Lex går sista året i gymnasiet och är så less. Less på alla prestationskrav och hetsen om entreprenörstänk, som ställs på henne och andra unga i dag. I protest skapar hon alter egot Maya som via sin blogg revolterar mot allt vad framgångssagor heter. Men vad händer när bloggen plötsligt visar sig vara just en riktig framgång?
Lex thinks that everyone besides Jonatan is an idiot, idiots who want attention and have already planned their whole lives before even finishing high school.
To start with the bright parts of this book, I liked the suburban plot and how Lex’s connection with her mother is described. Bruno’s character felt actually the most truthful to me. It felt somehow like he was a real human being and not only a two dimensional carton figure. He was sloppy, annoying, actually shaved his pubes at his girlfriend’s house, and I think he was simply trying to be a person. I do think thought, that he was an annoying character. Like most of them.
The downside of Lex bok I would say was Lex herself. I don’t know if Kadefors actually wanted to make her that apathetic, or if she created her like that unconsciously. The authoress could be either a very good one, or some kind of Lex. She hates everyone and everything, but that is not even the worst. The worst thing she did was her hostile acting towards Jonatan, especially when he actually had a dream and wanted to create something. Lex only trashes his ideals. Friends are there for friends, she wants him to help her but does this ever work the other way around?
Maya and Lex? They are exactly the same, but yet Maya is somehow everything Lex hates. Maya is shallow but yet deep, a celebrity with her ‘’cool’’ left, and a misunderstood child. I believe Lex is one of the most hypocrite characters I’ve ever read about. Childhoods are usually messy. People have had it both better and worse than her; I’m not saying that her fictive life wasn’t bad, but hell where would we be if everyone would suddenly turn into an indifferent and dispirited douche?
Quick as it can get, no one unexpectedly turns out to be Stockholm’s hottest blog queen after a couple of weeks and some posts about a chaotic childhood and the politics Lex would never have the energy to even think about. ‘’Själens sår’’, Lex said herself that it sounds incredibly pathetic. Lex relation with her father feels like a dominant technique. She was daddy’s good girl, talked to Bruno about her life because he said so and then mopped the floor with the guy when he told Lex to start a blog to compete with Bruno’s book.
To round this up, I’m sorry but I would not recommend this book, at least not from my point of view. Lex’s thought have not kept me up thinking. Like I wrote before, the only good think I found was the plot itself because I have not read something alike this book before. As I mentioned, I would not recommend it, but since everyone has different thought about pretty much everything, try it out and see if it’s a book for you. There is no accounting for tastes.
This entire review has been hidden because of spoilers.
I had high expectations on this book, and although I found the story – or at least parts of it – to be very interesting I have to admit that my expectations were not met. I did like the story and how Maya and Lex are linked together and it was very interesting to see how it helps Lex in different ways. She tries to stabilise the relation to her father and manages to come to terms with what has happened to her in the past, as well as finding out who she is now.
There were however many things that I did not like in this book. What I disliked the most was that it did not feel real. The language Lex and everyone around her use felt like an adult trying to sound “cool” or like a teenager, and this made it rather difficult for me to enjoy the story as it annoyed me throughout the book. Also, I think there was a bit too much of everything. Lex has interesting thoughts about the society that could be thought about by the reader long after finishing the book, but there are so many of them that I just feel lost. In addition, everyone around Lex seems to have eating disorders, depressions or other disabilities and these are only briefly mentioned. I found that they drew attention from the main story and Lex herself. Another thing that annoyed me was how everything happens very quickly and easily once Lex has started her blog. I am pretty sure that Kadefors overestimates the power of blogs.
In conclusion, I don't think this is a book I would recommend others to read, but I don't think I would recommend not to read it either. In other words, I thought Lex bok was an OK book, but not more.
