Ruben ser fram emot ett lugnt och behagligt sommarlov tillsammans med Miranda, tjejen han är kär i. Även om han saknar Skuggan är det väldigt skönt att inte längre vara inblandad i en tusenårig konflikt mellan två västafrikanska klaner som bekämpar varandra med voodoo.
Skuggan är på väg hem när hon hör talas om en samling bizangokrigare som enligt rykten finns gömda någonstans på den franska landsbygden. Dessa statyer är fyllda med kraftfulla andar, och Skuggan inser att bizangokrigarna kan användas som ett magiskt vapen och vara helt avgörande för frihetskampen hemma i Västafrika.
När människor börjar dö under mystiska omständigheter förstår Skuggan att även hennes ärkefiende Zouzou är på jakt efter samlingen. Ensam och desperat kontaktar hon Ruben och ber om hans hjälp. Han åker till Frankrike och blir återigen indragen i en kamp på liv och död.
Samtidigt börjar Miranda att experimentera med voodoo hemma i Sverige, och upptäcker att det finns en mörk och ondskefull koppling mellan henne och Skuggan.
Jag har läst Samlingen av Petrus Dahlin & Lars Johansson. Det är del två i deras serie The world of voodo och det är ett tag sedan jag läste del ett, Skuggan. Samlingen tar dock vid rätt precis där Skuggan slutar.
Det är sommarlov och Ruben försöker läka ihop sina revben och sin relation (främst tilliten) till sin mamma. Miranda och Ruben umgås fortfarande, men det finns en hel del osagt och skavigt mellan dem. Skuggan är borta... på väg hem för att fortsätta sitt folks krig. Skuggan hinner dock bara till Frankrike innan det krisar ihop sig och i desperation ringer hon Ruben. Strax sitter han på ett plan på väg till Frankrike och hemma i Sverige verkar Miranda ha blivit en överdängare på vodoo.
Jag tycket om den här boken med. Fortfarande spännande, fortfarande rätt äcklig (hu vad det är hemskt med vodoo) jag har dock en invändning. VARFÖR måste Ruben vara den "som räddar dagen". Här har vi Skuggan, kick-ass vodoo expert involverat i ett långt krig och som har sett mer död än de flesta. Men så plötsligt när hon ska sticka Miranda lite, ja då kan hon inte. Nej, nej. Kvinna nummer ett ligger som ett offer (bokstavligen), kvinna nummer två klarar inte av att göra det som krävs, sådan tur då att vi också har en MAN!! Han kan förstås hamra in träpinnar i sin kompis utan större problem. Fnys! Det slutklämmen drog ner betyget högst betydligt för min del. Gillade INTE! Synd eftersom det är en så väldigt spännande bok annars.
Bok nummer två tar vid snart efter den andra. De tre huvudpersonerna har nu tagit sig utomlands till Frankrike. Problemet med den här boken är att den liksom det förra faller ne del på språket. Ungdomsböcker kan ha ett varierat och bra språk. Show don´t tell är led ord som författarna borde lära sig gå efter. Men karaktärerna utvecklas en del, på sina egna sätt. vissa delar är riktigt spännande medan andra hastas fram. Speciellt slutet, jag hinner knappt med och då de ibland drar ut på struntsaker så blir det här en enda röra. Hade författarna kanske brått att få den klar? Känns nästan så.