De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.
Eller?
Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.
"Boel och Oscar" är en berättelse om kärlek, vänskap över generationsgränser, konsten att förlåta och om hur svårt det kan vara att se bortom sin egen horisont. Men hur lätt det kan vara om man bara får en liten knuff.
Uppföljaren till Josefine Sundströms rosade romandebut "Vinteräpplen".
"En ömsint skildring av kärlek, vänskap och vikten av förlåtelse." Karin Engvén, BTJ
"Josefin Sundströms senaste Boel och Oscar är fullständigt oemotståndlig, en bitterljuv historia om människors öden - otroligt varmt och fint sammanflätade - utan att de för den skull någonsin blir sådär amerikanskt fjäskigt. Josefine har en enastående förmåga att se och beskriva människor för vad de är - inte för vad de kanske borde vara. Jag tror hon kommer segla upp som en av våra bäst säljande författare - trots att hon inte skriver deckargåtor." Annika Sundbaum-Melin
Den här boken har stått i min hylla i vad som känns som evigheter. Varför jag egentligen köpte den på bokrean 2014 är höljt i dunkel. Förmodligen har det något att göra med att jag blev nyfiken på Josefine Sundström som författare. Och naturligtvis att Lotten the Influencer (länk nedan) gillade hennes debut. Eftersom den förblivit oläst så länge så tog jag med den i min boktolva i år, då skulle den ju äntligen bli läst. Läs mer på min blogg
Jag har lyssnat på boken i uppläsning av Monika Wilkens, och hon gör ett ypperligt jobb.
Det är en varm och känslosam bok, både sorglig och hoppingivande. Jag känner mycket för både Oscar och Boel; Sundström har verkligen lyckats levandegöra sina karaktärer och jag kommer att sakna dem nu när jag lyssnat klart!