Bra ungdomsbok men störde mig för mycket på huvudkaraktären. Inte min typ av bok helt enkelt. Sen stressläste jag den för en kurs också. Annars ett roligt språk och roliga karaktärer! Hade jag läst den när jag på högstadiet kanske jag hade uppskattat den mer.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Svår att betygsätta IMO. Boken kändes väldigt relevant för en gymnasieelev på 2000-talet, samtidigt som huvudkaraktärens obstinata cynism och ständiga irritation blir litet överdrivet och uppfattas som omoget. Språket var lättillängligt, rösten tydlig men kvaliteten sjönk något då och då, exempelvis när författare/lektör/korrläsare missar att vara konsekvent med de/dem eller dom (ibland i samma mening, snälla hur lågt har vi lagt ribban när det gäller basic lingvistik), och dialogerna kändes mer krystade än vad jag hade hoppats på från en bok som ändå har en intressant take på ungdomligt uppror och som någorlunda lyckas hitta samspelet mellan samhällsfrågor som betygshets och kapitalism och mänskliga, universella upplevelser som utseendefixering och narcissicm. Pacingen var inte heller så jämn. Summa summarum är väl att boken väckte många tankar — men kunde ha gjort det på ett mer städat sätt.
Sara Kadefors skriver som vanligt en lättläst och intressant bok med intressant persongalleri. Tyvärr gjorde inte historien ett särskilt djupt intryck. Dessutom är jag uppenbarligen alldeles för gammal för att läsa den. :p Flera gånger i boken benämns runt 40-åringar som gamla och medelålders. Det är tur att jag ändå har några år kvar dit. ;)
Det var väldigt svårt för mig att klura ut hur jag ville betygsätta denna bok. Direkt när jag var klar ville jag ge den 4 stjärnor av ren impuls, men fick hejda mig. De första ca 3/4 av boken var inte riktigt min grej. Jag tyckte att i stort sett alla karaktärer i boken var smått irriterande och jag brydde mig inte riktigt om vad som hände med dem. Det var under den sista biten av boken som jag började bli engagerad i handlingen och det började bli intressant på riktigt. Denna delen av boken var minst en 4 för mig; den var riktigt, riktigt bra. Handlingen blev intressant och jag tyckte att författarens sett att skriva var väldigt gripande. Men som sagt tyckte jag att större delen av boken var ganska dålig, så för mig blev det en svag 3a sammanfattningsvis.
Jag slog ihop den här och utbrast ett högt och tydligt ”va?”. Vad är ett statement och vad är ett hån av tonåringar och samhället? Känner någon igen sig i det här? Eller är det en ”gör verkligen inte såhär”-bok, men vem i hela friden skulle ens få för sig att? Jag fattar inte.
Denna bok förtjänar nog egentligen en fyra, men några av mina favoritböcker har jag gett fyror, så det kändes inte helt rätt.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken men den var lite för "lätt" för min del. Lite för kort och lite för enkel 'plot', jag vet att jag inte ska börja jämföra den med sci-fi triologier, för detta är en helt annan sorts bok, men jag måste säga att det är sådana böcker jag främst drar mig till. Trots det så tyckte jag att det var en riktigt bra bok. Lex gav mig en funderare och det var intressant att läsa vad hon tyckte och tänkte om samhället. Jag gillar hur författaren fick fram det här med att utseende har en stor betydelse för människor och att det är rätt så sjukt.
Lyssnade på ljudboken då vi hade den som läsning på en kurs. Skulle aldrig tagit mig igenom boken annars. Väldigt osympatisk huvudperson. Lex vill bara ligga och fantisera sig bort, hon hatar allt och alla samt har inga mål med sitt liv. Självklart kan jag känna igen mig i dessa saker vid olika tillfällen i livet och borde därför teoretiskt sätt vara en bra bok. Men hur hon pratar om saker och ting gjorde att jag inte kunde känna någon koppling till huvudkaraktären. Intressant story med "Maya" dock. Utan att säga några spoilers.
Alltså jag tycker så himla mycket om den här boken! Påriktigt. Hade typ inga förväntningar så överträffade dem lätt. Typ enda jag kommer på att klaga över är lite tempot. En tredje del av boken hade gått när bloggen startades. Öhm jaha? Så så mycket får baksidestexten berätta om boken? Nej men jag gillade himla mycket. Och så tänkvärd! Fullständig recension senare på bloggen.
