out of 5]

Lindqvist är en bra författare och därtill något så ovanligt som en bra svensk skräckförfattare, vars berättelser rör sig i svenska (d.v.s. normalt sett oläskiga) miljöer. Jag köpte den här främst för den långnovell/kortroman som utgör en slags epilog till "Hanteringen av Odöda", men fick en massa andra, också mycket bra berättelser på köpet.

[Tintaglia · Rating 3 out of 5]

Due o tre racconti memorabili, uno incomprensibile, uno pesante e noiosissimo(La soluzione finale: YAWN!) e i restanti molto belli.
Ma preferisco il Lindqvist dei romanzi, e Let the Right One In rimane inarrivabile.

[Katarina · Rating 3 out of 5]

John Ajvide Lindqvist's first short story collection.

Some of the stories were really good and showed JAL's potential for really good writing. Others were mediocre. But in general, I liked it, and I hope he'll continue to write short stories as well as novels.

[Edward · Rating 2 out of 5]

De flesta korta berättelserna fattade jag inte tycker för alls, kvaliten håller en väldigt låg nivå och berättelserna känns ganska trötta och tråkiga.

Hade givit en enda ynka stjärna om inte för berättelsen 'Majken'. Den kan man nämna som höjdpunkten i en annars väldigt sisådär bok.

[Lisa Arvidsson · Rating 4 out of 5]

Som vanligt så är jag helt såld på John Ajvide Lindqvist och han böcker. Den här novellsamlingen är lite annorlunda mot böckerna, det är inte alla novellen jag vill läsa vidare på, medans andra känns som om de borde få uppföljare...

[Minna · Rating 5 out of 5]

Scary, disgusting, brilliant.