Kul o lättläst, läste på stranden o småfnittrade om hur mycket jag hatade Lex, otroligt mysigt. 4/5 känns rimligt, jag gillar ju liksom böcker som handlar om ensamma tonårs tjejer med konstig världssyn typ. Läste den för första gången en evighet sen men hittade den innan jag skulle på semester och eftersom jag inte kom ihåg den alls så packade jag med, lika bra nu som jag kom ihåg den.
(Read in Swedish) I finished this in less than 10 hours with two sittings. It was a light read with an intresting plotline which I found myself really enjoying. Much better than I thought it would be :)
Grejen är, jag absolut avskyr sådana personer som Lex, och jag störde mig på hennes omogna tendenser hela första delen av boken. Tyckte den kändes långdragen att läsa samtidigt som det ändå gav storyn mer djup och känsla. Plotten är ändå ganska ”rolig” på ett sätt och det kändes bra att hon ändå fick vad hon förtjänade till sist (enligt mig) och det var ändå en ganska fin avslutning på boken. Inte bästa jag läst såsätt, men skulle kunna vara intressant att diskutera i skola t.ex. finns ändå mycket känslor som diskuteras i boken och liksom hur man förhåller sig till olika saker. Anyways, har man tid kan man väl läsa den!
Boken handlar om Lex som är trött på det konsumtionssamhälle som vi lever i och hon är trött på lärarna och klasskamraternas betyghets. Lex vill mest ägna tiden åt att filosofera och umgås med Jonatan. Hon väljer då att skapa blogg-alterego Maya, som provocerar och som vågar ta plats. Men efter tag blir bloggen uppmärksammad och populär, hur ska Lex klara detta?
En bra och intressant bok, som belyser den samhällsstruktur som finns idag där vi har tävling att ha flest och dyrast saker. En riktigt läsvärd bok
Den här boken var jättebra. Jag tyckte det var kul att se hur huvudkaraktären Lex växte och utvecklades som person under bokens gång. Boken utspelar sig även under gymnasietiden och eftersom jag går i gymnasiet så tyckte jag att det var roligt att läsa om Lex tankar och jag kunde även hålla med om en del saker och känna igen mig i situationen. Dessutom var boken rolig och den fick mig att skratta högt några gånger vilket var ett stort plus!
Bogen kunne ikke leve op til mine forventninger, - ikke engang tæt på. Lex er ucharmerende, vanskelig, egoistisk, snæversynet, og svær at identificere sig med. Hendes forældre bliver portrætteret som værende uhyre usympatiske, stedfaren er decideret ulækker, og Jonatan er en håbløs ven og meget selvcentreret. Det eneste positive ved denne bog må være enkelte heldige fuldtræffere på Lex / Mayas blog om samfundet og dets måde at påvirke ungdomslivet på.
Alltså egentligen inte en jättedålig bok. Men den kanske mer riktar sig till ungdomar (är ju en ungdomsbok…) så jag är nog fel målgrupp helt enkelt. Men en hel del är ändå lite tankeväckande, om vad som egentligen döljer sig bakom skärmen. Handlingen utspelade sig kring bloggar, vilket var det främsta forumet när boken skrevs, men skulle lika gärna kunna appliceras på dagens sociala medier.
This book could receive a 5 Star but because of the quick ending I find it a 4 Star because I really do like the characters and story but do found the ending not putting it together well and I am not understanding how she and Jonathan still remain friends.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den lyfte på slutet just för att den inte var så pretto. Mamma bidde svinarg och bästa kompisen också - detta tvingade fram en utveckling som kändes nyttig. Men varför får vi aldrig veta varför hon heter Lex? En variant på Alexandra kanske, men det nämns ingenstans.
This entire review has been hidden because of spoilers.
This book was not what I had excepted. I had more hopes about this book and had hoped for more drama in how Maya was exposed but sadly not. And Lex herself was just very annoying since she didn't like the society at al.
Helt okej, men rätt ytlig och platt. Framförallt tappar den ordentligt i den sista, "bildande" delen som känns falskt och lite löjligt. Saknar karaktärsutveckling. Men lättläst och även om det är orealistiskt är det ganska kul att läsa om Maya.